Mitt uppe i det inre kaos som råder i vår familj just nu, har vädergudarna slagit till och skapat ett annat slags kaos i hela North Carolina.

Det värsta snöoväder i mannaminne, eller nånsin kanske?, har dragit in över vår delstat. Det började redan igår vid 13-tiden, Tess skola var stängd hela dagen men Max skola var öppen fram till 12 innan alla elever bussades hem. Klockan 13 var han hemma, lagom tills de första snöflingorna började falla. Vid 13.30-tiden ringde jag till Björn som var på jobbet och sa till honom att sätta sig i bilen direkt för då var det redan halt på vägarna. Han avslutade så fort han kunde och åkte hemåt vid 14, och då snöade det rejält och var redan milslånga bilköer.

Normalt sett tar det honom 25 minuter att åka hem från jobbet, men nu tog det 2 timmar! Snön vräkte ner den sista timmen, och trots att han körde med vindrutetorkarna på för fullt och med fullvärme på defrostern så byggde det på med is på fönstret och på själva vindrutetorkarna så att han knappt såg nånting. Han vågade ju inte stanna och gå ut och rensa bort det heller, risken att en bil skulle sladda rakt på honom var för stor, så han fick försöka dra bort det så gott han kunde varje gång det blev stopp i någon bilkö.

En sak upptäckte han som saknas här i NC som vi inte ens tänkt på förut. I Sverige har vi ju snökäppar längs med alla vägar, de där orange pinnarna med reflexer på som märker ut hur vägen går när det är mycket snö och oplogat. Det finns inte här eftersom de ju i princip aldrig behövs, och de gångerna han nu var ensam på vägen och ingen hade kört upp ett spår före honom var det nästan omöjligt att se hur vägen gick. Läskigt, minst sagt!

Här hemma var jag glad att båda barnen var i tryggt förvar, men det var oroligt att gå och vänta innan Björn kommit hem. Men till slut kom han i alla fall, och vi kunde andas ut. Av förklarliga skäl har vi inte tittat så mycket på tv eller hängt med i nyheterna så bra de senaste dagarna så vi var inte beredda på att det skulle bil ett så våldsamt oväder. Vi hade ju hört att snön var på gång, men eftersom de hela tiden skriker ”vargen kommer” här så fort det är minsta lilla chans till snö så har man blivit tämligen luttrad och tar det med en axelryckning. Men vi hade i alla fall sett till att vi har mat hemma för några dagar, och det var en himla tur för nu är vi tämligen insnöade.

I vårt område bor en kille i Max ålder som brukar klippa gräsmattor hemma hos folk på somrarna. Precis som i amerikanska filmer kan man se honom åka runt på sin åkgräsklippare, med halmhatt på huvudet och allt! Nu såg han sin chans, och redan på eftermiddagen kom det ett mail där han erbjöd sina tjänster eftersom han köpt en plog som extra tillsats till gräsklipparen och nu äntligen fick en chans att använda den. Han fick sätta upp en väntelista omedelbart eftersom inte så många har snöskyfflar här så han kan säkert tjäna sig en rejäl hacka!

Det kom 6 inches (ca 15 cm)  snö igår, och fortsatte snöa under natten. Frampå morgonen gick det över till underkylt regn så att det la sig som en skorpa över snön. Så här såg det ut när jag var ute med hundarna på förmiddagen, inte en snöplog så långt ögat kunde nå förstås. Inget salt eller sand på vägarna heller…

Jag träffade en av grannarna, han och hans familj flyttade hit i somras från Connecticut och han var inte särskilt imponerad alls av snön. Visserligen tyckte han väl att det var skönt att hans arbetsplats, liksom de flesta i Greensboro, hade stängt idag så att han fick en ledig dag, men i Connecticut hade ju ingen funderat på att det ens skulle vara möjligt att stänga vare sig skolor eller arbetsplatser för den här ynka mängden snö, och jag fick ju hålla med om att det är precis likadant i Sverige. På med vinterdäcken och kör, liksom!

Här är jag dock  ytterst tacksam för de stängda skolorna och arbetsplatserna. Det hade blivit fullständigt kaos om alla skulle ge sig ut i dessa oplogade vägar och med bara sommardäck på bilarna. Dessutom har alla i färskt minne hur det var i Atlanta för några dagar sen och de styrande i NC ville inte ha en repris på det. Jag tror de lyckades rätt bra, visst finns det alltid idioter som ger sig ut på vägarna fast de inte måste men det var absolut inte timslånga köer så som i Atlanta. Någon tyckte att man skulle stänga av vägarna helt och hållet för att undvika trafikkaos men nånstans får väl ändå gränsen dras kan jag tycka.

Hundarna njöt av snön i alla fall. Det var visserligen rejält besvärligt för dem att ta sig fram i den djupa snön med den hårda skorpan, men de gjorde det bästa av situationen. Särskilt Java!

Bytet är mitt, bara mitt!

 

Yes!

 

Morris går en inspektionsrunda för att kolla att allt är ok, och tala om för grannskapets hundar att han är ute och har tagit över kontrollen nu…

Här kan man se ganska bra hur otroligt intensivt det snöade. Dessutom kom det faktiskt en plogbil frampå eftermiddagen, under över alla under! En pickup med påsatt plog därfram, som gjorde ett riktigt bra jobb:

Studsmattan får stå oanvänd ett tag…

Men om väderprognosen stämmer så blir det vår nästa vecka, det ska bli runt 10 grader varmt i början på veckan och nästa fredag ska det bli runt 20 grader! Säga vad man vill om North Carolina, men man hinner aldrig tröttna på vädret innan det har ändrat sig helt! 🙂 Förhoppningsvis kanske vi kan sitta här och äta lunch på lördag, och fälla upp parasollet som skydd mot solen istället för snön…

Dan efter snöovädret och katastroftillståndet gick jag ut i skogen med hundarna. Det gäller att passa på och låta hundarna få leka i snön medan den finns kvar! Max och Tess var inte speciellt intresserade, delvis pga de ytterst måttliga mängderna som kommit förstås, men hundarna tyckte åtminstone att det var hur kul som helst!

Småbarnen på gatan passade på att åka pulka i den lilla snö som fanns:

Det kom ju som sagt inte några imponerande mängder snö precis, men när man såg hur det såg ut på vägarna var man ändå glad att skolorna hade stängt idag faktiskt. Det hade inte känts bra att skicka iväg barnen med en skolbuss med sommardäck, och dessutom veta att alla andra på vägarna också har sommardäck och, mestadels, inte har en aning om hur man kör i vinterväglag.

Det finns saltbilar här, och en vän som bor i ett annat område i södra delen av Greensboro hade faktiskt sett en av dem när hon var ute och körde. Men här såg vi inte till vare sig salt, sand eller plogbilar så här fick vi vackert vänta tills snön och isen smälte bort. Jag har för mig att jag bloggat förra eller förrförra vintern om att de ibland saltar här innan snön kommer och att de då blandar saltet med sirap för att saltet ska ligga kvar på vägarna.

Senare på dagen kom det rapporter från hur det såg ut i Atlanta, Georgia, och då var man plötsligt väldigt glad för att de är så snabba med att stänga skolorna här. I Atlanta kom det ungefär lika mycket snö som i Greensboro, men där stängde de varken skolor eller arbetsplatser utan körde på enligt ordinarie schema. När så alla satte sig i bilar och bussar för att åka hem på eftermiddagen blev det fullständigt kaos. Motorvägarna var helt igenkorkade av krockade bilar, och människor blev fast där hela natten. Bland annat en skolbuss med ett femtiotal barn i elementary school (lågstadiet), och en kvinna som tvingades föda sitt barn i bilen. Fruktansvärt. Där fick man sig en tankeställare över hur det blir när folk verkligen inte är vana vid halt väglag, Atlanta är ju ännu varmare än här och det snöar nästan aldrig. Borgmästaren intervjuades i CNN mitt under pågående kris och sa att han inte trodde att någon var arg på honom för att han inte vidtagit några åtgärder, ”det är ju inte mitt fel, det är ju vädret”. Guvernören sa likadant. En kvalificerad gissning är att de inte sitter kvar på sina poster efter nästa val…

Jag och hundarna gick i alla fall ut på en härlig promenad. Solen sken och det var ett par minusgrader, underbart!

Här ser man snödjupet ganska bra, inte så imponerande som sagt! 🙂

Snönosar! Hundarna älskade snön, förstås!

 

Vid poolen ligger en bortglömd badboll och väntar på bättre tider…

Detta var i onsdags, och onsdagar är soptömningsdagar hos oss. På väg ut i skogen gick jag förbi återvinningsbilen som hade stora problem att komma upp för den minimala backen som är längst ner vid en återvändsgata (den står alltså mitt i ”backen” på bilden nedan). Påmindes återigen om hur olika det är, i Sverige har vi ju lådor med sand utplacerade överallt så att det bara är att hämta några nävar och slänga in under däcken om det slirar. Här finns ju inget sånt förstås, och de stackarna hade att göra en bra stund innan de kom därifrån.

Allt som allt blev det två snow days i skolorna här, då det alltså var stängt helt och hållet. Tredje dagen kom skolorna igång, men det var två timmar senare start på morgonen för säkerhets skull så att det inte skulle vara isigt på vägarna. Fyra dagar senare, igår alltså, hade vi 17 grader varmt och vår i luften! På kvällen var det alldeles ljummet och luftfuktigheten var nog ganska hög för det var så där varmt och fuktigt i luften som det är på somrarna här. Senare i veckan eller i början på nästa ska det komma snö igen enligt prognosen…

Man brukar ju säga att vi pratar så mycket om vädret i Sverige för att det är så omväxlande (om än på ett negativt sätt för det mesta…), och om det är sant borde folk i North Carolina aldrig prata om nånting annat än vädret under vinterhalvåret. Här är det aprilväder i kubik från november till mars!

När jag var i Sverige förra veckan fick jag rapporter från familjen och via facebook om ruggigt vinterväder i Greensboro, med temperaturer ner till -15 C på nätterna och morgnarna. När jag landade i lördags eftermiddag var det dock inte så farligt, några plusgrader och sol så det kändes som rena sommarvädret jämfört med snön i Lysekil.

Igår smällde det till och blev sommar för en dag. Min väderapp rapporterade att det var 17 grader varmt, jag tog med mig datorn och satt ute och jobbade och svettades i solen. Ljuvligt, man riktigt kände hur livsandarna återvände! Men säg den glädje som varar, i morse vaknade vi upp till -7 C, iskalla vindar och hot om snö frampå eftermiddagen. Strax efter kl 8 ringde skolan och meddelade att de skulle stänga två timmar tidigare idag på grund av den förväntade snön.

Och snö blev det faktiskt. Strax efter 1 började det så smått, och nu när klockan är 4 snöar det fortfarande. På lokal-tv’n rapporterar man löpande om väderläget, och för nån timme sen hade man presskonferens. Guvernören deklarerade att det råder ”state of emergency” (katastroftillstånd), secretary of transportation (ansvarig för transportfrågor), emergency management director (chefen för katastrofhanteringen) samt (min favorit) Adjutant General Gregory Lusk från nationalgardet (iklädd stiliga kamoflagekläder och allt)  rapporterade om läget. Man varnade alla för att ge sig ut på vägarna om man inte måste.

Samtidigt rullar det hela tiden fram information om vilka skolor och annat som stänger tidigare idag och prognos för imorgon. Bland annat stänger museum och skolor kl 3, after school activities är inställda, North Carolina zoo kommer att vara stängt imorgon m.m. Man har också kallat in en expert som ger tips på hur man klär sig för att klara kylan (lager på lager gäller även här, kan jag rapportera!) och hur man ska göra om man promenerat med hunden på vägar som saltats så att hunden eventuellt fått salt i tassarna.

Efter att ha lyssnat en stund tänker man ju att herregud, ovädret måste vara nåt i hästväg den här gången! Tankarna snurrar, hur har vi det med konserver, levande ljus och varma filtar egentligen, kommer vi att överleva natten? Oroligt reste jag mig upp ur soffan och gick fram till dörren och tittade ut, beredd på det värsta. För säkerhets skull tog jag med mig kameran för att dokumentera det hela, och kanske ni där hemma i Sverige som läser detta skulle vilja veta hur ett riktigt vinteroväder ser ut? Håll i er nu, här kommer det:

Hoppas vid gud att nationalgardet har tankat bandvagnarna så att de kan ta sig ut på vägarna och undsätta folk, hur ska vi annars klara oss! 😉