
Nu har vi packat ihop vårt hus. Eller ja, åtminstone alla grejer i det! 🙂 Herrejösses vad jobbigt det är att flytta, hade glömt hur det var efter att ha bott på samma ställe i 12 år… Nu hade vi ju ändå hjälp av en flyttfirma som packade åt oss, men vi var ju hela tiden med och hjälpte till i alla fall. Mest spännande var att dra fram soffor och sängar som stått på samma ställe i ett par år eller så, det var så man höll andan innan man fick se hur pass stora och aggressiva dammråttorna skulle vara och hur mycket man skulle behöva skämmas inför flyttkillarna… 🙂
Det gick rätt smidigt ändå. Det tog tre dagar att packa allt, 253 lådor blev det allt som allt! 😯 De började ju i fredags så vi hade helgen emellan att förbereda det sista på. Det är ett tips till alla som ska göra något liknande, det var väldigt skönt att hinna hämta andan över helgen och ta ett sista varv med sopsäckarna och slänga allt man glömt slänga innan. Inte kul att springa runt och kolla sånt samtidigt som flyttkillarna håller på att packa.
Det var otroligt trevliga flyttkillar som hjälpte oss, det känns ju lite konstigt att främlingar ska rota i precis allt man äger och har men de skötte det väldigt snyggt. De har även märkt alla kartonger med innehåll så att det blir lättare när vi ska packa upp allt igen. En av dem berättade om en kollega som packat åt en annan familj som också skulle flytta till USA. Han hade packat sonens leksaker, och bestämde sig för att vara lite mer precis än att bara skriva ”toys” på lådorna. Därför skrev han i lite mer detalj vad de innehöll, bl.a var det en låda som fick märkningen ”BIG GUNS” med stora röda bokstäver… Tullen i USA var inte roade alls, de vågade inte ens öppna lådan för att se vad det var utan tillkallade FBI direkt. De i sin tur gick igenom varenda kvadratmillimeter av containern som lådan låg i vilket tog 2-3 månader extra innan familjen äntligen fick sina grejer… Inte särskilt uppskattat alls! 😀 Så det gäller verkligen att tänka på vad man skriver på lådorna! 🙂
Nu har vi sovit vår sista natt i huset. Barnen sov hos farmor och farfar. Idag åkte de till Gran Canaria (farmor och farfar alltså, inte barnen 🙂 ) så från och med i natt kan jag och Björn också sova där så det var ju smidigt. Men igår ”campade” vi på varsin madrass i vardagsrummet i vårt hus framför en brasa i öppna spisen, och mindes tillbaka på allt som hänt under de år vi bott här. Kändes mysigt, vemodigt och konstigt, men bra ändå. Blandade känslor var ordet! Katterna och hundarna tyckte nog också att det var konstigt, jag hade Nisse sovandes precis bredvid huvudet, Morris ihoprullad vid knävecken och Java nere vid fötterna. Finns det hjärterum så finns det stjärterum! 🙂