Idag kom det. Mitt körkort! Jag var ju tvungen att åka till DMV för ett tag sen för att få bort markeringen att jag bara får köra hyrbilar, och var lovad att få mitt riktiga körkort efter 10 dagar. Det tog väl nästan tre veckor innan jag hörde något sen, men till slut fick jag hem ett brev där det stod att jag inte visat upp något bevis på att jag får lov att vistas i landet. Blev rätt irriterad, för jag hade haft med mig mitt pass som vanligt och i det finns mitt I-94 dokument som är det som visar att jag har tillstånd att vara här. Alltså var jag tvungen att åka till DMV ytterligare en gång, helt i onödan. Det hade väl gått an om det var snabbt fixat, men dels tar det nästan en halvtimme dit enkel väg, och dels så kan man, om man har otur, få sitta och vänta 2-3 timmar beroende på hur många som är där. Men det var bara att bita i det sura äpplet och packa ner alla dokument ytterligare en gång.
Väl där kände jag att det inte var någon idé att gnälla över att de gjort fel förra gången, istället räckte jag över mitt pass med sidan där I-94 dokumentet uppslagen och sa ”jag tror att du behöver se det här!”. Han tog emot det, började knappa på datorn och tittade sedan lite generat på mig och sa ”oops!”. Sen var det inte mer prat om det, men jag slapp att återigen betala 8 dollar i avgift. 🙂 Däremot slapp jag inte den obligatoriska fotograferingen, den tredje i ordningen…
Och idag, slutligen, så kom körkortet hem i brevlådan. Nu äntligen har jag ett riktigt körkort! I väntan på att det ska komma så får man ett tillfälligt, som bara är en papperslapp egentligen. En fördel med det riktiga, förutom förstås att visa upp om man blir stoppad av polisen nångång, är att det även fungerar som ”proof of address”. Ibland vill de ha nånting som visar att man har en fast adress i USA, till exempel om man vill skaffa bankkort, och eftersom det står hemadressen på körkortet så kan man använda det. Flyttar man antar jag att man måste ansöka om nytt körkort, verkar lite krångligt tycker jag (och tänker på hur det var när jag flyttade hemifrån och bodde på fem olika ställen på ett år innan jag äntligen fick ett långtidskontrakt på en lägenhet…) men så är det.
Så här tjusigt ser det ut:
Det lilla hjärtat som är längst till höger är inget hemligt meddelande till mig från rare mr Honeycutt, utan det visar att jag accepterat att donera mina organ. Praktiskt att ha det på körkortet, om än lite makabert om man tänker på anledningen till varför… Och bilden i bakgrunden är ett alltså ett flygplan, som jag berättade om tidigare, eftersom bröderna Wright var från North Carolina. Samma bild finns även på alla nummerplåtar på bilarna här, och så står det ”first in flight”. Det gäller att värna om de celebriteter man har! 🙂