En väldigt populär aktivitet så här runt Halloween-tider är att gå till ett ”haunted house” (hemsökt hus) eller ”woods of terror” (skräckskog) och allt vad det kan heta. Det är ungefär som spökhuset på ett nöjesfält, Spökhotellet Gasten på Liseberg t.ex, fast gånger 1000 ungefär!

Tess och hennes kompisar, de var en 8-10 stycken ungefär, hade bestämt sig för att gå till det som ska vara läskigast här i Greensboro, Woods of Terror heter det och ligger på Church Street. De hade planerat i flera veckor att de skulle gå lördagen innan Halloween, och alla såg fram emot det jättemycket. Men sen blev det som det så ofta brukar med amerikaner, tyvärr. När lördagen kom droppade den ena efter den andra av och till slut var det bara Tess och M kvar som skulle gå. Det här är så typiskt, man vet aldrig om saker och ting verkligen blir av eller om folk kommer att ändra sig i sista minuten. I detta fallet var det nog så att några inte vågade och nån tyckte tydligen att det var för dyrt.

Tess och M ville gå i alla fall, men nu när de inte blev så många så ville de inte gå till Woods of Terror utan till en annan som inte är fullt så läskig. Efter lite velande hit och dit bestämde de sig för X-treme Fear. Jag och Björn körde dem dit och gick och fikade medan de gick runt i skogen.

Man går alltså längs en bana i skogen. Det är väldigt mörkt, förstås, och längs med stigen står människor utklädda till spöken och zombies och allt möjligt annat läskigt och gör sitt bästa för att skrämma livet ur de som går där. Det skulle ta 45 minuter ungefär så Björn och jag kom tillbaka då och stod utanför och väntade på tjejerna, men när vi stod där ångrade jag nästan att vi låtit dem gå ensamma. Det hördes vilda skrik från skogen nästan hela tiden, nånting som lät som skottlossning med jämna mellanrum och precis vid utgången stod en massa läskiga spöken (tänk Stephen Kings Pennywise), en med en motorsåg (utan blad förstås men den lät lika mycket och skrämmande för det!) i högsta hugg, och jagade ut besökarna. Rätt vad det var kom ett gäng på fyra ungdomar utrusande vilt skrikande och helt livrädda, de slutade inte springa förrän de var framme vid sina bilar vid parkeringen… Jag tänkte att nu kommer Tess att drömma mardrömmar i veckor efter detta.

Till slut, efter nästan en och en halv timma, kom även Tess och M, med motorsågsclownen efter sig:

Det visade sig att det hade varit jättekul! Väldigt läskigt, men ändå kul. De hade fått vänta i kö ganska länge så det var därför det tog en sån tid. Att stå i kön var nästan det läskigaste, då gick de runt och skrämde de som stod i kön och det var man ju inte riktigt beredd på. Bland annat var Freddy Krueger där, han stod uppe på ett tak och bara stirrade på dem. Sen när man gick längs banan var det blandat med att man gick i skogen och in i hus som fanns längs med stigen. De bankade på soptunnor av metall så att det lät jättehögt, och hela tiden dök det upp hemska figurer från diverse skräckfilmer.

I ett hus gick de förbi en tavla, någon tog ner tavlan och då var ett riktigt huvud där som stirrade på dem. Sen fick de kliva in i en hiss som åkte fram och tillbaka istället för upp och skakade jättemycket. När de kom ut såg de en sitta i elektriska stolen. Man hade även 3D-glasögon på sig vilket ju förstärkte allting förstås. På ett ställe fick de gå in i en tunna som var så trång så de fick krypa fram, och i ett hus gick de längs en hall som också var väldigt trång, kolsvart och klaustrofobisk, och där fanns folk i taket och bakom dem som skrämdes. Man får nog vara en speciell typ av människa om man ska uppskatta det! 🙂 Jag hade gärna velat testa, men det är inte riktigt Björns grej så vi avstod.

Tjejerna var jättenöjda i alla fall och hade haft hur kul som helst!