Välgörenhet, extended version

Nu på morgonen ringde telefonen, och när jag kollade nummerpresentatören stod det ”police protect” där. Oj tänkte jag, nu är det nog bäst att svara. Jag är lite restriktiv med att svara i telefonen för det ringer en stor mängd välgörenhetsorganisationer ideligen som tigger pengar till diverse välgörande ändamål. Oftast väldigt bra saker men det är ju helt omöjligt att stötta alla och jag har lite svårt för det där när man ringer och försöker övertala folk att binda sig för en viss summa direkt. Jag vill ha hem ett brev eller ett e-mail där det står hur de jobbar och vad mina pengar går till så att jag vet om det är någon idé att skänka något eller ej.

Sen vi flyttade hit har jag fått en helt annan syn på det här med skatter måste jag säga. Jag tillhör väl inte dem som tycker det är ”häftigt” att betala skatt (som Mona Sahlin en gång uttryckte det), och har väl gnällt en hel del genom åren på hur mycket av ens lön som försvinner. Och även om det finns mycket som skulle kunna göras annorlunda med våra svenska skattepengar så inser jag nu att vi faktiskt får en hel del för dem ändå.

Här händer nästan inget om inte folk donerar pengar till det. Går man ut och går längs en trail och det står en parkbänk där så kan man ge sig på att där finns en liten skylt som talar om vem som skänkt den. Eller – som här – om man byggt en liten bro över en bäck (min favorit för övrigt, så vacker inskription):

IMG_2974

IMG_2972

 

Och nu när Tess började high school visade det sig att det fanns exakt 1 mikrovågsugn att värma lunchmaten i. De allra flesta har ju antingen med sig mackor och chips eller också köper de hamburgare i skolcafeterian, men om man nu råkar tycka att det inte är den mest hälsosamma maten att stoppa i sig så kan man göra som vi och låta barnen ta med sig gårdagens middag istället. Och då är det ju bra om det finns såpass många microvågsugnar så att man hinner värma maten innan det är dags för nästa lektion, eftersom lunchen bara är 30-40 minuter lång. Så även om de flesta kanske inte behöver värma maten så finns det trots allt några som gör det, en del har t.ex med sig frysta färdigrätter, och om man då behöver värma i minst 2 minuter (kanske 7-8 om man har något fryst) så är det inte många som hinner göra det. Alltså kan Tess inte längre ha med sig mat som måste värmas utan det blir att försöka slå knut på sig själv för att hitta på saker som är mättande och goda men kalla. Pastasallad, kycklingwraps och kyckling med cous-cous har det blivit mycket av hittills!

Det borde ju ha varit ganska självklart att ta kontakt med skolan och säga till dem att köpa in fler microsar, de kostar trots allt inte så många kronor och det är ju barnens arbetsmiljö det handlar om. Men tyvärr lär det inte vara någon idé alls, de har helt enkelt inga pengar till sånt. Så nu funderar vi på att köpa en micro själva och donera den helt enkelt, men det tycker Tess känns jättepinsamt så det vill hon absolut inte. Det kan ha att göra med hennes inte fullt så pedagogiska pappa, förstås. Hans förslag att vi skulle fästa en liten mässingsskylt med orden ”donated by Tess Villing” på micron, samt att vi skulle skaffa ett hänglås till den och ge nyckeln endast till Tess så att alla skulle behöva be henne om den för att kunna använda micron föll inte i så god jord, om man säger så… Pappor, alltså. 🙄 Nåja, vi får se hur vi gör men det måste lösas på något sätt så att barnen kan äta ordentlig mat.

Men, tillbaka till telefonsamtalet imorse. När jag såg orden ”police” och ”protect” var min första tanke att det kanske hänt nånting i grannskapet så att de ringer runt och varnar folk. Det behöver ju inte vara någon galen yxmördare eller så, det kunde ju lika gärna vara en björn som lufsade runt eller nåt i den stilen. Alltså svarade jag. Men naturligtvis var det en polisman som ringde och tiggde pengar till deras verksamhet. Undrar vad folk skulle säga hemma i Sverige om polisen, brandkåren, sjukhusen, skolorna m.m skulle ringa runt och tigga pengar för att kunna finansiera sin verksamhet? Här händer det nästan varje vecka. Polisen var artig och trevlig (det är de ju alltid när de ringer förstås) och sa att de kommer att skicka ut ett brev för att tala om hur de använder pengarna som kommer in. Det lät ju jättebra, men innan de skickar brevet ville han att jag skulle binda mig till att skänka en summa pengar eftersom det kostar mycket att trycka upp materialet och posta det. I och för sig jättebra att de inte bara slentrianmässigt skickar brev till alla antingen man vill ha det eller ej, men jag vill som sagt inte lova något sådant per telefon så jag sa nej.

En stilla undran bara: när ska det gå upp för detta landet att det finns något som heter e-post och att det är ett både miljövänligt och mycket billigt sätt att skicka information på? Häromdagen fick faktiskt Björn ett e-mail från företaget som tillverkar hans diabetespump, men då ringde de för säkerhets skull upp honom en stund senare för att kolla om e-mailet kommit fram… Vi ligger rätt långt före i Sverige när det gäller datorisering och datorvana kan jag meddela! :mrgreen:

För att ingen ska tro något annat så tycker jag verkligen det är bra med all välgörenhet som finns här. Nu när samhällsstrukturen ser ut som den gör och det sociala skyddsnätet är så tunt som det är så skulle hela samhället braka ihop utan de som ställer upp och jobbar gratis för att hjälpa till där det behövs. Inte minst på skolorna, där många mammor går in och jobbar som volontärer några timmar i veckan och hjälper till med administrativt jobb eftersom skolorna inte har råd att anställa så mycket personal som behövs. Det är ovant som svensk att ha det på det sättet, men det fungerar någorlunda i alla fall och skapar i många fall en gemenskap som är helt fantastisk.

Från Max skola kommer det till exempel mail ibland där man meddelar att eleven x mamma ligger på sjukhus, så klicka på länken nedan så kommer ni till en sida där ni kan skriva upp vilken dag ni kan åka och lämna middagsmat till familjen eftersom de har svårt att få ihop det när mamman är borta. Och schemat fylls blixtsnabbt med frivilliga! Sen retar det ihjäl mig att det aldrig kommit något mail om att pappan i familjen är borta så att man kan åka med mat till mamman och barnen, som ju rimligtvis borde ha lika svårt att få ihop det, men det är en annan diskussion. Man är helt enkelt van här att ställa upp och hjälpa till när det behövs, och det är åtminstone den fina sidan av det hela.

13 reaktioner på ”Välgörenhet, extended version

  1. Väldigt intressant! Jättebra det där med skolan och sjuk mamma och mat (fast jag håller med ang.pappor! Vilket århundrade lever vi i?!) och jag blev helt paff när jag läste att t.o.m. polisen ringer och ber om pengar. Och så tycker jag nog att Björns idé ang. micron var ganska bra. 🙂 🙂

    1. Ja ”vanlig” välgörenhet till behövande har man ju överallt, men som du säger så blir man lite paff när polis, brandkår m.m ringer…
      Tja, det blir nog en micro men utan mässingsskylt och hänglås! :mrgreen:

    1. Nu blir jag lite osäker. Är inte mattermos en vanlig ståltermos egentligen? Eller finns det särskilda för mat? En vän svarade hur som helst på Facebook att bl.a Target och Walmart har, så det finns att köpa här!

  2. Jag har också blivit uppringd av polisen och ombedd att donera pengar till *skyddsvästar*. Killen körde en extremt aggressiv försäljningstaktik, typ ”jag är säker på att du inte vill att polismän ska dö därför att du inte donerade pengar så vill du donera 75 dollar eller ska jag sätta ned dig för endast 50?” Mycket som är fel med det samtalet kan jag tycka. Det är väl en sak att staten inte fungerar som den ska men kan man inte ens ge polisen basutrustning för att dom ska kunna göra sitt jobb så är ju något riktigt allvarligt fel. Dessutom blev jag förstås förbannad av själva guilt-trippen dom körde. Dessutom, när jag sa nej så körde han modellen ”ja, jag förstår att det är mycket i dessa svåra tider men då sätter jag ned dig för 35 dollar istället!” I vanliga fall hade jag väl bara lagt på men polisen vill man ju hålla sig lite väl med så jag försökte vara artig 🙂 .

    Att de använder telefonen beror nog på att det finns någon slags statistik som visar att man drar in mer pengar om man kan prata med folk jämfört med om man skickar ut massmail. Email är lättare att ignorera, tror du inte?

    Jag har blandade känslor inför välgörenhet. Det känns bra att det odlar en känsla av ansvar, aktivt deltagande i samhället och generositet – att man inte sitter och väntar på att någon annan (staten) ska göra något. Samtidigt som sagt så är det ju bastjänster som fylls av obetald och otränad arbetskraft även inom sjuk- och ålderdomsvården och i brandkåren och sen så styrs ju dessutom givmildheten kraftigt – dvs. pengar ges till vissa grupper och vissa typer av service men inte andra (dvs. mycket genom kyrkorna som fokuserar sina insatser på andra kristna och folk som uppfyller deras grundläggande moraliska krav och genom universiteten – man hjälper sina egna). Så det blir ingen jämn fördelning av resurser.

    1. Men fy vad otrevligt! Han som ringde mig var jätteartig och trevlig och fick mig absolut inte att känna mig som en skurk om jag inte skänkte något, det där lät ju som rena utpressningen. 👿

      Jo att de använder telefonen förstår jag absolut, det gör ju att man måste lyssna en liten stund åtminstone istället för att slänga ett mail innan man ens läst igenom det. Jag tänkte mer på att de lägger en massa pengar på att skicka ut brev till de som vill donera pengar istället för att maila informationen. Han påpekade flera gånger att de inte vill skicka brev om man ändå inte har tänkt sig att donera, eftersom det kostar så mycket pengar att skicka ut breven.

      Nej jag håller med dig och är också väldigt kluven. Den positiva sidan är ju detta med gemenskapen och att man känner ett gemensamt ansvar att ta hand om varann (åtminstone de man vill ta hand om ja…). Men jag känner mer och mer ju längre jag bor här att staten ju vet, och förlitar sig på, att man byggt upp det här systemet med donationer och volontärjobb, och då blir det ganska enkelt att strunta i att förbättra samhällssystemet eftersom folk har vant sig vid att allmänheten måste fixa vissa saker annars blir det inte gjort. Det blir en nedåtgående spiral, och om republikanerna får bestämma så ska man ju ta bort ännu mer och låta folk klara sig själva i ännu högre grad. Jag trodde jag missuppfattat något när barnen kom hem från skolan första gången med en lista på saker som lärarna vill att man skänker till skolan (handsprit, pappershanddukar, rengöringsmedel m.m) eftersom skolorna inte har råd att köpa in det själva, nu köper jag det automatiskt och skickar med vid terminsstarten men det är ju helt hysteriskt hur det funkar i det här landet…

  3. Det får bli att ta med mat termosarna. De är jättebra! Använder alltid dem när barnen ska på utflykt. Ja, de ser ut lite som ståltermos fast lägre och bred.

  4. A & M har med sig mattermos till dagis en gång i veckan och det funkar jättebra! Lite svårt att göra tjusig uppläggning av maten förstås, men det är ju svårt även i lunchlåda man värmer i mikron….

  5. Köpte tre mat termosar på Ica idag att ta med i resväskan. Jag garderar mig;)
    Nya fräscha. Står varmt eller kallt på dem, så får bli matig sallad nån dag. Barnen älskar det. Skulle gärna skickat med knäckebröd. Men det finns väl inte där, eller? Swedish bakery kanske?

  6. Skrattade högt! Kunde riktigt höra och se Björn och Tess 🙂

    Men vad jobbigt med tiggerisamtal. Fy vilket dåligt samvete man måste få när man säger nej … och så himla obekväm jag skulle känna mig …

    1. Tess: Näe, näe, det får ni bara inte!
      Björn: Jomen det blir jättebra vet du, så sätter vi på en fin mässingsskylt!
      Tess: Näe, näe, det får ni bara inte!
      Björn: Och så ett hänglås som bara du får nyckeln till!
      Tess: Näe, näe, det får ni bara inte!
      Björn: Och så kan vi fixa dit en blåsorkester som kommer och spelar när vi kommer dit och installerar den!
      Tess: Näe, näe, fy vad dum du är!

      Ungefär så… :mrgreen:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s