Jaha. Idag skulle Björn och Tess flyga till Frankfurt och sedan München för att sova över en natt som jag berättade om i förra inlägget. Idag var jag ute med hundarna vid 9-tiden, en och en halv timmes riktigt jobbig tur med klättring i berg och tuff terräng så att de skulle bli riktigt, riktigt trötta och sova gott på flyget. Under tiden jag gick tänkte jag på vilket fint flygväder det var, uppehåll och praktiskt taget vindstilla.

Sedan började det snöa, och blåsa. Rejält. Fortfarande några timmar kvar tills flyget skulle gå, och vi hade ju bokat taxin för flera dagar sen så vi var inte oroliga, de visste ju att vi skulle med ett flyg och att vi dessutom har hundar med oss som ska checkas in. No worry. Visst. Flyget skulle avgå kl 14.30, 13.30 kommer äntligen taxin (efter att Björn hade åkt iväg och letat efter honom eftersom han kört vilse). Taxin hade en utländsk chaufför som knappt kunde prata svenska och förmodligen inte sett snö förr, än mindre kört bil i den. Sommardäck på bilen. Vi öser in hundar, packning och ungar i bilen och jag och Max lånar farfars bil och kör bakom fyllda av onda aningar. Det gick givetvis åt h-e, ganska omgående. Taxins hjul snurrade vilt, och i första backen blev det tvärstopp. Då var det 25 minuter kvar tills flyget skulle avgå och det var bara att inse att vi missat det.

Tur i oturen så hade ju jag och Max kört efter i alla fall, så Björn, Tess och hundarna hoppade ur taxin och åkte hem med oss (farfar har ju vinterdäck på sin bil så den hade vi inga problem att köra med 🙄 ).

Nu har Björn ringt och pratat med taxibolaget och sagt till dem att hämta den stackars chauffören, och att köra våra väskor och hundburarna till flygplatsen så får de förvara dem där tills imorgon. Han har också ringt och pratat med resebolaget så att de får försöka hitta en ny avgång. Vi hade ju inte så lätt att hitta de här biljetterna precis… Som det ser ut nu finns det en liten chans att Björn och Tess kan åka till Frankfurt imorgon eftermiddag, sedan vidare till München och sova där. Sedan kan de faktiskt, om vi har tur, komma med på samma plan till Charlotte som jag och Max åker med på måndag morgon! Men vi tänker definitivt inte ropa hej än, mycket kan hända har vi ju verkligen fått bevis för…

Nån mer än jag som känner att det inte är meningen att vi ska komma iväg?