På påskafton gick jag, Björn, Max och Tess en långpromenad ut till Stångehuvud ihop med syrran och hennes man. Stångehuvud måste vara en av Sveriges vackraste platser! Älskar de kala klipporna och havet. Just havet är nog en av de saker jag saknar mest i Greensboro, är man uppvuxen på västkusten vill man gärna ha saltvattenslukten i näsborrarna och en möjlighet att se ut över ett hav som sträcker sig ända mot horisonten, och inte en liten ynka insjö… Här kommer lite bilder från turen:

Vi börjar med lilla Maja, mammas och pappas westie som fick följa med på promenaden och springa av sig ordentligt. Dagen till ära iförd sin stickade tröja, nytrimmad och lite frusen som hon var:

 

I väntan på varmare väder:

 

30 mars och det är fortfarande i allra högsta grad vinter…

 

Här och var finns vackra räcken i svart smidesjärn utplacerade vilket är tur, för det kan vara brant och halt på sina ställen:

 

Sveriges mest fotograferade lilla fyrvaktarstuga? Måste åtminstone vara det vanligaste motivet i Lysekil, möjligtvis i konkurrens med kyrkan. Söt är den i alla fall!

 

Nästan allihop samlade, förutom Tess som vägrade vara med på kort… 🙄

 

Jag riktigt känner den salta tånglukten när jag ser den här bilden! 🙂

 

 

Det finns uppenbarligen friskusar som ger sig ut på segeltur när det endast är ett par plusgrader ute…

 

Som sagt, det är nåt visst med havet som bara fortsätter och fortsätter så långt ögat kan nå…

 

Sjöbodar:

 

Badplatsen Pinnevik, tyst och öde i väntan på värmen och badgästerna…

 

Vikarvet, och den lilla stugan som finns där och som bevarats som den såg ut när den byggdes nån gång på 1800-talet:

 

Istället för kylskåpspoesi? 🙂

 

Kallbadhuset i Havsbadet:

 

Slutligen en vy över Lysekil:

 

Väl tillbaka igen tvingade vi med milt våld med våra föräldrar ut på fika. De tyckte att det hade varit enklare att ta en fika hemma, men gav med sig till slut! 🙂 Vi åkte till en relativt ny restaurang som heter NH5, och som verkar vara innestället i Lysekil för närvarande. De har även fika, och det ingår en underbar utsikt ut mot havet. Har ni vägarna förbi Lysekil nån gång kan jag rekommendera er att gå dit, det var mysigt! 🙂

 

Morfar och Max!

 

Efter detta var det dags att gå tillbaka och fixa med påskbordet. Massor med god mat, bland annat RÄKOR! Mums! Dessutom fick jag en bok i födelsedagspresent, Brinnande Livet av Alice Munro. Det är en samling noveller, har läst några stycken hittills och de är riktigt, riktigt bra. Hon är duktig på att skriva på ett enkelt och vardagligt sätt om händelser som egentligen, när man tänker tillbaka på novellen efteråt, är väldigt stora och omvälvande i karaktärernas liv. Det är skickligt gjort att beskriva det som om det vore vanliga vardagshändelser istället för att ta i med storsläggan, för det är ju precis så det är i livet. Ibland förstår vi inte förrän efteråt vilken betydelse vissa händelser kommer att få på våra liv. Enligt min syster, som är bibliotekarie och borde veta!, spås hon till och med att bli nästa Nobelpristagare. Skulle vara häftigt i så fall att för en gångs skull veta vem det är och till och med ha läst en bok av författaren i fråga! 🙂

Jag fick också en sjal som min snälla syster stickat åt mig. Jättefin mönsterstickad i olika orangea färger, mina favoritfärger! Dessutom hittade jag senare en ny vårjacka och det visade sig att färgerna gick ihop hur snyggt som helst! Tack Nettan! 🙂

 

På kvällen sen var det dags att ta adjö för den här gången. Alltid lika jobbigt, men vi skulle ju vidare mot Borås och hälsa på Björns släkt.