Det har varit en ganska så hektisk sommar, som vanligt i och för sig. Så jag tog en liten paus i bloggandet, och sen var jag tvungen att koncentrera mig på att skriv min postdoc-ansökan (hoppas jag får anledning att återkomma till det, håll tummarna för mig tills dess!). Men två månader hade jag väl inte tänkt mig att jag skulle hålla upp… Nu är det i alla fall hög tid att fortsätta på min reseberättelse om vår road trip till New England-området!

När vi var på Cape Cod bodde vi alltså på ett litet bed & breakfast, världens mysigaste! Det heter Isaiah Jones homestead, eftersom huset ursprungligen beboddes av Dr. Isaiah Jones. Det byggdes av en Isaiah, men det är egentligen hans barnbarn, som också hette Isaiah, som B&B’t är uppkallat efter.

Isaiah d.y var alltså läkare och hade sin mottagning i detta hus, och bodde där även tillsammans med fru och barn. Han byggde ut villan för att få plats med både väntrum och mottagningsrum. Ett fotografi av honom hänger på väggen:

Bakom glas och ram hänger också det brev han skrev till en Mr Weeks, om jag kan tyda handstilen rätt, och ber om hans dotterns hand. Det gick bra, de gifte sig och fick 5 (om jag minns rätt, kan ha varit 8 också…)  barn tillsammans!

När man kliver in här känns det precis som att komma till ett bed & breakfast i England. Blommiga tapeter, sherryn står uppdukad på ett litet bord med spetsduk och allt är så gammaldags och mysigt och gulligt att man knappt kan tro att man fortfarande befinner sig i USA!

Här i köket lagade innehavaren, Katherine, rena gourmet-frukosten varje morgon. Fantastiskt gott, även om man som svensk kan ha lite svårt för ”baklängesfrukosten” man får. Man blir serverad vid bordet förstås, så man väljer inte själv vad man vill äta och i vilken ordning, så först kommer nånting sött: blåbärsmuffins eller -scones eller nånting sockerkaksliknande. Jättegott, givetvis hembakat, men jag hade allra helst avslutat med det söta! Sedan lite frukt och/eller bär, och sist pannkakor eller omelett eller nåt annat lite matigare. Supergott var det, alla tre dagarna som vi bodde där!

Tyvärr hade Katherines man fått en stroke och mådde inte så bra när vi var där, så honom träffade vi aldrig. Istället kom hennes syster med man resande från Kalifornien för att hjälpa till. Världens raraste par!

Och här är Björn tillsammans med Katherine, innehavarinnan. Vi har redan bestämt att vi måste tillbaka nån gång, gärna på hösten, och då givetvis bo på samma ställe. Kommer ni till Cape Cod nån gång så rekommenderas det varmt, så mycket personligare och mysigare än att bo på hotell!