…får man betala i bensinpengar, tid och energi! Just nu har jag lite för mycket i huvudet, och har alldeles uppenbart vissa problem med att koncentrera mig på det jag gör för stunden.

Igår åkte jag till Apple Store för att de skulle installera ett nytt batteri i min MacBook. Här i Greensboro har vi nämligen ett riktigt Apple Store, inget litet futtigt Macforum som i Göteborg minsann! 🙂

Teknikerna som jobbar med support och som fixar trasiga datorer hittar man längst in i affären, i ”Genius Bar”. Undrar hur det känns att vara anställd som geni? Måste se snyggt ut på visitkortet i alla fall!

Jag hade tur, de hade rätt batteri inne på lagret och en tekniker ledig så de kunde fixa det på direkten och jag kunde hämta datorn en timme senare. Under tiden kom Björn och mötte upp och så passade vi på att äta under väntetiden. De hade varnat för att det skulle bli ett rejält åskoväder och kraftiga vindar på eftermiddagen, och medan vi satt och åt brakade det verkligen loss rejält. När vi var klara kom vi överens om att Björn skulle åka om mataffären på vägen hem, och jag skulle svänga förbi Chick-fil-A (snabbmatsrestaurang ungefär som McDonald’s men med bara kycklingkött istället för nötkött) och handla kvällsmat till barnen eftersom det var för sent att sätta igång och laga mat när vi kom hem.

Jag ringde barnen på vägen hem och det visade sig naturligtvis att bara Max ville ha mat från Chick-fil-A, Tess ville hellre ha från Taco Bell. Suck! Men de ligger väldigt nära varann på vägen hem så snäll som jag är lovade jag att åka till båda ställena.

Åskan hade dragit förbi när jag började åka hemåt, men det blåste fortfarande en hel del och regnade. På radion varnade de för att ge sig ut i bil om det inte var absolut nödvändigt eftersom det var risk för att träd skulle falla ner och att lösa föremål skulle flyga runt. Och de överdrev inte! När jag kom till en ganska stor gata som heter Holden Rd låg det ett jättestort träd tvärsöver halva vägen. Polis och brandkår hade kommit dit som tur var och spärrat av så att ingen skulle köra in i det.  Tyvärr hade trädet dragit ner elledningarna så stackarna som bodde där kunde se fram emot en kall och mörk kväll och natt…

Strax innan jag kom fram till Chick-fil-A kom jag till en korsning där trafikljusen slutat fungera pga ytterligare ett strömavbrott. Kaos och långa köer trots att det stod en polis och dirigerade. När jag svängde in vid restaurangen såg jag att det var bäcksvart där inne – strömavbrott där också! Bara att ringa Max och omförhandla matbeställningen. Han ville ha McDonald’s, vilket innebar att jag fick åka tillbaka en liten bit, och passera korsningen ytterligare en gång. Jag är alldeles för snäll… 🙂

Vid McDonald’s var det jättelång kö till drive-through-luckan, klockan var närmare 6 på kvällen och många handlade familjens kvällsmat. Efter låång väntan var jag framme och kunde beställa. Sen tillbaka samma väg igen, genom korsningen med strömavbrottet en tredje gång.

Till slut var jag framme vid Taco Bell, och stod i en evighetslång kö där också. Tyvärr tror jag inte att köerna berodde på att extra många var tvungna att handla mat pga strömavbrott, utan det är alltför vanligt här att kvällsmaten består av hämtmat. Väl framme vid luckan var jag trött, riktigt trött. Jag sträckte fram betalkortet, fick tillbaka det tillsammans med kvittot och kassörskan sa ett mekaniskt thank you, have a great evening.  Thank you, you too svarade jag, tog emot kortet och körde. Mycket trafik, väldigt blåsigt med stormstyrka i vindbyarna. Trööött. Ungefär halvvägs hem råkade jag slänga en blick på passagerarsätet och såg då en ensam McDonald’s-påse stå där. Hmm, vad var det för fel med den bilden? Taco Bell! Var tusan var Taco Bell-påsen nånstans??? Jag körde in vid närmsta bensinstation och letade igenom hela bilen säkert fyra gånger. Jag kollade till och med i datorryggsäcken… Ingen påse. Inte så mycket som ett spår av någon påse. Hade jag verkligen kört ifrån restaurangen utan att få med mig den?! Det var bara att ringa hem och säga att jag skulle bli ännu senare, vända om och köra tillbaka. Ett tag tänkte jag nästan strunta i det, kändes något pinsamt att åka dit igen. Vad tänkte de egentligen när jag betalar för maten och sen åker därifrån utan att ta med mig den?! Fast lite skyllde jag på kassörskan, hon behövde väl inte önskat mig en bra kväll innan vi var färdiga med våra mellanhavanden, tro sjutton att man tror att man är klar då! 🙂

Väl framme vid Taco Bells beställningslucka hann jag bara börja säga att jag var där nyss och beställde fyra tacos innan kassörskan svarade med ett glatt oh yes, we still have them here! Väl framme vid luckan kändes det att man var i USA. Hade det varit en svensk tjej där hade hon säkert skojat om att jag nog var lite förvirrad, men det skulle de aldrig göra här. Inte göra narr av kunderna! Hon bara sträckte sig efter påsen och sa att de givetvis gjort nya tacos eftersom de andra stått där så länge och väntat. Service! Men hon skrattade faktiskt när jag sa att jag nog var lite för trött och skulle åka hem och lägga mig direkt… 🙂

Halv åtta på kvällen kom jag äntligen hem, två timmar tog det att ta sig hem! Stackars Max fick en tämligen kall hamburgare, men han var snäll nog att inte klaga. Jag var glad att jag kom hem med livhanken i behåll med tanke på hur det såg ut längs vägarna med omkullblåsta träd och kringblåsta soptunnor. Många hushåll hade återigen fått strömavbrott, bara ett par dar efter att de fått tillbaka strömmen efter vinterstormen för några dagar sen. Vi klarade oss dock som tur var även denna gång, trots att det enligt barnen åskat riktigt rejält medan vi var borta.