Ormar och lunch, dock inte samtidigt

Dagen efter ortopeden gick Max halvdag i skolan. Jag skulle hämta honom vid 11.30 och stack iväg ut med hundarna innan på förmiddagen. Vi gick till en skog en liten bit bort i området där vi bara varit en gång förut. Bland annat finns där en liten å som hundarna älskar att bada i och det ser riktigt regnskogsaktigt ut:

På väg tillbaka, alldeles innan vi skulle komma ur skogen, fick jag syn på nånting svart som såg ut som ett tjockt rep som låg vid ett träd. Jag tog ett steg emot det för att se vad det var och upptäckte att det var en dryga metern lång orm! 😯 Kolsvart var den, med ett grått zigzag-mönster på ryggen och riktigt tjock och kraftig. Fy, så vidrigt! Jag har stor respekt för ormar men är inte så rädd för dem egentligen, inte som spindlar som jag har en verklig fobi för, men denna gången blev jag riktigt, riktigt rädd. Så där så att benen blev till gelé och hjärtat slog för fullt. Morris var precis bredvid mig så jag fick med mig honom snabbt som sjutton och sprang för allt jag var värd. Java var lite bakom, och som tur var tyckte hon att det var kul att springa hon också så hon hängde på utan att gå runt och nosa först.

Väl hemma släppte jag in hundarna och åkte sedan för att hämta Max. Vi åkte hem till Karen (som var hos oss dagen innan) och lämnade en jacka som de hade glömt. Karen var sällskapssjuk och dessutom rejält pollenallergisk så hon ville mer än gärna slippa ifrån huset och alla träden i trädgården och följa med oss på lunch istället. Max var sugen på pannkakor så vi åkte till ett ställe som heter Tex and Shirley’s, ligger vid Friendly center. Jättetrevligt ställe som har pannkakor i alla dess former och även omeletter, mackor och liknande enkel men god lunch/frukostmat. Jag gjorde dock bort mig när jag beställde min pannkaka. De hade en variant med chili, och svensk som man är tänkte jag på färsk chilifrukt. Jag älskar stark mat så jag tyckte det lät spännande och beställde det. Det är bara det att här är inte chili=chilifrukt, utan här är ju chili=chiligryta. In kommer alltså ett par pannkakor med ett rejält lass chiligryta över sig… Det smakade inte illa, det gjorde det inte, men kombinationen chiligryta och pannkaka stämde helt enkelt inte. Var för sig var det helt ok, men här snackar vi smaker som inte gifter sig. Jag åt upp hälften i alla fall, och avslutade med Max goda pannkakor med chokladsås som han inte orkade äta upp! 🙂

Jag passade även på att fråga Karen vad det kan ha varit för orm jag såg på förmiddagen. Zigzag-mönstret fick ju mig att tänka på en huggorm, så jag var livrädd att det var någon sorts giftorm. Men Karen lugnade mig med att om den var riktigt stor och svart så var det förmodligen en rat snake:

De ser läskiga ut men är inte giftiga. De ormar man ska vara rädd för är de som är ganska små och smala, de är oftast giftiga. Urk, efter det här blir det stövlar på när jag ska ut i skogen, det är en sak som är säker! Det finns även små mysiga giftspindlar här, dels svarta änkan och dels en riktigt elak sak som tydligen är brun och glänsande. Jag har glömt vad den heter nu men den är riktigt rejält giftig enligt Karen. Oftast håller de till i mörka utrymmen, som under huset eller i garaget… Ska leta reda på en bra skadedjursutrotare med en gång, man bör se till att bespruta sitt hus några gånger om året här. Jag som alltid varit noga med miljön håller numera med Karen: det är väldigt lätt att sitta i Sverige och tycka att man inte ska bespruta och att bara använda miljö”vänliga” gifter, men när man bor i ett land som har såna här små husdjur så skiter man i allt vad miljön heter. De ska dö, snabbt och effektivt, så enkelt är det bara! 👿

3 reaktioner på ”Ormar och lunch, dock inte samtidigt

  1. Hu – jag får också instinktiv hjärtklappning om jag träffar på orm ute i naturen. Jag vet att dom oftast inte gör något oprovocerade (har läst i en artikel att de flesta som blir ormbitna är män under trettio som har druckit och ger sig på ormarna och provocerar dom till att bita). Däremot har jag inte så stora problem med spindlar av någon anledning. Jag hoppas att hundarna inte går på en orm om dom ser den?

    Håll er undan för tvättbjörnar också förresten om ni stöter på dom (fast dom är mer ute i skymning och gryning) – dom kan slåss rätt vildsint med hundar om det vill sig illa, och kan dessutom vara smittobärare. Och sen är det ju skunkproblemet förstås – VÄLDIGT kul att ha en hund som blivit ”skunkad” 🙂 Men jag såg faktiskt aldrig några skunkar när jag bodde i NC även om dom lär finnas där också.

  2. Ormar är jag inte rädd för om jag inte har Uzie med mig, jag är orolig för ifall hon skulle bli biten. Hon bryr sig inte om ormar, men ibland händer ju skit ändå. Tänker på mamandas Akila förra året. Men SPINDLARNA… jag skulle också bespruta huset. Tänk bara på att kolla så att det inte är skadligt för hundarna, eller om det är det så kolla hur länge så att de inte går runt huset och rotar. Kram!

  3. Jag har beställt besiktning av en exterminator nu, får se vad han har att säga. Ska kolla hur det är med hundarna och katterna så att inte de far illa av giftet.

    Apropå skunkar och tvättbjörnar – jag brukar sprida ut hundarnas mat på gräsmattan så att de får söka efter den, men blev varnad för att man absolut inte bör göra så. Ligger det små bitar kvar så kan skunkarna och tvättbjörnarna nosa sig fram till det och så har man dem i trädgården sen. Skunkarna och hundarna brukar tydligen dessutom börja tävla om att kissa över varandras fläck, vilket inte luktar så gott… Så det har jag slutat med 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s