Flyg med djur

Hela familjen äntligen på plats!

av utvandrare

Nu sitter jag och Björn på Starbucks med varsin dator och knarkar internet. Det är inte klokt vad beroende man blivit av att ständigt kunna koppla upp sig när man vill, nu har vi varken internet eller tv i huset och det känns! Först var det skönt, men sen kommer abstinensen krypande… Det är iofs fortfarande skönt att inte hänga framför tv’n hela kvällarna, men jag vill gärna kunna kolla tidningen online varje dag, hänga på forum, facebooka, blogga, läsa bloggar m.m, m.m…

Men en sak i sänder! I torsdags morse ringde klockan 04.00 för mig och Max hemma i snöiga och iskalla Landvetter. Jag hade knappt sovit nånting, jag var inte så väldigt nervös men jag har alltid svårt för att sova när jag ska upp jättetidigt. En snabb frukost och sen ner med det sista i resväskorna. Varannan minut sprang jag till fönstret och kollade om taxin hade kommit, jag var – på förekommen anledning – rätt nojig att den inte skulle komma i tid eller att nåt skulle krångla med den. 🙂 Prick kl 5.00 kom den i alla fall, och vi tvingade in katterna i burarna. De var inte alls med på noterna, särskilt inte Gandalf, de har ju märkt att allt varit upp och ner de senaste dagarna och anade säkert att det var något djävulskap på gång. Ingen frukost fick de heller så de var inte på sitt bästa humör.

Taxiresan gick bra, tro’t eller ej, och vi kom in på Landvetter en dryg timma innan planet skulle gå. Man kan inte checka in online när man har djur med sig, så det fick vi ta hjälp med av flygplatspersonalen. Vi kunde få våra boardingkort för den första flygningen till München, men de lyckades inte få fram boardingkorten för nästa flyg, till Charlotte. Förmodligen också beroende på att vi hade katterna med oss, de vill göra en extra koll på varje flygplats så att burarna är med ordentligt och på rätt plan, och det är ju bra. Däremot tog det en himla tid att checka in så kom i god tid om ni reser med djur nångång! Dessutom, eftersom vi skulle flyga på morgonen (vilket ju är den mest hektiska tiden) och det är mitt i vintern och mängder med skidåkare på väg ner genom  Europa med sina skidor, så var det lång kö även vid icheckningen av udda bagage (där man lämnar de burar som ska åka med i lastutrymmet istället för inne i kabinen). Till slut hade vi lämnat bagage plus burar i alla fall, och 20 minuter innan planet skulle lyfta gick vi ombord.

I München var det en rigorös säkerhetskontroll. Jag vet inte om de fått något hot av något slag, men de kollade samtliga passagerare med metalldetektor och senare på planet meddelade flygvärdinnan i högtalarna att passagerarna inte fick samlas i grupper och stå och prata ombord på planet. Lite orolig blev man ju men med tanke på allt strul vi haft de senaste dagarna så orkade jag faktiskt inte bry mig särskilt mycket. I säkerhetskontrollen väckte Javas Qula lite kalabalik. Den ser ut ungefär såhär, man lägger godis eller mat i den och när hunden puttar på den så ramlar det ut lite i sänder:

333117.jpg

Antagligen trodde de att det var en bomb eller något, för jag var tvungen att öppna väskan den låg i och ta upp den och så körde de den ett par gånger ensam genom röntgenapparaten innan de var nöjda. 🙂 Tyvärr insåg vi när vi väl satt på planet att i all uppståndelse glömde vi kvar min iPad i säkerhetskontrollen. 😦 Max var dock jätteduktig och gick iväg och pratade med flygvärdinnan och hon la ner hela sin själ i att få tag på personalen i säkerhetskontrollen. Vi var sena ombord även denna gången på grund av all extra kontroll av katterna så hon var tvungen att ringa efter att vi väl lyft. Efter nån timme kom hon i alla fall och meddelade att de hittat paddan och att de hade tagit hand om den. Skönt! Nu blir det väl säkert en hel del trassel innan vi får den skickad till oss från Tyskland men det är i alla fall ingen som stulit den.

Efter nästan 10 timmar landade vi i Charlotte. Nu gällde det, skulle vi komma igenom trots felstavat namn i visumen, trots att vi inte hade L1-visum, trots katterna och deras europeiska chip? Inga problem, Björn var ju inte med! 😉 I immigrations frågade han vad vi skulle göra i USA, jag sa att vi skulle bo här och han kollade passen och konstaterade att vi hade L2-visum. Jag stod beredd med hela bibban med papper som skulle bevisa att jag var gift med Björn som hade L1-visumet, att Max var vår son, att Björn var anställd på Volvo, advokatens brev att allt var ok, ambassadens brev att allt var ok, kort sagt allt utom våra skonummer och favoritfärger hade jag på papper. Han tittade inte på det ens, utan jobbade på med stämpeln i våra pass en stund och sedan önskade han oss välkomna till USA. Snacka om snopet! Men jätteskönt förstås, men jag var verkligen beredd på att kämpa lite och kände mig nästan lite lurad. 🙂

Nästa anhalt var bagagebandet. Bredvid själva bandet stod våra katter i sina burar, alldeles ensamma. Jag trodde att någon vakt skulle vara där och kolla att det verkligen var våra katter, men icke. Nisse var ganska cool, han lät mig klia honom lite genom gallret och tittade sig omkring. Gandalf var mer stressad, delvis beroende på knarkhunden som stod alldeles bredvid hans bur och nosade på alla resväskor… Vi fick tag i varsin vagn som vi lassade på väskor och burar på och begav oss bort till tullen. Väl där var jag återigen laddad till tusen med alla mina papper, och återigen gick allt löjligt lätt. Han kollade noga i passen på stämpeln med rabiessprutan och på veterinärintygen, och sen var allt klart. Ingen kontroll av chipmärkningen eller nånting. Så på mindre än en timme hade vi kommit igenom immigrations, hämtat bagaget och kommit genom tullen. Hur smidigt som helst! Ska aldrig mer resa ihop med Björn tror jag, han har en förmåga att dra till sig trubbel! 😉

När vi kom ut från flygplatsen slog värmen emot oss, 20 grader varmt och soligt. Jag kan vänja mig vid det här! Max och katterna var rätt nöjda de också, äntligen fast mark under fötterna!

 

Björn stod och väntade på oss, underbart att äntligen ses igen! Tess däremot var hemma i huset med hundarna. Nu väntade en två timmar lång bilresa hem till Greensboro, eller rättare sagt Summerfield som det heter där vi bor. Vilken känsla det var att äntligen vara framme, hela familjen samlad! Tess var rätt trött och uttråkad efter att ha varit ensam hemma med hundarna i nästan 7 timmar, jätteduktig hade hon varit. Hundarna var helt överlyckliga när jag kom förstås, Java skakade i hela kroppen och Morris bara tjöt. Nu ska vi ta det så lugnt det bara går i några dagar så att allihop kommer in i någon sorts vardagslunk efter alla strapatser!

Sista dan i Sverige!

av utvandrare

Imorgon är det äntligen dags för mig och Max att åka. Hoppas jag. Mycket kan ju hända, vilket har bevisats! 🙂 Pratade med min syster igår och sa att jag börjar känna mig som Jim Carrey i filmen Truman show, om ni sett den. Scenerna där han försöker lämna sin stad och producenten försöker hindra honom genom att se till att det händer diverse katastrofer känns kusligt bekanta… 😛

Men vad sjutton, nu ska vi tänka positivt; självklart kommer det att flyta på som en dans imorgon. Saker som skulle kunna vara ett problem men naturligtvis kommer att ordna sig:

  • Taxin kommer inte att komma, eller kommer försent, eller har ännu mer blankslitna sommardäck…
    • Inga problem: vi har fixat backup i form av snäll kompis som lovat komma på stört om vi ringer.
  • Nisses bur är inköpt för några år sen och har inte ett litet hål genomborrat vid luckan (enligt den standard vi hittade nånstans att de ska ha) så att flygplatspersonalen kan spärra den med buntband om de skulle vilja.
    • Inga problem: inte kommer de att vilja göra det, det gjorde de ju inte med hundarnas burar.
  • Chipmärkningen här i Sverige är inte likadan som den i USA, och inte alla flygplatser har europeiska chipavläsare. För säkerhets skull ska man därför ha med sig en egen chipläsare (vilket vi inte har eftersom den var för jäkla dyr för att vi skulle tycka att det var värt det) eller också får man lämna kvar djuren och ge sig iväg och köpa en.
    • Inga problem: när Björn och Tess kom med hundarna brydde de sig knappt om att titta på pappren, än mindre läsa av chipen för att se om det var rätt hundar som kom in.
  • Vi reser ju egentligen in som en familj där Björn har ”huvudvisumet”, L1-visum, och vi andra har ”anhörigvisum”. Nu kommer ju Max och jag själva, utan L1-visumet, och måste övertyga immigrations om att det är helt ok.
    • Inga problem: vi har med oss ett mail från Volvos advokat som förklarar läget och med telefonnummer till henne om de vill ringa och kolla.
  • I våra visum står Björns namn som den som har L1-visumet, det är bara det att de stavat fel på en rad så att det står Bjoren istället för Bjoern vilket immigrations brukar ha stora problem med. Vi kan ju vara terrorister som förfalskat våra pass…
    • Inga problem: vi har med oss ytterligare ett mail, från ambassaden den här gången, som förklarar att de råkat skriva fel men att det står rätt i ean-koden om de avläser den istället.
  • Solstormen, som tydligen pågår för fullt och har gjort att flygrutter över USA fått läggas om.
    • Självklart inga problem alls… eller?

Så strängt taget är det inget att oroa sig för utan vi kan koppla av resten av dan. Skönt! 😛

Veterinärbesiktning

av utvandrare

Nu har jag faktiskt lite positiva nyheter att komma med, tro’t eller ej. Björn och Tess har kommit in i huset, och är hur nöjda som helst. Hyrmöblerna hade kommit och var helt ok, och det fanns till och med en del köksutrustning så att det gick att laga mat. Huset var lika fint som de mindes det, nästan ännu bättre nu när den förra familjens möbler var borta. Så allt känns rätt ok just nu!

Tydligen hade nyckeln legat vid huset, men inte riktigt där mäklaren sagt att den skulle ligga. Dessutom var det kolsvart ute igår kväll när de kom, så Björn hade krupit runt i rabatterna och försökt använda laptopen som en ficklampa :mrgreen: men det var ju inte så lätt att hitta en liten nyckel i mörkret. Hotellpersonalen hade tyckt så synd om dem när de berättade vad som hänt att de slapp betala för hundarna så det var ju snällt! 🙂

De har även hunnit med att åka till Gloria på banken och betala Duke Energy, så nu slipper vi riskera att de stänger av strömmen för oss! Gloria hade varit alldeles till sig över att de hade hundarna med sig i bilen, så hon hade lånat hundkex av någon kollega och följt med dem ut i bilen och hälsat på hundarna. Hon var övertygad om att Java var en engelsk setter, och tydligen har det varit flera stycken redan som trott samma sak. Hmm. Vad jag vet är de aldrig tvåfärgade och dessutom betydligt mer röda än vad Java är, men tydligen kan inte en springer spaniel vara så stor som Java så hon måste helt enkelt vara en setter! 🙂

Under tiden har jag och Max gjort lite nytta här hemma. När man flyger med katter och hundar måste de ha ett veterinärintyg, som är högst 48 timmar gammalt, på att de är friska. Eftersom vi skulle ha åkt i helgen var vi hos veterinären i fredags med både hundar och katter och fixade intyg till allihop. Det var ju givetvis för gammalt för katterna nu, så vi var tvungna att fixa ett nytt. Där rök 420:- till, tack vare taxibolaget…

På vägen dit tog vi en sväng om huset och lämnade lite nycklar och så. Det kändes ganska nostalgiskt faktiskt, tog ett kort på det nu när det snöat så fint:

Lite kommer vi allt att sakna det, även om vi är väldigt sugna på att komma iväg nu!

Det gick bra!

av utvandrare

Efter en fruktansvärt nervös kväll ringde Björn nu precis och sa att de kommit igenom immigrations och tullen med hundarna utan problem! Jag är så lättad att jag är helt skakis, allt strul har verkligen satt sina spår känner jag nu. Men nu känns allt toppen! Ingen karantän och hundarna mår bra! 😛

Tydligen hade han fått beröm av immigrations för att det var en sån ordning och reda med alla papper. Jag känner att jag har bra koll på de papper som jag kommer att ha med mig, men vi ska gå igenom imorgon igen i detalj hur han skrev på lapparna man får på planet också så att det inte blir några konstigheter där. Men det är verkligen ett tips till er som ska flyga med djur – se till att ni har med alla papper som behövs och med alla tänkbara underskrifter! Är det ordning och reda så kollar de inte alls lika noga som de kan göra annars. Tullen hade inte ifrågasatt överhuvudtaget att de hade haft ett så långt stopp i Tyskland så där hade vi äntligen lite tur! 🙂

Tack för alla hållna tummar, nu ska jag sova riktigt gott i natt! 🙂

Münchentrubbel

av utvandrare

Farsen fortsätter, börjar bli rena följetongen det här… När Björn, Tess och hundarna skulle checka in på planet till Charlotte imorse var helt plötsligt inte Javas bur med på bokningen längre. Den var det både i förrgår och igår kl 14 när Landvetterpersonalen kollade sista gången, men nu hade den fallit bort. Så då blev det helt plötsligt panik igen, Björn hade tydligen pratat med 7-8 personer som allihop sprang runt och frågade alla andra och ingen visste nånting. Till slut hade de kommit fram till att den nog skulle få plats, så de frågade hur mycket den vägde. 52 kilo inklusive både hund och bur svarade Björn, då visade det sig att det fanns en viktgräns på 50 kg. Som tur var så var det ingen rigid människa som han pratade med då, utan de kom raskt fram till att den vägde exakt 50 kg. Puh!

Så nu är alla ombord på planet, äntligen. Hundarna hade tydligen gått in i burarna alldeles frivilligt utan att verka rädda alls, så det var skönt att höra. Nästa orosmoment är immigrations i USA. Har vi otur igen så tycker de att hundarna ska sitta i karantän eftersom de varit i Tyskland över natten. Björn är ju duktig på att snacka så förhoppningsvis löser han det, men jag kommer att vara riktigt nervös ikväll innan han ringer och meddelar hur det gått. 120 dagar i karantän är inte riktigt vad vi vill ha nu, varken för de stackars hundarnas skull eller för plånboken (karantän är vansinnigt dyrt). Håll tummarna igen, är ni snälla!

Etapp 1+2 avklarad!

av utvandrare

Lättnad! Nu har de landat i München, Tess ringde precis och allt har gått bra. När de startade första gången kunde de höra Java skälla en gång och Morris två gånger (hundarna var tydligen precis under där de satt så man kunde höra dem) men sedan var det tyst, och vid andra starten hördes inget alls. Nu är de på flygplatsen och har hämtat båda hundarna som naturligtvis är jätteglada, men de verkar inte speciellt stressade tyckte Tess. Underbart! Nu kan de sova gott i natt innan det är dags för den sista flygturen, till Charlotte. Hoppas att resten av resan går lika bra!

Etapp 1 påbörjad

av utvandrare

Just nu, hör och häpna, sitter Björn, Tess och vovvarna på planet till Frankfurt! Jag kunde inte börja slappna av förrän en halvtimme efter att de lyfte, väntade hela tiden på att telefonen skulle ringa och att de skulle säga att de blev avsparkade av planet för att Javas bur var för stor. Men nu är det snart två timmar sen de lyfte så det borde gått bra! Nästa sak att oroa sig för är mellanlandningen i Frankfurt och bytet till planet till München. När de checkade in på Landvetter kunde de inte få ut boardingkorten till München, flygplatspersonalen hade ingen aning om varför men allt såg ok ut när de kollade i alla fall. När det gäller oss finns det ju inga garantier i och för sig, men i värsta fall, om det skulle strula återigen så att de inte kommer med planet, så får Björn hyra en bil och köra till München.

Jag har ju gått och oroat mig jättemycket för hur hundarna skulle klara flygresan, och jag är fortfarande väldigt nervös. Men det gick åtminstone bra att checka in dem. Morris gillar ju sin bur så honom var jag inte lika orolig för, men det visade sig att han var den som protesterade. När jag gick iväg så att han inte såg mig längre hörde jag hur han skällde till ett par gånger, men sen verkade han lugna sig. Java, vars bur ju är så stor att vi inte kunnat ha den i bilen och tränat med henne, hoppade in hur glatt som helst när jag sa ”in i buren” (japp, vi har tränat burlekar en hel del!). Sen satt hon och tittade ut en stund, och tog emot två godisar som jag gav henne för att testa om hon var såpass lugn att hon kunde äta lite (alla som känner Java vet iofs att det ska extremt mycket till för att hon inte ska slänga sig över allt som finns i matväg 🙂 ). Sen la hon sig ner hur lugnt som helst, och såg inte ens ut att reagera särskilt mycket när de började rulla iväg med henne. Tack, Zylkene och D.A.P-halsband! Kan verklgien rekommendera det om man ska lugna stressade hundar, det verkar funka bra.

Nu väntar jag bara på att Björn ska höra av sig från Frankfurt om han hinner, de har bara 40 minuter på sig tills nästa avgång. Bara inget mer strular så att de inte kommer med nästa plan. Håll tummarna är ni snälla!

Jag och Max var tvungna att flytta på vår resa. Det visade sig att de inte kunde få plats med fyra burar ens på det stora planet på långflygningen (vilket låter väldigt märkligt tycker jag men så var det). Och eftersom jag och Max var inbokade på det planet med katterna så fick inte Björn och Tess plats. Alltså fick vi lämna över våra biljetter eftersom Björn (som har ”huvudvisumet”) måste vara först in i landet innan jag och Max kan komma in. Så ny avgång för mig och Max blir på torsdag morgon. Rörigt? Japp! Men, men, huvudsaken är att vi kommer dit, men seeegt är det att behöva vänta ytterligare flera dagar!

Java kommer med!

av utvandrare

Det har löst sig! Efter en mer eller mindre sömnlös natt och väldigt orolig dag så har vi lyckats få en ny bokning så att även Java-tösen får följa med. Lättnad! Lite meckigt blir det, men huvudsaken är att vi kommer iväg. Björn, Tess och hundarna kommer att åka på lördag, de flyger först till Frankfurt och sedan till München där de får sova över en natt på ett hotell som ligger vid flygplatsen och som tar emot hundar. Sedan flyger de till Charlotte på söndag, och möts upp där av en taxichaufför som vi redan bokat sen tidigare. Jag och Max kommer att flyga med katterna på måndag morgon. Vi kommer att flyga enligt den ursprungliga planen; Landvetter-München-Charlotte. I Charlotte kommer Björn att möta oss och köra hem oss till Greensboro medan Tess är kvar i huset med hundarna. Lite meckigt och lite synd att inte kunna anträda amerikansk mark samtidigt hela familjen, men just nu är jag bara så oändligt tacksam att vi kommer iväg överhuvudtaget att det inte gör nånting alls!

Vi skulle skaffat chihuahuaor istället…

av utvandrare

Idag åkte vi till Landvetter flygplats för att betala för hundarna och katterna. Vi gick också till incheckningen för ”udda bagage”, där man lämnar in djuren, för att kolla reglerna för hur burarna ska se ut. Vi hade läst att man ska ha på dekaler på buren dör det står ”Live animal” och pilar med vilken sida som är uppåt (!), och vi har dekaler för alla burar utom en. Men när vi pratade med personalen där så visade det sig att det inte är så noga, de hade aldrig sett att någon haft på sådana dekaler på burarna. Skulle det vara så att de behövs så har de förmodligen dekaler där i så fall.

Problemen började när vi skulle betala hundarnas ”flygbiljett”. Vi har letat och letat för att hitta en rutt där det bara är en mellanlandning, så att hundarna och katterna ska slippa så många starter och landningar. Vi hittade en flight där det är mellanlandning i München, och sedan en direktflight till Charlotte som ligger 1,5 timmes bilresa från Greensboro. På så vis skulle vi slippa inrikesflyg i USA dessutom vilket skulle underlätta för oss.

Som tur var så var det en dam som varit med förr som vi betalade hos. Hon blev misstänksam när hon såg måtten på Javas bur, och kollade för säkerhets skull upp maxmåtten för burar på det lilla plan vi skulle åka med till München. Det visade sig att Javas bur var alldeles för stor, vi skulle behöva gå ner två storlekar för att den skulle få plats. En storlek hade funkat för hennes del, men två storlekar mindre får hon helt enkelt inte plats i. Panik! Vad gör vi nu? En himla tur ändå att vi åkte upp idag och skulle betala istället för att göra det samma morgon som vi ska åka. Nu har vi två dagar på oss att försöka lösa detta. Det verkar som om vi har två alternativ – antingen att acceptera två stopp (= tre flygplan=tre starter och landningar för djuren), eller också att flyga till München senare på dagen med ett större plan där Javas bur får plats, sova över en natt där, och sen vidare till Charlotte dan därpå. Jag lutar nog faktiskt åt att det är bättre att flyga i ett sträck trots att det då blir två stopp på vägen. Känns som om det är bättre att få det gjort direkt, tänk om de tycker att det är jättejobbigt att flyga och får fullständig panik när de ska in i buren dan efter igen? Bättre att de blir kvar där och bara får det gjort, tror jag. Jättesvårt att avgöra förstås. Fy, vad jobbigt allt blev nu… 😦 Dessutom verkar det bli svårt att hitta några biljetter överhuvudtaget med så kort varsel. Varför kan ingenting bara flyta på, måste allt strula hela tiden???

Andra gången gillt?

av utvandrare

Nu börjar det hända saker, äntligen. Kontraktet är mer eller mindre färdigförhandlat så nu har vi (återigen) bokat flygbiljetter till vår pre-visit! Den 4/12 bär det av, vi blir där en vecka och kommer hem den 12/12. Det blir lite körigt, jag kommer ju hem från min Salzburg-konferens den 2/12, samma kväll ska jag och Tess på Idol (tredje året i rad, börjar bli tradition!), dan efter ska vi på släktmiddag till Björns bror och dan efter det åker vi till USA. Men det spelar ingen roll, huvudsaken är att vi kommer dit! Förhoppningsvis kommer det att bli lite lättare att skaffa hundvakt den här gången i alla fall, Javas är redan klar och jag ska kolla med de som brukar ha Morris om de kan ta honom. Frågan är vad man ska packa med sig, det är rätt skumt väder där nu. Ena dan uppemot 20 grader och nästa runt 5-6.

Igår pratade även Björn med dem som ska boka flygbiljetterna när vi flyttar. När han sa att vi även skulle ha två hundar och två katter med oss blev de jättenervösa och sa direkt att ”that’s not our responsibility”. Nähä? Vi får inte boka biljetterna själva utan de ska sköta allt för oss så de får nog se till att klara av att boka djuren ändå. Blir lite nervös nu att det ska strula men det ska väl lösa sig förhoppningsvis. Man måste dubbelkolla med flygbolaget så att djuren har en garanterad plats strax innan man ska åka, jag har för mig att det är ett eller två dygn innan, och det får ju bara inte bli några problem så att djuren blir kvar i Sverige! Usch, jag vill hoppa ett par månader framåt i tiden och ha flytten gjord nu känner jag. Fy vad  jag oroar mig för att det ska bli jobbigt för djuren så att de är helt traumatiserade när de väl kommer fram 😦

Annars börjar det kännas kusligt verkligt nu att vi faktiskt ska flytta. Björn har bett om att vi ska få hyrmöbler till vårt hus under tiden som vi väntar på att containern med våra egna möbler kommer, så att vi slipper bo på hotell. Det kan ju vara bekvämt att bo några dar på hotell i vanliga fall, men nu är ju risken att det blir flera veckor och två hundar och två katter i ett litet hotellrum så länge = nej tack!