mat

Kräftskiva!

av utvandrare

I lördags var vi på kräftskiva hos en av ”svenskfamiljerna”. Inga havskräftor, förstås, men IKEAs kinesiska var underbart goda! Vi känner redan efter ett drygt halvår här att man blir ganska så patriotisk när det gäller typiskt svenska företeelser. Det var nästan så att man blev lite tårögd när man såg bordet stå uppdukat med alla saker som ”ska” vara med, och som värdparet faktiskt lyckats fixa även ”over here”:

Till och med sånghäften med snapsvisor på en blandning av engelska och svenska (en i sällskapet var amerikan), och ja, även vädret var svenskt med omväxlande värme och regn så att vi fick springa ut och in med maten ett par gånger. Vi hade hur kul som helst, tack K & K för en lyckad fest! 🙂

 

Hibachi

av utvandrare

I våras var Tess på en skolutflykt där de gick på bio och sen åt de lunch på en hibachi-restaurang. Det är en japansk restaurang där gästerna sitter runt ett stekbord och tittar på när kocken gör i ordning maten. Ända sedan dess har jag velat gå till en sån restaurang och igår blev det äntligen av.

Det finns flera stycken sådana restauranger i Greensboro men vi valde den som Tess var på, som heter Sapporo. Man kan inte beställa bord i förväg, och det kan vara runt en timmes väntetid på helgerna. Vi kom dock dit tidigt, redan vid halv 6, så vi hade tur och kunde gå och sätta oss vid ett bord direkt. En kvart senare var alla bord fulla så vi hade tur!

Först får man in en liten skål med kycklingssoppa, som är en buljong egentligen, som aptitretare plus en skål med sallad. Sedan kom kocken in och började ”showen”. Först hällde han på olja på stekbordet och tände på så att det slog upp en jättestor eldslåga. Effektfullt, och man vaknade garanterat till i alla fall! 🙂

Sedan stekte han några jätteräkor, som också var som en aptitretare. Jättegott! Efter det var det dags för grönsaker; zucchini och lök. Han kan ju bara steka en sak åt gången så man får äta det i den ordningen han gör det i. Av löken byggde han en liten vulkan, som han tände på:

 

Efter det kom det stekt ris med grönsaker och slutligen kyckling, räkor och red snapper:

 

Han var otroligt skicklig med knivarna, och hackade allting på stekbordet. Helt klart en upplevelse! Ibland brukar de showa till det lite extra och slänga upp knivar och stekspadar i luften och fånga dem i kockmössan (när den sitter på huvudet alltså), men tyvärr gjorde inte vår kock det. Kanske nästa gång! Björn var på en sån här restaurang en gång för några år sen när han var här på jobbresa, tillsammans med både svenska och amerikanska kollegor. Då kastade kocken räkor till dem, som de skulle fånga med munnen. Han gjorde det så skickligt så att alla svenskar lyckades fånga dem perfekt, medan amerikanerna inte lyckades en enda gång. Amerikanerna förstod aldrig att det var kocken som avgjorde vilka som skulle lyckas, så de var väldigt imponerade av svenskarna och undrade om vi brukar träna mycket på sånt här i Sverige? 🙂

Fishbones

av utvandrare

Igår firade jag och Björn vår 18-åriga ( 😯 ) bröllopsdag. Ungefär två veckor för sent, men bättre sent än aldrig! 🙂 Vi gick till en restaurang här i Greensboro som heter Fishbones, och som ligger i ett väldigt mysigt kvarter nära universitetsområdet. Som namnet, och skylten på utsidan, antyder är det framförallt en fisk- och skaldjursrestaurang, fast det finns lite kötträtter också.

 

Vi försöker hitta de lokala krogarna här i stan, det är ju tyvärr så här i USA att de flesta matställen tillhör stora kedjor som finns över hela landet och det blir aldrig lika mysigt som de här små lokala ställena. Den här restaurangen var en riktig lyckoträff, visade det sig. Jag beställde en gryta med torsk, räkor, musslor och grillad sparris och den var helt gudomligt god tillsammans med hembakat bröd:

 

Björn var av någon anledning vansinnigt sugen på fish & chips, så han tog det. Inte det mest spännande man kan äta kanske, men det var gott det också! De hade även det lokala Greensboro-ölet, Natty Greene (som i Nathanael Greene, som Greensboro är uppkallad efter), det var första gången som jag smakade på det. Riktigt gott!

Till och med vädret var på vår sida, det var inte så kvalmigt varmt utan behagliga 25 grader vid 8-tiden på kvällen. Hur mysigt som helst att sitta på uteserveringen och äta. Det är fortfarande svårt att fatta att vi faktiskt bor här och inte bara är på semester. Vi bor faktiskt på ett ställe där det är varmt och gott hela kvällen och man kan sitta ute så länge man vill och orkar utan att ens behöva ta på sig en långärmad tröja! Det enda man kan sakna är de ljusa sommarkvällarna, men man kan ju inte få allt. Jag är nöjd! 🙂

Hälsoinspektion av restauranger

av utvandrare

Här i USA (åtminstone i de allra flesta delstaterna, dock inte alla) utförs hälsoinspektioner av restauranger och andra matställen med jämna mellanrum, precis som man gör i Sverige. Skillnaden är att här måste restaurangerna hänga upp en skylt med det senaste resultatet på en väl synlig plats:

Här kan man se att detta ställe (YumYum, som bland annat serverar gudomligt god glass!) har skrapat ihop 101,5 poäng och därmed gjort sig förtjänt av betyget A.

Det man tittar efter är hur maten hanteras, temperaturen på maten, personalens hygien, hur rena köksverktygen och själva lokalerna är och om det finns skadedjur. Varje överträdelse mot någon av de här punkterna ger ett visst antal poäng beroende på hur allvarlig överträdelsen är, det är till exempel värre att inte ha korrekt temperatur på maten än att inte rengöra köksredskapen tillräckligt väl. Det är lite olika hur man presenterar resultaten i olika delstater. Här i North Carolina använder man både en bokstav och en siffra. Man utgår från högsta möjliga sifferbetyg, och drar sedan av poängen för varje överträdelse man hittar. Det gäller alltså att få så hög slutpoäng som möjligt eftersom det betyder att man inte haft så många överträdelser att dra av. Bokstaven A betyder att man fått 90 poäng eller mer och därmed bara haft någon mindre anmärkning, B betyder att man fått 80-89 poäng och C att man fått 70-79 poäng. Skulle restaurangen fått mindre än 70 poäng stängs den tills ägaren sanerat och vidtagit de åtgärder som behövs för att den ska få godtagbar standard.

Det är ju jättebra att man så tydligt kan se resultatet av inspektionen, så kan man ju avgöra själv om man ”vågar” äta på en restaurang med betyget C t.ex. Däremot säger skylten inget om vilken sorts överträdelse restaurangen brutit mot. Vill man veta det går det att gå in på hemsidan på det Health department som är aktuellt och kolla där.