Vi hade inte bokat något hotell i förväg på Cape Cod, så på vägen dit satt Björn och googlade medan jag körde. Vi har våra specialistområden klart för oss, jag gillar att köra bil och Björn har svart bälte i googling så var man, och kvinna, på sin plats, helt enkelt! Han lyckades hitta ett bed & breakfast till rimligt pris i en liten stad som heter Sandwich, och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Jag skriver ett eget inlägg om B&B’t senare!

När vi öst in våra resväskor och övriga grejer (hur kan två personer få med sig så mycket grejer?!) så gav vi oss av för att hyra cyklar. Vi hade läst på Tripadvisor att det var poppis att cykla här och det lät väldigt lockande att få röra på sig lite efter att ha suttit i bilen så länge.

Det finns flera cykeluthyrningar här, så vi tog den som var närmast helt enkelt. Kanske inte den med bäst kvalitet ärligt talat, de som ägde den var jättetrevliga (från Bostonområdet båda två men bosatta på Cape Cod sen 1986) men vi fick inga hjälmar och cyklarna var utan växlar. Men det gjorde inte så mycket, cyklarna var lättrampade och det var inga backar att tala om där vi cyklade så det gick bra ändå. Men en hjälm hade jag nog gärna haft förstås…

Vi cyklade längs med kanalen, en fin tur!

Vi tog också en sväng till en strand som låg vid kanalen, och hade tänkt oss ett bad där. Dock var det dels iskallt i vattnet och dels bestod stranden av småsten som gjorde väldigt ont att gå på så vi skippade att bada.

Men salladen från Wendy’s och våra öl som hängt med från Allentown smakade mycket bra i värmen!

Värmen ja… Det var 34 grader i skuggan och hela 40 grader i solen den här dan… Katherine, som äger det B&B som vi bodde på, berättade att hon bott här i 50 år och aldrig varit med om en så varm sommar. Vi borde ju självklart ha fattat att vi skulle ha med oss vatten också men så långt tänkte vi inte, otroligt nog. Så efter bara ett par miles så kände jag mig helt skakis och svimfärdig, en öl är uppenbarligen inte tillräckligt med vätska när man cyklar i 40 graders värme! Dumstrut på, helt klart, och det var bara att vända cyklarna och ta sig tillbaka igen för att hitta nåt ställe där vi kunde få i oss lite vätska.

Efter lite letande (i en stad som heter Sandwich så förefaller varenda butik och företag som har orten med i sitt namn vara ett fik, just sayin’…) hittade vi ett fik som såg jättetrevligt ut så vi gick in där för att få i oss vatten och en fika. Dock visade det sig att de stängde redan klockan 16, och klockan var en minut i när vi klev innanför dörren… De har märkliga stängningstider här måste jag säga, de flesta restauranger stänger vid 21 eller senast 22, och fiken redan kl 16 då alltså. Vi fick med oss en flaska vatten i alla fall och det var ju tur.

Sedan satte vi oss i bilen och tänkte ta en sväng runt omkring på ön innan vi åkte tillbaka till vårt B&B för att byta om till middagen. Dock var det ju en del trafik och snirkliga vägar så det slutade med att vi inte hann tillbaka för att byta om innan vi blev såpass hungriga att vi behövde ha mat direkt. Jag hade åtminstone linne och kjol på mig men Björn hade en tröja och ett par badbyxor… Dock kunde de svarta badbyxorna tas för ett par shorts om man inte tittade efter så noga så det fick gå.

Efter att ha irrat runt och förgäves letat parkering på ett ställe som var smockat med turister så åkte vi vidare upp längs med kusten. Till slut kom vi till ett annat ställe där det inte var riktigt lika mycket folk, och hittade en restaurang som heter Boathouse. Och ett båthus var det faktiskt, bokstavligt talat:

Här fick vi äntligen svalka oss med en öl, och vi hade tur som fick ett bord ute på verandan för det blev fullsatt fort.

Nu råkade det vara vår 22-åriga bröllopsdag den här dagen, så vi hade bestämt oss för att slå på stort och frossa i varsin hummer. Och jädrar, vad gott det var! Det är inte många gånger vi har ätit hummer i vårt liv, men den här var den absolut bästa! Perfekt kokt och inte dränkt i smör som de gärna gör här utan man fick själv doppade den i smält smör om man ville. Till det tog vi potatismos (!), cole slaw och grönsallad. Jag vet, det låter inte klokt med potatismos och jag var MYCKET skeptisk, men alternativet var pommes frites och där gick liksom gränsen. Och faktum är att det var kanongott med mos till, det hade jag aldrig kunnat ana! En mycket lyckad dag och kväll!