Stångehuvud

På påskafton gick jag, Björn, Max och Tess en långpromenad ut till Stångehuvud ihop med syrran och hennes man. Stångehuvud måste vara en av Sveriges vackraste platser! Älskar de kala klipporna och havet. Just havet är nog en av de saker jag saknar mest i Greensboro, är man uppvuxen på västkusten vill man gärna ha saltvattenslukten i näsborrarna och en möjlighet att se ut över ett hav som sträcker sig ända mot horisonten, och inte en liten ynka insjö… Här kommer lite bilder från turen:

Vi börjar med lilla Maja, mammas och pappas westie som fick följa med på promenaden och springa av sig ordentligt. Dagen till ära iförd sin stickade tröja, nytrimmad och lite frusen som hon var:

IMG_3927

 

I väntan på varmare väder:

IMG_3936

 

30 mars och det är fortfarande i allra högsta grad vinter…

IMG_3940

 

Här och var finns vackra räcken i svart smidesjärn utplacerade vilket är tur, för det kan vara brant och halt på sina ställen:

IMG_3950

 

Sveriges mest fotograferade lilla fyrvaktarstuga? Måste åtminstone vara det vanligaste motivet i Lysekil, möjligtvis i konkurrens med kyrkan. Söt är den i alla fall!

IMG_3955

 

Nästan allihop samlade, förutom Tess som vägrade vara med på kort… 🙄

IMG_3959

 

Jag riktigt känner den salta tånglukten när jag ser den här bilden! 🙂

IMG_3966

 

 

Det finns uppenbarligen friskusar som ger sig ut på segeltur när det endast är ett par plusgrader ute…

IMG_3967

 

Som sagt, det är nåt visst med havet som bara fortsätter och fortsätter så långt ögat kan nå…

IMG_3972

 

Sjöbodar:

IMG_3975

 

Badplatsen Pinnevik, tyst och öde i väntan på värmen och badgästerna…

IMG_3981

 

Vikarvet, och den lilla stugan som finns där och som bevarats som den såg ut när den byggdes nån gång på 1800-talet:

IMG_3982

IMG_3983

 

Istället för kylskåpspoesi? 🙂

IMG_3987

 

Kallbadhuset i Havsbadet:

IMG_3991

 

Slutligen en vy över Lysekil:

IMG_3992

 

Väl tillbaka igen tvingade vi med milt våld med våra föräldrar ut på fika. De tyckte att det hade varit enklare att ta en fika hemma, men gav med sig till slut! 🙂 Vi åkte till en relativt ny restaurang som heter NH5, och som verkar vara innestället i Lysekil för närvarande. De har även fika, och det ingår en underbar utsikt ut mot havet. Har ni vägarna förbi Lysekil nån gång kan jag rekommendera er att gå dit, det var mysigt! 🙂

IMG_2591

 

Morfar och Max!

IMG_2592

 

Efter detta var det dags att gå tillbaka och fixa med påskbordet. Massor med god mat, bland annat RÄKOR! Mums! Dessutom fick jag en bok i födelsedagspresent, Brinnande Livet av Alice Munro. Det är en samling noveller, har läst några stycken hittills och de är riktigt, riktigt bra. Hon är duktig på att skriva på ett enkelt och vardagligt sätt om händelser som egentligen, när man tänker tillbaka på novellen efteråt, är väldigt stora och omvälvande i karaktärernas liv. Det är skickligt gjort att beskriva det som om det vore vanliga vardagshändelser istället för att ta i med storsläggan, för det är ju precis så det är i livet. Ibland förstår vi inte förrän efteråt vilken betydelse vissa händelser kommer att få på våra liv. Enligt min syster, som är bibliotekarie och borde veta!, spås hon till och med att bli nästa Nobelpristagare. Skulle vara häftigt i så fall att för en gångs skull veta vem det är och till och med ha läst en bok av författaren i fråga! 🙂

Jag fick också en sjal som min snälla syster stickat åt mig. Jättefin mönsterstickad i olika orangea färger, mina favoritfärger! Dessutom hittade jag senare en ny vårjacka och det visade sig att färgerna gick ihop hur snyggt som helst! Tack Nettan! 🙂

IMG_4034

 

På kvällen sen var det dags att ta adjö för den här gången. Alltid lika jobbigt, men vi skulle ju vidare mot Borås och hälsa på Björns släkt.

6 reaktioner på ”Stångehuvud

  1. Jag är verkligen ingen havsmänniska, skog och jordbrukslandskap är min grej… fast Stockholms skärgård är speciell. Ok, stockholmare through and through då. :mrgreen: Härligt med umgänge med familjen, särskilt de äldre. 🙂 Kram på er!

    1. Åh men det finns inget som går upp mot havet, saltlukten, den friska luften och friheten i att se vattnet försvinna bort i oändligheten… Ljuvligt! Stockholms skärgård är jättevacker den med, men det är något alldels speciellt med bohusläns kala klippor. Du får ta dig i kragen och åka och hälsa på Lona och Skroffan så du får se vad jag pratar om! 🙂 Kram!

      1. Jag tror det är med tånglukten ungefär som det är med att äta sill eller dricka vin – man måste lära sig att tycka om det! 😀

  2. Åååh. Vilken konstig känsla. Som att se foton från en dröm man hade någon gång för länge sedan. Särskilt räckena på klipporna, och så fyrvaktarstugan förstås. (Fast vad REN den såg ut, jag minns den ju som helt fullklottrad med namn, som man bara måste läsa allihop för att se om man kände igen något!)

    1. Haha, jag reagerade också på att den var ovanligt ren, den var nog relativt nymålad tror jag! 🙂

      Jag förstår att det måste vara nästan lite surrealistiskt för dig att se bilderna, jag som bara varit borta ett drygt år hade lite samma känsla faktiskt. Hoppas du kan åka dit igen och visa dina barn var du tillbringade dina somrar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s