fylla

Jag väljer att se det som en empirisk undersökning av amerikansk sjukvård

av utvandrare

Jaha ja. Igår upptäckte jag att jag hade fått ett utslag på ryggen, en stor röd ring. Ungefär där jag tagit en av de hittills nio fästingar som jag fått sen vi flyttade hit. Så ja, det var bara att åka till läkaren igen. Man kan inte säga annat än att jag offrar mig för mina bloggläsare, tänk vad mycket ni får veta angående amerikansk sjukvård tack vare mig… 🙄

Jag åkte till ett nytt ställe idag, Eagle heter det, där vi tänkt att vi ska lista oss fast det inte blivit av ännu. Eftersom det är söndag idag kunde jag inte åka till den klinik som huserar familjeläkare utan det fick bli till en after hours-klinik istället. Hade tänkt att passa på att lista oss när jag ändå var där men det gick inte utan jag får åka till familjestället under ”kontorstid” istället. Nåväl, de kunde ta hand om mig ändå, så jag fick börja med att fylla i den vanliga lappen med personuppgifter. Det som de vill veta är telefonnummer, mailadress och social security number samt motsvarande uppgifter för ens partner. Fylld av onda aningar lämnade jag även över mitt försäkringskort med uppgifter om vilket försäkringsbolag vi har. Det är ju nu det brukar börja krångla på allvar eftersom de aldrig brukar ha hört talas om vårt försäkringsbolag. Men denna gången gick det hur bra som helst, hon visste precis vilket bolag det var. Kors i taket! Det enda hon var osäker på var vilket belopp jag skulle betala själv för besöket, jag sa att det förmodligen skulle vara 20 dollar så det enades vi om.

Sedan kom en mycket trött, alternativt smått apatisk, sköterska och hämtade mig. Jag visste inte riktigt om jag skulle stötta henne för säkerhets skull så att hon inte skulle säcka ihop på väg till undersökningsrummet men hon fixade det utan hjälp. Lite underligt att man som patient känner sig betydligt friskare än den som ska ta hand om en… 😕 Väl där inne piggnade hon till och plockade fram termometern för att kolla om jag hade feber. Under tiden frågade hon ut mig om var jag kommer ifrån och jag försökte svara så gott jag kunde med termometern i munnen. Hon var väldigt fascinerad av att jag kom från Sverige och höll på att ramla omkull när jag sa att det fortfarande är snö kvar i vissa delar. Sen fick jag ytterligare ett formulär att fylla i, denna gången med vilka symptom jag hade.

Slutligen kom det en läkare, hon var betydligt piggare än sköterskan och det kändes ju betryggande. 🙂 Hon tittade länge och väl på mitt märke på ryggen och gick sen iväg en stund och hade överläggning med någon annan läkare. Till slut enades de om att det nog inte var någon större fara. De fästingsjukdomar som finns här i NC är Rocky mountain spotted fever och Lyme disease (det som Java hade fått om ni minns). Rocky mountain-varianten var inte så vanlig bland människor och, som namnet antyder, så ger den hög feber så det var troligtvis inte det jag hade. Lyme disease däremot ger den där runda röda ringen (som man ju får hemma när man får borrelia, och Lyme disease är en variant av borrelia) som jag fått så det troliga är att det är det jag har. Däremot tyckte hon inte att jag borde ha blivit smittad alls, eftersom man inte kan bli det om inte fästingen sitter fast i mer än 72 timmar. Jag har hört något liknande (fast 24 timmar) men faktum kvarstår ju att jag fått det här märket på ryggen i alla fall. Dessutom har jag varit tröttare än vanligt den senaste veckan, jag har visserligen kroniskt trötthetssyndrom sen ett par år tillbaka så det är ju normaltillståndet att jag är trött men den senaste veckan har varit riktigt jobbig. Jag fick ett recept på antibiotika för säkerhets skull, det verkade inte som hon trodde att det var absolut nödvändigt men hon tyckte att det var lika bra att mota Olle i grind så att säga (block Olle in the gate? :mrgreen: ), och slå ut eventuella baciller innan det fått fäste. Så det blev en engångskur, en enda tablett, och så skulle jag ha koll på märket på ryggen. Blir det skrovligt, eller om jag fick hög feber, så skulle jag komma tillbaka och få en längre kur. Jag kände mig inte helt nöjd faktiskt, med tanke på det väldigt borrelia-lika märket jag fått så kändes det som att det var lika bra att slå till på en tio dagars-kur direkt. Men hon borde väl veta bäst antar jag… Med min vanliga tur lär jag väl ligga med feber senast torsdag, så då blir det väl ett nytt besök då!

På vägen hem åkte jag till Walgreens för att hämta upp medicinen. 12 dollar, som hittat! Han som expedierade var den mest robotlika människa jag träffat på i hela mitt liv. Han pratade med exakt samma tonfall hela tiden och sa bara det han blivit tillsagd att säga. Dessutom skulle han ha 15-20 minuter på sig att plocka fram medicinen, som bestod av två tabletter (alltså inte ens något flytande som han själv skulle blanda till). Dock klarade han det på 12 minuter blankt 🙂 Nu är det bara att vänta och se om det hjälper eller ej!

Gipsad!

av utvandrare

Dags för tredje delen i den rafflande följetongen Mitt Finger. Nu har jag äntligen kommit iväg till en sjukgymnast. Två gånger har de lämnat återbud på det stället jag skulle till först, eftersom den enda handspecialisten de hade 😕 hade fått ”family problems”. Till slut letade de reda på en annan jag kunde komma på, och som samarbetade med vårt försäkringsbolag, så då äntligen kunde jag få en ny tid. Jag blev väldigt imponerad redan när jag anmälde mig i receptionen. Som vanligt hade jag med mig hela bibban med alla upptänkliga papper och var laddad för att ta en ny diskussion om vårt försäkringsbolag och vad de betalar/inte betalar. Men döm om min förvåning när det visade sig att hon ringt och kollat med dem redan innan jag kom dit, så hon visste redan allt hon behövde veta så det var bara att fylla i alla formulär direkt utan att behöva kämpa för det! Yey! 😀 Lite kuriosa: både här och hos ortopeden fanns det en rad i formuläret där man skulle fylla i namnet på sin advokat. Undras om jag fått ännu bättre behandling om jag fyllt i något random namn där? 🙂

Fingret blev mer och mer krokigt och stelt för varje dag, och till slut önskade jag nästan att sjukgymnasten skulle säga att det inte gick att fixa med sjukgymnastik utan rekommendera operation istället. Så blev det dock inte, åtminstone inte än. Hon tittade på det och beskrev sedan exakt vad som hänt. Tydligen har den senan som går längs med fingret på ovansidan delat på sig, så att den ligger på varsin sida om skelettet istället. Nu ska vi försöka räta ut fingret så att senan kan växa ihop igen. Och det ska göras genom att fingret gipsas två gånger i veckan, varje gång ska hon räta ut det några millimeter till.

Eftersom det är ganska rejält svullet fick jag börja med att hålla handen i ömsom kallt, ömsom varmt vatten i tjugo minuter, två minuter i varje balja. Det gjorde att svullnaden gick ned med hela 5 millimeter så det var riktigt effektivt! Sedan masserade hon det lite, innan det var dags att gipsa. Aj! Det är riktigt rejält ömt så det kändes rätt bra kan jag säga. Smärtan i kombination med att det är riktigt rejält stelt gjorde att hon nästan inte kunde räta ut det nånting alls, den här första gipsningen fick bli mer för att få fingret att inte böja sig ännu mer. Nästa gång har hon hotat med att ta i betydligt mer, så jag får väl förbereda mig på att proppa i mig Tylenol extra som Annika tipsade mig om! 🙂

Såhär vacker är min högerhand just nu och kommer att vara ett bra tag till:

Tydligen står vårt försäkringsbolag för tio behandlingar hos en sjukgymnast. Sjukgymnasten kunde däremot säga redan nu att det skulle ta betydligt längre än så, så frågan var om man kunde få försäkringsbolaget att tänja lite på antalet behandlingar eller om jag skulle behöva svälta för att kunna betala räkningen. En ny koll med receptionisten visade att hon tänkt även på detta. Försäkringsbolaget ville ha intyg från behandlande läkare om att fler behandlingar behövs, i så fall kunde de förmodligen betala även för dessa. Vad underbart det är när man får hjälp med sånt här utan att själv behöva ringa x antal telefonsamtal för att få reda på hur det förhåller sig! Hand & Rehab Specialist i Greensboro, ni är bäst! 🙂

Nu återstår att se om fingret rätat ut sig tillräckligt efter 2-3 sträckningar. Har det inte det är det förmodligen ingen idé att fortsätta, utan då blir det antagligen operation.