Möte med Tess skola

Jösses, nu är det nästan en vecka sen jag bloggade senast. Vet inte var tiden tar vägen, hinner knappt med nånting! 🙂

Förra torsdagen var jag i alla fall och träffade Tess mentor. När jag kom dit kände jag att det var en himla tur att jag mailade henne så att vi fick prata om hur det går. De trodde på skolan att svenska skolor låg långt före amerikanska, så jag märkte att de fått lite fel uppfattning om Tess. Mentorn sa ju inget rent ut, men jag förstod att de antog att hon hade väldigt svårt för sig i skolan. När vi pratat en stund och jag förklarade att vi i Sverige först börjar i förskoleklass när vi är 6 år och sen börjar ”riktiga” skolan när vi är 7 ramlade polletten ner. I USA börjar de redan när de är 5 år (jag trodde att det var 6 år som gällde men det var det alltså inte). Det innebär ju att våra barn ligger ungefär 2 år efter. Här kan man visserligen välja att vänta ett år om man anser att ens barn inte är skolmoget vid 5 års ålder, och det är inte helt ovanligt att särskilt pojkföräldrar gör det, men de allra flesta börjar när de är 5.

När vi väl rett ut det förstod hon mycket bättre varför det var kämpigt för Tess. Planen nu är att hon först och främst ska få göra ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Detta ska egentligen alla utländska elever göra men tyvärr har de tagit bort det på den skola Tess går på. De har bara haft ett fåtal utländska elever tidigare som inte haft engelska som modersmål, så de är inte särskilt vana vid det. När hon gjort det testet har vi fyra alternativ att välja på för att hjälpa henne att komma ikapp:

  1. Det finns en skola som heter Newcomers school. Här kan man gå högst ett år, den är till för utländska elever med varierande kunskaper i engelska språket, och riktar in sig på att de ska lära sig prata bättre och att lära sig mer om det amerikanska samhället och kulturen. Tveksamt om det är ett alternativ för Tess, dels har hon ju redan fått en hel del kompisar på Northern som hon inte gärna vill lämna nu när hon precis blivit uppryckt från Sverige, och dels är hon väldigt duktig på att prata engelska.
  2. Att backa en årskurs och börja i 6:an istället. Inte heller ett alternativ som Tess är särskilt trakterad av, hon har ju som sagt sina kompisar och tycker inte att det känns så kul att helt plötsligt gå en klass under och vara klart äldst bland sina klasskamrater.
  3. Att läsa matte och engelska med sjätteklassarna, och resten med sin vanliga klass.
  4. Matteundervisningen finns det tre varianter av: dels en klass där de går som är riktigt, riktigt duktiga och läser mer avancerad matte, dels en ”medelklass” där det är vanlig undervisning och där de flesta går (och där går Tess just nu) och slutligen en klass med extra stödundervisning för dem som har det lite svårare för sig och där skulle Tess kanske kunna gå istället.

Alternativ 3 eller 4 är det som både vi och Tess tycker verkar bäst. Nu visar det sig dock att alternativ 3 verkar gå bort, 6:orna läser matte och engelska vid andra tider än 7:orna så det skulle inte gå att få ihop schemat då. Återstår alternativ 4. Vi får helt enkelt avvakta resultatet av engelskatestet och se vad skolan föreslår och vad vi själva, och framförallt Tess förstås, tycker. Faktum är att Tess och Björn varit imponerande flitiga här hemma, varenda kväll sitter de mellan en halvtimme och en timme och pluggar matte och redan börjar hon så smått förstå det som varit alldeles nytt för henne. Denna veckan började de dessutom med en ny sak som hon då får vara med från början på, och det kändes förstås mycket bättre för henne när hon kunde hänga med och vara på samma nivå som sina klasskompisar. Jag återkommer när vi vet lite mer om hur det blir!

10 reaktioner på ”Möte med Tess skola

  1. Men vad jobbigt med missuppfattningar på det där sättet. 😦 Hoppas nu att det löser sig, alternativ 4 verkar väl vara bra. Det är klart att hon inte vill förlora sina kompisar hon redan hunnit skaffa också, kompisar är ju ovärderliga när man just flyttat över halva världen. Kram på er, och jag hade faktiskt tänkt pika dig här för att du inte bloggat. 😛

      1. Haha, jag har ju inget liv. Jag börjar faktiskt bli sugen på att läsa lite igen, det har jag inte känt för på evigheter. Då blir det mindre datortid. Skönt för alla som inte hänger med. 😆

  2. Från en som själv hoppat från den svenska skolan till den amerikanska. Alternativ 4 alla gånger. Jag var i och för sig 9 år och gick i 4an. Jag kunde inte ett ord engelska när jag kom dit. Det var tufft i början men efter ett halvår hörde jag till de bättre i klassen. Jag har många gånger hävdat att det som gjorde att det gick så bra för mig och mina syskon, som gick i 7an och 8an, var just att vi gick i helt amerikanska klasser där alla omkring oss pratade engelska, och för mig att de hade de olika nivåerna som du nämner. Men de gjorde det på ett bra sätt. Det syntes inte i betygen vilken grupp man gått i. De vågar tänka att eleverna år på olika nivåer, men att man är på en viss nivå ska inte förfölja en sedan. Inte som i Sverige när det är livsfarligt att erkänna att elever är på olika nivåer. Men om de ändå måste gå i en annan typ av undervisning så syns det i betyget.
    Jag skulle tippa att om hon går i en vanlig klass får hon en tuff höst. Men redan till våren kommer hon att vara som vem som helst.

    1. Tack Karin, jättebra att få råd från nån som varit med själv! Jag tror också att alternativ 4 blir det bästa så vi får hoppas på det. Det låter ju jobbigt när du skriver att även hösten kan bli tuff, men det verkar ju som om det är värt att slita extra mycket för att kunna gå kvar i den vanliga klassen.

      Innan vi kom hit berättade jag för barnen att du bott i USA när du var liten, och hur det var när du kom tillbaka till Sverige igen och inte hade hängt med i den svenska språkutvecklingen. Har för mig att du berättade att du bl.a inte visste vad en raggare var för något, och att det kändes jättepinsamt. Förhoppningsvis är det lättare att hänga med nuförtiden när de har facebook och diverse chatprogram att hålla kontakten med de svenska kompisarna med! 🙂

  3. Nä, nu var jag visst otydlig – jag menade bara läsa en bok. 😳 Jag läser mest fantasy och vampyrer, och en del svenska deckare. Men plugga är jag inte så sugen på, ännu.

    1. My mistake! 😳 Men visst läser väl du ganska mycket? Har det bara legat nere en period? Det har ju varit så mycket tråkigheter på sistone så jag förstår mycket väl om du inte haft ork att läsa. Själv har jag inte läst så mycket heller, jag har iofs ständigt en bok på gång men jag läser bara en kvart-tjugo minuter varje kväll innan jag somnar så det tar lite tid att komma igenom en bok! Men jag har så mycket att läsa på jobbet så jag orkar inte mer just nu.

      1. Jag har inte läst på väldigt länge nu, men det går i perioder med min sjukdom liksom. Jag kan inte koncentrera mig som jag brukade, inte sträckläsa som jag älskar att göra. Förr var jag alltid på jakt efter nya böcker att läsa, nu har jag uppåt 10 olästa hemma. 😦

  4. Åh, stackars Tess. Hoppas att det snart löser sig!
    Vad duktig hon är ändå som sitter hemma och pluggar och försöker lära sig. Det är imponerande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s