Mera gnäll

Igår var det dags för omgipsning igen, och jag var rätt nervös faktiskt för hur det skulle bli denna gången. När vi hade fått av gipset och hon mätte hur böjt fingret var visade det sig att det inte rätat ut sig en enda millimeter, det var fortfarande 45 grader böjt i ”vila” och när hon tryckte lite på det blev det 40 grader men då gjorde det lika ont som förra gången igen. 😦 Det var då själva sjutton också, det gick ju så bra i början men nu är det alldeles stopp. Förmodligen är det ledkapseln som gör ont, trodde hon, det händer tydligen ibland att det blir så. På med nytt gips med fingret i 40 grader, det var inte mysigt alls att försöka räta ut fingret de där 5 ynka graderna medan gipset torkade men det gick till slut. Det blev att ta fler värktabletter när jag kom hem! Fick även med mig en skena,  skulle det vara så att fingret skulle fortsätta att värka lika mycket som förra gången så skulle jag ta av gipset själv och tejpa fast skenan istället.

Nästa besök blir på tisdag, under tiden skulle hon maila ortopeden och rådgöra med honom hur vi ska göra. Operation eller inte, det är frågan. Jag har ju gått och tänkt att det är lika bra att operera för att skynda på det hela så att fingret blir bra igen, men nu berättade hon att fingret måste i vilket fall rätas ut så mycket som det bara går innan operationen. Jag trodde att man rätade ut det under operationen, men tydligen inte och då känns det ju bättre om man kan slippa operera. Just nu känner jag inte av fingret alls i alla fall, och det är väldigt skönt.

Miljöarbete

När man handlar i mataffären här får man varorna packade i små tunna, prasslande plastpåsar. Själv behöver man aldrig packa ner varorna, det får man hjälp med. Ofta behöver man inte ens ta upp varorna från vagnen när man kommer till kassan, även det hjälper de till med. I början tyckte jag det kändes väldigt märkligt, det kändes lite pinsamt att jag bara skulle stå där och se på när de gjorde allt åt mig, men det är märkligt hur fort man vänjer sig. Nu tycker jag nästan det är lite jobbigt i de affärer, Target t.ex, där man själv måste lägga upp varorna på bandet… 😳

Nåväl, tillbaka till plastpåsarna. Små är de, och tunna som sagt så de packar oftast bara ett par tre saker i varje påse så att de inte ska gå sönder vilket innebär att man får en himla massa påsar med sig när man veckohandlar. Mjölk och juice köper man i stora dunkar som väger en hel del så då brukar de fråga om det är ok att inte lägga dunken i en påse. De senaste gångerna vi handlat har vi märkt att de satt på små klisterlappar på vissa varor:

Först fattade vi ingenting. Varför tackar de för att vi köper mjölk och juice? Samma klisterlappar hittade vi även på en kartong med burkläsk. Sen gick det upp ett ljus. Det är naturligtvis för att vi är så omtänksamma om miljön och inte använder plastpåsar! Nu inställer sig dock genast frågan – hur mycket bättre är det att tillverka dessa små klisterlappar än plastpåsarna? Hur stor är miljövinsten? Skulle det möjligtvis funka att bara säga ”tack” istället?

Att svalka sig, en stilstudie

Häromdagen var det riktigt varmt, närmare 30 grader när vi gick ut på långrundan i skogen. Det finns en inhägnad konstgjord sjö längs med vår vanliga runda och där brukar jag faktiskt blunda och titta bort när hundarna springer igenom grinden och tar sig ett dopp när det är såhär varmt. Men idag hann inte Java dit innan hon kände att det var läge för att svalka sig lite, och i brist på rent och fint vatten att simma i så tager man vad man haver:

Det hade regnat jättemycket på natten innan så vattenpölen var rätt djup vilket syns på första bilden! 🙂 Hon stod där en bra stund och bara njöt, och visst ser hon rätt nöjd ut på sista bilden! Morris hoppade också i sen och simmade tvärs över, men det hann jag tyvärr inte få kort på.

Beställa pizza, inte helt okomplicerat

Idag skulle vi beställa hem pizza, med hemkörning. I Sverige har vi bott för långt bort för att kunna göra det så barnen har tjatat om att vi ska göra det här för att få se om det är som i amerikanska filmer. Helst skulle det vara en sån där deal där de lovar att man ska få pizzan gratis om den inte kommer inom en viss tid, men ingen av pizzeriorna här (som vi känner till) har det tyvärr! 🙂

Det föll på min lott att ringa och beställa pizzan. Jag försökte in i det längsta att få Tess att göra det eftersom hon pratar amerikanska som en inföding, men hon vägrade. Alltså skulle jag, med min göteborgsengelska, göra det. Det gick sådär 😕

Tjejen i pizzerian: Welcome till Luigi’s, how may I help you?
Jag: Hi, I wonder if you deliver to Lennox Woods in Summerfield?
Hon: Excuse me?
Jag (med paus mellan varje ord): Do you deliver to Lennox Woods?
Hon:  Sorry, to where?
Jag (talar ännu långsammare och inser att det är läge att börja bokstavera): Lennox. Woods. L-E-N-N-O-X Woods.
Hon (lätt desperat): I’m sorry, I don’t understand. Could you try to spell it instead?

Stön! Jag kanske möjligtvis kan ha en lätt accent *host* men detta började bli löjligt. Till slut lyckades jag bokstavera så att hon a) förstod att det var det jag gjorde och b) brast ut i ett överlyckligt ”Lennox Woods! Yes, yes absolutely, we deliver to Lennox Woods!” och resten av samtalet gick av bara farten. Vi fick till slut  både rätt storlek på pizzorna och rätt fyllning, inkl. att jag och Tess skulle ha utan ost. 😯 Jag vet inte om det var mitt uttal som stadigt förbättrades eller om det var hon som blev så euforisk att hon bara drogs med av bara farten.

Det var väldigt goda pizzor!

Triad Stage

I söndags var vi på teater, jag och Björn. Vi har två jättegoa grannar som har säsongskort på Greensboros egna ”stadsteater”, Triad Stage, och när de inte kunde gå i söndags så frågade de om vi ville ta biljetterna istället. Och det ville vi ju förstås! Det var en jättemysig, ganska liten teater med väldigt intim känsla. Man satt nästan på scenen så man kom verkligen nära:

Pjäsen hette New music och var egentligen en trilogi. Vi hade fattat det som att kvällens föreställning var enbart första delen, men det visade sig att de skulle spela både första och andra delen. Tyvärr hade de blivit väldigt sent att stanna kvar och se del 2 så vi gick efter den första, väldigt synd för det var verkligen en bra pjäs. Vi får väl se om vi möjligtvis kan se del 2 och 3 senare, nu var vi helt enkelt för trötta efter att ha packat upp flyttkartonger hela helgen och dessutom skulle vi upp tidigt dan efter.

En kul grej med själva teatern var att de byggt miniatyrer av teaterscenerna från en del av sina föreställningar och ställt ut en trappa ner vid toaletterna:

Inget särskilt bra kort, jag vet, ljuset var inte det bästa men ni förstår idén i alla fall. Skådespelarna var väldigt bra och det var verkligen mysigt där så vi kommer förmodligen att köpa säsongskort till hösten. 75 dollar per person för 6 föreställningar är klart överkomligt!

Vädret

Nu tänker jag vara riktigt svensk och ägna ett helt inlägg åt att prata om vädret. Det har nämligen varit mycket av det den här veckan, minst sagt. Hemma i Sverige pratar vi om aprilväder som kan vara lite hit och dit men det är ju ändå inga jättesvängningar, men här skiftar det verkligen rejält.

I måndags var det, som jag skrev om tidigare, snö. Inga enorma mängder men några centimeter tjockt täcke blev det i alla fall och det var som sagt tillräckligt för att stänga skolor och vissa arbetsplatser och vi kunde njuta av en ledig snow-day (vilket iofs kommer surt efter, Tess skola var ju en av dem som stängde och det kommer de att ta igen genom att förlänga terminen med en dag). Jag och hundarna tog en lång härlig promenad i snön i skogen och de var alldeles till sig, snöälskare som de är:

På tisdagen var det lite snö kvar men värmen började komma tillbaka, 10-15 grader nånting. På natten till torsdagen var det plötsligt sommarväder och framåt 3-tiden började det åska. Vi blev faktiskt lite rädda, jösses vad det brakade loss! Jag gillar åska annars, tycker det är lite mysigt, men det här var så väldigt högt och intensivt så det blev lite väl mycket. Torsdag innebar mer sommar, runt 18-19 grader och jag och hundarna myste på altanen. Och igår var det ännu varmare, 25-26 grader nånting, och en lätt surrealistisk känsla när jag och hundarna var ute på långpromenad. Det var jättevarmt i skogen och väldigt hög luftfuktighet så det kändes väldigt mycket som Thailand tyckte jag, samtidigt som naturen ju är ungefär som hemma i Sverige. Jag visste knappt var jag var till slut! 🙂

På eftermiddagen kom sedan rena monsunregnet, jag och Björn hade varit ute i lite ärenden och skulle plocka upp Tess på vägen så hon slapp ta skolbussen och det var knappt att det gick att köra. Skyfall är bara förnamnet. Och idag slutligen så var det halv storm ute när jag gick morgonrundan med hundarna, riktigt isiga vindar dessutom även om solen sken från en molnfri himmel.

Kul med omväxling absolut, men det är sannerligen inte lätt att veta vad man ska ta på sig på morgonen! Dessutom hade jag bara tagit med mig vinterstövlar och kängor i den packning vi fick med oss direkt, vi har köpt sommarskor till barnen som tur är men för mig var det svettigt att gå ut med hundarna igår i vinterkängor i 26 graders värme! 🙂 Förhoppningsvis kommer våra flyttlådor nästa vecka, annars får jag köpa nya skor till mig själv också.

Tydligen är det ovanligt att det är så här varmt i januari-februari, även för att vara här. Det känns verkligen jättekonstigt att det kan vara fullt snökaos på måndagen och svettig sommarvärme på torsdagen, men åh vad skönt det är att slippa två månader med snöslask och temperaturer runt 0:an! 😎

IKEA!

I fredags var jag och Björn på IKEA! Ett måste för varje utlandssvensk, låt vara att vi bara varit här i tre veckor än så länge… :mrgreen:

Det är nästan lite löjligt, vi har ju som sagt inte varit här särskilt länge än men ändå kändes det lite nostalgiskt att se IKEA-skylten och den svenska flaggan! Och lite märkligt att höra hur de ropade ut i högtalarna att nu behöver man minsann inte åka till Sverige längre för att äta svensk mat, det är bara att gå till restaurangen så finns det svenska köttbullar där… 🙂 Det gjorde vi dock inte, eller jo, vi gick till restaurangen men vi nöjde oss med en fika. Tyvärr ligger närmsta IKEA-varuhus i Charlotte vilket är nästan två timmars bilresa från oss så vi kan ju inte åka dit alltför ofta, men det är ju skönt att det finns ett varuhus i alla fall. De hade en hyfsat stor avdelning med svensk mat; sill, knäckebröd, lax, bröd, godis m.m, m.m, jag kan tänka mig att det blir ett och annat besök senare när suget efter svensk mat sätter in! 🙂

Vår dotter, ligisten

Ytterligare rapporter från Tess skola:

I förrgår kom Tess hem och sa att någon av oss föräldrar måste åka till expeditionen på hennes skola och prata med dem där. Bakgrunden är att man visserligen får ha med sig mobiltelefon till skolan, men den ska ligga i skåpet eller väl gömd i en ficka och man får inte under några omständigheter ta upp den under skoltid. Tess hade med sig sin telefon, och hade den i fickan på sin hood-tröja. När hon satt ner på lektionen hade den då glidit ur fickan och hamnat på stolsitsen alldeles intill henne. Detta enligt hennes egen version, men jag tror henne faktiskt! 😉

Hennes fröken hade sett den, och dök på Tess direkt. ”What is that phone doing there?!” Tess försökte förklara hur det gick till men det var ingen idé att  argumentera. Telefonen blev omedelbart konfiskerad och inlämnad på expeditionen, och Tess fick meddelande med sig hem att en förälder måste komma dit och hämta ut den. Hennes kompisar blev alldeles förskräckta, inte för att fröken tog telefonen men de frågade henne oroligt om hon trodde att hennes mamma skulle bli väldigt arg… Det trodde hon inte 🙂

Så igår körde jag Tess till skolan och följde med henne till expeditionen. De är jätterara där och förstod mycket väl att Tess inte kunde känna till alla regler nu när hon är så ny. Sen fick jag skriva under att jag hämtat ut telefonen och Tess fick löfte om att hon skulle få en ordentlig genomgång om vilka regler som gällde…

Detta känns ju naturligtvis väldigt överdrivet, hade hon suttit och spelat på den eller lyssnat på musik på lektionen eller så hade jag förstått det men nu låg den ju bara där. Kontrasten är ganska stor mot svenska skolor där man mer eller mindre ser det som en rättighet att ha med sig telefonen överallt. Något mellanting kanske hade varit att föredra ändå. Jag vill gärna att hon har en telefon så att hon kan ringa om det strular med bussen eller vill följa med en kompis hem, men självklart ska man inte ha den framme under lektionstid.

Nyckel…

Vi har nog världens tappraste barn… Jag pratade ju med Björn och Tess när de åkte från flygplatsen igår, då var de på väg till huset. Mäklaren skulle lägga ut en nyckel under en blomkruka så att de skulle kunna komma in eftersom det var kväll när de kom fram. Sen gick jag och la mig, och nu när jag sitter och kollar Facebook ser jag detta meddelande från Tess:

JAG. ÄR. ÄNTLIGEN. FRAMME!! efter hur mycket flygningar och släpande på hundar som helst är jag framme! MEN, vi kan inte hitta nyckeln som en hade lagt fram åt oss så jag, pappa och hundarna ska bo på hotell över natten. iaf, USA JIPPIE!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥

Så tydligen kunde de arma stackarna inte komma in i huset i alla fall när de väl kom fram… Har inte pratat med dem än eftersom klockan är kvart i fem på morgonen där just nu, men hoppas att de ringer så fort de vaknar. Men Tess verkar ju ha tagit det bra i alla fall! Hon är tuff, tösen! ♥