Nu har det varit tyst här några dagar igen, beklagar det men det finns en anledning som jag inte riktigt vill gå in på. Ska se om jag kan lyckas uppdatera lite mer idag i alla fall.

Alldeles nyss ringde de ifrån FastMed, kliniken jag var på i lördags när fingret hoppade ur led. De undrade hur jag mådde och så där, och det var ju gulligt tyckte jag. Här bryr man sig om sina patienter! Så jag förklarade att mitt finger var tämligen gult och blått just nu (representerar verkligen vem jag är och var jag kommer ifrån, så att säga) men att det inte gör ont alls längre om jag inte av misstag råkar böja på det eller komma när det. När hon sedan svarade förstod jag att hon inte brydde sig ett skit om hur jag mådde egentligen, det stod i hennes arbetsbeskrivning att hon skulle ringa och då gjorde hon det, helt enkelt. ”Ok-jag-är-glad-att-du-mår-bättre-hoppas-du-väljer-FastMed-nästa-gång-också-hejdå” kom det i en enda lång harang och jag kände mig näst intill lite dum för att jag överhuvudtaget svarat något annat än ”I’m fine, thank you”. I Sverige när de ringer uppföljningssamtal så brukar det ju ändå vara en sköterska eller läkare som ringer och faktiskt verkligen undrar hur man mår, men så icke här. Man lär sig! 🙂