För ett par dagar sedan hade vi ett litet bakslag. Väldigt väntat, naturligtvis kan inte allting flyta på i ett rosenrött skimmer hela tiden, men jobbigt ändå. Tess satt och gjorde sina matteläxor och var helt förtvivlad. Här i USA börjar de ju i skolan när de är 6 år, precis som vi, men i Sverige går man ju i förskoleklass första året och tar det rätt lugnt, medan det verkligen är skola från första klass här. Dessutom läser de vissa ämnen i block, däribland matte, och i ett högre tempo så de ligger ganska långt före här. För att Tess skulle få gå med dem som är lika gamla som hon fick hon börja i 7:e klass (hon gick i 6:an i Sverige). Och det är verkligen ett helt annat tempo här…

De har inga raster, förutom lunch i 30 minuter, så på morgonen får de ta med alla böcker från sitt skåp som de kommer att behöva under förmiddagen, och på lunchrasten byter de böcker till dem de behöver på eftermiddagen. Sen är det disciplin och hårt jobb som gäller! Detta gör att bland annat mattekunskaperna är betydligt högre här.

Så när Tess satt och kämpade med sin matteläxa bröt hon ihop. Det är helt enkelt för svårt, de ligger kanske två år före och det tar man inte igen på bara några dar. I Sverige hade de nyss börjat med bråktal och division, här höll de på med räta linjens ekvation…

Jag mailade hennes ”counsellor” (mentor) och förklarade läget. Dagen därpå var Tess på ett betydligt bättre humör, tack och lov, och var glad både när hon gick till skolan och när hon kom hem. Vi har gjort upp en plan att hon och Björn (som är suverän på matte tack och lov, till skillnad mot mig…) sitter en stund varje kväll och går igenom det de har gjort i skolan på dagen. Imorgon ska jag träffa hennes mentor, som pratat med matteläraren, och planera vad skolan kan göra för att hjälpa henne. Bl.a berättade Tess idag att hon ska få göra ett mattetest och ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Hon är ruskigt duktig på att prata engelska (hennes mentor trodde till och med att hon gått i internationell skola i Sverige eftersom både uttalet och ordförståelsen är så bra!), men nu går hon i ”language art” vilket motsvarar svenskalektionerna i Sverige. Alltså är det ganska avancerad läsförståelse och annat som hon inte har gjort något motsvarande hittills på engelska.

Problemet är väl egentligen att hon har så höga krav på sig själv, det är ju ganska självklart att hon inte kan vara på samma nivå som sina klasskamrater men hon tycker det är jättejobbigt när hon inte förstår och halkar efter. Men nu känns det som om vi har en plan, och hon är framförallt mycket gladare igen.