Möbler, äntligen! Eller?

I förmiddags ringde flyttfirman och sa att våra möbler och flyttkartonger har kommit igenom tullen och är färdiga att levereras! Äntligen! Det börjar gå mig på nerverna att knappt ha några möbler och bara minimalt med köksgrejor och annat så det är verkligen efterlängtat. Vi kom överens om att de skulle komma på onsdag och torsdag med alla flyttkartonger. Jag ringde Björn på jobbet och meddelade den glada nyheten, och han mailade direkt firman med hyrmöblerna att de kan komma och hämta allt imorgon så att inte de grejorna är kvar när våra saker kommer.

Sedan gick jag ut med hundarna på långpromenad. När jag kom tillbaka blinkade telefonsvararen, det var ett meddelande från flyttfirman att de sett fel och redan var uppbokade denna veckan. Alltså kan inte våra grejor komma förrän måndag och tisdag nästa vecka. 😦 Jag blev rätt knäckt, nu hade man ju ställt in sig på att äntligen få hit allting och då känns det plötsligt jättejobbigt att behöva vänta en vecka till. Nytt samtal till Björn, som blev tämligen irriterad. Han hade hunnit göra upp med hyrfirman att de skulle komma imorgon, och dessutom bokat om möten och annat så att han skulle kunna vara här när våra grejor kommer. Nu håller han på att maila med Volvos kontaktperson så att de kan prata med flyttfirman och se till så att de kommer denna veckan i alla fall. Hoppas att det går att ordna, vill ha min säng och mina saker NU!

Sista dan i Sverige!

Imorgon är det äntligen dags för mig och Max att åka. Hoppas jag. Mycket kan ju hända, vilket har bevisats! 🙂 Pratade med min syster igår och sa att jag börjar känna mig som Jim Carrey i filmen Truman show, om ni sett den. Scenerna där han försöker lämna sin stad och producenten försöker hindra honom genom att se till att det händer diverse katastrofer känns kusligt bekanta… 😛

Men vad sjutton, nu ska vi tänka positivt; självklart kommer det att flyta på som en dans imorgon. Saker som skulle kunna vara ett problem men naturligtvis kommer att ordna sig:

  • Taxin kommer inte att komma, eller kommer försent, eller har ännu mer blankslitna sommardäck…
    • Inga problem: vi har fixat backup i form av snäll kompis som lovat komma på stört om vi ringer.
  • Nisses bur är inköpt för några år sen och har inte ett litet hål genomborrat vid luckan (enligt den standard vi hittade nånstans att de ska ha) så att flygplatspersonalen kan spärra den med buntband om de skulle vilja.
    • Inga problem: inte kommer de att vilja göra det, det gjorde de ju inte med hundarnas burar.
  • Chipmärkningen här i Sverige är inte likadan som den i USA, och inte alla flygplatser har europeiska chipavläsare. För säkerhets skull ska man därför ha med sig en egen chipläsare (vilket vi inte har eftersom den var för jäkla dyr för att vi skulle tycka att det var värt det) eller också får man lämna kvar djuren och ge sig iväg och köpa en.
    • Inga problem: när Björn och Tess kom med hundarna brydde de sig knappt om att titta på pappren, än mindre läsa av chipen för att se om det var rätt hundar som kom in.
  • Vi reser ju egentligen in som en familj där Björn har ”huvudvisumet”, L1-visum, och vi andra har ”anhörigvisum”. Nu kommer ju Max och jag själva, utan L1-visumet, och måste övertyga immigrations om att det är helt ok.
    • Inga problem: vi har med oss ett mail från Volvos advokat som förklarar läget och med telefonnummer till henne om de vill ringa och kolla.
  • I våra visum står Björns namn som den som har L1-visumet, det är bara det att de stavat fel på en rad så att det står Bjoren istället för Bjoern vilket immigrations brukar ha stora problem med. Vi kan ju vara terrorister som förfalskat våra pass…
    • Inga problem: vi har med oss ytterligare ett mail, från ambassaden den här gången, som förklarar att de råkat skriva fel men att det står rätt i ean-koden om de avläser den istället.
  • Solstormen, som tydligen pågår för fullt och har gjort att flygrutter över USA fått läggas om.
    • Självklart inga problem alls… eller?

Så strängt taget är det inget att oroa sig för utan vi kan koppla av resten av dan. Skönt! 😛