Djurlivet är verkligen… spännande här

Imorse när jag stod och borstade tänderna råkade jag kasta en blick bort mot badkaret. Det skulle jag inte ha gjort. Nere på botten, men strävande uppåt, kravlade denna lilla sötnos omkring:

IMG_3889

 

Att jag inte dog på kuppen är ett rent under. Dessutom hade Björn helt själviskt åkt iväg till jobbet istället för att ta hand om fru och barn här hemma så jag kunde inte kräva att han gjorde sin manliga plikt och tog hand om monstret. Att be barnen om hjälp var uteslutet, så jag hade tre alternativ:

  1. skrikande springa ut från badrummet, slänga igen dörren bakom mig och sen bara gå och vänta på att monstret skulle lyckas kravla sig upp över badkarskanten och komma efter mig eller
  2. ringa 911 eller
  3. modigt ta ett djupt andetag och ta hand om monstret själv

Alternativ ett var det som kändes mest självklart till att börja med. Men tanken på att monstret kanske skulle vara borta nästa gång jag gläntade på badrumsdörren och att vi kanske inte skulle hitta den på hela dagen och jag sen måste gå och lägga mig ikväll bara några meter därifrån kändes inte jättelockande. Alternativ två var ju betydligt bättre då. Frågan är bara om brandkåren skulle tycka likadant, och om det möjligtvis skulle bli väldigt kostsamt för min del. Helsike också, då återstod bara alternativ tre.

In på toa och ladda med en rejäl bit toapapper att fånga monstret med, men inte en så rejäl bit att det skulle bli stopp i toan så att monstret riskerade att komma lös (det blir stopp löjligt lätt i toaletterna här). Sen ta det där djupa andetaget och försöka lura hjärnan att tro att det var något litet och gulligt jag skulle plocka upp, och sen dyka ner i badkaret. Monstret hade åtminstone vett på att stå helt stilla och låta sig fångas in, jag har inget som helst minne av själva fångandet och nedspolandet men jag tror att det gick bra. Sen skurades hela badkaret noggrant kan jag säga, och proppen i botten kommer att sitta i hädanefter. Urk.

6 reaktioner på ”Djurlivet är verkligen… spännande här

  1. Åh fy åh fy åh fy! Stackars dig! Tycker du var väldigt modig som tog tag i eländet helt själv. (Jag undrar vilket alternativ jag hade valt …)

    1. Jag tycker också att jag var modig faktiskt! Händer det någon mer gång hoppas jag att åtminstone grannarna är hemma så de kan hjälpa mig… 🙂

  2. Men huuuuuuuu vad otäckt! Jag förstår precis ditt resonemang med att gå därifrån och så är eländet borta utan uppenbar förklaring sedan, då blir man ju nojjig till tusen. Du var modig som tog den tycker jag, jag fick ju en långbenspindel i sängen härom natten, den var I MITT HÅR. 😯 Den dog ganska omgående kan jag säga. 😡
    Bäst att du har proppen i som du säger.

    1. Fy, att vakna av att något kryper i håret är ju ännu värre förstås, förstår att den inte blev långlivad! Jag har haft en jättefobi för allt med mer än fyra ben, det har blivit bättre nu mha hemmasnickrad kbt men fortfarande blir jag rätt kallsvettig när jag ser de små odjuren…

  3. Prøv at bruge en fluesmækker næste gang.. Det er der er et stykke mellem dig og uhyret gør at det ikke er helt så slemt.. Før var jeg skrækslagen lige som dig for alt som ikke havde 2 ben… Men nu er jeg helt lige glad.. Og tro mig, selv store edderkopper dør af mødet med en fluesmækker… Men jeg
    syntes at du er dygtig…

    Knus ❤

    1. Där sa du nåt, jag borde verkligen skaffa en flugsmälla!

      Det är kul att läsa dina kommentarer förresten, jag är urdålig på danska men nu får jag lära mig lite mer! Knus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s