Amendment One

Igår var det val här i North Carolina. Man skulle rösta om man var för eller emot Amendment One (första tillägget), som säger att ”marriage between one man and one woman is the only domestic legal union that shall be valid or recognized in this State” (äktenskap ska bara tillåtas mellan en man och en kvinna, alltså ska inte homosexuella få lov att gifta sig). Det som krånglade till det lite var alltså att om man är för att homosexuella ska få gifta sig skulle man rösta mot tillägget, och tvärtom.

Det har varit en hel del debatt om detta, förstås. Och eftersom North Carolina ligger mitt i bibelbältet har väljarundersökningarna lutat åt att ja-sidan ska vinna, dvs. att man röstar för tillägget och mot de homosexuellas rätt att få gifta sig. En ljuspunkt var häromdagen när vicepresident Joe Biden gick ut och mycket tydligt talade för de homosexuella och deras rätt att få samma lagliga skydd som heterosexuella genom att få gifta sig med varann. Obama verkar inte våga ta ordentlig ställning, det är ju valår och de kristna är en viktig väljarkår, men han sträckte sig så långt som att säga att hans syn på äktenskap ”are evolving” (är under utveckling). Det är redan förbjudet för homosexuella att gifta sig i North Carolina, men det man röstade om nu var om man även skulle förbjuda registrerat partnerskap.

Tyvärr hjälpte inte detta, utan Ja-sidan vann. Man kan undra vad det är man är rädd för? Citat från New York Times:

“We are not anti-gay — we are pro-marriage,” Tami Fitzgerald, chairwoman of the executive committee for the pro-amendment Vote for Marriage NC, said at a victory rally in Raleigh, where supporters ate pieces of a wedding cake topped by figures of a man and a woman. “And the point, the whole point is simply that you don’t rewrite the nature of God’s design for marriage based on the demands of a group of adults.”

Sådana uttalanden gör mig rätt upprörd. Valet gällde ju inte huruvida man skulle ändra den kristna synen på äktenskap, valet handlar om att homosexuella ska ha samma lagliga rättigheter som alla andra. Det går ju inte att föra en vettig diskussion om man kommer med sådana argument, men det klart att det är betydligt lättare att resonera på det viset än att behöva ta tag i och försvara sakfrågan. Och ja, jag vet att det är likadant världen över, det är sällan man verkligen diskuterar fakta när det kommer till politik, det är torrt och tråkigt och inte alls lika lätt att ta ställning till som känslomässiga argument…

Det är ett fascinerande land vi lever i just nu! Med så mycket prat om individens frihet och allas lika rättighet så borde detta vara en icke-fråga. Men individens frihet gäller uppenbarligen inte om man råkar vara född homosexuell. Märkligt.

Gremlins

Minns ni filmen från 80-talet om de små söta mogwais som förvandlades till hemska gremlins om man matade dem efter midnatt?Jag kan nu avslöja att det inte alls var fiction, om nu någon trodde det. Gremlinsarna finns i verkligheten, här i North Carolina, men de kallas inte mogwais här utan – squirrels. Och det som triggar dem att bli till gremlins är inte mat, utan hundar. 👿  Där sitter de i vart och vartannat träd när man är ute på en bedrägligt lugn promenad i kvarteret med sina rara små vovvar. Jag har nog förresten aldrig i mitt liv sett så många ekorror på ett och samma ställe, det fullkomligt kryllar av dem. Man ser hur det rör sig i träden och man tittar upp och småler lite eftersom de ser så otroligt söta ut:

Ekorren däremot ler inte, den bidar sin tid. Den måste ju vara helt säker på att hundarna är kopplade och att matte har ett stadigt tag i kopplet innan den gör sitt drag. När man är bara några meter ifrån kilar den snabbt som sjutton ner från stammen, hämtar en kotte eller nåt från marken (smart att fixa ett alibi) och låtsas sen att den antingen fått svår beslutsångest eller också drabbats av alzheimers och inte längre minns vilket träd den hör hemma i. Alltså kilas det fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan ett par tre olika alternativ. Vid det här laget är båda hundarna som tokiga, dreglar, gnäller (Java), skäller (Morris) och drar i kopplena för allt vad de har och själv vill man inget hellre än att släppa dem och lära den lille terroristen en och annan läxa. Men med tanke på att den befinner sig i en trädgård tillhörande någon man inte känner i ett land där man har märkligt svårt för lösspringande hundar som jagar söta små djur så gör man inte det. Istället tar man spjärn och släpar med sig hundarna (med skadat finger dessutom (pga en ekorre förstås, det minns ni väl) så den handen får man hålla undan samtidigt som man försöker ser till att inte samtliga fingrar på vänsterhanden ryker istället) och försöker dessutom så gott det går att se till så att inte de dinglande bajspåsarna snor in sig i kopplen. Jag bara väntar på den dag en välfylld påse trasslar in sig och spricker så att innehållet sprids över hela mig, men ännu har det tack och lov inte hänt. Jag försöker inbilla mig att alltihop ser lite graciöst ut på något sätt, med utsträckt högerhand och allt, men ärligt talat är till och med jag tveksam.

Det är ju inte så att det knatar omkring hundägare dagarna i ända i området. Det bor visserligen väldigt många hundar här, men antalet hundar korrelerar inte så bra med antalet promenader som görs, i alla fall inte med svenska mått mätt. Så man kan tycka att ekorrarna skulle ha gott om tid att springa ner och hämta det som hämtas ska när det är tomt på gatan, istället för att sitta och vänta tills vi kommer tillräckligt nära. Skyddsjakt, någon?

The suspect