Lucia

Här i USA firar man ju inte Lucia, så den 13 december var en helt vanlig dag i skolan för barnen. Men på fredagen, dan efter, hade Volvo sitt traditionsenliga luciafirande för de svenskar (och andra intresserade för den delen!) som bor här.

Jag var osäker på om barnen ville gå dit, de är ju såpass stora nu att de själva inte är intresserade av att gå med i tåget och eftersom Björn ändå var i Sverige kände jag att det inte spelade så stor roll för min del om vi gick eller inte. Men när Tess kom hem från skolan sa hon att hon jättegärna ville gå, en av hennes skolkompisar skulle dit så då blev det ju mer lockande för henne att gå dit också! Kompisen är amerikan, men hennes pappa jobbar på Volvo och de har varit expats i Göteborg för några år sen så de ville återuppliva minnena av svenskt luciafirande.

Jag har tyvärr inga bilder från luciatåget, jag hade bara med mig telefonen att ta kort med och mörkerbilder blir verkligen inte bra… Men det var riktigt mysigt där, barnen sjöng vackert och efteråt var det fika med lussekatter, pepparkakor och glögg. Kändes riktigt nostalgiskt! 🙂 Bäst av allt – de hade lottförsäljning och vi var ju tvungna att prova lyckan förstås. Och se på sjutton, vi vann!

IMG_2346

Ett paket med Ikeas Ballerinakakor, ett annat kakpaket med äpplefyllning samt en ALADDINASK! Mums! Det går faktiskt att köpa Aladdin här, i en affär som heter Jerusalems Market som ligger i High Point. Jag har själv inte varit där ännu, men en av svenskarna här har tipsat om den. Affären startades för att kunna erbjuda Greensboro-borna varor från Mellanöstern, men uppenbarligen har sortimentet utökats med delikatesser även från andra länder! Förutom Marabou-produkter kan man även köpa bland annat Önos saft, glögg och sirap. Den amerikanska motsvarigheten till vår sirap, molasses, har en rätt skum smak och är inte alls lika god som den svenska. Man kan inte använda den som ersättning för vår sirap eftersom det är så olika smak så det är ju kanonbra att det går att köpa ”riktig” sirap även här. Enda smolket i glädjebägaren är priserna – jag vet inte om allt är jättedyrt men åtminstone Aladdinaskarna är hutlöst dyra. 30 dollar för en ask, alltså över 200 kronor! Inte ens en chokladälskare som jag är beredd att betala så mycket, så därför var det extra kul att vinna en ask! 🙂

 

Juleljus i trädgården

Direkt efter att Thanksgiving var över gick proppen ur vad gäller julpyntning, över en natt var det plötsligt juleljus i var och varannan trädgård. Jag tycker det är jättemysigt, och trots att det vissa dagar fortfarande är runt 20 grader varmt här och således ingen snö så känner man ändå lite julstämning när man går runt och tittar. Även vi har förstås bidragit, på Black Friday åkte vi till Lowe’s och shoppade lite nya grejer eftersom vi ju har Sverige-elkontakter på våra gamla ljusslingor. Det blev två renar och några ”polkagriskäppar”, och nu ser det så här fint ut i vår trädgård:

IMG_3424

 

Vilket ju förstås är löjligt lite när man jämför med de flesta andra här, men vi kan ju inte köpa hur mycket som helst redan första året vi bor här! Vi får väl bygga på med mer och mer för varje år helt enkelt. Jag skulle till exempel gärna vilja ha ljusslingor längs med taknocken som våra grannar har:

IMG_3408

 

Eller vad sägs om detta huset som ligger lite längre neråt gatan här:

S1760008

 

Det är mycket vanligare här än i Sverige att man har olika slags figurer i trädgården förutom vanliga ljusslingor. Vi köpte ju som sagt renar och ”polkagrisar”, renarna är jättejättevanliga runtikring här upptäckte vi ganska snart (och de var hyfsat billiga också vilket kan ha varit en bidragande orsak 🙂 ). Många har en krubba:

IMG_3414

 

Det finns också gott om enorma uppblåsbara tomtar, snögubbar och annat som kan vara flera meter höga, tyvärr har jag ingen bild på någon än men jag ska försöka ta en bild snart.

Men så finns det ju de som går några steg längre… Blev tipsad om ett hus här i Summerfield som har en julbelysning som är lite utöver det vanliga. Pappan i familjen ägnar runt två veckor till att få upp allting, och har bland annat kranar till hjälp för att kunna få dit de högsta och tyngsta grejerna. Vad sägs om detta, skulle ni vilja bo grannar med denna familj? 🙂

Musiken ni hör kommer från radion. På en skylt i trädgården står det vilken radiokanal man ska ratta in, och de har alltså fixat så att ljusen blinkar i takt med musiken. Only in USA! 🙂

Julgransklipp!

Igår var jag ute och handlade julgran. Vår granne tipsade om att mataffären Food Lion säljer billiga granar nu. Man betalar 29 dollar, får en rabattkupong från Heineken som man fyller i och skickar in, och sen får man tillbaka 24,05 dollar. Alltså betalar man bara 4,95 dollar för granen! Dessutom behöver man inte ens köpa Heineken-öl för att få rabatten, enligt lagarna här i North Carolina får man inte ”tvinga” någon att köpa alkoholhaltiga drycker så därför kan man inte ha det som villkor 🙂

När jag kom dit hade de ganska många granar kvar, men naturligtvis inga rabattkuponger 😦 Jag hade ingen större lust att betala 29 dollar för granen, den såg visserligen fin ut men jag skulle egentligen vilja ha en större (dessa var 2 meter höga ungefär). Men naturligtvis behövde jag inte oroa mig, här i USA är de verkligen suveräna på att fixa till det med kuponger och annat så att kunden får det den vill ha. Alltså fixade killen i kassan rabatten på något annat sätt, så istället för att betala 29 dollar och sedan krångla med att fylla i kupongen, skicka in den och sen vänta på att få tillbaka pengar så kunde jag betala 4,95 direkt! Så det var ju bara bra att de inte hade några kuponger kvar, blev ju betydligt enklare på det här sättet 🙂

När jag sen skulle hämta upp granen och bära den till bilen kom jag på att det ju hade varit smart att ta med ett par handskar så att jag slapp sticka mig på den. Men döm om min förvåning när jag tog ett stadigt tag i den och upptäckte att barren var alldeles mjuka! Det kändes precis som en plastgran, fast den var äkta! Jättemärkligt, har aldrig känt såna barr förut. Men otroligt bekvämt, förstås. Barrade som tusan gjorde den dock, bilen blev alldeles grön inuti men det fick det väl vara värt för knappt 5 dollar… 🙂

Nu står den så grön och grann i garaget och väntar på att tas in och kläs. De flesta här i USA verkar släppa på alla julpyntningshämningar direkt efter Thanksgiving, dan efter var det en fullkomlig explosion av tomtar, glitter och juleljus precis överallt inklusive klädda granar inomhus. Jag har alltid hållit stenhårt på att granen tas in på lilla julafton och kläs på kvällen så att den känns ny och fräsch på julaftons morgon, men inser att jag nog får ge mig i år. Så till helgen blir det förmodligen julgran även i det Villingska hemmet, jag återkommer med bilder då!

Sista jul- och nyårshelgen i Sverige på ett tag

Så var både jul och nyår över för den här gången. Frågan är när vi kommer att vara i Sverige i december nästa gång? Eventuellt hade vi tänkt att resa hem till nästa jul, men samtidigt känner vi att det hade varit kul att passa på att fira en amerikansk jul så vi får väl se hur det blir. Vi kommer inte att resa hem nästa sommar i alla fall, då har vi ju knappt hunnit bo in oss och det skulle nog vara för tidigt att åka hem då. Risken är att vi får för mycket hemlängtan och inte vill åka tillbaka igen, alla vi pratat med har sagt att första halvåret är rätt tufft innan barnen kommit in i skolan ordentligt och har hittat kompisar och så. Jag hoppas ju att det ska gå fortare förstås, men man vet ju aldrig. Så egentligen hade det ju varit lagom att åka hem om ett år, men vi får se hur vi känner det helt enkelt.

Julen var mysig i alla fall! Vi firade hemma hos Björns syster med övriga syskon och hans föräldrar. Jag hade tänkt att vi skulle frossa i Kalle Ankas jul nu när det dröjer ett tag innan vi kommer att se det igen, men faktum är att den nog faktiskt spelat ut sin roll nu i Disney-kanalens tidevarv. Till och med för en (åtminstone i vissa begränsade fall) traditionalist som jag. Jag och Tess gjorde ett halvhjärtat försök att titta (vi måste ju se vår favoritscen när Robin Hood stjäl den sista pengapåsen från den desperat tumsugande prins John) och Max hängde på när det var Långben och husvagnen, men för övrigt var det klent med intresset. Det är nog inget vi kommer att sakna när vi flyttat, faktiskt!

Nyår firade vi hemma hos goda vänner. Massor med god mat, och hundarna uppförde sig exemplariskt. Java gjorde visserligen sitt bästa för att diskret norpa den inbakade fläskfilén men vi räddade den i sista stund. Det räckte med att värden tappade glasflaskan med välkomstdrinken i stengolvet precis innan vi kom (men den alkoholfria räddningsplankan var jättegod, Rickard!) 😉  Vid tolvslaget blev Java ganska nervös och tittade oroligt ut genom fönstret på alla raketer, men jag hade tagit med mig en massa godis och körde ett träningspass med henne och Morris och det funkade riktigt bra. De somnade gott båda två sen så det verkade som om hon skakade av sig det väldigt snabbt.

Idag är det en riktigt seg dag, trots att jag var chaufför igår och därmed spik nykter. Tant börjar bli gammal och klarar inte att tindra med ögonen när hundarna kräver att gå upp 9 på morgonen trots att vi gick och la oss 3 på natten…

Salzburg

Denna veckan har jag varit i Salzburg på en workshop + konferens. Salzburg är en otroligt vacker stad, har ni inte varit där någon gång så åk dit! Nu är det ju dessutom snart jul så hela stan var extra pyntad. De har även en berömd julmarknad som är hur mysig som helst, mängder med stånd med allt möjligt krims-krams, mest julsaker förstås, och glühwein högt och lågt. Tyvärr var jag klantig nog att glömma kameran så jag hade bara mobilen att dokumentera med och kvaliteten är därefter. Här är julmarknaden i alla fall:

Första dagen hade vi workshop, det var då jag skulle presentera mitt och min handledares papper. Som vanligt var jag hur nervös som helst innan, dels över att överhuvudtaget prata inför folk vilket jag haft jättesvårt för men som faktiskt inte är lika läskigt nu som det har varit. Man vänjer sig! Men att presentera på en konferens är lite extra läskigt, de som sitter och lyssnar är ju ändå forskare från hela världen som är specialister på just det man ska prata om och ofta med runt 20 års längre erfarenhet än vad man själv har… Samtidigt blir det ju en liten egoboost att allihop sitter där och lyssnar på mina idéer och teorier! Det gick väldigt bra i alla fall, det var en liten och mysig workshop med väldigt engagerade människor som ställde mycket frågor. Det blev en del diskussion runt min presentation och över lag verkade de gilla det vi hade gjort. Kul! Workshopen (http://www.auto-ui-cogload.unh.edu/) och även konferensen (http://www.auto-ui.org/11/index.php), som var dag 2 och 3, hölls i gamla stan i Salzburg. Här är en bild av utsikten från Edmundsburg där konferensen hölls:

På innergården vid universitetet står den här statyn som var riktigt häftig, tyvärr är ju som sagt kvaliteten inte den bästa. Statyn såg nästan ut som ett hologram, väldigt speciell:

På fredag eftermiddag kom jag hem igen. Underbart att komma hem till familjen och hundarna! På kvällen var jag och Tess på Idol på Scandinavium. Det var tredje året i rad vi var där, börjar bli tradition! Här är Tess framme vid scenen i pausen:

Det höll dock på att sluta med katastrof. När vi kom dit och visade upp våra biljetter (som jag köpt på ticnet och fått via mail) pep det till i scannern som biljettkontrollanten hade. Nåt var fel, så vi fick gå till biljettkontoret. De såg inga fel på biljetterna men skrev ut nya som vi skulle testa med istället. På väg tillbaka till insläppet kollade Tess på biljetterna och sa ”Mamma kolla vad konstigt, det står 2010 på biljetterna!”. Då insåg jag vad som hänt, jag hade skrivit ut förra årets biljetter istället för årets! Hjälp! Det var en trekvart kvar innan Idol skulle börja och jag fick panik, vår printer hemma hade slut på bläck så hur sjutton skulle Björn hinna skriva ut och komma till oss med de riktiga biljetterna? Jag ringde honom i alla fall och som tur var hittade han rätt mail och kunde läsa upp bokningsnumret som jag gav till damen i biljettkassan. Tack vare det kunde hon skriva ut rätt biljetter och vi hann in i tid. Pust!

Dan efter, idag, var det släktmiddag hemma hos Björns bror. Min svärmor har fyllt år så vi firade henne med sång och tårta! Och imorgon är det dags att åka till USA på pre-visit. Hektisk vecka! Det som känns riktigt jobbigt är att lämna hundarna igen, jag hann ju knappt komma hem innan det var dags att lämna bort dem. Morris ska i alla fall vara hos sina älskade ”extra-föräldrar” som bor här i området och som han brukar vara hos när vi reser bort. Han avgudar dem verkligen så det känns jättebra att han är där. Java ska vara hos en annan granne, en farbror som är jättego med hundar och har haft flera stycken själv. Jag vet att det kommer att bli bra, men det kändes ändå jobbigt att lämna henne där eftersom hon inte varit där förut. Hönsmatte, jag vet!