Minns ni filmen från 80-talet om de små söta mogwais som förvandlades till hemska gremlins om man matade dem efter midnatt?Jag kan nu avslöja att det inte alls var fiction, om nu någon trodde det. Gremlinsarna finns i verkligheten, här i North Carolina, men de kallas inte mogwais här utan – squirrels. Och det som triggar dem att bli till gremlins är inte mat, utan hundar. 👿 Där sitter de i vart och vartannat träd när man är ute på en bedrägligt lugn promenad i kvarteret med sina rara små vovvar. Jag har nog förresten aldrig i mitt liv sett så många ekorror på ett och samma ställe, det fullkomligt kryllar av dem. Man ser hur det rör sig i träden och man tittar upp och småler lite eftersom de ser så otroligt söta ut:
Ekorren däremot ler inte, den bidar sin tid. Den måste ju vara helt säker på att hundarna är kopplade och att matte har ett stadigt tag i kopplet innan den gör sitt drag. När man är bara några meter ifrån kilar den snabbt som sjutton ner från stammen, hämtar en kotte eller nåt från marken (smart att fixa ett alibi) och låtsas sen att den antingen fått svår beslutsångest eller också drabbats av alzheimers och inte längre minns vilket träd den hör hemma i. Alltså kilas det fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan ett par tre olika alternativ. Vid det här laget är båda hundarna som tokiga, dreglar, gnäller (Java), skäller (Morris) och drar i kopplena för allt vad de har och själv vill man inget hellre än att släppa dem och lära den lille terroristen en och annan läxa. Men med tanke på att den befinner sig i en trädgård tillhörande någon man inte känner i ett land där man har märkligt svårt för lösspringande hundar som jagar söta små djur så gör man inte det. Istället tar man spjärn och släpar med sig hundarna (med skadat finger dessutom (pga en ekorre förstås, det minns ni väl) så den handen får man hålla undan samtidigt som man försöker ser till att inte samtliga fingrar på vänsterhanden ryker istället) och försöker dessutom så gott det går att se till så att inte de dinglande bajspåsarna snor in sig i kopplen. Jag bara väntar på den dag en välfylld påse trasslar in sig och spricker så att innehållet sprids över hela mig, men ännu har det tack och lov inte hänt. Jag försöker inbilla mig att alltihop ser lite graciöst ut på något sätt, med utsträckt högerhand och allt, men ärligt talat är till och med jag tveksam.
Det är ju inte så att det knatar omkring hundägare dagarna i ända i området. Det bor visserligen väldigt många hundar här, men antalet hundar korrelerar inte så bra med antalet promenader som görs, i alla fall inte med svenska mått mätt. Så man kan tycka att ekorrarna skulle ha gott om tid att springa ner och hämta det som hämtas ska när det är tomt på gatan, istället för att sitta och vänta tills vi kommer tillräckligt nära. Skyddsjakt, någon?
utvandrarna. 
Hahaha!!! Ekorrarna har ar ett pafund av djavulen, det ar jag saker pa. Och jag ar precis lika saker pa att dom retar hundar med flit – i vart hus i CO satter dom sig pa stangslet utom rackhall och SKALLER (dvs. tjattrar vildsint) pa hundarna. Ingen lydnadstraning haller nar dom haller pa som varst…
Skäller?! Kan dom det? Den dan de gör det utanför vår tomt kan jag nog säga hejdå till båda hundarna, det är ett som är säkert. Vad är det med amerikanska ekorrar, i Sverige har de vett på att hålla sig undan när man kommer men så icke här. *morr*
Jada! Ulfie gar i taket nar han hor nagot som ens paminner om ekorrtjatter. Han brukar lyssna sig till om dom sitter uppe i traden.
Och de dar giganterna ni har i North Carolina (de stora gra ekorrarna) tycker jag inte ar ett dugg sota faktiskt. Jag ar sen lange overtygad om att dom planerar att ta over varlden sa snart dom blivit tillrackligt manga – genom att hoppa ner och klanga sig fast i haret pa forbipasserande…typ som i Hitchcocks Faglarna…
Hjälp, så långt har jag inte ens tänkt! Fåglarna var en riktigt otrevlig film, nu kommer jag att spana betydligt mer ängsligt efter de små monstren… Men skönt att höra att det inte bara är jag som är paranoid, ekorrarna är verkligen lömska 🙂
Hahaha! Här i Sverige har vi fått kottar kastade på oss ett par gånger faktiskt. Det blir till att skvallerträna hundarna en och en, Jessica!
Det vete tusan om skvallerträning skulle funka faktiskt… Möjligtvis om jag hade en annan ekorre i fickan som jag kunde dra fram och vifta med! 😆 Kastar kottar? *skakar på huvudet*
Haha, du får be en granne med skjutjärn skjuta ner en åt dig, och så får du ha den i fickan. 😈 Tills den börjar ruttna, då får du skaffa en ny. 😆
Ekorrar är elaka små djur ibland.
Jamen det är ju en strålande idé! 😈 Ska passa på att fråga när jag är med på bokklubben om några veckor, kan vara ett bra sätt att bryta isen på tänker jag, första intrycket är ju viktigt! 🙂
😆
skydda dej från bajs använd en ryggsäck
Låter som Piff och Puff på julafton.
Roland
Jag tänkte också på dem, väldigt likt faktiskt! 🙂
Jaha, här kommer man hem efter 2,5 datorlösa dagar och väntar sig minst ett blogginlägg. 🙄 Nada, zip, intet. Dååååligt! 😉
Jag HÅLLER PÅ! Stör mig inte! 👿
