Vandrande korvar, korsriddare, Olaf, clowner och en häxa. Med andra ord: Halloween!

Nu när det börjar närma sig Thanksgiving är det väl dags att jag får tummen ur och berättar om årets Halloween… Jag har hamnat i någon slags handlingsförlamning efter min disputation, det är som att jag inte kan ta tag i något alls. Inte så konstigt kanske med tanke på hur otroligt stressigt det var innan jag var klar, och med allt strul i somras med lungsäcksinflammation, inställda resor, diskbråck och diverse annat, men likafullt frustrerande att inte ha drivet att ta tag i saker!

Nåväl, för två veckor sen var det ju Halloween, och sin vana trogen var Björn bortrest. Av de fyra Halloween vi upplevt här i USA tror jag Björn har varit med en enda gång. I år var han i Tokyo, och fick vara med om Halloweenfirandet där vilket i och för sig var en upplevelse. Runt 50.000 personer (Björns uppskattning) befann sig på ett och samma ställe (Shibuya) och det blev sånt kaos att polis fick sättas in för att skingra alla människor. De hade inte väntat sig att Halloween skulle vara riktigt så poppis, nästa år får de nog se till att sprida ut firandet lite… Björn och hans kollega var väldigt glada att de är en bra bit längre än medeljapanen så att de kunde bana sig väg fram genom folkhavet:

tokyo-halloween

Här i Lennox Woods var det inte riktigt så många, som tur är! Tess och hennes kompisar skulle för första gången inte klä ut sig och gå ”trick or treat”, utan istället skulle de vara hemma hos M som ganska nyligen flyttat till ett nytt hus i ett område med massor av barnfamiljer. Där skötte de godisutdelandet med den äran och hade väldigt kul:

tess-halloween

Hemma hos oss var det då alltså bara jag och Max kvar.  Jag var glad att åtminstone han var hemma eftersom hundarna blir väldigt uppspelta, åtminstone i början, av allt ringande på dörrklockan så det är bra om en kan hålla dem medan den andra delar ut godis! Som tur är så är det gott om hundar i vårt område så inga barn brukar vara rädda utan de stannar istället gärna en extra minut eller två och klappar hundarna, väldigt gulligt!

Men i år var vi faktiskt inte ensamma så länge. Vid halv sjutiden kom goda vänner, M och F, hem till oss, svenskar som flyttade hit till Greensboro i våras och som nu fick uppleva sin första amerikanska Halloween. Dessutom var Fs mamma och syster med familj på besök så de var ju med också förstås. Jätteroligt tyckte jag och Max, kul att vi fick sällskap! Dessutom ville de ju naturligtvis gå runt och göra trick or treat med barnen, och då fick jag äntligen, för första gången sen vi flyttade hit, en anledning att gå med jag också. Max vägrade tyvärr vilket jag tyckte var synd men vid 18 års ålder antar jag att han får välja själv… 🙂

Jag slängde i alla fall snabbt på mig en svart klänning och tryckte ner en häxhatt på huvudet och hakade på. Jag måste säga att Halloween är en av mina favorithögtider här i USA. Här är det verkligen en familjefest på ett helt annat sätt än vad (jag tror) det är i Sverige. Det underlättar naturligtvis att vi bor där det fortfarande är relativt varmt i oktober, första året vi bodde här var det runt 20 grader på kvällen. Riktigt så bra var det inte i år, men det var nog runt 15 i alla fall när vi gav oss ut vid 7-tiden. Massor av folk på gatorna, gärna hela familjer där inte bara barnen utan även de vuxna var utklädda. Dessutom var det jättemånga som satt vid sina garageuppfarter och eldade i sina fire pits medan de delade ut godis. Hur mysigt som helst med alla eldar och alla glada människor! Tess har berättat att en del till och med brukar ta ut en projektor och visa skräckfilmer mot garagedörren, men det såg vi inte i år tyvärr.

Störst succé gjorde nog M och F ändå, som var utklädda till varmkorvar! Nästan alla kommenterade dem och flera gav barnen lite extra godis för att de tyckte de såg så roliga ut. Vi andra låg i lä även om jag tyckte att ”Elsa” och ”Olaf” (från filmen Frozen) var otroligt söta, och att mormor clown var hur häftig som helst! Här är vi allihop, även Max som var utklädd till korsriddare:

11924837_10205183700052988_1421880853_n

Tess tyckte det var lite synd att hon missade oss, Olaf är hennes absoluta favorit så hon hade gärna velat sett honom. Jag var tvungen att ta en extra bild bara på honom så att hon skulle kunna se hur han såg ut:

12272884_10205183700092989_1661908590_n

En riktigt mysig Halloween blev det! Tack M, F och familjen för att ni kom hem till oss!

Happy 4th!

4th of July idag, USAs nationaldag! Med resten av familjen i Sverige (fast nu äntligen på väg hem!) avstod jag från att gå på poolpartyt här i Lennox Woods i år. Visst hade jag väl kunnat gå ändå men det kändes inte kul att gå ensam. Istället åkte jag ner till stan och tittade på paraden tillsammans med goda vänner.

Första sommaren vi bodde här var vi och tittade på den, och deltog bland annat i ett försök i att slå världsrekord i ”flest personer att göra high five samtidigt”. Lite besvikna var vi på själva paraden då eftersom det inte var alls så spektakulärt som vi hade trott att det skulle vara. I år var jag förberedd och tur var väl det för nu var den ännu mindre än förra gången! Men det är ju kul att se ändå, helt klart. Vi hade tur med vädret i år, för två år sen var det runt 40 grader varmt och ganska olidligt, förra året började det regna framåt eftermiddagen men i år var det blygsamma 23 grader när paraden började och sen inte mer än 27 grader som varmast när vi var nere i stan. Perfekt!

Bilder från paraden:

IMG_6676

IMG_6680

IMG_6681

 

Onkel Sam #1IMG_6685

 

Det behövs inte så mycket utrustning för att gå med i paraden, en flagga räcker gott!

IMG_6686

 

Är det en dag om året då patriotismen verkligen flödar (fast med svenska mått mött gör den det hela tiden här i och för sig) så är det idag. Här är en vagn med parollen”w support our troops” och en ensam flaggviftande veteran:

IMG_6688

 

Det är val till kongressen och senaten i år…

IMG_6691

 

…och även val av sheriff, och 4th of July-paraden är en självklar del av valrörelsen…

IMG_6692

 

Cowboys här på östkusten kändes lite märkligt, men ok då!

IMG_6694

 

Brandkåren:

IMG_6696

 

Onkel Sam #2

IMG_6697

 

Onkel Sam #3

IMG_6704

 

Småpresidenter:

IMG_6707

 

En man som är väldigt förtjust i ballonger:

IMG_6708

 

En kul överraskning, FRC är en del av Max ”robotklubb”, det är det teamet som har äldre medlemmar. De visade upp sin robot som kan kasta basketbollar, fick tyvärr ingen bild på själva roboten dock:

IMG_6710

Beard and Mustache Club 🙂

IMG_6713

 

Skönhetsprinsessor…

IMG_6718

 

Efter paraden gick vi runt på stan en sväng, och lyssnade bland annat på alla band som spelade. Allt från bluegrass till dixie! Jag filmade bluegrass-bandet men tyvärr blev det väldigt hackigt av någon anledning. Svängigt var det i alla fall!

IMG_6746

 

Happy 4th of July från oss i Greensboro!

IMG_6758

Carowinds

Dan efter Hanging Rock, med lagom möra ben, var det dags för ett hett efterlängtat besök på Carowinds (nöjesfält, typ Liseberg) i Charlotte. Åtminstone var det hett efterlängtat av Tess och Michaela, jag som är världens fegaste när det gäller allt som går fort, är högt och snurrar visste redan innan att väskvaktarjobbet skulle bli mitt större delen av dagen. Men vad gör man inte för sina barn! 🙂

Först och främst kan sägas att vi åkte vid en helt perfekt tid. Mitt i veckan i mitten av juni var det inte särskilt mycket folk där alls. Köerna var antingen obefintliga eller bara runt 10-15 minuter som mest, jag kan tänka mig att när den riktiga högsäsongen sätter in är det betydligt mer. Lägg till den värme som är i juli-augusti så kan jag bara tänka mig hur hemskt det kan vara. Denna dan var det varmt, 28 grader, men mulet och helt ok ändå.

Carowinds är stort, och gillar man berg- och dalbanor har man kommit helt rätt. Det fanns mängder, allt från småbarnsbanorna till de riktigt läskiga där man ligger ner och åker med huvudet före. Det rekommenderas starkt att man letar reda på en karta redan vid ingången. Det gjorde inte vi så vi hade lite dålig koll på vad som fanns och, framför allt, hur man hittade det. Det var ganska krångligt att ta sig fram, ideligen kom man in i återvändsgränder så att man fick vända om och gå runt i stora svängar för att komma rätt. Tröttsamt. Till slut hittade vi en överbliven karta och det underlättade betydligt.

Det fanns en träbana som liknande Balder, och som enligt de andra var riktigt skön att åka. Jag kan bidra med att rapportera att det fanns en helt ok träbänk precis framför som man kan sitta på när man vaktar väskorna 🙂

IMG_2853

Zoomar man in bilden ordentligt kan man se Tess och Michaela i den fjärde vagnen och Agneta i den femte!

De hade även en Kållerado (som självklart hette något annat som jag glömt). Den vågar till och med jag åka, men Agneta var klok nog att avstå. Och hade jag vetat hur den var hade jag kanske gjort det jag också… Den var absolut inte läskig på något sätt, men skylten som stod vid ingången som varnade att man ”kommer att bli blöt, och eventuellt dränkt” (you will get wet, you may get soaked) skojade inte. Jag satte mig helt fel visade det sig, och lyckades få varenda dusch på mig. Dessutom kom det en stor våg vid ett tillfälle som sköljde över kanten precis där jag satt så att jag resten av färden satt i en stor pöl med vatten. Jag blev så dränkt att när jag kom hem 8 timmar senare var byxorna fortfarande blöta… Tur att det var varmt i alla fall, jag frös åtminstone inte!

IMG_2862

De hade också ett utsiktstorn där man sitter ”inomhus” och sakta åker upp i luften:

IMG_2848

Även det faktiskt något som till och med jag kan klara av att åka. Lite läskigt är det ju när man åker upp så högt, men när man väl kommit upp är det en fantastisk utsikt. Jag passade på att plåta lite genom det repiga och smutsiga glaset så kvalitén är därefter, men ungefär såhär ser det ut i alla fall:

IMG_2855 IMG_2856 IMG_2857 IMG_2858

Den där röda berg- och dalbanan med den enormt höga backen som man ser på sista bilden åkte Agneta och Michaela. Jag är klart imponerad av att de vågade, inte ens Tess ville försöka sig på den. De åkte den till och med två gånger även om en av dem (jag ska inte avslöja vem Agneta! 😉 ) kanske ångrade sig lite. Respekt, i vilket fall! 🙂

Jag hittade faktiskt en som även jag vågade åka, efter en viss tvekan. En liten berg- och dalbana lite i stil med nyckelpigorna på Liseberg (som heter något annat nu som jag glömt). Lite längre och med liiite högre backar, men helt klart  lagom för mig även om de andra tyckte den var jättetöntig! 🙂

Det finns även ett vattenland där, med ett par stora pooler, en med vågmaskin, och vattenrutschkanor och sånt. Vi hade tagit med oss badkläder och tänkte bada där, men ångrade oss när vi kom dit. Dels ville tjejerna hellre lägga tiden på att åka berg- och dalbanor, och dels skulle de ha 10 dollar för ett minimalt skåp där högst en person kunde få plats att låsa in sina grejer. 40 dollar för att få bada en stund kändes inte riktigt värt det faktiskt.

Det blev mer åkande istället, bland annat en slänggunga där man satt hela 92 meter upp i luften! Jag behöver kanske inte nämna att jag inte åkte den, det fick Tess och Michaela göra alldeles själva. Jag var livrädd bara jag stod och såg dem åka upp i luften och fick nästan panik för att jag trodde att Tess skulle få panik där högt upp i luften, men båda två var hur glada som helst när de kom ner och tyckte att det var jättekul. Galna ungar!

IMG_2873

För att sammanfatta det hela var det en rolig dag och Carowinds är helt klart värt ett besök tycker jag. Allra helst om man är lite modigare än jag förstås och faktiskt vågar åka saker… 🙂 Men jag rekommenderar bra skor eftersom man går jättemycket (området är rätt stort) och att man inte åker dit när det är som mest högsäsong. Charlotte är varmt på sommaren och det är jobbigt nog att stå i långa köer. Juni verkar vara en bra månad att åka dit på, eller också hade vi tur den dan vi var där. Man kan köpa familjebiljett på nätet för fyra personer där kostnaden blir 37,50 dollar per person (normalpriset är 54 dollar), men obs att man i så fall måste köpa den senast dan innan man ska dit. Det går inte att boka samma dag, vilket jag inte visste utan det kom som en ”glad” överraskning när jag gick in och skulle boka biljetter på morgonen. Efter lite surfande hittade jag en kupongkod (älskar detta landet och alla deras kuponger!) som gjorde att jag kunde köpa biljetter för 36,99 dollar styck istället. Klart prisvärt tycker jag, det inkluderar inträde plus obegränsat antal åkturer med allt utom spökhuset.

När vi skulle åka hem insåg jag hur bra vi haft det när vi bodde i Landvetter och det tog 20 minuter att köra hem från Liseberg. Två timmars bilresa från Charlotte till Summerfield sent på kvällen var lite drygt, men vi piggade upp oss med ett besök på McDonalds på vägen. Fast egentligen skulle vi till Taco Bell, men någon hade roat sig med att sätta upp vägskyltar med Taco Bell-märke men utan att bygga restaurangen. Eller också glömt att ta ner skyltarna när de stängde restaurangen. Eller också, men det är väl mindre troligt, var det vi som inte såg den trots krypkörning längs samma väg tre gånger fram och tillbaka… 🙄

Till slut blev det McD som sagt, och jag gjorde en heroisk insats som lyckades beställa varsitt ”meal” trots att de andra, som läst mitt blogginlägg om svårigheterna att uttala sagda ord, bröt ihop och skrattade så de vek sig när jag satte igång. Men hon som tog emot beställningen hörde minsann direkt, vill jag bara ha sagt! Ha! 😈 Däremot blev jag ställd när jag skulle beställa Fanta till Tess, och kunde inte alls komma på hur sjutton man ska uttala det så att även en amerikan kan förstå… Men efter ett par (hmm, eller kanske fyra-fem) försök och en snabbkurs från Tess i baksätet gick det vägen det också. :mrgreen: