Beställa pizza, inte helt okomplicerat

Idag skulle vi beställa hem pizza, med hemkörning. I Sverige har vi bott för långt bort för att kunna göra det så barnen har tjatat om att vi ska göra det här för att få se om det är som i amerikanska filmer. Helst skulle det vara en sån där deal där de lovar att man ska få pizzan gratis om den inte kommer inom en viss tid, men ingen av pizzeriorna här (som vi känner till) har det tyvärr! 🙂

Det föll på min lott att ringa och beställa pizzan. Jag försökte in i det längsta att få Tess att göra det eftersom hon pratar amerikanska som en inföding, men hon vägrade. Alltså skulle jag, med min göteborgsengelska, göra det. Det gick sådär 😕

Tjejen i pizzerian: Welcome till Luigi’s, how may I help you?
Jag: Hi, I wonder if you deliver to Lennox Woods in Summerfield?
Hon: Excuse me?
Jag (med paus mellan varje ord): Do you deliver to Lennox Woods?
Hon:  Sorry, to where?
Jag (talar ännu långsammare och inser att det är läge att börja bokstavera): Lennox. Woods. L-E-N-N-O-X Woods.
Hon (lätt desperat): I’m sorry, I don’t understand. Could you try to spell it instead?

Stön! Jag kanske möjligtvis kan ha en lätt accent *host* men detta började bli löjligt. Till slut lyckades jag bokstavera så att hon a) förstod att det var det jag gjorde och b) brast ut i ett överlyckligt ”Lennox Woods! Yes, yes absolutely, we deliver to Lennox Woods!” och resten av samtalet gick av bara farten. Vi fick till slut  både rätt storlek på pizzorna och rätt fyllning, inkl. att jag och Tess skulle ha utan ost. 😯 Jag vet inte om det var mitt uttal som stadigt förbättrades eller om det var hon som blev så euforisk att hon bara drogs med av bara farten.

Det var väldigt goda pizzor!

Nyckel…

Vi har nog världens tappraste barn… Jag pratade ju med Björn och Tess när de åkte från flygplatsen igår, då var de på väg till huset. Mäklaren skulle lägga ut en nyckel under en blomkruka så att de skulle kunna komma in eftersom det var kväll när de kom fram. Sen gick jag och la mig, och nu när jag sitter och kollar Facebook ser jag detta meddelande från Tess:

JAG. ÄR. ÄNTLIGEN. FRAMME!! efter hur mycket flygningar och släpande på hundar som helst är jag framme! MEN, vi kan inte hitta nyckeln som en hade lagt fram åt oss så jag, pappa och hundarna ska bo på hotell över natten. iaf, USA JIPPIE!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥

Så tydligen kunde de arma stackarna inte komma in i huset i alla fall när de väl kom fram… Har inte pratat med dem än eftersom klockan är kvart i fem på morgonen där just nu, men hoppas att de ringer så fort de vaknar. Men Tess verkar ju ha tagit det bra i alla fall! Hon är tuff, tösen! ♥