Förra veckan var vi på infomöte på Northern High School som Tess ska börja på till hösten, det börjar dra ihop sig för val av kurser. High school! Våran lilltös börjar bli stor!

High school är som ett mellanting mellan högstadiet och gymnasiet kan man säga. Det är från 9th till 12th grade, när eleverna är runt 14-15 år gamla tills de är 18-19 år ungefär. Det är inte riktigt som i svenskt gymnasium där det ju numera finns ett närmast oändligt antal inriktningar att välja, utan går man i public school så ser de flesta ut ungefär likadant även om det finns lite variationer.

Ungefär såhär fungerar det där vi bor: man läser kärnämnena matematik, engelska, science och social studies precis som på middle school. Beroende på hur duktig man är finns det olika nivåer att läsa på.

• Matte: har man läst matte enligt den vanliga nivån på middle school rekommenderas man att börja läsa Algebra 1 i high school. Är man däremot extra duktig på matte kanske man redan läst Algebra 1 i 8th grade på middle school så då rekommenderas istället Geometry eller, om man är väldigt duktig, Honors Geometry. Är man ännu duktigare än så har man kanske läst Algebra 1 redan i 7th grade oc sedan Geomatry i 8th grade, och då rekommenderas man att ta Honors Algebra 2 som första high school-kurs.
• Engelska: här kan man läsa Honors eller Standard. Honors går i högre tempo och mer på djupet än de som läser Standard.
• Science och social studies: finns ”normalnivån”, AP (Advanced Program) eller Honors.

Respektive lärare ger en rekommendation för varje elev vad den borde välja efter hur de ligger till kunskapsmässigt. Det var meningen att eleverna skulle ha fått rekommendationerna innan infomötet så att vi skulle ha en möjlighet att prata med de lärare som var aktuella för just vårt barn, men ingen på Tess skola hade fått sina rekommendationer. Irriterande, allt det här känns väldigt rörigt som det är, det hade underlättat att få så mycket hjälp som möjligt. Det enda Tess fått reda på hittills är att hennes engelskalärare rekommenderat att hon ska gå Honors-kursen men vi vet inget om övriga ämnen. Ska man in på något av de ”finare” collegen efter high school så gäller det att man läst AP och Honors-kurser annars kan det bli svårt, men samtidigt ska man ju inte ta sig vatten över huvudet och läsa svårare kurser än man klarar av såklart.

Förutom kärnämnena kan man välja ytterligare två (möjligtvis tre) extra kurser. Obligatoriskt är P.E, dvs. gymnastik, men utöver det kan man välja språk (spanska, franska eller latin), Art, Dance, Theatre eller något som kallas Career and Technical Education där man kan specialisera sig lite mer på det man är intresserad av att jobba med i framtiden. Det finns Health som handlar om vård både på humansidan (läkare, sjuksköterska, sjukgymnast m.m) och djurvård (veterinär, djurskötare m.m), Business Law, Entrepreneurship, man kan välja att lära sig mer om Mocrosofts program Word, Powerpoint och Publisher och en massa mer. Tess är eventuellt intresserad av en kurs som heter Drafting, som är inriktad på design och till för de som vill jobba som arkitekt, inredningsarkitekt, industridesigner, grafisk designer och liknande.

Max började ju i high school i höstas så för ett år sen satt vi med valen för hans del, men ändå känns allt jätterörigt nu när det är dags för Tess att välja. Men för ett år sen hade vi ju knappt packat upp våra möbler än och visste absolut ingenting om nåt, så när det gällde Max gick vi helt och hållet på vad hans mentor och respektive lärare rekommenderade. Tess kommer naturligtvis också att göra det, men när det gäller extrakurserna så tål det att funderas på. Nästa vecka ska det komma rådgivare från high school och prata enskilt med varje elev och gå igenom vad som är lämpligt och förhoppningsvis klarnar det lite mer efter det!

Att flytta till ett nytt land och komma till en skola med helt andra rutiner och där de håller på med helt andra saker än vad man gjort i sin gamla skola är inte lätt. Är man dessutom 13 år gammal tror jag det på många sätt är ännu svårare, flyttar man när man går i förskolan eller på lågstadiet inbillar jag mig att det är något lättare även om det självklart inte är särskilt enkelt det heller, framförallt med språket skulle jag tro. Men när man kommer högre upp i klasserna hinner skillnaderna mellan olika sätt att undervisa framträda betydligt mer.

Ni kanske kommer ihåg att jag skrev om att det framförallt var matten som var jobbig för Tess i början. De låg långt före här jämfört med hennes klass i Sverige, vilket gjorde att hon fick försöka ta in nästan två års kunskaper på ingen tid alls. Väldigt tufft var det hela våren, hon och Björn satt minst en timme varje kväll och bara tragglade matte, förutom alla andra läxor hon hade. Vi pratade med skolan och fick förslag på hur de skulle hjälpa henne, hon kunde gå ner en årskurs just i matte, eller få extra hjälp. Men allting drog ut på tiden och när det väl var dags att titta närmare på vad som skulle göras hade hon tagit in såpass mycket att det inte behövdes, så hon kämpade på i den vanliga matteklassen i alla fall.

Nu har hon fått lön för all mödan, minst sagt. På mindre än ett år har hon inte bara hämtat upp det hon legat efter och kommit ikapp, nu har hon högst snitt i klassen på just matte! Helt makalöst, tycker jag. Hon har gått från ett C i betyg till att nu ligga på ett A! För att få A måste man ha minst 93% rätt i snitt på alla quiz och prov man gör, och de har i snitt ett i veckan ungefär. Vi är så stolta så att vi kan spricka här hemma!

I amerikanska skolor har man nånting som kallas ”honor roll”. Det innebär att man uppmärksammar de elever som presterat extra bra med diplom vid en särskild ceremoni som man har efter varje kvartstermin. Igår var det dags att dela ut diplom till de elever som lyckats bra under höstterminen. På Tess skola finns tre ”kategorier”: ”A honor roll” (de elever som har A i betyg i samtliga ämnen), ”A/B honor roll” (de som har A eller B i samtliga ämnen) och ”perfect attendance” till de som inte haft någon frånvaro. Tess har A eller B i samtliga ämnen, och därför fick hon ta emot diplom:

Varför har vi inte sånt här i Sverige? Eleverna växer ju märkbart av att bli uppmärksammade för att de jobbar bra och presterar! Det är ju aldrig nån som säger något om att de som är duktiga i idrott får priser och utmärkelser för det, men att tala om att någon presterat extra bra akademiskt går inte för sig. Är det Jante som är där och knackar på axeln och tycker att det är skrytsamt? Men det är väl lika skrytsamt att ge ett pris till den som gjort flest mål i en fotbollsmatch också i så fall? Märkligt är det, tycker jag.

Idag var det dags igen. På Tess skola har de valspråket ”expect excellence every day” (lite svårt att översätta ordagrant men det betyder att man förväntar sig utmärkta prestationer varje dag). Inom parentes sagt har jag aldrig gillat det där, jag tycker det är fruktansvärt att förvänta sig att alla ska vara på topp hela tiden, varje dag. Snacka om att bädda för utbrändhet om nu någon skulle få för sig att ta det där ordagrant!

Men i alla fall. Förutom honor rolls så har Tess skola även något som kallas ”spirit of excellence” (som då alltså anspelar på deras valspråk), vilket innebär att varje lärare får utse en eller ett par elever som de tycker har gjort något lite extra. Det behöver inte vara akademiskt, utan kan vara ungefär vad som helst men som är lite mer än vad man ”behöver” göra för att klara skolan. Det kan vara att man är en bra kompis, att man vågar ha åsikter och kan argumentera för dem, att man är en typisk ledargestalt som andra ser upp till m.m. För ett par veckor sedan ringde Tess mattelärare och berättade att hon hade nominerat Tess till detta award! Anledningen var att hon gjort en så fantastisk prestation med matten som var en sån kamp från början. Detta kändes otroligt roligt, förstås!

Så idag var det en ceremoni i skolan där eleverna skulle få sina diplom. Föräldrarna var inbjudna (och naturligtvis är Björn i Tokyo och kunde inte vara med… 😦 ) och skolorkestern var där och spelade. Festligt värre! Sedan fick var och en gå fram och ta emot sitt diplom och höra motiveringen till varför man fått detta:

Tess motivering löd såhär:

Tess, I admire your courage to overcome your challenges in math. Courage is a quality of mind or spirit that enables a person to face difficulty with perserverance. Your persistance in improving your skills in math have been noticed and recognized. Thank you for being willing to help fellow classmates with their math assignments. It has been a joy having you in math this year. Continue to be the outstanding student you are!

Ungefärlig översättning: Tess, jag beundrar ditt mod att övervinna dina utmaningar i matematik. Mod är en egenskap i sinnet såväl som i anden, och som gör att en person kan ta sig an svårigheter utan att ge efter. Din envishet när det gäller att förbättra dina matematikkunskaper har uppmärksammats och värdesatts. Tack för att du vill hjälpa dina klasskamrater med deras matematikuppgifter. Det har varit en glädje att undervisa dig i matematik i år. Fortsätt att vara den enastående student du är!

Nämnde jag att vi är stolta? 🙂

Idag har jag och Max varit på utvecklingssamtal. På det stora hela var det väldigt likt de utvecklingssamtal vi haft i Sverige. Vi pratade om hur det gick i varje ämne, dock hade varken vi eller Max behövt fylla i något formulär i förväg med kommentarer om respektive ämne. Det var inget vi sörjde om jag ska vara ärlig, visserligen är det väldigt bra när det väl är gjort och att man kan titta tillbaka på tidigare år och se hur utvecklingen varit och vad man tagit upp förut. Men, och förlåt alla lärare, det är ju så dödens tråkigt att fylla i dem! Särskilt som förälder tycker jag det är näst intill omöjligt att ha en åsikt om precis varenda ämne de läser. När jag gick i skolan behövde aldrig föräldrarna göra sånt, men nu ska man som förälder ha koll på precis allt känns det som.

Allt var väldigt positivt i alla fall, vilket jag hade förväntat mig men det är ändå skönt att höra att allt funkar så bra. Förutom i ett av ämnena – fysik! Han ligger på A i alla ämnen utom fysik, där ligger han på C just nu. Jag tycker inte att det är så mycket att hetsa upp sig över, vi har inte bott här ens ett år än och om han första året på high school i ett nytt land ligger på A i alla ämnen utom ett så är det väl bara att vara tacksam! Dessutom, när vi var i skolan på föräldramöte i början på terminen så varnade fysikläraren för att hans ämne är väldigt tufft och att de flesta brukar ha problem med just det, så vi var ju beredda på att det skulle bli jobbigt där. Självklart vill vi ju att han ska ha bra betyg i alla ämnen och vi vet ju att han har kapaciteten för det, men vi har väl helt enkelt inte så bråttom och tycker dessutom att hans välbefinnande går främst!

Men hans advisor, som man har utvecklingssamtal med, ägnade hela samtalstiden åt att diskutera hur Max skulle komma upp till ett A även i fysik. Alla lärare på skolan har handledningstid på lunchen, då kan eleverna komma dit och ställa frågor och få en genomgång på sådant som är svårt. Vi diskuterade att eftersom det är så mycket tekniska termer just i fysik och eftersom engelska ju faktiskt är Max andraspråk så kan det kanske vara så att han missuppfattar vissa termer. Ibland kan man ju tro att man vet exakt vad som menas men att det finns en nyansskillnad som man inte uppfattar.  Så handlingsplanen nu är att Max två gånger i veckan ska utnyttja handledningstiden till att få mer koll på sånt som han är osäker på och att han dessutom ska dubbelkolla det han tror att han uppfattat så att det verkligen stämmer.

Hans advisor var först inne på att Max skulle gå dit varje lunch, men jag tyckte inte att det var en särskilt bra idé. Jag kan inte förstå att de tror att lösningen på allt är att klämma in ännu mer information på varje ledig stund av dagen, man måste ju få en möjlighet att koppla av och rensa hjärnan en stund varje dag också! Så vi enades om två dar i veckan och se hur det funkar.

Överhuvudtaget tycker jag att den största skillnaden i synen på skolarbetet här jämfört med hemma att det är ännu mer resultatinriktat här. Och lösningen för att prestera mer verkar i de flesta fall vara att plugga mer och hårdare. Det kanske blir så när de hela tiden räknar resultat i procent; när eleverna haft ett prov eller en hemläxa räknar lärarna på hur många procent rätt de har. Även om det är samma sak att säga att man haft 8 rätt av 10 på ett prov eller att man haft 80% rätt, så känns det så mycket mer allvarligt att säga 80%. Det gäller verkligen att se upp så att inte hetsen och stressen blir för stor.

Jag har ju förut berättat lite om Max busschaufför. När något av barnen fyller år bjuder han på donuts (eller pizza om någon inte tycker om donuts 🙂 ), och när det började dra ihop sig mot skolstart nu för några veckor sedan så ringde han personligen runt till alla på hans rutt och talade om att det var han som skulle köra skolbussen även i år och frågade om ens barn fortfarande ville åka med. I normala fall är det ju man själv som anmäler barnet till skolbussen, men det behöver inte Mr J’s ”kunder” göra, han ringer själv! 🙂 Sedan skickade han ut ett mail med allas busstider och förklarade hur han tänkt sig att lägga upp det hela.

Nu ringde han för en liten stund sedan och frågade om Max var allergisk mot choklad. Han hade nämligen några chokladkakor över och undrade om det var ok om han delade med sig till Max.

Måste vara världens bästa busschaufför! 🙂

Så var första skoldagen avklarad även för Tess. Det var en lite nervös tjej som gick till skolan på morgonen, men mycket nöjd med dagen när hon kom hem 🙂 Alla nya lärare, utom möjligtvis den mycket stränga f.d body buildande klassförståndaren 😉 , var snälla och verkade bättre än de hon haft förra terminen. Skönt!

Det enda som var lite sådär var att det visade sig att Tess var den enda från hennes gamla klass som fått den nya klassföreståndaren, alla de andra var från andra klasser. Lite trist, men när hon kollat schemat och jämfört med sina gamla klasskamrater så visade det sig att hon bara hade ett ämne, science (NO-ämnen), med den klassen, alla andra klasser var med andra konstellationer där det ingick några av hennes gamla kompisar. Det var nytt för i år, i 7th grade var det samma klass i alla core-ämnen, men nu i 8th grade är det olika klasser i samtliga ämnen. Så i praktiken har man ingen egen klass alls, utan det är olika grupper i alla ämnen.

I social studies (SO-ämnen) ska de börja med att ha historia, och nu den första lektionen fick de svara på en massa frågor för att läraren skulle se vad de kunde. Tess kunde bara svara på hälften av frågorna, eftersom det i huvudsak var amerikansk historia. Det gjorde dock inte så mycket, läraren förklarade att detta var frågor som man skulle kunna svara på när man ansökte om amerikanskt medborgarskap men när man testat att ge infödda amerikaner samma frågor så kunde de svara rätt på i snitt 30% av frågorna… Kunskapsnivån är inte så hög ens bland amerikanerna själva således! 😉 Dessutom har de övriga inte läst historia sedan 3rd grade 😯 , så de är förmodligen på ungefär samma nivå allihop. Själv ser jag fram emot att få lära mig lite mer om amerikansk historia, det kan verkligen behövas!

För övrigt fick Tess hem ett papper med uppgifter om henne själv som skulle fyllas i, typ adress, föräldrars och syskons namn och kontaktuppgifter, allergier m.m, m.m. De flesta uppgifter var redan ifyllda sen förra terminen, så vi skulle läsa igenom och komplettera det som behövdes. Det var intressant läsning: Tess är tydligen född i USA, amerikansk medborgare, hon och hennes föräldrar talar engelska men hemspråket är svenska Lite intressant att vi skulle vara födda och uppvuxna här med amerikanskt medborgarskap men ändå ha svenska som förstaspråk! Nu är frågan, kan Tess skippa att ansöka om nytt visum eftersom hon tydligen är amerikan nu då? Och det bästa av allt – nu kan hon bli USAs första kvinnliga president (om inte Hillary hinner före…) eftersom man ju måste ha varit född här för att kunna bli vald. Kanon!

Nu hoppas vi att terminen ska fortsätta lika bra som den börjat och att barnen ska känna att de kommer ikapp de andra helt och hållet. I vintras började de ju tre veckor in i terminen, och dessutom efter att halva skolåret gått. Nu är de med från början vilket borde underlätta. Förhoppningsvis blir det i alla fall inte lika illa som för våra amerikanska vänners son när de hade flyttat till Illinois för ett antal år sen. Han hade lite svårt att få vänner till en början, vilket hans föräldrar hade tagit upp med läraren när de var där på utvecklingssamtal. Det fick läraren att dagen efter kalla fram pojken, K, och låta honom stå bredvid henne längst fram i klassrummet och så sa hon till klassen: ”This is K. K has no friends. Would anyone of you consider to be K’s friend?” (Detta är K. K har inga vänner. Kan nån av er tänka sig att bli K’s vän?) 😯 Stackars K ville ju bara gå upp i rök och försvinna, men som tur var blev klassen lika chockad som han. De kom fram till honom på rasten sen och pratade om hur idiotisk läraren var och hur märkligt det måste ha känts för honom så hux flux hade han en hel hög med vänner. Det löste sig alltså, tack vare läraren, men det var nog betydligt mer tur än skicklighet! 🙂 Förhoppningsvis är lärarna här lite klokare än så! 🙂