Dags för tredje delen i den rafflande följetongen Mitt Finger. Nu har jag äntligen kommit iväg till en sjukgymnast. Två gånger har de lämnat återbud på det stället jag skulle till först, eftersom den enda handspecialisten de hade 😕 hade fått ”family problems”. Till slut letade de reda på en annan jag kunde komma på, och som samarbetade med vårt försäkringsbolag, så då äntligen kunde jag få en ny tid. Jag blev väldigt imponerad redan när jag anmälde mig i receptionen. Som vanligt hade jag med mig hela bibban med alla upptänkliga papper och var laddad för att ta en ny diskussion om vårt försäkringsbolag och vad de betalar/inte betalar. Men döm om min förvåning när det visade sig att hon ringt och kollat med dem redan innan jag kom dit, så hon visste redan allt hon behövde veta så det var bara att fylla i alla formulär direkt utan att behöva kämpa för det! Yey! 😀 Lite kuriosa: både här och hos ortopeden fanns det en rad i formuläret där man skulle fylla i namnet på sin advokat. Undras om jag fått ännu bättre behandling om jag fyllt i något random namn där? 🙂

Fingret blev mer och mer krokigt och stelt för varje dag, och till slut önskade jag nästan att sjukgymnasten skulle säga att det inte gick att fixa med sjukgymnastik utan rekommendera operation istället. Så blev det dock inte, åtminstone inte än. Hon tittade på det och beskrev sedan exakt vad som hänt. Tydligen har den senan som går längs med fingret på ovansidan delat på sig, så att den ligger på varsin sida om skelettet istället. Nu ska vi försöka räta ut fingret så att senan kan växa ihop igen. Och det ska göras genom att fingret gipsas två gånger i veckan, varje gång ska hon räta ut det några millimeter till.

Eftersom det är ganska rejält svullet fick jag börja med att hålla handen i ömsom kallt, ömsom varmt vatten i tjugo minuter, två minuter i varje balja. Det gjorde att svullnaden gick ned med hela 5 millimeter så det var riktigt effektivt! Sedan masserade hon det lite, innan det var dags att gipsa. Aj! Det är riktigt rejält ömt så det kändes rätt bra kan jag säga. Smärtan i kombination med att det är riktigt rejält stelt gjorde att hon nästan inte kunde räta ut det nånting alls, den här första gipsningen fick bli mer för att få fingret att inte böja sig ännu mer. Nästa gång har hon hotat med att ta i betydligt mer, så jag får väl förbereda mig på att proppa i mig Tylenol extra som Annika tipsade mig om! 🙂

Såhär vacker är min högerhand just nu och kommer att vara ett bra tag till:

Tydligen står vårt försäkringsbolag för tio behandlingar hos en sjukgymnast. Sjukgymnasten kunde däremot säga redan nu att det skulle ta betydligt längre än så, så frågan var om man kunde få försäkringsbolaget att tänja lite på antalet behandlingar eller om jag skulle behöva svälta för att kunna betala räkningen. En ny koll med receptionisten visade att hon tänkt även på detta. Försäkringsbolaget ville ha intyg från behandlande läkare om att fler behandlingar behövs, i så fall kunde de förmodligen betala även för dessa. Vad underbart det är när man får hjälp med sånt här utan att själv behöva ringa x antal telefonsamtal för att få reda på hur det förhåller sig! Hand & Rehab Specialist i Greensboro, ni är bäst! 🙂

Nu återstår att se om fingret rätat ut sig tillräckligt efter 2-3 sträckningar. Har det inte det är det förmodligen ingen idé att fortsätta, utan då blir det antagligen operation.