I brevlådan idag låg ett kort från syster Ruth, sjuksköterskan som tog hand om mig den mesta tiden när jag var på akuten:
Även om det ju är för att försöka behålla sina kunder är det ändå lite trevligt tycker jag!
För att svara på frågan om jag mår bättre så tja, lite bättre är det men långt ifrån bra. Jag kan ligga ner nu utan att det gör ont i lungan, så inatt sov jag i sängen (istället för mer eller mindre sittandes upprätt i soffan) för första gången på sex nätter . Ljuvligt!
Men fortfarande blir jag väldigt andfådd när jag pratar och när jag går. Var ute på en kortare kissrunda med hundarna förut och blev så slut att jag fick stanna och hämta andan flera gånger och var helt matt när jag kom hem. Jag förstår lite bättre nu hur min stackars pappa hade det det sista året. Det suger verkligen all energi ur en när man blir så andfådd av minsta lilla och inte orkar nånting.
utvandrarna. 
Alla tankar är hos dej och din nära o kära ! Men skönt att blir bättre !
Stackare. Skönt att det går åt rätt håll, även om det går långsamt.
KRAM ❤
Sådant där kan ta tid även om man sköter sig och vilar, skönt att det börjar bli lite bättre i alla fall. ❤ Hoppas vi ses snart! :bounce: (Ja jag vet att den smileyn inte funkar här men du vet hur jag menar!
)