ringa

Beställa pizza, inte helt okomplicerat

av utvandrare

Idag skulle vi beställa hem pizza, med hemkörning. I Sverige har vi bott för långt bort för att kunna göra det så barnen har tjatat om att vi ska göra det här för att få se om det är som i amerikanska filmer. Helst skulle det vara en sån där deal där de lovar att man ska få pizzan gratis om den inte kommer inom en viss tid, men ingen av pizzeriorna här (som vi känner till) har det tyvärr! 🙂

Det föll på min lott att ringa och beställa pizzan. Jag försökte in i det längsta att få Tess att göra det eftersom hon pratar amerikanska som en inföding, men hon vägrade. Alltså skulle jag, med min göteborgsengelska, göra det. Det gick sådär 😕

Tjejen i pizzerian: Welcome till Luigi’s, how may I help you?
Jag: Hi, I wonder if you deliver to Lennox Woods in Summerfield?
Hon: Excuse me?
Jag (med paus mellan varje ord): Do you deliver to Lennox Woods?
Hon:  Sorry, to where?
Jag (talar ännu långsammare och inser att det är läge att börja bokstavera): Lennox. Woods. L-E-N-N-O-X Woods.
Hon (lätt desperat): I’m sorry, I don’t understand. Could you try to spell it instead?

Stön! Jag kanske möjligtvis kan ha en lätt accent *host* men detta började bli löjligt. Till slut lyckades jag bokstavera så att hon a) förstod att det var det jag gjorde och b) brast ut i ett överlyckligt ”Lennox Woods! Yes, yes absolutely, we deliver to Lennox Woods!” och resten av samtalet gick av bara farten. Vi fick till slut  både rätt storlek på pizzorna och rätt fyllning, inkl. att jag och Tess skulle ha utan ost. 😯 Jag vet inte om det var mitt uttal som stadigt förbättrades eller om det var hon som blev så euforisk att hon bara drogs med av bara farten.

Det var väldigt goda pizzor!

Uppföljning

av utvandrare

Nu har det varit tyst här några dagar igen, beklagar det men det finns en anledning som jag inte riktigt vill gå in på. Ska se om jag kan lyckas uppdatera lite mer idag i alla fall.

Alldeles nyss ringde de ifrån FastMed, kliniken jag var på i lördags när fingret hoppade ur led. De undrade hur jag mådde och så där, och det var ju gulligt tyckte jag. Här bryr man sig om sina patienter! Så jag förklarade att mitt finger var tämligen gult och blått just nu (representerar verkligen vem jag är och var jag kommer ifrån, så att säga) men att det inte gör ont alls längre om jag inte av misstag råkar böja på det eller komma när det. När hon sedan svarade förstod jag att hon inte brydde sig ett skit om hur jag mådde egentligen, det stod i hennes arbetsbeskrivning att hon skulle ringa och då gjorde hon det, helt enkelt. ”Ok-jag-är-glad-att-du-mår-bättre-hoppas-du-väljer-FastMed-nästa-gång-också-hejdå” kom det i en enda lång harang och jag kände mig näst intill lite dum för att jag överhuvudtaget svarat något annat än ”I’m fine, thank you”. I Sverige när de ringer uppföljningssamtal så brukar det ju ändå vara en sköterska eller läkare som ringer och faktiskt verkligen undrar hur man mår, men så icke här. Man lär sig! 🙂

Vår dotter, ligisten

av utvandrare

Ytterligare rapporter från Tess skola:

I förrgår kom Tess hem och sa att någon av oss föräldrar måste åka till expeditionen på hennes skola och prata med dem där. Bakgrunden är att man visserligen får ha med sig mobiltelefon till skolan, men den ska ligga i skåpet eller väl gömd i en ficka och man får inte under några omständigheter ta upp den under skoltid. Tess hade med sig sin telefon, och hade den i fickan på sin hood-tröja. När hon satt ner på lektionen hade den då glidit ur fickan och hamnat på stolsitsen alldeles intill henne. Detta enligt hennes egen version, men jag tror henne faktiskt! 😉

Hennes fröken hade sett den, och dök på Tess direkt. ”What is that phone doing there?!” Tess försökte förklara hur det gick till men det var ingen idé att  argumentera. Telefonen blev omedelbart konfiskerad och inlämnad på expeditionen, och Tess fick meddelande med sig hem att en förälder måste komma dit och hämta ut den. Hennes kompisar blev alldeles förskräckta, inte för att fröken tog telefonen men de frågade henne oroligt om hon trodde att hennes mamma skulle bli väldigt arg… Det trodde hon inte 🙂

Så igår körde jag Tess till skolan och följde med henne till expeditionen. De är jätterara där och förstod mycket väl att Tess inte kunde känna till alla regler nu när hon är så ny. Sen fick jag skriva under att jag hämtat ut telefonen och Tess fick löfte om att hon skulle få en ordentlig genomgång om vilka regler som gällde…

Detta känns ju naturligtvis väldigt överdrivet, hade hon suttit och spelat på den eller lyssnat på musik på lektionen eller så hade jag förstått det men nu låg den ju bara där. Kontrasten är ganska stor mot svenska skolor där man mer eller mindre ser det som en rättighet att ha med sig telefonen överallt. Något mellanting kanske hade varit att föredra ändå. Jag vill gärna att hon har en telefon så att hon kan ringa om det strular med bussen eller vill följa med en kompis hem, men självklart ska man inte ha den framme under lektionstid.

EFIT 4 feb 2012

av utvandrare

Igår var det dags för EFIT (Ett Foto I Timmen) igen. Här är min dag!

10.00 Höll på att glömma EFIT, men kom ihåg det efter nån timma. Frukost avslutad, försök till att skypa med mamma och pappa (som inte funkade, fick ringa med gammal hederlig telefon istället!).

11.00 Promenad med hundarna. Morris njuter av livet!

12.00 Snabbdusch efter långpromenaden.

13.00 Shopping på köpcentrumet Four Seasons med Tess. Under tiden är Max och kollar på en Warhammer-match och Björn shoppar datakablar. Japp, vi gjorde vad vi kunde för att befästa könsrollerna! 🙂

14.00 Fortfarande shopping!

15.00 Vi har mött upp med Björn och Max och är nu och handlar lördagsgodis på Walmart. Max hittade svenska fiskar! 🙂

16.00 Promenad med hundarna, i koppel den här gången. Java har hittat något som luktar intressant och gör sitt bästa för att gräva sig ner i jorden. Jag tar ett djupt andetag och försöker tänka ”berikning” istället för ”helsike vad smutsig hon blir”.

17.00 Jättetrött och sitter äntligen ner för första gången sen frukost. En stor kopp te, Twix och Top Chef på TV hjälper upp det hela.

18.00 Fortfarande kvar i soffan, hundarna är rätt trötta de också. Den spartanska inredningen beror på att vi inte fått våra möbler ännu! 🙂

19.00 Lagar mat.

20.00 Middag! Fläskkotlett, klyftpotatis och tzatziki. Gott!

21.00 En kopp te framför brasan. Som sagt, hyrmöbler. Den bruna fåtöljen är inte vacker, men väldigt bekväm att sitta i åtminstone. Brasan är inte riktig, den går på gas. Bara att trycka på knappen på väggen där till höger så tänder man den, det ligger ”vedträn” i så att det ska se ut som en riktig brasa. Skäms nästan för att säga det, men nog är det väldigt bekvämt. 😳 Inget letande efter tidningspapper och tändstickor att tända med, inget sot att städa, bara att trycka på knappen så är man igång. Dock blir det ju inte den goda lukten och den mjuka, mysiga värmen, även om den värmer rätt bra ändå.

22.00 Fortfarande kvar i soffan framför tv och brasa. Max sitter vid köksbordet och spelar.

23.00 Kvällspromenad med hundarna.

24.00 Efter kvällspromenaden upptäcker vi att Java haltar kraftigt på vänster bak. Hittar ett par barr som satt mellan trampdynorna, men hon haltar fortfarande efter att jag plockat bort dem. Hon är väldigt långhårig nu, så jag plockar fram saxen och trimmar alla fyra tassarna så mycket jag bara kan för att minska risken att det fastnar barr och annat i allt hår. Blir hon inte bättre imorgon får vi åka till veterinären.
Uppdatering: när vi vaknade på morgonen gick hon helt normalt igen, förhoppningsvis var det barren som ömmade igår.

01.00 Spikmattan och en god bok i 20 minuter. Sedan är det godnatt!