Farsen fortsätter, börjar bli rena följetongen det här… När Björn, Tess och hundarna skulle checka in på planet till Charlotte imorse var helt plötsligt inte Javas bur med på bokningen längre. Den var det både i förrgår och igår kl 14 när Landvetterpersonalen kollade sista gången, men nu hade den fallit bort. Så då blev det helt plötsligt panik igen, Björn hade tydligen pratat med 7-8 personer som allihop sprang runt och frågade alla andra och ingen visste nånting. Till slut hade de kommit fram till att den nog skulle få plats, så de frågade hur mycket den vägde. 52 kilo inklusive både hund och bur svarade Björn, då visade det sig att det fanns en viktgräns på 50 kg. Som tur var så var det ingen rigid människa som han pratade med då, utan de kom raskt fram till att den vägde exakt 50 kg. Puh!

Så nu är alla ombord på planet, äntligen. Hundarna hade tydligen gått in i burarna alldeles frivilligt utan att verka rädda alls, så det var skönt att höra. Nästa orosmoment är immigrations i USA. Har vi otur igen så tycker de att hundarna ska sitta i karantän eftersom de varit i Tyskland över natten. Björn är ju duktig på att snacka så förhoppningsvis löser han det, men jag kommer att vara riktigt nervös ikväll innan han ringer och meddelar hur det gått. 120 dagar i karantän är inte riktigt vad vi vill ha nu, varken för de stackars hundarnas skull eller för plånboken (karantän är vansinnigt dyrt). Håll tummarna igen, är ni snälla!