Efter att jag varit på det där läkarbesöket åkte jag till CVS för att hämta ut min hostmedicin. Väl där bestämde jag mig för att testa nåt jag inte prövat hittills: drive-thru apotek! Alltså åkte jag runt byggnaden och ställde mig i kö, och passade på att läsa in mig på de föreskrifter som gällde:

Jag kan säga med en gång att det är ingen idé att tro att det ska gå speciellt mycket fortare bara för att det är drive-thru. Enda fördelen är att man slipper masa sig ur bilen och gå in på apoteket, för övrigt tar det precis lika lång tid om det nu råkar vara kö. Men är det så att man har ett recept man ska hämta ut så är det ju himla praktiskt att lämna in det i luckan, åka och handla mat under tiden som de gör i ordning det och sen bara hämta upp medicinen på vägen hem.

Vår familjepraktik är dock så modern att man inte får ett recept med sig utan de skickar det direkt till det ställe man vill hämta ut det på, ungefär som i Sverige. Skillnaden är att man här inte kan hämta ut det på vilket pharmacy man vill, utan man måste åka till just det som man sagt till läkaren att man vill ha receptet till. Annars blir det som för Björn en gång, när han åkte till ett annat CVS än just det han angett. Han tänkte, ganska logiskt kan man tycka, att eftersom han ändå åkte till ett CVS som alltså tillhör samma kedja av pharmacies, så borde de väl ha tillgång till receptet via sitt datorsystem. Men tji fick han. Personalen fick ringa till det CVS där receptet fanns och be dem gå in i datorsystemet och printa ut receptet, faxa det till det CVS där Björn var, och sedan fick de mata in alla uppgifter i sitt egna system. Ibland tar man sig verkligen för pannan…

Nåväl, tillbaka till mitt recept. När jag väl kom fram till luckan möttes jag av en äldre barsk dam som inte gjorde en ansats att besvara mitt ”hi how are you?” utan bara tittade på mig med en blick som sa ”don’t waste my time”.

Hon: Name?
Jag: Jessica Villing
Hon: Billing?
Jag No Villing, V-I-L-L-I-N-G.
Hon: Birthday?
Jag: February 19th 1968.
Hon: November 19th?
Jag, med en lätt suck: No, FEBRUARY.

Ibland är jag övertygad om att de bara jävlas! När hon äntligen fått alla uppgifter rätt visade det sig att jag inte hämtat ut någon medicin sen vårt försäkringsbolag bytt provider network. Det är en lång och krånglig historia som jag ska ta en annan gång, men alla försäkringsbolag hänger ihop i olika networks, och vårt bolag hade nyss flyttat till ett annat network.

Detta gjorde att mitt nya försäkringskort måste registreras, eftersom man inte kan hämta ut medicinen annars. Hon bad mig komma tillbaka om 15 minuter så skulle hon ha registrerat kortet och plockat fram min medicin. Så jag åkte iväg och var tillbaka exakt 17 minuter senare. Samma barska dam i luckan.

Jag, glatt: Hi again!
Hon, med en helt neutral blick som om hon aldrig  sett mig förr: Yes?
Jag, glatt: Well, here I am again!
Hon, helt oförstående: Yes?
Jag, uppgivet: I was here 15 minutes ago, and you should register my insurance card and prepare my medicine.
Hon: Name?
Jag: Villing.
Hon: Billing?
Jag: Villing. V-I-L-L-I-N-G.

Som sagt, ibland tror jag att de bara jävlas! Men lite nostalgikänsla var det allt, äldre apoteksdamer verkar vara lika barska i USA som i Sverige! 🙂