I’m alive!

Min tanke var att detta året skulle jag ta tag i det här med bloggandet igen, och få lite mer regelbundenhet på det. Det gick sådär… Förra året tycker jag att jag var ursäktad, det var ett fruktansvärt år och det var svårt att hitta ork och energi till att blogga. Detta året skulle bli en nystart, men anledningen till att jag varit dålig på att uppdatera är åtminstone trevligare än förra året.

Jag har tagit tag i mitt avhandlingsskrivande på allvar, nu jäklar ska jag bli klar någon gång! Därför är det svårt att orka med att sätta sig och blogga på kvällarna när jag skrivit, tänkt, skrivit och tänkt lite till hela dagen. Jag ska göra allt i min makt för att kunna disputera i juni har jag tänkt. Jag vet ännu inte om det kommer att gå för det innebär 4 månaders stenhård disciplin och i princip inte en enda sjukdag om det ska gå, men jag tänker göra mitt allra, allra bästa. Problemet i mitt fall är inte enbart att jag ska skärpa till mig och sluta prokrastinera mig igenom dagarna, jag har även problem med min sköldkörtel vilket gör att jag är sjukligt trött hela tiden. Sådär trött så att man får yrsel och det surrar i huvudet och man nästan blir gråtfärdig efter att ha varit vaken några timmar, och att ta sig igenom en hel dag utan att sova middag nån timme är inte att tänka på överhuvudtaget. Det är inte optimalt att skriva avhandling under de omständigheterna kan jag säga, men jag gör allt jag kan för att lyckas. Nu har jag åtminstone äntligen, efter flera år, lyckats ställa min egen diagnos och hittat en läkare som såg vad jag såg, så nu äter jag åtminstone medicin och har blivit lite piggare. Fortfarande är det en bra bit kvar mot att vara ”normal”, men det är bättre än vad det har varit!

Nu ikväll har vi precis varit ute med hundarna på kvällspromenaden, och det var nästan med livet som insats kändes det som. Vi satt och tittade på ”Familjer på äventyr” på svtplay (har ni inte sett den serien måste ni göra det, väldigt intressant om fyra olika familjer som är i olika stadier av att ha flyttat utomlands), och märkte plötsligt att det lät mer och mer utifrån. Vinden tog i mer och mer, och sen helt plötsligt flög ytterdörrarna upp av vinddraget! Bara minuter innan var det helt lugnt, men det slog om på ingen tid alls. Lika bra att klä på sig och gå ut medan tid var, tänkte vi. Där vi bor har de bevarat mycket av träden på varje tomt vilket är mysigt i vanliga fall och gör området lummigt och fint. Men just ikväll hade vi klarat oss utan det lummiga kände vi, träden vajade hit och dit och vi försökte så mycket som möjligt att gå mitt i vägen ifall något träd inte skulle klara av vindbyarna. Läskigt! Snöade gjorde det också, vilket kändes jättemärkligt för det är 5 plusgrader och känns inte särskilt kallt alls utom just i vindbyarna. Det varnas för fullt på tv nu för kylan och framförallt för de iskalla vindarna.

Jag är ändå glad att vi inte bor högre upp på östkusten, framförallt Boston har verkligen fått känna på vintern i år. De har redan fått flera feet med snö och mer är att vänta de närmsta dagarna. Tess och jag pratade bara häromdagen om att i år är det kanske det första året vi får uppleva utan någon snö alls eftersom vi hittills haft en väldigt mild vinter, men det är bara att glömma verkar det som nu. På måndag eftermiddag ska det börja snöa (förutom det som kommer nu då men som hittills i alla fall inte har lagt sig alls), och även på tisdag ska det komma snö.

Alltså ser det ut som om vi kan se fram emot åtminstone två snow days (=skolan stängd) i år. På tisdag är det tänkt att jag ska ha bokfika här hemma hos oss, men vi får väl se om det går att genomföra eller om jag för skjuta upp det. Bokfika är en aktivitet vi har inom SWEA, en gång i månaden träffas vi hemma hos någon och äter frukost och har med oss svenska tidningar och böcker som vi lånar av varann. Brukar vara väldigt trevligt, men stänger skolan och det är kaos på vägarna får vi skjuta på det helt enkelt. På måndag är det President’s Day och då är Max skola stängd i vilket fall som helst, men inte Tess skola. Vi får avvakta och se hur det blir helt enkelt!

6 reaktioner på ”I’m alive!

  1. Ja, familjer på äventyr har varit jättekul att se! Jag har följt S/Y Mary’s blogg ett tag också, det har varit jättekul fast nu när de är hemma i Sverige igen är den ju inte uppdaterad på samma sätt. Lycka till med att bli klar – slutspurten är jobbig det är inget tvivel om den saken men du fixar det! Kram.

  2. Jag har tänkt att jag skulle leta upp bloggen, får ta och göra det och läsa den från början. Fascinerande att ge sig ut på en sån resa, och man undrar ju mycket hur det är att komma tillbaka till vardagen sen igen…

    Tack för pepp, jag jobbar på! Kram!

  3. Älskar det programmet!
    Fortsätt kämpa med skrivandet! Fruktansvärt jobbigt och tråkigt, men också roligt och spännande! Heja dig! 🙂
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s