I Sverige är det kanske en vecka kvar till valet, men vi exilsvenskar har redan klarat av röstningen för den här gången. Här i North Carolina får man åka till huvudorten Raleigh, där svenska konsulatet ligger, och rösta.

Tre dagar höll man öppet för röstning. Den 27 augusti kunde man rösta kl 10-12, den 28 augusti kl 13-15 och den 3 september kl 17-19. Raleigh ligger knappt 1,5 timmas bilresa från där vi bor, så för oss var 3 september enda alternativet som funkade. Tänk på det ni hemma i Sverige som tycker det är jobbigt att gå iväg och rösta, ni kan både förtidsrösta plus att ni har precis hela dagen på er på valdagen att masa er iväg till vallokalen som ligger några minuters gång/bilväg från där ni bor! Finns inga ursäkter, iväg med er bara! 🙂 

Denna gången fick vi båda två röstkortet i tid. När det var val till Europaparlamentet fick Björn sitt i god tid men jag fick mitt tre veckor efter valet… Naturligtvis borde jag ha ringt och efterlyst det alternativt kollat om man kan rösta ändå, men i våras var livet ett enda stort kaos så det fanns varken tid eller energi över till att fixa med såna saker. Jag har dåligt samvete för att jag inte röstade, särskilt med tanke på hur bra det gick för SD då, men gjort är gjort.

Ett enda parti skickade ut reklam även till oss här borta – nämligen moderaterna. Ingen annan brydde sig tydligen inte så mycket om den förtryckta gruppen utlandssvenskar! 🙂 

Eftersom vi är utskrivna från Sverige får vi endast rösta i riksdagsvalet, vi tillhör ju ingen kommun eller landsting längre. Det kändes rätt konstigt måste jag säga, det blev väldigt påtagligt att vi inte riktigt tillhör Sverige nu! Men det kändes riktigt högtidligt när vi kom fram till konsulatet och såg skylten utanför, även om det inte var direkt pampigt precis utan konsulatet var inhyst i en lokal i en vanlig kontorsbyggnad.

 

Inte ens en svensk flagga utanför, det var lite dåligt tycker jag. Men denna fina skylt hängde åtminstone innanför dörren när man kom in på konsulatet:

 

Det var en 7-8 stycken svenskar till där när vi kom fram, ingen som vi kände igen dock. Flera av dem hade inte fått röstkort men det gick alldeles utmärkt att rösta i alla fall om man bara hade passet med sig. Där ser man, då hade jag kunnat rösta i våras! 😦

Själva röstningen gick hur fort som helst. Först fick vi gå in en och en i ett rum där alla valsedlar låg utlagda och där man la sin valsedel i det vanliga kuvertet, samma som i Sverige. Sedan fick man gå till ett annat rum där man blev avprickad på en lista innan man fick lägga kuvertet i en låda. Jag frågade om man kunde få reda på valresultatet för North Carolina sen, men tyvärr går inte det. Rösterna räknas inte här i NC utan de skickas direkt till Sverige tillsammans med alla andra utlandsröster. Alltså borde man kunna få reda på valresultatet för samtliga utlandsröster, men inte för vår lilla ”valkrets” här i NC. Lite synd tycker jag som tycker sånt är väldigt roligt. Men man kan tydligen få reda på hur många procent som röstat av de som är röstberättigade här, men alltså inte hur de röstat.

Sen var det över och vi fick sätta oss i bilen och köra hem igen. Sammanlagt 3 timmars bilkörning för att kunna rösta, som tog ett par minuter. Lite av ett antiklimax! 🙂 Det borde vara lite mer pompa och ståt och folkfest tycker man, men huvudsaken är ju att man röstar. Nu är det bara att vänta på valdagen hemma i Sverige, och frossa i debatterna innan även om valet är klart för vår del. Jag älskar valdebatter, tycker det är jättekul att följa dem även om blodtrycket går upp till livsfarliga nivåer och jag knappt klarar att titta efter ett tag för att jag blir så förbannad på dem som säger och tycker ”fel”! För att inte tala om valvakan, den är ju bäst av allt. Ska bli lika kul som valvakan här i USA för två år sen, då var jag så nervös så jag inte visste vart jag skulle ta vägen innan Kaliforniens röster var räknade och det stod klart att Obama vunnit. Fördelen nu är att vi ju ligger 6 timmar efter Sverige så nu behöver man inte sitta uppe halva natten innan det är avgjort, och att döma av opinionsmätningarna så kommer ju detta att bli en riktig nagelbitare!

Förra helgen var det Labor Day här i USA, den infaller alltid den första måndagen i september. Labor Day betyder arbetarnas dag, och borde alltså vara likvärdig med Första maj i Sverige. Den instiftades för att fira de ”sociala och ekonomiska bedrifter” som arbetarna åstadkommit. Men förutom att vara arbetarnas dag så är det inte många likheter med hur det är i Sverige.

Röda fanor, demonstrationståg och eldiga tal lyser med sin frånvaro här. istället kan Labor Day, åtminstone här där vi bor, sammanfattas med tre ord: Ledigt, Rea och Pool. Eftersom själva Labor Day alltså alltid infaller på en måndag och den dagen är ledig så innebär det att det blir en tredagarshelg. Eftersom det är första helgen i september har skolorna precis startat, eleverna har gått en hel vecka i skolan och de flesta har börjat jobba på allvar efter semestern. Vardagen har därmed slagit till och Rutiner och Tidiga Morgnar stirrar en återigen ilsket i vitögat. Då är det jätteskönt att få mjukstarta med en långhelg efter den första intensiva skolveckan!

Rea då. Jo, traditionellt så är det Labor Day Sale och affärerna passar på att försöka bli av med resterna från sommaren. Det gör ju att de stackarna som jobbar i affär knappast har någon Labor Day, åtminstone inte i den mening det är tänkt, utan får jobba extra mycket istället. Å andra sidan vet jag inte hur många det verkligen är som åker och handlar just den dan, jag tror de flesta prioriterar sol och bad istället.

Vilket för oss över till punkt nummer tre, Pool. Det är ju som sagt första helgen i september, vilket åtminstone här i Södern innebär att sommaren långt ifrån är över. Det brukar vara varmt, kanske riktigt rejält varmt till och med. I år har vi fått en värmebölja och det är varmare nu än vad det var mitt i sommaren, de flesta dagar den senaste veckan har det varit en bra bit över 30 grader. Så de flesta brukar passa på att åka och bada, antingen ut till kusten eller också i någon pool. Men jag skrev ordet Pool som punkt nummer tre av en annan anledning – Labor Day brukar nämligen vara den sista helgen som poolerna har öppet här. Memorial Day i maj är den dag poolerna öppnar, och Labor Day är sista dagen. Dock bor vi som tur är i ett område där folk inte är så benhårda med reglerna. Är det varmt innan Memorial Day så öppnar poolen tidigare här, och är det som i år att det fortfarande är varmt efter Labor Day så låter man poolen vara öppen ett tag till.

Vi hade en lugn och skön weekend. På lördagen var vi och ytterligare en familj hemma hos goda vänner och grillade vilket var jättemysigt. Varmt var det ju som sagt så vi satt ute hela kvällen och det var alldeles ljummet i luften. Underbart!

På måndagen var vi ute och paddlade! Det finns en konstgjord sjö som heter Lake Brandt som ligger bara knappt 10 minuters bilfärd från där vi bor, praktiskt taget inne i stan. Där hyr de ut kanoter och fiskebåtar, och vi har pratat hur länge som helst om att det skulle vara mysigt att hyra kanot och i måndags blev det äntligen av. Vi körde en intensiv övertalningskampanj med våra barn men ingen av dem ville följa med tyvärr, så jag och Björn stack iväg själva.

Fantastiskt mysigt, och vilken lyx det är att ha möjligheten att göra detta på så nära håll! Feg som jag är vågade jag inte pröva en sån där kanot där man sitter i ett hål i mitten, med benen in under. Med mina långa ben är jag livrädd att jag ska fastna om kanoten skulle slå runt, så att jag drunknar. Nej, det fick bli en kanadensare istället. 20 dollar (140 kronor ungefär) kostar det att hyra, och då kan man paddla hur länge man vill. Vi hade med oss fika och paddlade ut till en liten ö och gick iland där och fikade. Hur mysigt som helst!

 

En kul detalj: på den lilla ön hittade vi en geocache (googla ni som inte vet vad det är!). Vi letade inte efter den egentligen utan råkade bara snubbla över den. Men det roliga var att loggboken låg helt för sig själv på marken istället för att, som i Sverige, ligga inne i en vattentät påse, som ligger i en vattentät burk, som ligger i en vattentät påse, osv… Här låg den bara där på marken under ett tätt lövverk och var i hur fint skick som helst, det är skillnad på väderlek helt klart! 🙂

Vi blev så bitna av att paddla att vi bokade in privatlektioner med han som har hand om kanotuthyrningen. Det är en sak som jag verkligen älskar med det här landet, det är så enkelt med såna här saker. I Sverige hade vi antagligen fått leta reda på en paddlingskurs, ställt oss i kö för en plats och sedan gått ett fast antal lektioner. Här kunde vi på plats boka en privatlektion som inte kostar skjortan (40 dollar), då kommer vi att hålla på runt 2,5 timmar och vid en tid som passar oss. Perfekt! Det som gör mig nervös är att det inte är fråga om kanadensare då, utan om ”riktiga” kanoter. Jag måste alltså komma över min skräck för att sitta fast. Instruktören försäkrade dock att jag inte kommer att fastna alls, och han kommer att låta oss slå runt några gånger så att vi vet hur vi ska bete oss. Kommer att bli läskigt, men det är ju bättre att lära sig hur man gör!

Förra helgen var vi riktigt duktiga, jag och barnen. Björn var i Sverige, så vi bestämde oss för (nåja, jag bestämde för oss alla tre om vi ska vara ärliga 🙄 ) att göra lite fint i trädgården. Det är en hel del träd här, och nu låg löven i drivor på marken. Veckan innan Björn åkte hade vi köpt en lövblåsare för att göra det lite lättare att samla ihop alla löv. Nu förstår jag var de fick idén ifrån när de gjorde filmen Ghostbusters…

 

Tror nån att vi lyckades få igång eländet nu när inte Björn var här? I helsike heller. En stor blåsa på fingret och en knäckt rygg blev resultatet, men maskinen gjorde inte ett enda seriöst försök att hosta igång. Den går på bensin och man måste rycka igång den med startsnöre, och vi hade väl inte ”rätta knycken” helt enkelt. För säkerhets skull fyllde jag på med bensin, den var visserligen halvfull men i ren desperation tar man till alla medel. Inte heller det hjälpte, men när Björn senare kom hem insåg jag att det var en himla tur att den inte gick igång efter det. Tydligen var det inte bensinen i dunken som stod 5 cm bredvid lövblåsaren som skulle användas, utan en annan dunk som stod väl dold bakom lite andra grejer i ett annat hörn av garaget… Jamen det var väl jättelogiskt, hur kunde jag inte fatta det?! 🙄 Nåja, det blir till att tömma den på bensin och hälla i av den andra dunken istället om inte hela maskinen ska skära ihop, och sen kan Björn få sköta det där alldeles själv!

Vi gick istället över till en mer gammaldags lösning, som garanterat funkar utan att man ens behöver bekymra sig om vilken bensin man har hemma:

 

Vi krattade, och öste ner i påsar, och krattade, och öste… Det låg ett minst decimetertjockt täcke av löv på tomten:

 

Man samlar allt trädgårdsavfall i speciella påsar, som man sedan sätter ut vid garageuppfarten så kommer det en bil och hämtar upp dem. Jag hoppades på att det skulle vara återvinningsbilen, som tar hand om den vanliga återvinningen, som skulle plocka upp dessa påsarna alldeles av sig själv men det visade sig att så enkelt var det inte. De tog hand om den vanliga återvinningen och lät de andra påsarna stå kvar där de stod. Får kolla upp hur man bär sig åt för att bli av med dem…

Vi var flitiga i alla fall, och fyllde hela 15 påsar:

 

Efteråt såg det riktigt rent och prydligt ut, åtminstone på den lilla plätt som vi röjt:

 

Dock är det en hel del kvar, och tittar man upp i träden inser man att detta bara var början…

 

Men det var en riktigt härlig dag, trots att det är november nu gick temperaturen upp till hela 26 grader och det var en fröjd att vara ute i trädgården. Mer såna dagar, tack!

Idag hade vi en spännande promenad, jag och hundarna. Vi gick en trail vid Lake Brandt, och hade gått nästan hela rundan när Java plötsligt började skälla. När hon har just det skallet vet jag att hon hittat något som hon tycker är läskigt men ändå såpass intressant att hon inte vill springa därifrån. Det jag först kom att tänka på var att det var en orm, och det var bara att hoppas på att det skulle vara en ofarlig svart en i så fall.

Hon stod en fyra, fem meter in i skogen bredvid stigen, och vägrade att gå därifrån hur mycket jag än ropade på henne. Naturligtvis hade jag inte stövlar på mig heller så det kändes rätt otrevligt att gå genom det höga gräset för att komma fram till henne. Vid det laget var jag säker på att det var en orm eftersom hon stirrade ner på marken precis framför sig. Och mycket riktigt, där låg en rejäl orm. Tyvärr ingen svart, utan en copperhead! Den största jag sett sen vi kom hit, hoprullad och med huvudet uppsträckt och beredd på att hugga om Java skulle komma en enda centimeter närmare.

Tur i oturen att det var jag som var där och inte Björn, det vete sjutton om han hade pallat att gå fram och ta bort Java därifrån. Dessutom tur i oturen att jag just denna dag hade tagit med mig kameran, och dessutom med ”stora” objektivet så att jag kunde ta kort på hyfsat avstånd. För naturligtvis var jag tvungen att ta kort på besten, jag har letat efter ormar att ta kort på både länge och väl så det här tillfället ville jag inte gå miste om! Dock hade jag ju som sagt inga stövlar på mig, och med två nyfikna hundar med mig var det inte läge för något finlir. Ett snabbt kort fick det bli, sen småsprang vi därifrån. Men jag tror man ser ganska bra hur den ser ut, i mitten nånstans kan man se det lyftade huvudet.

Idag har det varit en fixardag, igen. Har börjat röja i köket och slänga allt som vi inte vill ha med oss. Nu gäller det verkligen att vara hård och inte spara på alla möjliga uddaglas och sånt som man sparat av nostalgiskäl!

La ut Tess säng på Blocket häromdagen också, hon har tröttnat på den och vill ha en loftsäng med skrivbord under när vi flyttat. Jag tycker den hon har är jättefin både som säng och som soffa, men hon håller inte med utan tycker den ser ut som en spjälsäng 😯

Idag ringde det i alla fall en och ville köpa den! Så jag tillbringade närmare en timme med att skruva isär eländet, varav större delen av tiden gick åt till att försöka hitta en insexnyckel som passade. Fick improvisera lite med en liten stump av en passande nyckel + en tång och höll på att knipsa av ett finger av bara farten, men klarade mig med endast blodvite och ett skinnflått pekfinger. Vad gör man inte för att tjäna 500:- 🙂 Det värsta var att vi inte kollade madrassen innan vi bestämde oss för priset, nu när jag plockade isär den upptäckte jag att det var en jättefin resårmadrass i som vi gett 1300:- för plus att själva sängen kostat 900:-. Och detta säljer vi nu i skick som nytt för 500:-. Det grämer mig en hel del, måste jag säga. Det värsta är att det inte går att byta ut madrassen med någon annan vi har heller, så det är bara att acceptera att vi gjort bort oss. De som köpt den blir nog glada i alla fall när de kommer och ska hämta den 😐

Har även lyckats sälja en av våra ridhjälmar, får hoppas att någon vill ha resterande hjälmar och ridstövlarna också. Det var en mamma med en liten 9-10-årig flicka som köpte den, och jag gav flickan ett ridspö också på köpet. Blev alldeles varm i hjärtat av att se hur glad hon blev, hon vägrade att ta av sig hjälmen utan gick iväg mot bilen med den på och med ridspöt i handen 🙂

Nu har jag rejält ont i ryggen och ska ta det lugnt resten av kvällen. Imorgon ska jag försöka bli klar med köket och dessutom ska Morris trimmas för sista gången i Sverige! Det kommer att kännas i hjärtat att säga hejdå till hans uppfödare (som är de som trimmar honom). Hur de ska klara sig utan att få träffa Morris vid trimningen var 10:e vecka är en gåta, har nog aldrig träffat någon uppfödare som bryr sig så mycket om ”sina” valpar och hur de mår som de gör ❤

Då var det äntligen dags att starta upp den här bloggen! Om ett par månader flyttar vi till Greensboro i North Carolina, USA. När vi äntligen fick besked om att vi skulle få flytta dit  började jag leta efter info om hur man egentligen gör och vad man borde tänka på. Nu har vi ju som tur är ett stort bolag (Volvo) i ryggen som hjälper till med det mesta men ändå vill man ju läsa om andras erfarenheter. Dessutom kommer vi att ha ett helt menageri med oss – två hundar (en westie och en engelsk springer spaniel) och två katter, så det gör ju det hela lite extra speciellt med allt som ska fixas inför flygresan och annat. Eftersom jag inte hittade riktigt den info jag ville ha så bestämde jag mig för att skriva en blogg själv, kanske kan den hjälpa någon annan i liknande situation nån gång!

Tanken är att jag ska skriva om alla förberedelser innan, och sedan beskriva vårt liv som svenskar i amerikanska Södern. Jag har aldrig skrivit någon blogg förut (jo, två resebloggar faktiskt men det är ju lite speciellt) så vi får väl se hur bra jag är på det och hur flitigt jag kommer att uppdatera. Ska göra mitt bästa i alla fall! 🙂