Denna veckan är tämligen hektisk, eftersom vi åker till Sverige nästa vecka så måste ju allting inför skolstart och annat fixas denna veckan så det är klart innan vi åker.
I måndags var Max hos en tutor i matte. När vi flyttade hit var han tvungen att börja läsa pre-algebra för att få grunderna, och halkade därmed efter de som var snabbast i matte och redan hade läst den kursen. Här läser de ju i block på ett helt annat sätt än vi gör i Sverige så man läser de olika delarna kursvis. Nu när han ska börja i 11:an till hösten och således har två år kvar i high school vill han läsa advanced-klasserna för att få så mycket credit som möjligt om det skulle bli så att han har möjlighet att söka in på college här. Därför har han läst in en mattekurs nu i sommar för att kunna ta advanced-klassen i matte till hösten. Så i måndags var han hos en tutor för att visa upp det han gjort och få lite vägledning med de frågetecken han hade. Det visade sig vara jättebra, hon var väldigt nöjd med vad han har åstadkommit och tyckte att han hade kloka frågor (som om en amerikan skulle säga något annat, men ändå!). Han var nöjd han också och det är ju huvudsaken.
Igår åkte Tess och jag till ett stort köpcentrum i Raleigh, Southpoint heter det, för att handla kläder inför skolstarten. Vi hade aldrig varit där förut trots att vi bott här i 2,5 år nu och bor bara en timma bort… 😳 Det var jättefint i alla fall, dels en stor inomhus-mall så som det brukar vara här med massor av affärer:
Men det var också ett antal affärer som låg för sig själva utomhus, plus en del restauranger så att man kunde sitta på en uteterass istället för inne i food courten:
Mycket trevligt! Jag hade gärna suttit ute och ätit men Tess har fullständigt snöat in på Panera Bread för tillfället och vägrade att äta någon annanstans så det blev till att äta inomhus. Panera Bread är ett kombinerat fik och lunchställe, de har kaffe och kakor och sånt men även soppa, mackor och pasta. Tess craving just nu är tomatsoppa så hon åt en skål med det (vilket hon för övrigt gjorde dan innan också när vi var där under tiden som Max var hos sin tutor) och jag tog en kombination med en halv pastaportion (chicken tortellini med Alfredosås, mums) och en halv cesarsallad.
Det var väldigt lite folk där och handlade igår, vi hade stället nästan för oss själva. Skönt! De har dessutom tre av Tess favoritaffärer, Abercrombie&Fitch, Hollister och Urban Outfitters, så hon var mycket nöjd. Plus min nya favoritaffär Anthropologie, som är ganska lik Indiska fast lite mer välsydda kläder och bättre kvalitet. Samt betydligt högre priser tyvärr, men nåt plagg då och då kan man väl unna sig! 🙂
Imorgon ska hundarna trimmas och Tess ska till DMV för att få sitt Learner’s Permit så att hon kan börja övningsköra, men det får det bli mer om i ett annat inlägg!
Förra måndagen ringde min mobil när jag satt i bilen på väg till en hundkurs med Java. ”Hello, this is Ms M” var det någon som sa, ”jag är Tess mattelärare. Är Tess i närheten så att hon kan höra detta?” Jag talade om att jag satt i bilen så det var ingen fara. Blev jättenervös och tänkte att nu har det hänt nånting i skolan. Men Tess var alldeles som vanligt när hon kom hem på eftermiddagen och det borde väl ha synts något på henne om det hänt något under dagen?
Men det var inget farligt alls visade det sig, tvärtom var det något väldigt roligt. På torsdagen skulle årets award ceremony hållas på high school, och Ms M hade nominerat Tess för ett award i matte! Det här är alltså inte honor roll, där man premierar de som har högst betyg i samtliga ämnen, utan det här är awards som ges till de som lyckats extra bra i respektive ämne. Varje lärare får nominera någon/några av sina elever om de tycker att de visat framfötterna lite extra, har de ingen elev det året som de tycker varit tillräckligt duktig så behöver de inte nominera någon alls. Och Tess blev alltså utvald bland årets freshmen! Förra året fick hon ju ett award på middle school som hette ”spirit of excellence”, också det för sina matteprestationer. Hon är grym, helt enkelt! 🙂
Normalt sett så talar varje lärare om för sina elever vem som blivit nominerad, men Ms M ville hålla det hemligt för Tess så att hon skulle bli riktigt överraskad. Jag blev riktigt rörd, det märktes hur mycket hon tycker om Tess. Hon pratade en lång stund om att Tess är ”absolutely phenomenal, I love her!” 🙂 Problemet var nu bara hur sjutton vi skulle få med oss Tess till skolan på kvällen för att ta emot sitt award utan att tala om att hon kommer att få ett. Det är bara de elever som ska få ett award som kommer dit, andra får komma också om de vill men ingen gör det i princip.
Vi bestämde oss för att inte säga något till Tess förrän på torsdag eftermiddag, så att hon skulle få så lite tid som möjligt på sig att ta reda på hur det egentligen låg till. Så när hon kom hem från skolan nämnde jag att ikväll är det award ceremony och att vi hade fått ett mail med inbjudan att komma dit. Nej det behöver vi inte sa Tess, det är bara de som får award som behöver komma och jag kommer inte att få något. Jag försökte spela dum och säga att jag har ingen aning men det verkar som om det krävs att vi kommer. Varpå hon genast a) kräver att få se mailet och b) ringer och dubbelkollar med sin kompis. Jag försöker slingra mig undan att visa mailet och kompisen bekräftar givetvis att det bara är de som ska få awards som behöver komma. Så till slut fick jag säga att hon visst skulle få ett award, men jag vägrade tala om vilket. Hon gissade direkt på matte förstås men jag sa inget!
Kvällen började med att ordföranden i föräldraföreningen berättade lite om vad som hänt och utsåg några kandidater till olika uppdrag och så fick vi svara ja eller nej på om vi tyckte att de skulle väljas. Har ingen aning om vad det handlade om, mikrofonen funkade inte så bra så det var bara de som satt längst fram som hade en chans att höra ett ord av vad hon sa trots diverse försök att justera ljudet. Sedan skulle det väljas föräldrarepresentanter som skulle sitta med i ”School Impovement Team”. Två kandidater fanns det, båda hade skrivit varsitt tal där de talade om hur engagerade de var i skolan och vilka fantastiska saker de skulle uträtta om de blev valda. Jag och Björn blev lite fulla i skratt, när det ska väljas sånt här i Sverige brukar ju alla föräldrar genast titta ner i golvet och huka sig lite och hålla tummarna för att någon annan ska ta på sig det frivilligt så att de slipper, men här har man alltså rena valkampanjen för att försöka bli vald! Vi fick lappar där vi kryssade i vem vi röstade på, men det rådde viss förvirring eftersom det lät som att två stycken skulle väljas och det fanns ju bara två kandidater. Sedan visade det sig att båda två blev valda, så hela processen kändes lite smått överflödig, minst sagt!
Sen var det dags för award ceremonin. Det är en stor skola med många elever, och många ämnen. Vissa lärare hade nominerat flera elever, och även om det även fanns lärare som inte nominerat någon alls så blev det ändå en himla massa awards. Matte var det sista ämnet, så efter 1,5 timmas väntan var det äntligen dags för Tess att ta emot sitt diplom! Här får hon först skaka hand med rektorn:
Tess bästa kompis syster fick också awards, två stycken till och med, i social studies och i körsång. Här är båda tjejerna med sina fina diplom:
Så roligt för Tess, och verkligen välförtjänt. Är det någon som kämpat med matten och som överhuvudtaget är otroligt ambitiös och duktig med skolarbetet så är det hon, och det har verkligen gett resultat!
Efteråt fick vi prata lite med matteläraren, som visade sig vara lika trevlig som hon lät på telefon. Det tråkiga med skolan här och systemet med att man inte har en egen klass är att man ju inte har föräldramöten med klassen där man kan få träffa alla lärare. Nu är det bara vid såna här stora möten med hela skolan man ser dem och då hinner man ju inte prata så mycket. Vi träffade även på Tess lärare i social studies i alla fall, vilket var jätteroligt. Tess har pratat så mycket om honom och han verkar vara en väldigt bra lärare. Ung, bara 23 år, väldigt engagerad i sitt jobb och med väldigt vettiga värderingar. Dessutom ett stort fan av Sverige! 🙂
De senaste två veckorna har värmen kommit hit, äntligen. De flesta dagarna har det varit runt 20 grader och man har äntligen kunnat damma av t-shirten och shortsen och kunnat njuta av att vara ute. Ett säkert vårtecken är när körsbärsträden blommar, så otroligt vackert! Till och med det lilla, lilla trädet på vår tomt blir alldeles översållat av blommor:
Björn har redan varit ute två gånger med gräsklipparen, och passade på att gödsla gräsmattan igår eftersom det skulle regna idag (vilket det gör också, med besked). Han har bestämt sig för att vi ska ha den finaste gräsmattan i hela området i år, vi får väl se hur det går med det projektet! Just nu dreglas det mycket över websidor med robotgräsklippare kan jag avslöja, han börjar likna Fredde i Solsidan fast med gräsmatta istället för grill… 🙂
Det definitiva beviset på att våren/sommaren är på väg fick vi annars igår. Skolan ringde sitt vanliga samtal på söndag kväll, de ringer alltid då och informerar om aktuella saker. Gärna även på fredag kväll, runt 7-tiden, av någon anledning, just när man slagit sig ner i soffan med fredagsmyset och tagit helg. Är det mycket på gång, som när det var alla snow days och sånt till exempel, så kan de ringa 3-4 gånger i veckan, ibland två gånger på samma kväll, så att man till slut känner sig lätt trakasserad. De ringer ju inte personligen heller, förstås, utan det är ett förinspelat telefonmeddelande från rektorn, vicerektorn eller ordföranden i föräldraföreningen. Ofta pratar de så snabbt och otydligt att vi har lärt oss att aldrig svara i telefonen när vi ser att det är de som ringer utan istället låter vi telefonsvararen ta det så att man kan lyssna på det flera gånger tills man hört vad det är de vill.
Igår ringde de som sagt igen, och den här gången var det våren och det varma vädret som föranledde samtalet. Vicerektorn ville, på förekommen anledning, påminna om skolans dress code. Inte för smala axelband på tjejernas linnen, inte för kort kjol eller för korta shorts (om man står med armarna rakt ner och fingertopparna når nedanför plagget är det för kort ”och tänk på att det gäller även när man går och inte bara när man står stilla och har dragit i kläderna för att få dem att bli längre!”), ingen djup urringning. Inga linnen för killarna och underkläderna får inte synas på vare sig killar eller tjejer. Nej, jag raljerar egentligen inte över det, jag tycker det är bra med dress code. Borde finnas även i Sverige!
Så ja, nu är våren kommen och kanske att man faktiskt vågar hänga undan åtminstone den tjockaste vinterjackan samt vantarna och mössan? Just nu är det visserligen blygsamma 6 grader ute och spöregn, som sagt, men resten av veckan ser betydligt bättre ut.
Veckan innan jag åkte till Lysekil i februari hade Tess sina midterm exams. Midterm exams (ungefär ”mitterminsprov”) låter ju som nånting som ska komma i mitten av varje termin, men det kan också vara så att man har dem i mitten av skolåret och så är det på vår skola (kanske i alla high schools?). Syftet är att få en koll på var man ligger i varje ämne för att se om man halkat efter och kanske behöver extra insatser.
Tess hade prov i social studies (samhällskunskap, där hon just nu läser civics and economics som handlar om samhällsekonomi, lagar och konstitutionen), matte, science (naturvetenskap där Tess läser just nu Earth and Environmental som är ungefär som geografi), engelska, franska och P.E (physical education, gympa). Proven skrivs under tre dagar och tanken i år var att eleverna skulle få sluta tidigare dessa dagar, redan 13.50 när proven var färdiga för dagen. Riktigt så blev det inte för Tess den här gången.
Första dagen var en onsdag. Eftersom eleverna skulle ha prov hela dagen och sen sluta tidigare skulle de inte ha lunchrast som vanligt utan istället ha en kort paus där de kunde äta lite snacks. Helt vansinnigt tycker jag, är det någon gång man behöver äta rejält är det väl när man sitter och skriver prov hela dagen! Jag hade gjort i ordning en pastasallad i alla fall, men den tog inte Tess med sig eftersom hon inte trodde att hon skulle hinna äta den.
Väl i skolan hade de bara nätt och jämnt hunnit till sina klassrum innan gaslarmet gick! Inte bara något test heller, utan det var skarpt läge. Hela skolan fick utrymmas, och alla elever fick stå ute och huttra i det kalla vädret medan brandkåren kom och försökte lokalisera läckan. Detta gjorde att proven blev hela tre timmar försenade och därför bestämdes raskt att de inte skulle sluta tidigare utan gå fram till 15.45 som vanligt. Grejen var bara att nästan ingen hade ju med sig mat eftersom de skulle ha slutat tidigare, rektorn ringde hem till alla föräldrar och meddelade att barnen skulle sluta senare men sa inte ett ord om mat. Hade jag bara varit hemma hade jag åkt till skolan och lämnat Tess lunchlåda, men jag var ute och gick med en kompis och hundarna i skogen och hörde inte meddelandet på telefonsvararen förrän det var försent att lämna mat. Tess skickade sms men även det fick jag försent, så det slutade med att hon och fyra kompisar delade på en godisbit till lunch… Tydligen hade skolan delat ut några PB&J sandwiches (mackor med jordnötssmör och sylt) men kön dit var lång så Tess och hennes kompisar hann inte få några. Helt otroligt dåligt av skolan, så får det bara inte gå till!
Andra dagen hade det kommit några snöflingor på natten vilket gjorde att det blev en halv snow day med två timmars senare skolstart. Därför ställde de in proven den dagen och sköt upp dem till veckan efter.
Tredje dagen skulle det äntligen bli en ”normal” provdag, och dagen började för Tess del med gympa. Redan i bussen på väg till skolan kände hon att hon hade lite ont i magen, men hon trodde att det skulle gå över. Hon är ju allergisk mot mjölkprotein så hon misstänkte väl att hon kanske av misstag fått i sig nånting som innehöll lite mjölk. Men att ha tester i gympa när man har ont i magen är ju inte att rekommendera. De började dessutom med beep test, vilket innebär att man springer fram och tillbaka mellan två punkter.Med jämna mellanrum hörs ett pipljud, och då ska man ha hunnit springa till nästa punkt, pipljuden hörs tätare och tätare och därför måste man springa snabbare och snabbare för att hinna. Det är jäkligt jobbigt men Tess är hur seg som helst och brukar vara kvar bland de allra sista. 75 gånger ska man klara att springa fram och tillbaka för att få ett A, men efter 50 gånger hade hon så ont i magen att hon ramlade ihop mer eller mindre. Stackars Tess, hon ville verkligen inte ge upp i första taget! De ringde från skolan så att jag fick komma och hämta henne, jag skulle hem till en annan kompis på ett möte om ett än så länge lite hemligt projekt som vi ska starta upp men som tur var så hade jag inte hunnit åka än utan kunde hämta henne först.
Det verkade verkligen som om det gått troll i den där provveckan!
På tisdagen, när de gjorde om proven som ställdes in för att det var snow day veckan innan, så skulle de ju äntligen få sluta två timmar tidigare. Men då slutade alla andra också två timmar tidigare den dagen vilket innebar att bussarna var upptagna så de fick i alla fall vänta till ordinarie hemgångstid innan bussen kom. I väntan på bussen kunde de sitta och hänga i cafeterian eller på nedervåningen i skolan (normalt sett får de inte vara kvar där efter att skolan slutat), men Tess gick hem till en kompis som bor nära skolan och väntade där istället. Det var ju bra åtminstone så att hon fick känna att hon faktiskt fick sluta skolan lite tidigare!
Proven hon skulle ha gjort i gympan skulle hon egentligen ha gjort på en särskild ”make-up day”, men även den blev inställd. Som tur var löste gympaläraren det lite smidigt så att hon kunde ta igen det på en vanlig lektion istället. Återstod franskan, den kom hon överens med läraren att hon skulle ta igen veckan efter. Jag hade hunnit åka till Sverige vid det laget, och döm om min förvåning när jag lyssnade av min telefonsvarare, efter att ha landat i Charlotte igen på väg tillbaka hem, och hörde hur skolan ringt fredagen innan och sagt att Tess skulle ta igen franskan den dagen! Det var jätteviktigt att hon var på skolan absolut senast klockan 14, annars skulle hon inte få göra testet. Detta ringer de alltså om enbart till min mobil, inget samtal hem eller till Björns mobil när de nu inte fick tag i mig personligen. Räknar de kallt med att mamman i familjen aldrig nånsin åker hemifrån eller vad? Åtminstone kunde de ju ha nämnt det för Tess som ju faktiskt var den det berörde, fredagen var en ledig dag så hon var inte i skolan den dan. Suck! Men till sist löste det sig, hon hade ju faktiskt gjort upp med sin lärare om en annan dag när hon skulle göra testet och det gick att göra det då så allt var frid och fröjd. Men maken till krångel för några provs skull har jag aldrig varit med om!
Förra veckan var det homecoming week på Tess high school. Homecoming week innebär, kort sagt, att man ska höja skolandan och vi-känslan på skolan och den brukar avslutas med en match med skollaget i amerikansk fotboll, ”vanlig” fotboll, basket eller vad det nu är som är stort på just den skolan. Samt, viktigast av allt, homecoming-dansen! Elever som gått ut skolan, alumni, kan komma tillbaka denna veckan och minnas sina ljuva skolår, därav namnet.
För Tess del började det redan fredagen innan homecoming-veckan. Hon är med i skolans ”student council”, som är den grupp som bland annat anordnar fester och events av olika slag. De har också som uppgift att dekorera skolan inför större händelser, och det var det som skulle göras den fredagen. Det kallas för en lock-in, och innebär att man kommer till skolan på kvällen och sen är kvar där hela natten och jobbar. Så Tess och de övriga kom till skolan klockan 8 på fredag kväll (efter en lång skoldag), och höll sen på oavbrutet och jobbade fram till 5 på morgonen! Jag hade aldrig fixat det, tur att hon är ung och stark! 🙂 Som tur är har hon världens bästa kompis som har en mamma som är väldigt snäll; mamman erbjöd sig att hämta båda två och skjutsa hem Tess, så vi slapp gå upp i ottan och hämta henne. Bara att tacka och ta emot! Det var en rätt trött tjej som, trots allt, gick upp klockan 8 på lördag morgon… Vi tyckte att hon kunde ha tagit lite längre sovmorgon men hon ville komma in i rätt dygnsrytm igen innan skolan börjar på måndag. Ibland blir jag nästan rädd över hur ordentlig hon är, tösen! Kul verkade de ha haft i alla fall, men det hade varit rätt jobbigt att hinna få upp alla dekorationer och få allt färdigt så hon var rätt mör.
Hela homecoming-veckan har man olika temadagar. Måndag var America Day, då skulle man ha rött, blått och vitt på sig. Tisdag var Twin Day, då man klär sig likadant om sina kompisar. Onsdag var Character Day, typ maskerad, och i år var temat superhjältar. Tess var Batman! Eller ja, hon hade en t-shirt med Batman-symbolen på, men bättre det än inget alls! 😉 Dock kunde man klä ut sig till vad man ville, någon var en banan och en annan en korv med bröd så det var verkligen valfritt. 🙂 Torsdag kallades Class T-shirt or NGHS spirit wear och då har man sin klasströja eller någon annan skoltröja av något slag, och på fredagen skulle man klä sig i nånting som representerar den klubb man är med i. Då skulle det även spelas in en liten film om skolan och homecoming, och Tess som är med i tre olika klubbar hade ett fasligt sjå att hinna vara på plats när alla tre filmades! Hon hade även med sig ett ombyte för att kunna representera åtminstone två av klubbarna, och det visade sig att hon bara hann vara med på två av filmningarna också så det räckte ju.
På fredagen var det således football, amerikansk fotboll, på kvällen. Det var halvdag på skolan den dagen, men Tess och de andra som dekorerat skolan stannade kvar och städade på eftermiddagen. Sen hem för lite mat och vila och efter det tillbaka för att se matchen. Hektisk vecka! Hennes skola vann matchen, förresten. 🙂
På lördag sen var det dags för Dansen. Helgen innan var hon och jag på Dillard’s och letade klänning. Vi och en hel massa andra tjejer och deras mammor, och det visade sig att Dillard’s hade en hel avdelning enbart med homecoming-klänningar. Då först förstod jag vilken stor grej detta är! Tess och hennes kompisar hade pratat om att gå tillsammans och köpa klänningar, men det visade sig att detta tydligen är en klassisk ”mamma/dotter-grej” här i USA och de andra mammorna ville gå med sina döttrar, så det blev ingen gemensam shoppingrunda. Däremot var en av hennes kompisar på Dillard’s samtidigt som vi så då kunde de hjälpa varandra i alla fall. Och det behövdes, jösses vad mycket det fanns att välja på! Här är man ju inte rädd för att ta i lite extra när det är skoldans, så det var rena balklänningarna. Så kul att gå runt och bara titta, men inte helt lätt att välja. Vi hade tre favoriter, men till slut valde Tess en av de som jag också tyckte allra bäst om. Så här fin blev hon:
Innan dansen träffades hon och sex andra tjejer hemma hos en av dem och åt pizza och laddade inför kvällen. Hur mysigt som helst, jag längtade tillbaks till mina egna skolår! Och dessutom kändes det så skönt för mammahjärtat att se hur kul hon har ihop med alla kompisarna, vi har trots allt bara bott här i 1,5 år och oron för att ens barn inte ska få kompisar finns ju alltid där. Så det var skönt även för mig att se att hon är en i gänget nu!
Jag skjutsade dit Tess och hennes bästis, M, och naturligtvis blev det en massa stress i sista minuten så vi kom dit 10 minuter för sent. Jag tänkte väl inte så mycket på det, vi är ju trots allt i Södern där alla alltid kommer sent, eller ”fashionable late” som M uttryckte det! 😉 Men när vi kom fram insåg jag än en gång hur stort detta är här. Alla stod ute i trädgården och väntade på oss, inklusive alla de andras föräldrar, för nu skulle det naturligtvis tas gruppfoto! Jag skulle jättegärna vilja visa korten på alla tjejerna här, men jag glömde fråga när jag var där om det var ok att göra det så jag vågar inte ifall någon inte skulle vilja det.
Precis som i high school-filmer man sett så valdes en Homecoming Queen på dansen. Jag trodde att det även skulle väljas en King, men icke. Dessutom trodde jag att man röstade under tiden som dansen pågår och att det är rena skönhetstävlingen så att den sötaste tjejen med den vackraste klänningen vinner. Men riktigt så är det inte, utan de som vill ställa upp och ”tävla” om titeln anmäler sig nån vecka innan och så kan man rösta på sin kandidat under hela homecoming-veckan. Jag passade på att fråga Tess och M hur det går till egentligen, röstar man på den man tycker är sötast eller den trevligaste tjejen eller den man är kompis med eller hur resonerar man? Båda var överens om att man inte bryr sig om utseendet alls, utan det är den som är trevligast och snällast som man röstar på. Jag vet inte om alla resonerar så, men hoppas kan man ju… Varken Tess eller M hade någon lust att vara med, men de hade röstat på en freshman (= niondeklassare) men det blev en senior (= tolfteklassare) som vann vilket det tydligen brukar vara.
Själva dansen gick av stapeln på Grasshoppers (=Greensboros stolthet, hemmalaget i baseball) arena, dvs. baseballarenan! Något otippat! Inte nere på själva gräsplanen dock, utan uppe på läktaren där det finns ett lite större utrymme utan bänkar så att man kan mingla runt och även ha ett dansgolv. Så alltihop var utomhus, och det var ju tur att vi hade rena brittsommaren här den veckan med temperaturer på runt 30 grader på dagen och inte så mycket svalare på kvällen. Jag antar att de hade en plan B ifall det skulle börjat regna, men som kvällen blev var det ju jättemysigt att kunna vara ute. Tess var hemma runt 1 på natten, jag och Björn fick kämpa för att hålla oss vakna så länge innan vi äntligen fick gå och lägga oss… 🙂
I veckan har barnen haft katastrofövningar i skolan. Från Sverige är vi ju vana vid att både skolor och arbetsplatser har brandövningar med jämna mellanrum, och de har de ju här också. Men dessutom tillkommer några övningar som vi inte är fullt så vana vid.
Fire drill, brandövning, är precis som i Sverige. När signalen tjuter går man ut och ställer sig på den plats man blivit anvisad, inga konstigheter med det.
Tornado drill, tornadoövning, är lite annorlunda förstås eftersom man ju inte kan gå ut om det kommer en tornado. Första gången de hade övningen i middle school för Tess så hade fröken, som visste att Tess var nyinflyttad från Sverige, sagt till henne att ”ja du har väl gjort sånt här förr så du vet väl hur man gör”. Så Tess fick förklara att vi inte har så mycket tornados i Sverige så nej, hon hade aldrig övat på sånt innan… 🙂 Det man ska göra är i alla fall att gå ut i korridoren till sitt skåp och krypa ihop på alla fyra på golvet. Skåpen står nämligen i den korridoren som går mitt inne i skolan och därför inte har vare sig ytterväggar eller fönster, så därför är det det säkraste stället om det kommer en tornado.
Vi har även fått lära oss hur man gör om man är hemma i sitt hus när det kommer en tornado. De allra flesta hus här har ett så kallat ”tornadorum”, det är ett rum som är precis mitt i huset utan ytterväggar, precis som skolkorridorerna. Ofta en garderob eller en toalett, i vårt hus är det gästtoan. Där ska man stänga in sig hela familjen och helst även ha hjälm på huvudet. Just nu känns det som en rätt komisk tanke att sitta inträngda 4 hjälmförsedda personer + två hundar + två katter på den tämligen trånga toaletten… Men skulle det bli allvar nån gång och en tornado sliter i husväggarna så kan jag tänka mig att man lätt håller sig för skratt.
Dessutom ska man alltid se till att ha ett lager nödmat hemma om det skulle bli riktigt illa: konserver och torrvaror som håller sig några dar och är lätta att laga till ifall det skulle ta ta ett tag innan man kan bli evakuerad. Det är läskigt att tänka sig att man faktiskt numera bor i ett land där detta skulle kunna bli en realitet, efter stormen Sandy förra året som ju faktiskt strök förbi North Carolina också så har man fått en helt annan respekt för vädrets makter. Jag har en väderapp på min mobiltelefon som varnar för mer extrema väder (även om de är lite väl glada i att varna ibland kan man tycka, varningar om svåra åskväder går ut ganska frekvent och sen blir det inte så mycket av det i alla fall), och om det verkar bli riktigt illa så avbryts radiosändningarna och även på tv’n kommer det upp varningar.
Den tredje sortens katastrofövning man kör i skolorna är den läskigaste, och det är den de hade nu i veckan. Varken jag eller barnen kommer ihåg nu vad den kallas, men den går ut på att veta hur man ska göra om det kommer en inkräktare av något slag till skolan. Det sägs inte rent ut förstås, men det går ju bland annat ut på att veta hur man ska agera om det skulle inträffa en skolskjutning. Eleverna får lära sig att man ska krypa ihop och gömma sig så gott det går, antingen under fönstren så att man inte syns om någon skulle kika in, eller längs väggarna eller under ens bänk. Lärarkatedern är också bra eftersom den är täckt på tre sidor… Dessutom ska man dra ner persiennerna så fort som möjligt.
Nu har ju North Carolina varit förskonat från skolskjutningar, men det är ändå en realitet i det här landet på ett helt annat sätt än någon annanstans så det ingår numera att alla skolor har en katastrofplan även för detta. Och det behöver ju inte vara så illa som en skolskjutning á la Columbine eller Sandy Hook heller. Tess lärare berättade under denna övningen att hon varit med om det på riktigt en gång, fast på en annan skola hon jobbade på. Den gången var det två bankrånare som, på flykt undan polisen, hade sprungit genom skolområdet. De var ju naturligtvis inte ute efter att skada någon på skolan, men eftersom de var beväpnade och jagade av polis så fanns det en risk att något skulle hända så man tog inga risker utan larmet gick. Allt gick bra den gången, men med tanke på allt som hänt här genom åren kan jag bara föreställa mig hur det kändes att vara där när larmet gick och innan man förstod vad det var frågan om…
På Max skola gick ett larm i våras, inte ett ”riktigt” men snarlikt. Den gången var det så att polisen gjorde ett tillslag i ett av husen som ligger nära skolan, och det blev lite mer dramatiskt än vad man räknat med från början. Det gjorde att man spärrade av vägen runt området och man stängde även alla ingångar till skolan så ingen fick gå ut eller in. Eleverna märkte inte så mycket av det, det gick inget larm om att de skulle gömma sig, men vi föräldrar fick fortlöpande e-mail om vad som hände ända tills det var över.
Detta är ändå inget man går omkring och tänker på dagligen, varken tornados eller inkräktare på skolan. Man är medveten om att risken finns att något ska hända och det är bra att de gör övningar med jämna mellanrum så att barnen vet hur de ska bete sig, men för övrigt tror jag inte att man tänker mer på det än vad vi tänker på brandrisken hemma i Sverige. Det går inte att gå runt och oroa sig för allt som kan hända hela tiden, men däremot att förbereda sig så man vet hur man ska agera om det skulle behövas.
Sommaren ska väl vara över nu då, skolorna har börjat och vardagen har tagit över igen. Fast här är det fortfarande sommarvärme, runt 30 grader, så nån större höstkänsla har inte infunnit sig. Community pools (pooler inom ett bostadsområde som är tillgängliga för alla som bor i området) brukar vara öppna mellan Memorial Day och Labor Day, men trots att Labor Day var nu i måndags så har åtminstone inte vår pool stängts än. Skönt, för med tanke på hur varmt det är så känns det löjligt att den skulle stänga redan nu!
För ett par veckor sen var vi, både föräldrar och elever, på infomöte på Tess high school. Det är ju första året på high school för henne nu och både skolan och rutinerna är nya. De har lite annan inställning här än hemma i Sverige, istället för att tala lugnande med föräldrar och elever och försäkra att allt ska bli så bra så bra så var det mycket förmaningar och långa genomgångar av de regler som gäller! Det man framförallt tryckte på var skolans dress code (två lärare står vid ingången varje morgon för att hälsa eleverna välkomna och, framförallt antar jag, kolla om de har godkända kläder på sig) och mobiltelefonanvändningen.
Faktum är att jag gillar dress code, jag har skrivit om det förr och jag har fortfarande samma inställning. Jag tycker helt enkelt att det kan vara skönt för eleverna att ha lite riktlinjer att hålla sig till och inte behöva dras med av grupptrycket. Särskilt i tonåren tror jag att det kan vara skönt att slippa känna pressen att ha superkort kjol, djup urringning eller byxor som hänger halvvägs ner på knäna och visar hela rumpan. På fritiden är det fritt fram att klä sig hur man vill, men i skolan får man helt enkelt inte visa för mycket. Så länge inte reglerna är extrema så är det bara bra tycker jag!
Mobiltelefoner är en annan käpphäst. Man får ha med sig sin mobiltelefon till skolan, men under skoltid ska den vara avslagen och placeras ”out of sight”, antingen i skåpet eller i väskan. Om man ertappas med den påslagen är reglerna såhär:
andra gången: telefonen konfiskeras i fem skoldagar. Någon förälder måste komma och lösa ut den.
tredje och fjärde gången: telefonen konfiskeras i 10 skoldagar och eleven får en dags OSS, ”out of school suspension”. Vilket innebär att eleven avstängs från skolan i en dag. Någon förälder måste komma och lösa ut den.
femte gången och framåt: 10 dagars konfiskering av telefonen och tre dagars OSS. Någon förälder måste komma och lösa ut den.
Hårt? Jo, det är det väl. Men å andra sidan ska man verkligen inte hålla på med sin telefon i skolan. Behöver man ringa kan man gå till expeditionen och låna telefon där, för övrigt har man det material man behöver i skolan och behöver inte telefonen. Bättre det än att elever sitter och facebookar, spelar spel eller lyssnar på musik på lektionerna!
Skolstarten har gått jättebra för båda barnen. Här i USA har man ju ett annorlunda system än i Sverige när det gäller skolklasser. Man har ingen klasstillhörighet, utan varje grupp är unik för varje ämne. Så det var spännande för båda två att få sina scheman och se vilka de skulle gå med i de olika ämnena. Och det visade sig bli riktigt bra för båda två, Tess fick gå med flera av sina kompisar från middle school och var hur glad som helst, och Max fick omedelbart ett par nya vänner som han inte känt förut men som han trivs jättebra med. Det är så underbart att det funkar så bra och att båda barnen trivs så det går inte att beskriva! 🙂
Förra veckan var det graduation här, och våran lilltös gick ur middle school. Känns väldigt konstigt och lite vemodigt att vi kommer att ha båda barnen i high school till hösten, åren går fort!
Avslutningen började med att de hade en award ceremony för varje team, varje årskurs är ju uppdelad i fyra team på Tess skola. Det var bra att de gjorde så eftersom det snabbade på det hela lite, skulle allihop varit tillsammans hade det tagit en evig tid med alla awards som ska delas ut.
Alltihop började med att en flicka, med en helt fantastisk röst, sjöng nationalsången. Då skulle vi ju stå upp allihop förstås, och de mest patriotiska i publiken (det vill säga de flesta utom vi utlänningar…) la även höger hand på hjärtat. Halvvägs igenom sången insåg jag plötsligt att det bara var jag och Björn som stod vända lite till vänster för att titta på flickan som sjöng, alla andra stod givetvis vända lite åt höger mot flaggan som hängde där på väggen! En sån där liten men tydlig detalj som gör att man inser skillnaden i mentalitet mellan amerikaner och svenskar, för oss känns det mer viktigt att titta på den duktiga flickan som sjöng än att känna oss uppfyllda av stolthet över vårt land. Såna där små, nästan omedvetna, skillnader är så kul att upptäcka!
Sedan delades det ut awards. Tess fick ett A/B honor roll, vilket betyder att hon fick A eller B i samtliga ämnen. Kul!
Det delades också ut awards för musikstudenter och för idrottsprestationer, och så ett som jag inte förstår mig på varför de har. Det heter Perfect Attendence (perfekt närvaro), och innebär att man inte varit hemma från skolan någon gång under terminen. Har man alltså varit sjuk och stannat hemma någon dag så har man inte längre perfekt närvaro. Hur bra är det att uppmuntra sånt? Tycker man verkligen att det är så bra att barnen går halvsjuka till skolan och smittar ner sin omgivning att man till och med vill ge dem en utmärkelse för det? Det mest skrämmande är att de även hade en specialutmärkelse för perfect attendence för alla tre åren i middle school. Det var ett 10-tal elever som fick det, alla de eleverna hade alltså inte haft en enda sjukdag på tre år!
Björn och jag pratade med amerikanska vänner som vi träffade igår om detta, och de gav en annan syn på det som vi inte hade tänkt på alls. Vi undrade ju hur föräldrarna kunde gå med på att skicka barnen till skolan även om de inte mådde bra, men de sa att det lika troligt kan vara så att det är fattiga familjer som vet att går barnen till skolan så får de åtminstone ett ordentligt mål mat den dagen (om de alltså är med i programmet för de som får gratis skolmat), så de har inte råd att hålla dem hemma. Skolan måste ju vara medveten om detta, istället för att dela ut awards till dem borde de väl för sjutton tänka ett steg längre och ha ett system där de kör hem mat till de barn som är sjuka istället?!
Nåja, efter award ceremonin var det dags att byta lokal för då skulle hela 8th grade vara samlat för själva skolavslutningen.
Sång av skolkören (bl.a nationalsången en gång till) och musik och tal av rektor, ungefär som en svensk avslutning. Efteråt var det lite mingel och sedan skulle allihop, mycket symboliskt, gå över till high school (som ligger alldeles bredvid middle school) och hälsas välkomna dit av rektorn där. Ganska fint tycker jag! Under tiden som själva avslutningen höll på började det regna, och fullkomligt vräkte ner. Vi pratade med mamman till en av Tess kompisar, de har varit expats i Sverige för ett par år sen och bodde då i Göteborg i tre år. Hon bara skrattade när hon såg regnet och sa att nu kändes det precis som en skolavslutning i Göteborg! 🙂
Både Max och Tess har även fått sina Year Books. Det är en bok med bilder och texter som visar året som gått och vad eleverna haft för sig. Kul att ha, och dessutom brukar man skriva i varandras year books vilket ju är ett jättekul minne sen.
Det var en fin skolavslutning på det stora hela taget, och spännande att ha avslutat middle school och få börja i high school till hösten. De allra flesta ska ju dessutom till samma high school så hon kommer att fortsätta gå med sina vänner ett tag till. Det är verkligen roligt att få uppleva hur det går till i ett annat land och kunna jämföra med hur det är i Sverige!
Hemma i vårt område hade en mamma skickat ut e-mail till hela området och föreslagit att vi skulle köpa in ballonger i skolans färger (lila för Tess, grön för Max) och sätta upp på allas brevlådor för att det skulle se extra festligt ut när barnen kom hem från avslutningen. Jag tyckte det var en jättekul idé, lite som i julas när vi hade ljuslyktor längs med hela tomtgränsen. Men det blev lite av ett fiasko måste jag säga, för det första var det inte speciellt många som nappade på idén så det var bara en och annan sporadisk ballong här och var, och dessutom öste regnet ner så frågan är om barnen ens såg ballongerna. Jag fick ropa ner Max och Tess (som hade slutat tidigare och var hemma när ballongerna kom upp) och visa dem ”deras” ballonger. De uppskattade tanken men tyckte nog i ärlighetens namn att jag var lite barnslig men det bjuder jag på! 🙂
Nu är det äntligen SOMMARLOV för båda barnen, bland annat med varsitt besök av respektive bästa kompis från Sverige! Härligt!
De två senaste veckorna har varit väldigt aktiva här, därav en väldigt tyst blogg…
Kanske ska börja med att lugna alla eventuellt oroliga läsare med att Björn självklart såg till att inte komma tomhänt hem efter Sverige-resan. Han känner sin hustru (och dotter med för den delen) väl och vet bättre än att komma hem efter en resa utan skaffning! 🙂 Så han lyckades proviantera lite grann innan han gick på flyget. Mums!
Förrförra veckan var slutspurten för barnen innan skolan slutade. För Tess del innebar det att hon hade sina EOG tests. EOG står för End of Grade och kan väl liknas med nationella prov i Sverige, eleverna här tar dem i grade 3-8. Från och med 9th grade, high school, så heter det EOC istället vilket står för End of Course. EOG innebär att eleverna testas på i princip allt de lärt sig inom respektive ämne det året. De har EOG’s i Language Arts (=engelska), Math (matte) och Science (naturvetenskap). Man har ett prov om dagen, och vid varje prov har man tre timmar på sig.
Innan får eleverna hem lappar från skolan där man uppmanas se till att barnen sover ordentligt natten innan och att de äter en stadig frukost. Däremot får de inte ha med sig något att äta eller dricka under tiden som provet skrivs, inte ens en flaska vatten trots att det ju är i slutet på maj och temperaturerna mycket väl kan hålla sig runt 30 grader. Jag begriper mig verkligen inte på de reglerna, särskilt inte eftersom samma regler inte gäller för lärarna. En av Tess lärare har t.ex ett helt lager med Dr Pepper-burkar i klassrummet och går ofta runt med en burk i handen när hen undervisar. Jag kan förstå (och uppskattar förstås) att inte eleverna får sitta och mumsa på snacks hela dagarna på lektionstid, men under ett såpass långt och krävande test borde de åtminstone få ha med sig en vattenflaska och en frukt!
Det verkar ha gått bra för henne i alla fall. Testerna skrivs ju så sent på terminen så de hinner inte få reda på resultatet innan skolan slutar, utan det kommer först i höst någon gång. Hon tyckte att det kändes bra i alla fall så det är ju skönt!
Samma vecka hade Max något som kallades activity week (aktivitetsvecka) på sin skola. Det innebar att de skulle få göra olika aktiviteter varje dag som skulle främja samarbete mellan eleverna men med fokus på att ta fram deras ledaregenskaper. So very America! 🙂
Veckan började med ledarskapsträning på campus. Då fick de identifiera vilka egenskaper de själva hade som gör att man är en bra ledare, och sen göra olika aktiviteter för att demonstrera ledaregenskaperna. Nästa dag hade de improvisation, där de fick ett ämne som de skulle diskutera två och två. Sen fick de åka till en bondgård där de fick ta hand om hästar och samarbeta med dem, leda dem till olika ställen och få dem dit de ville. Den bondgården har ett program för detta, för både skolbarn och vuxna på arbetsplatser, som får jobba med hästarna för att lära sig att kommunicera på ett bra sätt. Efter detta gick de till ett träsk i närheten där de fick lära sig mer om hur nyttiga träskmarker är och hur de kan användas av bondgårdar. De fick även åka häst och vagn runt om på markerna, kul!
Dan efter hade de Amazing Race. Det betydde att de i smågrupper fick åka runt med lokalbussarna i Greensboro och besöka olika ställen i stan, bland annat Civil Rights Museum (ett museum i Greensboro som jag skrivit om tidigare, som handlar om medborgarrättsrörelsen). Det var en ganska tuff dag med mycket åkande runt i stan, och det avslutades med att de åkte till ett fritids och lekte med barnen där. En utmaning efter att ha haft det så rörigt hela dagen med bussfärder hit och dit men det gick väldigt bra trots att de var tämligen trötta på slutet allihop! När de väl var tillbaka på skolan hade de en cook-out på kvällen, vilket innebar barbecue/grillning i campus-området.
Sista dagen var det poverty similator (fattigdomssimulator). Då delade man ut godis till eleverna som symboliserade pengar, och som eleverna fick donera till behövande och diskutera hur de skulle fördelas. Under veckans gång hade de även haft olika uppgifter för att dokumentera aktiviteterna (Max var fotograf) så på fredagen satte de ihop materialet och gjorde collage över de olika aktiviteterna.
Efter denna späckade vecka hade Max körkortsteori både på lördag och söndag från 10 till 16! Han var rätt slut på söndag kväll stackarn… Som tur var slutade han skolan redan på tisdagen efter det (förra veckan alltså), och hade studiedag på måndagen, så han fick vila ut då istället!
I USA är det ju så att skolmaten inte är gratis, utan antingen köper man mat i skolcafeterian eller också tar man med sig egen mat hemifrån. Här är ett exempel på en veckomeny i Tess skola. Där är man väldigt stolta över sin skolmat som är mycket hälsosammare än på många andra skolor:
Måndag: kycklingsandwich, ostlasagne eller PBJ-sandwich (=smörgås med jordnötssmör och jelly, väldigt poppis här!)
Tisdag: Nachos med köttfärs, BBQ-kyckling med brödpinnar eller yoghurt med ost och Goldfish Pretzels (små fiskformade kex)
Onsdag: Chicken nuggets med brödpinnar, Pizza Dipper (pizzabitar), Chef Sallad med crackers eller PBJ-sandwich
Torsdag: Varmkorv, kycklingbitar i buffalosås med brödpinnar, kycklingsallad med crackers eller PBJ-sandwich
Fredag: Ost- eller pepperonipizza, Fish Nuggets med hushpuppies (ett slags friterad potatis), chicken fajita-baguette eller PBJ-sandwich
Till detta serveras grönsaker och frukt varje dag, man kan t.ex välja gröna bönor eller en grönsallad men också sockerglaserade morötter eller broccoli med smält ost över. Frukten är oftast färsk frukt men det kan också finnas t.ex inlagda päron/mandariner eller äppelsoppa.
Med lite god vilja kan man alltså äta hyfsat nyttigt, i alla fall vissa dar. En kycklingsallad och lite färsk frukt till efterrätt till exempel är ju helt ok. Men hur många tror att elever i 11-14-årsåldern som står i valet och kvalet mellan en ostburgare (som också väldigt ofta står på menyn) och en kycklingsallad väljer salladen? Och i valet mellan grönsallad eller sockerglaserade morötter är det nog inte särskilt svårt att lista ut vad som går åt snabbast. Enligt Max och Tess är det absolut vanligaste att de som köper mat äter antingen pizza, hamburgare eller chicken nuggets. Varje dag.
Det är ungefär lika många elever som har med sig mat som köper i cafeterian. De som har med sig mat har oftast PBJ-smörgåsar, frysta hamburgare att värma i micron, beef jerky (torkat kött) eller ost i plastpaket som man äter med crackers. Till det är det jättevanligt att man har med sig chips (nästan alla har med sig det varje dag), crackers och pop-tarts. Man kan också köpa glass, kakor och pretzels. Ofta tar de ett par bett på mackan de har med sig och slänger den sen och äter istället chips och kakor. Jag trodde att jag hade fördomar om att det var så här man åt i USA men det visade sig att fördomarna var alldeles sanna…
Till maten kan man köpa mjölk, chokladmjölk eller Gatorade (sportdrycken ni vet) att dricka. Det går inte att köpa vatten. Det finns en vattenkran, men ingen tar vatten där eftersom det inte är så fräscht. Det finns vattenfontäner utplacerade lite här och var i korridorerna och där är vattnet bättre men nästan ingen dricker det till lunchen.
Man äter på plasttallrikar, med plastbestick som ligger i små plastpåsar och dricker ur pappmuggar. Sopberget är inget som man verkar fundera så särskilt mycket över… På väg till matsalen ställer alla upp sig i ett långt led och tågar iväg. Väl i matsalen har man tre bord man kan sitta vid, man kan välja vilken plats som helst bara det är vid ett av de borden. Lärarna sitter vid ett eget bord som står vid det team de tillhör. Såhär är det i middle school, i high school behöver man inte gå på led på väg till matsalen och man sitter var man vill och äter.
Sparar det bästa till sist: varje dag är det ett antal föräldrar som kommer med påsar från Chick-fil-A, McDonalds och andra snabbmatsrestauranger och lämnar till sina barn! 😯 Ok att de inte vill att deras barn ska köpa skräpmaten i skolcafeterian, men istället för att då fixa hälsosammare mat till dem så åker de istället varje dag till en snabbmatsrestaurang (som även om den är billig knappast är billigare än skolmaten) och köper mat och levererar den till barnen…
Man kan få gratis skolmat, har föräldrarna väldigt låg inkomst kan man ansöka om fri skolmat och barnen får då välja något från skolcafeterian. Äter man i cafeterian kan man antingen betala maten kontant eller också sätta in pengar i förväg på ett konto, så för de som får gratis mat ser det ut som om de har ett sånt konto så det behöver inte märkas att de inte betalar själva.
När vi flyttade hit gjorde vi ett avtal med barnen. De får lite mer i månadspeng nu än vad de fick i Sverige, mot att de väljer själva hur de vill göra med skolmaten. Vill de köpa mat i skolan får de betala själva med sin månadspeng, men vi ser till så att det alltid finns mat hemma att ta med sig. Vi gör så att vi lagar såpass mycket mat till middag varje dag så att det finns lunchlådor att ta med sig dan efter. Köper de inte skolmat så får de istället mer pengar över till annat de vill ha, det är bara att välja! 🙂
För Tess del var det inget svårt val, nästan all mat i skolan innehåller mjölk (oftast i form av smält ost i olika former) och eftersom hon är allergisk mot mjölkprotein så är det nästan inget hon kan äta. Dessutom tycker hon inte om det, så det är inte mycket att fundera över. Max köper mat någon enstaka gång, det kan vara om han haft en jobbig vecka med flera svåra prov så att han vill fira lite på fredagen eller att han inte tycker om maten vi har hemma. Det händer kanske 7-8 gånger på en termin att han köper mat, alla andra dar har han med sig. Max har en lunchbox medan Tess valde den klassiska bruna papperspåsen:
Båda barnen väcker visst uppseende i skolan med sina lunchlådor. Tess kompisar brukar hänga över henne och kolla in vad hon har med sig och säger ofta att hennes mamma är en så otroligt duktig kock! Kul med beröm, visst, men åh vad jag tycker synd om dem som kanske ytterst sällan äter hemlagad mat… Det är ju inget märkvärdigt hon har med sig, men det är HEMLAGAT! Mest fascinerande var den gången hon hade med sig potatisklyftor som jag gjort i ugnen, ingen visste vad det var för något. Potatis här är oftast i form av pommes frites eller mos, är det potatisklyftor är de friterade men ugnsbakade hade de aldrig sett förut…
Tyvärr är det ju mycket av en klassfråga också förstås. Om båda föräldrarna jobbar långa dagar, vissa kanske har 2-3 jobb för att klara sig, så varken hinner eller orkar de ställa sig och göra mat från grunden när de kommer hem på kvällen. Och med tanke på hur billig hämtmaten är så är det inte så konstigt att det ofta blir det istället, eller nåt från frysdisken som man snabbt värmer i micron.
Tess berättade en gång för sina klasskompisar att i Sverige är skolmaten gratis, och att man en gång i veckan får fisk i skolmatsalen. De trodde henne nästan inte, och även om de tyckte att det lät helt fantastiskt med gratis skolmat så var de ytterst tacksamma att de slapp äta fisk så ofta… ”Fish, eew!” var den allmänna uppfattningen. 😆 Dessutom berättade hon om det jättefina salladsbordet där man kunde plocka ihop sin egen sallad men de verkade inte särskilt entusiastiska över det heller… När hon sedan drog till med storsläggan och berättade att chips äter vi oftast bara på fredagarna (cosy Friday 🙂 ) och godis endast på lördagar så frågade en av killarna om Sverige är kommunistiskt…
Fast jag måste erkänna att vi har förfallit lite även vi sen vi flyttade hit. Barnen får faktiskt med sig kakor varje dag, något som jag aldrig skulle ha gett dem dagligen i Sverige. Men när det nu är så att alla andra sitter där med chips och kakor och godis och allt vad det är så har jag lite svårt att begära att de ska gnaga på varsin gurkstav istället… Jag tröstar mig med att de äter ordentlig mat i alla fall, och om de får ett par kakor till efterrätt så är det förhoppningsvis inte hela världen!
Man kan ju skaka på huvudet och skratta åt de galna amerikanerna och deras matvanor, men det jag inte fattar är hur de orkar hela dagarna när de äter så dålig mat? De vuxna äter ju samma mat som barnen, och på kvällen är det många som nästan aldrig lagar middag utan tar med hämtmat hem till familjen istället. Lagar de mat så är det mycket halvfabrikat. I Tess skola hade de en undersökning om matvanor för ett par veckor sedan. En fråga var hur ofta de åt hämtmat, de flesta svarade 3 dagar i veckan, många svarade 5 dagar i veckan. 😯 En annan fråga var om de oftast åt mat som var mycket salt på, och där svarade majoriteten ja.
Under valkampanjen i höstas var Michelle Obama ute i skolorna och pratade om vikten av att äta bra mat. Hon körde igång en kampanj för att få skolorna att dra ner på antalet kalorier per lunch, vilket gav ett ramaskri över landet. På en skola gick elever och lärare ihop och spelade in en video, We are hungry, som handlar om hur de numera är på gränsen till kollaps på grund av att de får för lite att äta:
Problemet var att istället för att se igenom vad skolmaten innehåller (dvs. fett och socker i mängder), så drog man istället ner på storleken på portionerna för att få godkänt antal kalorier per portion. Och eftersom maten är så kalorispäckad blev ju resultatet väldigt små portioner som ingen blev mätt på. Väldigt synd, för det kunde ju ha lett till bättre mat i skolorna och andra matvanor för skolbarnen som de kanske kunde tagit med sig upp i vuxen ålder.
utvandrarna. 