Snow day

Det blev mycket riktigt snöoväder på torsdag kväll. Det kom igång vid halvsjutiden, och när jag gick ut sista rundan med hundarna vid 21.30 snöade det rejält:

IMG_2432

På den lokala nyhetskanalen var de närmast i extas och skickade ut en reporter på stan så att de kunde få en liverapportering om snön och bilarna som kröp fram i ovädret. Det var lite av feststämning över det hela, blandat med varningar om hur farligt det var att ge sig ut och vikten av att bunkra upp med förnödenheter hemma:

IMG_2429

Som ni ser på tv-bilden så kom det också upp information om vilka skolor och arbetsplatser som bestämt sig för att antingen stänga helt på fredagen eller öppna två timmar senare än normalt. Dock stod det ingenting om våra barns skolor, och inte heller ringde det på telefonen vilket det alltid brukar göra om det är några ändringar i schemat. Skumt tyckte vi, så mycket som det snöade så borde de ju stänga skolorna. Vi tog fram datorn och skrev in adressen till Guildford County, som det heter där vi bor, för att se om det stod nånting där. Precis när vi angett adressen och den stod och laddade upp sidan sa det ”poff” och strömmen gick! Som tur var hade vi koll på både tändstickor och ljus (tack Annika för påminnelsen i förra inlägget! 🙂 ) så vi kunde tända ett antal (doft)ljus åtminstone! Det låg som ett moln av tallbarrsdoft i huset i flera dar efteråt… 🙄

När strömmen går här, antingen det nu är på sommaren i 30-40 graders värme eller som nu på vintern med minusgrader (inte så många minus kanske men tillräckligt) är att man verkligen känner av att husen här inte är byggda som i Sverige direkt. Tunna väggar och lite isolering för att det blir outhärdligt varmt/isande kallt tämligen snabbt. Gasen funkade ju i alla fall, så vi kunde tända i öppna spisen (som man alltså inte eldar i utan den går på gas), dock funkade inte den inbyggda fläkten förstås så värmen kom inte ut så långt i rummet.

På övervåningen, där barnen sover, var det ändå hyfsat varmt men i bottenvåningen var det fullkomligt iskallt. Duntäckena hjälpte väl till en viss del men trots strumpor, pyjamasbyxor och långärmad tröja frös jag som sjutton hela natten. Björn skulle ha ett telefonmöte med svenska kollegorna kl 4 på morgonen och hade tänkt sig att sitta hemma och ta det med tanke på vädret. Men eftersom strömmen försvann så funkade ju inte vare sig telefoner eller internet så han gick upp vid 3 och käkade frukost och gav sig sen iväg… Hade jag varit vaken då hade jag stoppat honom, men just då sov jag uppenbarligen rätt hårt. Dock gick det bra för honom att köra in till jobbet, det låg massvis med bilar i dikena men vid den tiden på dygnet var det ju ingen större trafik så han mötte inte så många.

Vid 5-tiden vaknade jag av ett pipande larm. Det lät precis som ett brandlarm, men bara en enda kort signal. Några sekunder senare kom en signal till, och jag gick huttrande upp för att kolla vad det var. Då blev det naturligtvis helt tyst, och jag gick och la mig igen. En kvart senare kom ytterligare en signal, jag var jättetrött och HADE INGEN LUST att gå upp så jag blundade och hoppades att det även denna gång skulle räcka med två signaler och att öronpropparna skulle göra så att jag kunde somna ifrån det. Efter fyra signaler med 10-15 sekunders mellanrum gav jag upp och reste mig återigen. Japp, ni gissade rätt, naturligtvis slutade det att pipa omedelbart! En kvart senare: ny signal. Den här gången tänkte jag minsann inte ge mig, utan låg tappert kvar och tryckte in öronpropparna djupare och djupare men naturligtvis vinner man inte en sån kamp. Efter ett 10-tal signaler var det bara att ge upp och dra på sig ytterligare en tröja, treva efter tändstickorna och tända ett ljus och börja leta. Den här gången slutade det inte pipa, utan det kom en fullkomligt genomskärande signal var 10:e sekund ungefär.

Utanför vårt sovrum finns en brandvarnare, den var det inte. Ytterligare en brandvarnare finns i korridoren utanför barnens rum, den var det inte heller. Ringde i desperation till Björn för att kolla om han visste vad det var för larm, han gissade på brandlarm han också men var i helsike fanns det i så fall? När jag stod i vardagsrummet på bottenvåningen lät det som om det kom uppifrån, och när jag gick upp lät det som om det kom nerifrån. Precis när jag skulle gå ner för trappan igen fick jag syn på ett larm som sitter i elkontakten i väggen utanför Tess rum. Då slog det mig att det finns ett liknande larm under kökssoffan, snabbt ner för trappan och ner på alla fyra under soffan. Jodå, där äntligen hittade jag larmet! Ett gaslarm, visade det sig. Jag ryckte snabbt ur det ur väggen och tänkte att nu äntligen ska det väl bli tyst. Icke då, det pep glatt vidare med en volym som borde räcka för att väcka hela Lennox Woods. Inte direkt vad man vill ha i örat kl 5.30 efter en iskall och nästan sömnlös natt.

Efter att ha kollat felkoden kunde jag i alla fall konstatera att det inte tjöt pga. någon gasläcka, utan det var reservbatteriet som började bli dåligt. Enligt info på baksidan skulle man trycka på resetknappen och sen ringa 911 om larmet gick. Jag tryckte följaktligen på resetknappen (men avstod från att ringa, tror inte att det skulle varit uppskattat faktiskt) med följden att larmet började tjuta med en serie på tre signaler i taget istället för bara en. Rev och slet desperat i batteriluckan utan att få upp den, samtidigt som jag tänkte på Vänner-avsnittet där Phoebe slog sönder ett brandlarm fullständigt för att försöka få tyst på det utan att det slutade ändå… Rätt vad det var lossande luckan mer eller mindre av sig självt, och jag kunde äntligen slita ut batteriet. Tystnad, ljuva tystnad!

Klockan var närmare 6 på morgonen innan jag slutligen vacklade i säng och äntligen kunde somna om. Vaknade 7.30 av att taklampan lös rakt i ögonen på mig, strömmen var tillbaka! Hallelujah! Fördelen med aircondition är åtminstone att det går väldigt snabbt att värma upp huset igen, så inom någon timme var det riktigt ok. Vi kunde också äntligen få bekräftat att skolorna var stängda, så det blev en snow day i alla fall!

Det blev en fantastiskt vacker dag, ett par minusgrader, strålande sol från en klarblå himmel och ett några centimeter tjockt snötäcke. Java var väldigt misstänksam mot det konstiga vita kalla som låg på marken, det var som om hon helt glömt bort vad snö var! Å andra sidan har hon bara upplevt en och en halv vinter i sitt liv, men ändå…

IMG_3515

Tämligen snabbt kom hon på hur roligt det var med snö, och hon och Morris rusade runt som galningar. Det känns fortfarande lätt surrealistiskt med dessa snabba väderförändringar, 5 dagar tidigare hade vi gått runt i jeans och t-shirt i 22 graders värme, nu var det helt plötsligt vinterkläder och snö som gällde!

Lite bilder från dagens skogspromenad:

IMG_3538

IMG_3540

IMG_3554

IMG_3593

IMG_3599

IMG_3585

 

Vårt hus i vinterskrud, ska bli kul att se den här bilden om några månader när det är 40 grader varmt och vintern känns väldigt avlägsen… 🙂

IMG_3620

 

Jag och Tess gjorde en snölykta också, och lyckades sedan glömma att tända den på kvällen och dan efter smälte den bort 😦 Fin var den i alla fall tycker vi, och om ni tittar riktigt noga på bilden ser ni även att det ”snöar”. Vi kämpade rätt hårt och med många omtagningar för att få till den effekten! :mrgreen:

IMG_3637

4 reaktioner på ”Snow day

    1. Tess stod och ”strösslade” med snö, och jag fotade med ”ta-massa-bilder-i-en-snabb-följd”-funktionen :mrgreen: Men på de flesta bilderna så såg man ingen skillnad m´på ”snöflingorna” och snön som låg på marken, det smälte liksom ihop så man var tvungen att se flera bilder i en följd för att märka nåt så det tog ett tag innan vi hade en bild där det faktiskt gick att urskilja flingorna… 😆

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s