pre-visit

Äntligen framm… eller nä förresten, bara nästan

av utvandrare

Igår, söndag, åkte vi till USA. Inte helt smärtfritt, skulle det visa sig. Planet gick 7.40, vi hade beställt en taxi som skulle komma tjugo i sju (vi hade checkat in dan innan och bor ju bara 10 minuter från flygplatsen så det skulle räcka att åka då). Kvart i sju lyste taxin fortfarande med sin frånvaro och vi började bli lätt nervösa. Plötsligt ringer telefonen, det är taxichauffören som talar om att han just nu är vid Kallebäcksmotet… Alltså åtminstone en kvarts resväg kvar hem till oss. Björn ringer fly förbannad till taxibolaget och frågar vad de sysslar med, det är fjärde gången på bara några månader som de strular när han ska resa iväg på jobb. Ett par gånger har de inte kommit alls, en gång åkte de till Ärlevägen i Torslanda istället för Landvetter… Förklaringen de hade den här gången var att de upptäckte att de inte hade någon bil i närheten av Landvetter och därför fick skicka en från Göteborg. Hade väl varit helt ok om vi ringt samma morgon men nu hade vi faktiskt beställt bilen flera dar innan. Morr.

Nåja, strax efter sju dök taxin upp i alla fall och vi slängde in alla väskor och oss själva i bilen innan chauffören ens hunnit öppna dörren och gått ut för att hjälpa till. Sedan i ilfart (nåja, chauffören var 60+ och inte direkt lättstressad utan såg till att hålla på hastighetsbestämmelserna) mot flygplatsen och in till bagageinlämningen. Killen där hann inte kolla våra biljetter ordentligt utan litade på att allt var ok (vi talade om att vi hade dubbelkollat kvällen innan att alla tre planen var ordentligt bokade), vilket skulle visa sig vara lite ödesdigert. Sedan direkt ut till planet. Puh, vi hann!

Första etappen var till London. Tess, som är rejält flygrädd, satt bredvid pappa eftersom jag också är ganska så flygrädd. Den flygningen gick jättebra och vi landade i London lite före tidtabellen. Sedan byte till nästa plan mot New York. Vi flög med United vilket visade sig vara jättebra. Väldigt bekväma stolar och bra filmer! Dock fick vi betala dyra pengar för vinet till maten 😦

I New York hade vi tre timmar på oss fram tills nästa plan som skulle ta oss till Greensboro. Och nu började problemen. Först var vi tvungna att hämta ut våra väskor och checka in dem igen, eftersom de inte var incheckade hela vägen från Landvetter till Greensboro. Därför hade vi nu 4 stora resväskor + handbagage att släpa på, och blev givetvis anvisade till fel terminal till att börja med. Efter lite snurrande fram och tillbaks hade vi i alla fall kommit fram till rätt terminal och kunde lämna ifrån oss väskorna och skulle sedan checka in via en av automaterna. Där blev det tvärstopp, personal tillkallades som stod och kliade sig i huvudet och inte visste vad som hänt med vår bokning. Vi talade om att vi kollat den kvällen innan och att allt var ok, men nu var det helt plötsligt bara Björn som var bokad. Till slut fick vi i alla fall var sitt boardingcard, men endast Björn var seatad och vi andra hade ingen plats alls. Hade killen på Landvetter haft tid att kolla upp biljetterna ordentligt på morgonen hade han upptäckt det redan då och kanske hunnit seata oss alla fyra, innan planet blev helt fullt. Nu fick vi gå vidare till gaten med våra ofullständiga boardingkort, och då blev det givetvis tvärstopp igen. Björn hade ju en plats, men sedan var planet fullt och vi andra skulle inte komma med!

De försökte få någon att frivilligt ge upp sin plats mot kompensation i form av flygbiljetter, men ingen nappade. Det var ju söndag kväll och alla behövde väl komma hem för att jobba dan efter. Det vi kunde hoppas på var att tre personer inte skulle dyka upp alls, men hur troligt var det? Till slut var det bara en kvart kvar tills planet skulle gå och alla hade checkat in. Vi skulle inte komma med! Vid det laget hade vi varit på resande fot i 16 timmar och samtliga var helt slut, särskilt barnen förstås. Tess hade ju dessutom varit väldigt spänd hela dagen eftersom hon är så flygrädd och blev helt förtvivlad. Även Max tyckte att det var fruktansvärt jobbigt. Damen i gaten kämpade verkligen för att hitta en lösning och kollade runt bland andra flighter till städerna runt omkring Greensboro (Raleigh och Charlotte) för att se om vi kunde komma dit åtminstone. Fullt överallt. Vi peppade henne och försökte komma på alternativ och hon var väldigt imponerad när Max kom fram och sa att han verkligen uppskattade att hon försökte så mycket. Hon sa flera gånger att det är en sådan skillnad på amerikaner och européer när det gäller att tackla sådana här saker. Till slut var vi bästisar och bundisar och vi lovade henne att maila hennes chef och tala om vår uppskattning. Det är ju så att man oftast klagar när något är dåligt men sällan berömmer när det är bra, så hon låg på minussidan när det gällde den typen av brev och skulle verkligen uppskatta att få något på plussidan också!

Till slut var det bara att konstatera faktum – det var kört att komma vidare den kvällen. Istället blev vi inkvarterade på ett hotell nära flygplatsen och bokade på ett plan kl 8.05 dan efter istället. Jobbigt att snubbla på målsnöret men inte mycket att göra åt. När vi väl  accepterat faktum kändes det nästan lite skönt. Klockan hade bivit rätt mycket innan allt pappersarbete var klart och Tess hade nog inte mått så bra om hon hade behövt flyga en gång till den dan. Bättre att få gå och lägga sig i vettig tid, och tack vare att vi fick en såpass tidig flight skulle måndagen ändå inte vara helt förstörd. Vi tröstade oss även med att denna gången var det ju ändå bara vi fyra som åkte, förhoppningsvis ska det väl inte behöva hända nästa gång också när vi har två hundar och två katter med oss…

Andra gången gillt?

av utvandrare

Nu börjar det hända saker, äntligen. Kontraktet är mer eller mindre färdigförhandlat så nu har vi (återigen) bokat flygbiljetter till vår pre-visit! Den 4/12 bär det av, vi blir där en vecka och kommer hem den 12/12. Det blir lite körigt, jag kommer ju hem från min Salzburg-konferens den 2/12, samma kväll ska jag och Tess på Idol (tredje året i rad, börjar bli tradition!), dan efter ska vi på släktmiddag till Björns bror och dan efter det åker vi till USA. Men det spelar ingen roll, huvudsaken är att vi kommer dit! Förhoppningsvis kommer det att bli lite lättare att skaffa hundvakt den här gången i alla fall, Javas är redan klar och jag ska kolla med de som brukar ha Morris om de kan ta honom. Frågan är vad man ska packa med sig, det är rätt skumt väder där nu. Ena dan uppemot 20 grader och nästa runt 5-6.

Igår pratade även Björn med dem som ska boka flygbiljetterna när vi flyttar. När han sa att vi även skulle ha två hundar och två katter med oss blev de jättenervösa och sa direkt att ”that’s not our responsibility”. Nähä? Vi får inte boka biljetterna själva utan de ska sköta allt för oss så de får nog se till att klara av att boka djuren ändå. Blir lite nervös nu att det ska strula men det ska väl lösa sig förhoppningsvis. Man måste dubbelkolla med flygbolaget så att djuren har en garanterad plats strax innan man ska åka, jag har för mig att det är ett eller två dygn innan, och det får ju bara inte bli några problem så att djuren blir kvar i Sverige! Usch, jag vill hoppa ett par månader framåt i tiden och ha flytten gjord nu känner jag. Fy vad  jag oroar mig för att det ska bli jobbigt för djuren så att de är helt traumatiserade när de väl kommer fram 😦

Annars börjar det kännas kusligt verkligt nu att vi faktiskt ska flytta. Björn har bett om att vi ska få hyrmöbler till vårt hus under tiden som vi väntar på att containern med våra egna möbler kommer, så att vi slipper bo på hotell. Det kan ju vara bekvämt att bo några dar på hotell i vanliga fall, men nu är ju risken att det blir flera veckor och två hundar och två katter i ett litet hotellrum så länge = nej tack!

Man ska inte ropa hej…

av utvandrare

…förrän man sitter på planet. Tydligen. Vår resa har blivit uppskjuten pga. diverse omständigheter så vi kommer inte iväg på lördag i alla fall. Känns väldigt surt med tanke på allt vi har fixat för att få ihop det med hundvakt, ledighet från skolan, Max har tagit  ledigt från sitt GT-jobb m.m men det är inte mycket att göra åt. Förhoppningsvis kommer vi iväg om två veckor istället, jag ska på en konferens i Salzburg den 29/11 och kommer hem fredagen den 2/12 så på söndagen efter det kanske vi kan åka istället.

Fram tills dess fortsätter operation röja härhemma. Har gått igenom mina garderober och slängt en jättehög med gamla utslitna kläder som jag aldrig mer kommer att använda ändå. Varför sparar man på allt?! Hittade också några klänningar och Tess urvuxna Converse som världens bästa Thina erbjöd sig att sälja för mig på Tradera. Måste nog ta med mig henne till USA när vi flyttar tror jag, hur ska jag klara mig utan hennes energi och hjälpsamhet? 🙂 Återstår att gå igenom Björns och barnens garderober och att fortsätta röja i tvättstugan, har slängt två sopsäckar med skräp redan men än är det inte slut. Fördelen med att flytta med jämna mellanrum är att man får göra en rejäl utrensning, vi har helt klart bott här för länge nu! Hur det ser ut i garaget och våra förråd orkar jag inte ens tänka på nu, får ta tag i det när jag är klar med allt här inne.

Inför pre-visit

av utvandrare

 

Nu börjar det dra ihop sig mot att vi ska åka på pre-visit. Vi har fått en checklista med saker att tänka på när vi är där:

  • Hus: vad behöver vi, vad har vi för budget, vilka krav har vi på läget, säkerhet, går det bussar och annat dit (visst, säkert, det är USA vi pratar om…), är området lugnt, hur långt är det till skolan, finns det skolbuss
    • Hus har vi ju redan bestämt, så för vår del så ska vi i princip bara dit och titta och förhoppningsvis skriva kontrakt
  • Skola: vad har vi för krav på skola, vilka alternativ finns, kan skolan erbjuda extra språkundervisning, vilken info behöver skolan av oss, vilka krav har de på vaccinationer, har de skoluniform, vilka aktiviteter finns på skolan, vad förväntar sig skolan  av föräldrarna
    • Vi valde ju hus utifrån vilka skolor som fanns eftersom man måste välja den skola som tillhör området man bor i, så vi vet att det är en bra skola. Blir det att vi får bo i huset vi bestämt oss för så kommer barnen att gå i Northern Middle/High School. En ganska så nybyggd skola som  ska ligga väl framme när det gäller tekniska saker som datorer och så. Vi hoppas på att få träffa rektorn och gå igenom alla praktiska detaljer. Tess största krav har varit att skolan absolut inte får ha skoluniform och det har denna skolan inte som tur är!
  • Arbete: vem behöver man träffa på arbetsplatsen, vilka frågor har man om jobbet
    • Björn har ju varit i Greensboro och jobbat väldigt mycket de senaste åren så denna punkt kan vi hoppa över!
  • Praktiska saker: hur fixar man social security numbers (personnummer), bankkonto, körkort, Visa etc., språkundervisning
    • allt sådant här finns det en person på Volvo som ska hjälpa oss med
  • Hälsa: vilka sjukhus finns i närheten, hur ringer man efter ambulans, hur hittar man läkare och apotek, finns mina mediciner här
  • Allmänt: vilka fritidsaktiviteter finns och vad kostar de, finns det andra utlandssvenskar med familjer i närheten, kan vi trivas här
    • som tur är har vi ju redan haft möjlighet att hälsa på i stan. Jag har varit där tre gånger tidigare, och förra sommaren var vi där hela familjen en vecka på semester så vi känner oss inte helt ovetande i alla fall. Sen vet man ju aldrig – det är ju en sak att hälsa på några dar och en helt annan att faktiskt bo där. Men det får tiden utvisa helt enkelt.

Jag är mest nervös för skolorna och huset. Bara barnen trivs i skolan och vi alla trivs i huset och med området så löser sig ju allting annat sen. Förhoppningsvis kanske vi även kan träffa de som äger huset, bl.a vill vi fråga om det är ok att sätta upp ett staket runt tomten. Hade varit väldigt skönt att ha hundarna lösa ute på gården, de är ju vana vid det. För övrigt ska vi testa lite nya restauranger och Tess och Max tänker passa på att frossa lite i pop tarts!