Efter runt 6 timmars bilresa var vi framme vid Christopher’s Place. Ett otroligt mysigt ställe som kändes väldigt engelskt. Det såg ut att vara från 1800-talet nånting, men här i USA där de inte har så lång historia som vi i Europa bygger man gärna husen i gammal stil så att de ska se äldre ut än vad de är. Detta huset var byggt på 1970-talet visade det sig! Tyvärr var det så att regnet vräkte ner från det att vi närmade oss gränsen till Tennessee och ända tills vi var tillbaka hemma i Summerfield igen, så det var inte lätt att ta så mycket bilder.

Men lite bilder tog jag på Christopher’s place i alla fall, den här balkongen hade det varit väldigt mysigt att sitta på om det varit lite varmare:

Och utsikten från balkongen var helt ok:

Utsikt över trädgården:

Picknick-korg för cowboysen:

De hade även ett tredimensionellt Cluedo! Vill ha!

Såhär ser den största sviten ut som de har:

Vårt rum var inte riktigt så stort men minst lika fint, vi kände oss som kungligheter! Bäst var bubbelbadkaret (längst bort under fönstret) som, visade det sig, var räddningen för Björn och lindrade den allra värsta smärtan från ryggskottet och gjorde att han kunde röra sig överhuvudtaget…

Man kunde beställa en picknick-korg (dock inte den på bilden ovan!) och ta med sig ut, så det gjorde vi när vi bokade rummet för ett par månader sen. Då tog vi för givet att i slutet av april kommer det att vara kanonväder och vi kan leta reda på någon mysig plätt på Smokey Mountain och sitta där och äta en romantisk lunch. Visst. Det spöregnade som sagt. Konstant. Så där så att regnet studsar upp från marken ni vet, så det var inte tal om att sitta ute under en ek och mata varann med jordgubbar. Men vad sjutton, det är väl jätteromantiskt att sitta inklämd i en bil, med värmen på, och krångla i sig mackorna och pastasalladen och skåla i cider?

Men Smokey Mountain gjorde verkligen skäl för sitt namn, det var otroligt vackert där och väl värt ett besök.

Vi blev lite fulla i skratt när vi såg rastplatserna. Naturligtvis kan man inte ha en stor parkeringsplats i ena änden så att folk får gå fram till sitt bord och släpa dit fikakorgen. Nej, här har varje bord sin egen lilla parkeringsplats så att man kan köra ända fram och lasta ur bilen. Bekvämt, och alla ens fördomar om lata amerikaner blir uppfyllda! 🙂

Mer om resan får det bli imorgon, nätet är minst sagt skakigt här hemma ikväll och varje bild tar en evighet att ladda upp…