Skola, administration

Nu ska jag ätnligen ta tag i något som jag tänkt skriva om länge – skolan! Det finns massor att skriva om när det gäller den amerikanska skolan så jag har liksom inte kommit igång att skriva om något alls, men nu ska det bli av!

Först lite formella saker som kan vara bra att veta för den som ska flytta till USA med barn i skolåldern. Våra barn var 12 och 14 när vi flyttade och började därför i middle school. Tess började 7:an (gick i 6:an i Sverige) för att gå med de som är jämnåriga med henne, men kunde lika gärna börjat 6:an. Här är det inte så knivskarpt som i Sverige att man går en viss årskurs när man är i en viss ålder utan det är lite mer flytande. Till exempel börjar barnen oftast skolan när de är 5, men anser man inte att ens barn är skolmoget då kan man vänta ett år. Men de flesta födda -99 går i 7:an eftersom man som sagt börjar 1:an när man är 5 år här. Max fick börja i 8:an, men kunde ha valt 9:an, som är high school, istället. Vi valde dock att låta honom börja i 8:an på lärarnas inrådan. Eftersom vi kom hit i januari hade det varit ganska svårt att hoppa in på high school ett halvår efter alla andra, det skiljer en del på high school och middle school så de tyckte det var bättre att börja i 8:an och komma in i kulturen här och skollivet lite mjukare och det var nog ett bra beslut.

Vilken skola man tillhör beror på var man bor någonstans, precis som i Sverige. Vi gjorde därför som så att vi letade efter en bra skola först, och sen letade vi hus i det område som tillhörde den skolan vi ville ha. Det är inte särskilt lätt att veta vilken skola som är bra, men det finns en hel del reviews ute på nätet (både rent formellt hur barnen ligger till betygsmässigt och även mer subjektiva utlåtanden från föräldrar och elever). Bra länkar finns i länklistan här till höger under ”Skolor”. Vi frågade också alla vi kunde komma på vad de ansåg, både Björns arbetskompisar, svenskar som bodde här och personalen i diverse affärer där vi var och handlade 🙂 Alla var tämligen samstämmiga, så vi visste vilka två skolor vi helst ville ha.

Det slutade med att vi hittade ett hus i ett område som tillhör Northern Guildford Middle/High school. En ganska ny skola (6 år gammal har jag för mig) med bra rykte. Vi var där och hälsade på under vår pre-visit vilket var jättebra så att de var förberedda på att de skulle få svenska elever.

Själva inskrivningen var förvånansvärt enkel och snabb. Det man behöver, åtminstone på denna skolan, är:

  • kopia på födelseattesten, personbevis på engelska från skattemyndigheten funkade utmärkt
  • intyg från skolsköterskan på vilka vaccinationer barnen fått, be skolsköterskan att göra sitt bästa för att översätta till engelska
  • proof of address, det kan vara vad som helst som innehåller ens namn och amerikanska adress. Vi tog med ett brev från banken.
  • Sen ska man även ha ”report card” från skolan barnet gått på innan. Vi har ju inga sådana i Sverige, så vi bad respektive lärare att skriva ihop en förteckning över hur de ligger till. Vad de gjort i respektive ämne och vilken nivå de ligger på ungefär. Detta var mycket uppskattat av den amerikanska skolan, de har ju ingen aning om hur undervisningen går till i Sverige och vad vi läser och i vilken ordning.

Förmodligen kommer inte vaccinationerna att räcka till, utan man får en lista på vad man behöver komplettera med, det är olika för olika skolor. Här har man inget val, så som i Sverige, det är bara att vaccinera eller inte komma till skolan alls. 🙂

I middle school har man vissa core classes och vissa encore classes. Core är kärnämnena: Math (matte), Language Arts (det som då är svenska hemma i Sverige), Science (NO-ämnen) och Social Studies (SO-ämnen). Dessa fyra ämnen måste alla ta. Encore är lite friare. Man måste välja fyra stycken, ett av dem måste vara gymnastik. Det man har att välja på är, förutom P.E (Physical Education, alltså gympa), Computer Skills (datorkunskaper), Exploring Technology (”undersökande teknologi”), Business Technology (affärsteknik), Chorus (sjunga i kör), Band (spela ett instrument i ett band), Orchestra (spela instrument i en orkester, jag är osäker på vad som egentligen skiljer band och orchestra åt), Art (konst), Spanish (spanska) och Latin. Tess valde ”pluggämnena”: computer skills (där de just nu har en ”egen” mataffär på nätet där de får göra allt som hör till: anställa folk, sköta försäljningen, bokföring, sätta priser, presentera produkterna, låna pengar, rubbet), exploring technology (göra egna quiz, egna spel osv., de har också läst om Steve Jobs 🙂 ) och business technology (koda html-kod och göra en egen hemsida, lära sig om international business). Jag tyckte att hon kunde ta åtminstone ett som var lite lättsammare, t.ex sjunga i kör, men hon ville absolut ha dessa ämnen och hon väljer ju själv förstås! Hittills har hon varit jättenöjd med sina val.

På Northern har man A- och B-veckor. A-veckor innebär att man har P.E varje dag + ett av de andra encore-ämnena, B-veckor har man ingen P.E utan bara de andra encore-ämnena.

Man har samma tider varje dag. Skolan startar 8.50 och slutar 3.50, varje dag. Ingen tidigare hemgång på fredagar således, som man är van vid hemifrån! Man har inga raster mellan lektionerna, utan man har 3 minuter på sig att ta sig mellan de olika salarna. Har man tur hinner man kanske med ett snabbt toabesök. Att gå på toa på lektionstid är inget som uppskattas av lärarna, det ska verkligen vara kris om man ska tillåtas gå! Lunchen är 30 minuter och då ska man hinna köpa mat alternativt värma i mikron om man har med sig egen. Man har skåp precis som i Sverige, men man hinner inte gå dit och byta böcker på de 3 minuter man har på sig mellan lektionerna. Alltså får man ta med sig alla förmiddagens böcker direkt på morgonen, och sen får man byta på lunchrasten och ta med sig eftermiddagens böcker istället.

Man har ju ingen egen klass, så som det är i Sverige. Istället har man olika ämnen ihop, så man kan läsa Language Arts med en grupp och Math med en annan. Alla school supplies man behöver såsom pennor, anteckningsböcker, saxar, tejp, linjal osv. köper man själv, man får inget av skolan.

Nästa inlägg kommer att handla om hur en vanlig skoldag ser ut. 🙂

Vardag

För ett par dagar sedan hade vi ett litet bakslag. Väldigt väntat, naturligtvis kan inte allting flyta på i ett rosenrött skimmer hela tiden, men jobbigt ändå. Tess satt och gjorde sina matteläxor och var helt förtvivlad. Här i USA börjar de ju i skolan när de är 6 år, precis som vi, men i Sverige går man ju i förskoleklass första året och tar det rätt lugnt, medan det verkligen är skola från första klass här. Dessutom läser de vissa ämnen i block, däribland matte, och i ett högre tempo så de ligger ganska långt före här. För att Tess skulle få gå med dem som är lika gamla som hon fick hon börja i 7:e klass (hon gick i 6:an i Sverige). Och det är verkligen ett helt annat tempo här…

De har inga raster, förutom lunch i 30 minuter, så på morgonen får de ta med alla böcker från sitt skåp som de kommer att behöva under förmiddagen, och på lunchrasten byter de böcker till dem de behöver på eftermiddagen. Sen är det disciplin och hårt jobb som gäller! Detta gör att bland annat mattekunskaperna är betydligt högre här.

Så när Tess satt och kämpade med sin matteläxa bröt hon ihop. Det är helt enkelt för svårt, de ligger kanske två år före och det tar man inte igen på bara några dar. I Sverige hade de nyss börjat med bråktal och division, här höll de på med räta linjens ekvation…

Jag mailade hennes ”counsellor” (mentor) och förklarade läget. Dagen därpå var Tess på ett betydligt bättre humör, tack och lov, och var glad både när hon gick till skolan och när hon kom hem. Vi har gjort upp en plan att hon och Björn (som är suverän på matte tack och lov, till skillnad mot mig…) sitter en stund varje kväll och går igenom det de har gjort i skolan på dagen. Imorgon ska jag träffa hennes mentor, som pratat med matteläraren, och planera vad skolan kan göra för att hjälpa henne. Bl.a berättade Tess idag att hon ska få göra ett mattetest och ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Hon är ruskigt duktig på att prata engelska (hennes mentor trodde till och med att hon gått i internationell skola i Sverige eftersom både uttalet och ordförståelsen är så bra!), men nu går hon i ”language art” vilket motsvarar svenskalektionerna i Sverige. Alltså är det ganska avancerad läsförståelse och annat som hon inte har gjort något motsvarande hittills på engelska.

Problemet är väl egentligen att hon har så höga krav på sig själv, det är ju ganska självklart att hon inte kan vara på samma nivå som sina klasskamrater men hon tycker det är jättejobbigt när hon inte förstår och halkar efter. Men nu känns det som om vi har en plan, och hon är framförallt mycket gladare igen.