Min vän och kollega Ellen Breitholtz har nyligen disputerat på sin avhandling som handlar om enthymem och topoi, och hur man kan använda sig av dem för att göra ett dialogsystem lättare att förstå och att använda. Enthymem (för alla som inte är så bevandrade i grekisk filosofi och Aristoteles verk!) är, väldigt kort sagt, argument som kan verka ologiska men i rätt sammanhang och om alla som deltar i samtalet har liknande bakgrundsinformation (topoi) så verkar de vara fullt logiska och begripliga. Ett exempel, från Ellens avhandling, är vad en person svarade efter att ha blivit inbjuden till en fest samma kväll som hen skulle på ett bröllop: ”Men bruden är gravid så jag kanske tittar in frampå småtimmarna”. Man skulle ju kunna tänka sig att upplysningen att bruden är gravid inte överhuvudtaget skulle vara relevant och knappast en vettig förklaring till att personen skulle kunna gå på en annan fest efter bröllopet, men om man vet att en som är gravid kanske ofta blir trött frampå kvällen och att det kan göra att bröllopet kanske inte håller på så sent in på natten, så är det plötsligt ett fullt logiskt argument till att personen kanske kan hinna med både bröllop och fest på samma kväll. Läs gärna åtminstone första kapitlet av Ellens avhandling, den är riktigt intressant!
Mitt tedrickande under Sverige-resan fick mig att inse vilka kulturella skillnader det finns när det gäller te och hur man tar för givet att de man är tillsammans med har samma preferenser när det gäller hur det ska drickas. Kort sagt, har man inte samma topoi när det gäller te så vet man aldrig hur det ska sluta när man ber om en kopp!
Så här var det. När jag kom till jobbet i Göteborg i måndags hade jag bokat möte med en ny kollega som jag inte träffat förut, en tjej som kommer från London. Oftast brukar man ju bara gå och hämta sig en kopp kaffe eller te i automaten när man ska på möte, men C var snäll och erbjöd mig en kopp från hennes tekanna som hon precis gjort i ordning. Jag tackade ja, och innan jag visste ordet av hade jag fått en kopp starkt te med mjölk i. Förstås. Brittisk som hon är kan jag tänka mig att hon inte överhuvudtaget tänkte på att fråga om jag skulle ha mjölk eller inte eftersom ”defaultvärdet” för henne vad gäller ”en kopp te” är te med mjölk i. Defaultvärdet för mig, svensk som jag är, är te utan mjölk, så jag hade inte en tanke på att säga till att jag inte ville ha mjölk i. Förstås. Som tur var så var det riktigt gott te, mjölkskvätten till trots! 🙂
Ett par dagar senare var jag och fikade med en kompis på Espresso House. När jag skulle beställa var jag en millisekund från att säga att jag vill ha varmt te, innan jag besinnade mig och bara sa te. Jag har inte beställt te på ett fik i Sverige på ganska länge insåg jag då… Här i varma North Carolina är det nämligen så att defaultvärdet på ”te” är is-te, ”iced tea”, så säger man bara ”tea, please” så brukar man få ett glas med is-te. Vill man ha varmt te måste man be om ”hot tea”. I kalla Sverige skulle nog ingen ta för givet att man vill ha is-te om man bara säger te, och absolut inte i november! 🙂
En tebeställning kan alltså vara betydligt knivigare att klara av än man tror, och det gäller att ha koll på vem man pratar med! Annars kan det bli som för en vän som skulle beställa hamburgare på drive-thru här i Greensboro. Det var strax efter att de flyttat hit från Sverige, och de hade precis börjat vänja sig vid att ständigt bli kallade ”honey” och ”sweetie” till höger och vänster (ska blogga om den vanan någon gång också!). Så när damen i luckan sa nånting som han inte riktigt uppfattade men tolkade som nånting i stil med ”will that be all, sweetie” så svarade han bara att han var nöjd och klar med sin beställning. Flera gånger. Ända tills det gick upp för honom varför hon var så envis och frågade gång på gång, det hon egentligen sa var inte ”sweetie”, utan hon frågade om han ville ha ”sweet tea” att dricka… 🙂
utvandrarna. 
Haha, första gången C bjöd mig på te från sin fina kanna frågade hon faktiskt om jag ville ha mjölk (och det ville jag, har alltid druckit te på det sättet :))
Haha, det gjorde hon inte med mig! 🙂 Men det var betydligt godare än vad jag trodde det skulle vara, har alltid tyckt att det borde skära sig i smaken om man blandar mjölk och te men det var riktigt gott faktiskt! Men jag dricker ändå mitt eget te utan mjölk… 🙂
Kul! Kommer att tänka på när jag fick popcorn i England, och de var söta istället för salta. Blärk!
Ja fy, här kan man få alla möjliga smaker på popcornen, inklusive nån mix där hälften är söta och hälften är salta. *ryser*
Kul! Måste nästan läsa den någon dag.
Gör det!
Kul inlägg!! 🙂 Intressant! Jag anklagar ofta John för att dricka ”brown crap” (ursäkta!!) eftersom allt ser likadant ut vare sig det är te eller kaffe -brunt med en massa mjölk i. (I Yorkshire dricker de svagt te. När John skulle förklara för mig hur jag skulle göra te till hans mamma så sa han ”Just show the tea bag the water!” Hon vill ha påsen doppad i vattnet i en sekund ungefär och så använder hon varje tepåse två ggr.) Jag drack aldrig te med mjölk i Sverige, drack det utan, men efter att jag hade bott i England i bara en månad så var jag så trött på te att jag inte druckit en endaste enda kopp sedan dess -och det är 26 år sedan nu. Kaffe har jag aldrig gillat, så jag dricker inga varma drycker alls. (Choklad ska vara kall!) Iste har jag aldrig ens smakat!
Apropå te så är en annan vanlig diskussion här hos oss varför de som bor i Yorkshire inte äter middag (dinner) utan TEA. Breakfast, dinner, tea. I London hette det breakfast, lunch, dinner, och så åt man dessutom supper sent på kvällen (typ en kopp te och en kaka eller en macka). Inte här inte.
(Min första man kom från London, John har bott i Yorkshire hela sitt liv, så jag märker skillnaderna. Trots att vi varit gifta i 11 år nu så händer det fortfarande ibland att jag inte fattar vad han säger när något yorkshire-ord dyker upp som jag inte hört förut.)
Vad kul att höra hur det är i England! Fördomsfulla jag trodde att i princip alla engelsmän drack sitt te jättestarkt och med massor av mjölk, men din svärmor verkar ju helt klart vara ett undantag! 🙂
Lustigt det där med breakfast, dinner and tea! När jag var liten gjorde vi ju faktiskt något liknande, vi åt alltid middag mitt på dagen och sen tog vi te/kaffe och en macka på kvällen.
Fick en ny innebörd av iste idag när jag frågade biträdet var iste’t fanns?
Du tar varmt te därborta och lägger sen i några isbitar som står brevid
säger hon och ser fullt allvarlig ut. 😳
Va, var sjutton var du då nånstans?! Jag hade kunnat tänka mig att de skulle föreslå tvärtom, att du skulle värma iste i micron för att få varmt te, men det där lät ju väldigt skumt. Måste ha varit en nordstatare som sa det! 🙂
Té ska vara lösté i sil (inte en sådan som läcker téblad) och det ska dra 3-4 minuter, det är viktigt att inte ta för mycket eller för lite té för för starkt smakar det apa och för svagt ingenting. Det ska vara mjölk i. 😛
Det är väldigt intressant det där, med att man får olika saker beroende på var i världen man är, vem man pratar med och vad man frågar om. 🙂
Håller med om löste, absolut! Jag vill nog ha det ganska starkt förstås, inte så garvsyran kommer fram men inte för mesigt heller. Här hemma har jag en tebryggare (inte en kaffebryggare utan en som är gjord speciellt för te) som gör ljuvligt gott te!
Ja visst är det intressant att det kan skilja sig åt så, och hur van man blir vid hur det är där man själv råkar bo! 🙂
Nej mesté går bort, då kan man lika gärna strunta i det. Jag hade en tébryggare men den gick sönder så småningom, men jag har en tépress (som en kaffepress fast för té) och det blir också jättegott.
Jag hade garanterat beställt bara té hos er och då blivit tämligen förvånad om jag fått isté men det är ju normen där. Jag kan själv inte med isté alls, inte heller fisljummet. Hett ska det vara!