Bara inte AC’n pajar…

Hittills har juni varit svalare än normalt här i Greensboro. Temperaturen har legat runt behagliga 25 grader och det har varit underbart. Men nu ska det bli andra bullar! Igår varnade meteorologen på lokal-TV’n för värmen som kommer från och med imorgon:

På något sätt känns det lite värre när till och med de som är födda och uppvuxna här tycker att det är jobbigt, de borde ju vara vana! Det blir till att hålla sig inomhus, dra upp AC’n så mycket som möjligt och festa loss, vi har bullat upp rejält:

Ikväll ska vi på baseboll, igen, den här gången med Björns avdelning på jobbet. Tur att det inte är imorgon i alla fall, idag är det ändå drägligt ute. Det blir till att smörja in sig med solfaktor 50 och hoppas på en plats i skuggan! 🙂

En vanlig dag i amerikansk skola, 8th grade

Nu är det Max tur att få berätta om hur en vanlig skoldag ser ut för honom i 8th grade!

Dagen börjar med att skolbussen kommer 7.40. Max har nog världens bästa busschaufför! Första dagen frågade chauffören, Mr J, vilken donut Max tycker bäst om. Chokladdonut svarade Max, och undrade varför han ville veta det. Då berättade Mr J att han alltid köper donuts och bjuder på varje gång något av barnen fyller år, och då blir det självklart födelsedagsbarnets favoritdonut.

En tjej gillade inte donuts, då ringde Mr J hem den dagen hon fyllde år och frågade om det var ok att Max kommer hem lite senare eftersom han tänkte ta med sig hela högen med barn och bjuda på pizzaslice istället eftersom det var det tjejen hellre ville ha! Det var ok för mig! 🙂

När man kommer fram till skolan på morgonen går man först till en samlingssal, där samlingen börjar kl 8.15. Detta gör man varje dag förutom två dagar i veckan då man istället går till sin advisor (rådgivare). Hos sin advisor läser man sin DEAR-bok (Drop Everything And Read, släpp allting och läs). Det är en bok man väljer helt själv, det är alltså inte några speciella böcker man måste läsa under denna tiden utan man tar den man har lust att läsa. Mycket bra sätt att stimulera elevernas läslust! Övriga dagar är det alltså morgonsamling. Den börjar med att de två elever (nya för varje gång) som har hand om själva samlingen berättar vilken dag det är, dagens citat och sedan frågar de om någon lärare har något speciellt som den behöver informera alla om. Därefter får de studenter som vill en chans att informera om någon händelse, det kan t.ex vara att skollaget i fotboll vunnit någon match eller att man vill tala om att ens klasskompis fyller år den dagen. Sen är samlingen slut och alla går till skåpen och hämtar sakerna som behövs till den första lektionen som startar 8.25. Varje lektion är 45 minuter, och efter varje lektion har man 5 minuters rast då man kan gå till skåpet och hämta och lämna böcker.

Max har samma core-ämnen som Tess (math, english (det som på Tess skola kallas language arts), science och social studies). Förutom det har han även:

  • Art, som är motsvarande det som heter bild i Sverige. Max har under den här terminen jobbat med lera och gjort en katt, fotograferat och framkallat bilderna själv samt läst konsthistoria.
  • Study Skills, som är en fri lektion som man har varje dag. Man får då jobba med det man behöver ha gjort i valfritt ämne alternativt att man går igenom nya saker som man precis ska börja med i något av core-ämnena. Det finns en lärare i klassrummet som hjälper till med det man behöver ha hjälp med.
  • Advising har man två gånger i veckan. Det är ungefär som study skills, man får hjälp med det man behöver ha extra hjälp med. Här är det alltid valfritt vad man vill jobba med så man går aldrig igenom nya saker på advising-tiden.
  • P.E (gympa). Varje lektion börjar med att man springer 3/4-dels mile (1,2 kilometer). Det ska man kunna springa på 7,5 minut, klarar man inte det får man fortsätta springa tills man sprungit i 10 minuter (Max har som tur är alltid klarat det! 🙂 ). Sen har man gjort lite olika saker, t.ex lacrosse (den där sporten med den skumma racketen som man ska fånga bollen med) eller styrketräning. Gymnastiken har varit tuff, eleverna får ta ut sig rejält vilket åtminstone jag och Björn är väldigt nöjda med, Max har däremot en avvikande åsikt i den frågan! 🙂
  • Activities, vilket innebär att man väljer bland olika lite mer fria aktiviteter som man kan göra. Max har haft robotics under den här första terminen, vilket har varit jätteroligt. De har byggt en Lego Mindstorms-robot och programmerat den.

Core-ämnena är alltså samma som på Tess skola, förstås, det är ju själva kärnämnena som är liknande de i Sverige:

  • Math: denna terminen har det varit algebra, t.ex allt om polygoner, och procent med bråktal och negativa tal.
  • English: Här har man läst den bok som är obligatorisk läsning för 8th graders (To Kill a Mockingbird) pratat om Förintelsen och läst en bok om den (Night) och sedan gjort arbeten om böckerna man läst. I början av terminen var det även en del grammatik men eftersom vi kom hit i slutet av januari var Max bara med i en vecka ungefär av den delen.
  • Science: har handlat om astronomi (vad är en stjärna, svarta hål, supernovor m.m), vulkaner och kontinentalplattor och i slutet av terminen läste de om stenar och bergarter (känna igen och veta lite om olika slags bergarter).
  • Social studies: började med en genomgång av USA’s konstitution. Sedan gjorde man ett projektarbete som fick handla om vad som helst men skulle inbegripa samhällskunskap. Max gjorde sitt arbete om datorspelet Civilization (som går ut på att man skapar en ny civilisation). Han skrev om hur själva spelet haft effekt på den ekonomiska marknaden, vilka sociala och kulturella effekter det haft, och även om spelet i sig; kan man t.ex lära sig om politisk teori genom att spela spelet? Väldigt intressant och smart upplägg av läraren, det här var ju något som var väldigt konkret och väldigt roligt att göra.  De har även läst om USA’s militära historia inkl. samtliga USA’s krig. Mr B en toppenlärare, Max absoluta favorit! När han berättar om ett slag ”spelar han upp” slaget, och ställer bra frågor som gör att studenterna får tänka till. ”Hur skulle du känna dig om någon brände ner ditt hus?” ”Hur skulle du reagera i den här situationen?” Han är även bra på att se saker från två håll, och fick t.ex eleverna att försöka tänka sig in i hur japanerna tänkte under andra världskriget och varför de anföll Pearl Harbor. Uppfriskande att höra att läraren inte bara är patriot och försvarar USA i alla lägen!

Efter dagens två första lektioner har man en lite längre rast, 15 minuter, då man kan gå till cafeterian och ta ett snacks (som man antingen har med sig hemifrån eller köper där). Sen är det två lektioner till innan det är lunch. Lunchen är 50 minuter, den äter man i cafeterian eller utomhus, det finns massor av mysiga ställen utomhus med bänkar där man kan sitta och äta när det är fint väder. Även här har man antingen med sig lunch eller köper i cafeterian. Dagens lunch kostar 5 dollar inklusive dricka, man kan också köpa korv eller hamburgare med pommes frites vilket kostar 3 dollar, ej inkluderat dricka. Det finns också något som heter tatter tots, gjort på potatis, inget vidare enligt Max (jag har aldrig smakat):

Maten man kan köpa är inte särskilt hälsosam tyvärr, så både Max och Tess brukar ha med sig egen lunch.

Efter lunch har man ytterligare tre lektioner, och klockan 3.05 är skolan slut för dagen. Hos Max är det inte samma schema varje dag utan lektionerna kommer i lite olika ordning. Däremot är tiderna alltid de samma, start klockan 8.25 och slut kl 3.05.

Ungefär sådär ser det ut i Max skola. Det som skiljer mest är väl det att de har en liten rast mellan lektionerna (även om den egentligen inte är så mycket längre än Tess ”rast”, 5 minuter istället för hennes 3 minuter) så att de hinner skifta böcker. De har heller inte det här systemet med bathroom pass, utan kan gå på toa när de vill! 🙂 Encore-ämnena är inte desamma heller, jag tror det skiljer sig åt på nästan varje skola vad man har för nånting och om man har valbara ämnen (som hos Tess) eller inte (som hos Max, förutom activities-ämnena då). Max trivs jättebra på sin skola, vilket naturligtvis känns skönt för oss föräldrar. Tempot är högt och det har ofta varit jobbigt att hinna komma ikapp i alla ämnen och att hänga med, och läxorna är många och tidskrävande. Även Max har läxor i princip varje dag som tar 1-2 timmar att göra. Det som skiljer sig åt mot Sverige och som känns väldigt ovant för oss är att samtliga läxor betygsätts direkt genom att läraren antecknar hur många procent eleven klarat av. Det skapar lätt en hets, man vill ju få så många procent som möjligt förstås och kan bli besviken om man ”bara” fått 67% på en läxa. Alla läxor, test och quiz (quiz är en lite kortare variant av ett prov kan man säga) ligger ju till grund för vilket slutbetyg man sedan får. Vi har, som jag nog skrev om förut, verkligen inpräntat i våra barn att de enbart ska se denna första termin som ett sätt att komma in i hur det funkar här och strunta helt i vilka betyg de får, för att minska stressen hos dem så mycket som möjligt. Trots det har det varit tufft stundtals, vissa lärare är väldigt stränga och då vill man ju inte ”misslyckas” i det ämnet förstås.

På det stora hela taget har det första halvåret varit positivt ändå, även om det varit jobbigt. Det bästa är att varken Max eller Tess längtar hem till Sverige något nämnvärt (mer än till kompisarna då förstås), de ser fortfarande detta som ett äventyr och tycker att livet här är spännande och roligt!

Omtänksamt

Det var himla snällt av dem att sätta upp den där skylten tycker jag. Tänk vad långt man hade behövt åka annars innan man kom fram till grinden och tvingas inse att man måste vända om och köra tillbaka. Man måste ju tänka på bensinutsläppen och så menar jag, så det gäller ju verkligen att varna i god tid innan man kommer fram.

🙂

Sista kvällen med gänget

Nu har våra svenska vänner åkt vidare mot nya äventyr. Florida och Orlando står på programmet, ska bli spännande att höra vad de tycker om det!

Sista kvällen gick vi ut och åt på en pub här i Greensboro som heter Spring Garden. Mysigt ställe som har stans bästa hamburgare!

Bild

Bild

De flesta matställen här tillhör ju stora kedjor, så det är kul att hitta ett lokalt ställe!

Bild

Nu känns det plötsligt väldigt tyst och öde här hemma. Vi har haft väldigt mysiga dagar! Tess kommer att sakna sin bästa kompis förstås, det är en himla tur att det numera finns datorer och internet så att de kan chatta med varann!

Bild

Midsommar

Jag vet att det är midsommar idag i Sverige, men här lite längre västerut har vi redan klarat av den saken. 😉 Förra fredagen var det ”midsommarfirande” på IKEA i Charlotte. Firande och firande, jag vet inte jag, midsommarstång och små grodorna lös med sin frånvaro (till barnens stora lättnad) men den viktigaste ingrediensen var med – mat! Äntligen svensk mat! Vi har ju bara varit här i 5 månader och i vanliga fall hade vi kanske inte ätit sill och lax i alla fall under den tiden, men nu betedde vi oss plötsligt som om vi inte ätit ett ordentligt mål mat på flera år. Både gravad och rökt lax, köttbullar, prinskorv, ägghalvor med räkor, sill, pastasallad med skaldjur, KNÄCKEBRÖD!

Buffé stod det i annonsen, och i Sverige hade ju det inneburit stora fat med mat där var och en tar det den vill ha. Men nu är vi i USA, och där skulle man inte komma på tanken att låta vem som helst kladda runt i maten och sprida baciller. Därför stod man i kö och fick sig tilldelat en tallrik där personalen lagt upp maten åt en. Åtminstone var det ju svenska IKEA så vi slapp plasttallrikar och -bestick och fick äta på riktigt porslin. Dock fick man ta lax och sill själv, och jag lassade på så mycket att Björn skämdes och gick… :mrgreen: Nubben lyste med sin frånvaro och tur var väl det annars kanske man shoppat upp halva varuhuset efteråt! 😉

Glad midsommar på er allihop!

Mitt finger

Nu är det 3,5 månad sedan mitt finger hoppade ur led, och jag är hjärtligt trött på att tvingas klara av det mesta med enbart (nästan) vänster hand, högerhänt som jag är. Den 4:e mars hände olyckan, och jag kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte det lät när läkaren sa att det skulle ta 4 veckor innan fingret skulle vara ok igen. Ha! Han kände inte mig, det är tydligt det. Hade han sagt 6 månader hade han kommit lite närmare verkligheten. Tänkte jag skulle ge en liten uppdatering om hur läget är nu i alla fall.

När jag kom till Trudy, min sjukgymnast (som inom parentes sagt är helt fantastisk. Inte bara som sjukgymnast, utan även som människa och samtalspartner som man kan diskutera i princip allting med. Döm om min förvåning när hon till och med kände till Grice och hans maximer och kunde diskutera min kursuppsats i ämnet Lingvistiken klassiker på ett, åtminstone hyfsat, initierat sätt! 🙂 ) så hade ju fingret böjt sig i 60 grader eftersom senan som löper på ovansidan av det hade delat sig på längden. Efter veckor av gipsning och omgipsning två gånger i veckan hade det inte blivit bättre än 40 grader som mest. Sista gången hade det till och med gått tillbaka till 50 grader. Kändes rätt hopplöst! När jag och Max skulle åka till Washington ville inte Trudy att jag skulle ha fingret gipsat. Emellanåt har det gjort väldigt ont, och hon ville inte att jag skulle ha ett gips på fingret som inte gick att ta av om det skulle bli för jäkligt. Istället fick jag en skena, som jag dessutom kunde justera själv så att jag kunde sträcka ut fingret lite i taget men även släppa efter om det skulle göra för ont:

Fingertoppen ligger som i en liten vagga, som jag alltså kan justera och göra grundare eller djupare och därmed sträcka ut leden som inte funkar. Det var helt suveränt, skulle det visa sig. Envis som man är så gav jag mig sjutton på att jag skulle få fingret rakt. Det orsakade några sömnlösa nätter med ett finger som värkte så jag höll på att bli galen men på mindre än en vecka var det rakt! Såhär fint ser det ut nu:

Färgen på den led som var ur led är väl inte den vackraste, men rakt är det i alla fall. Nu måste jag ha det helt rakt i 6 veckor, så att senan har en chans att läka ihop ordentligt. Då fick jag en annan skena, som tyvärr skaver rejält och är ganska obekväm (därav den vackert rödlila färgen):

Tyvärr kunde denna skena inte hålla fingret helt spikrakt så det böjde sig en 6-7 grader igen. Idag var jag hos Trudy och fick då tillåtelse att gå tillbaka till den första skenan och nu på kvällen har jag redan fått det spikrakt igen. Hurra! Den 1 juli har jag gjort mina 6 veckor, och kan börja med sjukgymnastik för att kunna böja eländet igen. Först en jättekamp för att få det rakt, och sen (antar jag) en minst lika hård kamp för att kunna böja det igen. 😕 Det kommer nog inte att bli kul alls, fortfarande är fingret väldigt ömt och om jag av misstag råkar stöta till det eller böja på det bara någon millimeter så gör det jätteont. Men det får vara hur det vill med den saken, jag vill äntligen kunna börja använda bägge händerna igen så jag tänker träna tills jag gråter! 🙂 Tyvärr har det även påverkat långfingret och lillfingret; eftersom jag inte kan böja ringfingret är det väldigt svårt att böja de fingrar som är precis intill och samtidigt hålla ringfingret helt sträckt (pröva själv får ni se!). Därför har de varit mer eller mindre sträckta de också sedan den 4 mars, och är nu tämligen ovilliga att böja sig alls. Jag försöker träna dem lite grann varje dag, men det kommer att ta tid innan handen är ok igen, det förstår jag ju nu. Dock är Java fortfarande en av världens två sötaste och goaste vovvar. Det är kärlek det! :mrgreen:

Sverigebesök!

Väldigt tunt med blogginlägg har det varit de senaste dagarna… Anledningen är att vi har fått vårt första besök från Sverige! Tess bästa kompis med familj har kommit hit och har varit här sen i lördags. Jättekul att få besök, vi har haft väldigt mysiga dagar med bad i poolen, shopping på Four Seasons och långa kvällar på altanen med mat, vin och prat, prat, prat. Dessutom hade de med sig en ny laddning choklad från Sverige! 🙂

Det har varit varmt ända sedan de kom, men idag är det nog värmerekord även för oss sen vi kom hit. 36 grader ska det tydligen bli, just nu är det runt 32. Tur att vi har pool i området!

I söndags var vi på en basebollmatch här i Greensboro, stans stolthet, Grasshoppers, mötte ett lag från Charleston. Grasshoppers vann, antagligen på grund av sina trogna fans som hejade fram dem till segern! 🙂

Maskoten hejade också på förstås:

Det roliga med basebollmatcher (som ärligt talat kan vara lite sega, det är inte så mycket action i själva matchen precis om man jämför med t.ex hockey) är att man hittar på så mycket saker i pauserna. T.ex var det en tävling i vattenballongkastning för barnen:

…och ett ”korvrace” 🙄 :mrgreen:

De hade även två jättesöta labradorer som fick turas om att apportera slagträt när det var dags för paus. Efter matchen fick de till sin stora glädje även apportera bollen!

Idag ska vi åka iväg och få lite manikyr, vilket tjejerna sett fram emot länge. Vi har även planerat in ett besök på Harris Teeter, så att de ska få se hur det ser ut i en amerikansk mataffär, samt någon Dollar Store eller Dollar Tree (där allting kostar runt en dollar). Tiden har gått alldels för fort bara, känns trist att de åker redan imorgon. Tjejerna har haft jättekul!

En vanlig dag i amerikansk skola, 7th grade

Tänkte beskriva hur en vanlig dag kan se ut i en amerikansk skola, eller i alla fall i de skolor där våra barn går här i Greensboro! Vi börjar med Tess, som ju precis avslutat 7th grade.

Morgonen börjar med att bussen hämtar kl 8.02. Prick! Den stannar med täta mellanrum i varje kvarter, vi har det extra bra eftersom den stannar nästan precis vid vår tomtgräns. Tess kan i princip stå och titta i fönstret och gå ut när hon ser att den kommer:

Nu har jag vant mig, men i början kändes det som om man spelade med i en amerikansk film varje gång man såg de karakteristiska bussarna rulla förbi! 🙂 För Tess tar det ungefär 40 minuter att komma fram. Vid infarten finns en informationstavla som informerar om events de kommande dagarna:

När man kommer till skolan samlas alla först i gympasalen i 10 minuter. Det är ingen speciell samling egentligen utan ett sätt att se till att inte alla elever springer omkring i korridorerna innan skolan börjar. Eftersom disciplinen är hög och ingen lärare tillåter något småprat på lektionerna – och man inte heller har några raster – så är det nu eleverna har en chans att koppla av och prata med varann. Skolan är, precis som de flesta public schools i Guildford County, en stängd skola vilket innebär att man inte får gå ut under skoldagen, med vissa undantag varma vårdagar när de ibland får sitta ute och äta lunch.

Sen ringer skolklockan klockan 8.50, och då går man till sitt skåp och hämtar förmiddagens böcker och annat som behövs fram till lunch (inklusive lunchlådan). Tre minuter har man på sig, sen ska man till sin första klass, i Tess fall language arts. Det är samma schema för core-ämnena varje dag, men encore ändras varannan vecka (A-veckor P.E (physical education, dvs. gympa) och computer skills, B-veckor business technology och exploring technology). Kommer ni ihåg vad core och encore var? Se tidigare inlägg annars! Klockan 9 ringer klockan igen. Då reser alla sig upp, håller högra handen mot hjärtat och vänder sig mot flaggan som hänger i varje rum som finns på skolan. Man visar sin vördnad för flaggan och nationen (”pledge to the flag”) vilket innebär att man i kör säger:

I pledge allegiance to the flag of the United States of America, and to the republic for which it stands, one nation under God, indivisible, with liberty and justice for all.

Vad Tess vet är det bara en elev på skolan som vägrar göra detta, eleven är från ett annat land och vill därför inte (och slipper, h*n sitter bara kvar på sin plats istället).

Sedan fortsätter lektionen. I language arts denna termin har det varit mycket läsning om grekiska gudar. Under en månad, när det var African-American Month, läste de även om Martin Luther King. Man läser också en bok varje dag, man ska läsa 30 minuter dagligen och lämna in en redogörelse för dagens läsning. Även på helgerna läser man, men då räcker det att läsa 30 min för hela helgen. 5 ggr per termin, har manbook talk, vilket är en muntlig redogörelse för boken man läst. Läraren sätter då betyg på redovisningen, det man tittar på är om eleven står stilla, pratar tillräckligt högt, har ögonkontakt med publiken och om det är en bra sammanfattning. Tess har alltid haft 100% på sina redovisningar vilket jag tycker är fantastiskt med tanke på att det inte är hennes förstaspråk som hon gör redovisningen på!

Efter language art har Tess pre-algebra, man har ingen rast emellan utan man går direkt till nästa klassrum. Pre-algebralektionen börjar med att man gör en ”starter”, vilket är fem frågor som varje elev ska svara på enskilt. På fredagen lämnar man in veckans frågor tillsammans med uträkningen, då får man tillbaka det på måndag med det betyg man fått på dem. Sen kan man t.ex arbeta med sin ”clock partner”: det innebär att man arbetar två och två och vem man ska arbeta med beror på vilket klockslag det är. Säger läraren ”work with your 11-o’clock partner” går man till den kompisen och jobbar. Ens clock partner får man sig tilldelad i början på varje termin, Tess hade ju inte börjat i skolan här då så hon har ingen, stackars tös! 🙂 Därför får hon en partner varje lektion istället. Jobbar man inte med sin clock partner jobbar man enskilt istället. En gång i veckan är det ”skavenger hunt”: då sätter läraren upp en massa kort i klassrummet (man jobbar då med en partner) med frågor. Man börjar med valfritt kort och svarar på frågan på det. Svaret på frågan leder en vidare till nästa kort, som alltså har svaret på föregående kort skrivet på sig. Sen går man till nästa kort som har svaret på den frågan, och fortsätter så tills man är tillbaka på kortet man började på. Man skriver ner alla svar + uträkningen och lämnar in det. Ungefär sådär kan en mattelektion se ut. Lektionen är uppdelad på två tillfällen per dag, sista delen kommer på eftermiddagen.

Detta var förmiddagens lektioner. Man har alltså ingen rast mellan varje lektion utan det går i ett. Tre minuter ”rast” är det på morgonen när man hämtar böckerna samt efter lunchen, och det är då man kan gå på toa om man hinner. Måste man absolut gå under en lektion får man använda ett av sina ”bathroom pass” som man fått av sin lärare. I början på varje termin får man två pass av respektive core-lärare. Tess har tre core-lärare vilket innebär att hon får 6 pass. Har man kvar något av passen i slutet av terminen (och alltså lyckats hålla sig hela dagen varje dag 🙄 ) får man ett antal extrapoäng för varje pass som man använder för att få bättre betyg. Extrapoängen läggs till det ämne som just det passet tillhört. Detta låter fullständigt vansinnigt i mina öron men det är faktiskt så man gör. Ok att man inte ska låta eleverna springa på toa på ”pin kiv” varje lektion, men med tanke på att de inte har några raster emellan lektionerna så känns det ju inte bra att de kanske sitter och håller sig hur länge som helst för att få lite extrapoäng och slippa ”slösa” på sina pass… Har de slut på pass men ändå behöver gå på toa får de en strike, som är en slags anmärkning. Mer om strikes och vad som händer när man fått tre stycken kommer i senare inlägg!

Nåväl, efter matten är det alltså lunch. Då går alla på en lång rad, tysta, med lunchlådan som man alltså har släpat med sig hela dagen. Om det inte är så att man har med sig pengar för att köpa lunch (man kan även ha ett konto där man sätter in pengar som dras för varje gång man äter, så att eleven ska slippa ha med sig kontanter). Lunchmaten och hur det går till i matsalen är en historia för sig, jag skriver ett eget inlägg om det längre fram! 🙂

Efter lunch går man till encore, vilka ämnen det är är olika beroende på om det är A- eller B-vecka som jag skrivit om tidigare.  På gympan börjar lektionen med att läraren går igenom vad man ska göra. Vad man gör och hur pass hårt det är varierar väldigt. Det kan ibland t.ex vara att gå ett varv runt gympasalen och liknande väldigt stillsamma saker. Andra gånger är det däremot stenhård träning, en gång var det så hårt att en elev svimmade av ansträngningen och två kräktes men till Tess stora förvåning fortsatte lektionen som om inget hänt i alla fall… 😯 Ibland har man Health (hälsa) och pratar då om hur och vad man ska äta. Det visas då först en bild på vad man inte ska äta, t.ex en stor portion med hamburgare och pommes frites, och sen en bild på vad man borde äta istället vilket visar sig vara en liten portion med exakt samma sak: hamburgare och pommes frites! Ergo – det är helt ok med denna typ av mat bara man tar mindre portioner… 🙂

De andra encore-ämnena är technology-ämnen för Tess del (man väljer alltså det själv). Det innebär att man jobbar med datorer och gör t.ex spel med hjälp av power point, svarar på frågor om ämnet och letar information på nätet. Tess har gillat dessa ämnen jättemycket!

Efter encore är det pre-algebra igen, den avslutande delen av lektionen (45 minuter).

Sista lektionen är social studies (SO-ämnen) eller science (NO-ämnen). Ungefär var tredje månad byter man mellan ämnena (Tess har samma lärare i båda). Där lär man sig om religion och historia i social studies och t.ex fysik och biologi i science.

3.50 ringer klockan ut för dagen (alla dagar, man slutar aldrig tidigare och har inga håltimmar eller sovmornar). Då springer man fort till skåpet och hämtar det som ska hämtas och sedan till en av två dörrar. Antingen den som leder ut till bussarna om man är en bus rider och åker skolbuss:

eller dörren till bilarna om man är en car rider och därför blir hämtad med bil av mamma (oftast) eller pappa:

När man kommer hem är det läxdags. Läxorna tar 1,5-2 timmar om dagen och består av läsläxa, matte, science, och social studies. Core-ämnena med andra ord, encore brukar inte ha läxor även om det händer.

Ganska tuff omställning om man kommer från Sverige. Det är långa och intensiva dagar och med en helt annan disciplin än vad vi är vana vid hemifrån. Att det är högre krav på hur man uppför sig tycker jag är jättebra, det är alldeles för slappt i Sverige. Däremot känns vissa saker väldigt konstigt, t.ex det här med att man inte har några raster, inte får gå ut eller att man aldrig slutar tidigare nån dag i veckan. Det är tufft att orka så långa dagar helt enkelt, men det har ändå gått förvånansvärt bra för våra barn att komma in i det.

Graduation Day

Igår var det äntligen dags för skolavslutning! Åtminstone tycker barnen att det var på tiden 🙂

Tess, som slutade 7th grade, hade inte så mycket avslutning egentligen. De hade i princip en vanlig skoldag, med undantaget att de på förmiddagen skulle få gå och titta på 8:ornas avslutning samt att de elever som är ”honour students” skulle få sina utmärkelser. Att vara en honour student innebär att man har utmärkt sig på något sätt; rent akademiskt, inom idrott, att man har bra ledartalanger eller något annat. Det är lite olika på olika skolor exakt vad som premieras. Tess har ju bara gått i skolan i 5 månader här så hon har ju naturligtvis inte hunnit kvalificera sig för något sådant, och skulle därför inte uppmärksammas på avslutningen. Det visade sig att många av hennes klasskompisar som inte heller är honour students inte tänkte komma till avslutningen eftersom det ändå inte var något speciellt just för 7:orna. Efter lite konfererande med en av Tess kompisar och hennes mamma så gav vi ok till Tess att inte behöva vara med hon heller. Det har varit en lång och tuff termin så hon var värd en extra ledig dag istället!

För Max var det lite annorlunda. Han slutar ju 8th grade, och går därmed ut ur middle school. Middle school låter ju ungefär som mellanstadiet, men sträcker sig alltså ända upp till 8:an. Sedan börjar man high school, som är från 9:an till 12:an och därför är som högstadiet och gymnasiet ihop. Mer om detta i senare inlägg! Men att ta examen från middle school kan man därför jämföra ungefär med att gå ur 9:an i Sverige så det är en lite större grej än en vanlig skolavslutning.

Innan avslutningen fick vi mail från skolan om vilken dress code det är som gäller. Eftersom fokus är på 8:orna under avslutningsceremonin så ville de att de skulle vara propert klädda. Pojkarna (eller ”gentlemens” som det stod i mailet 🙂 ) förväntades ha mörk kavaj, ljusa byxor, slips och snygga skor, ej sneakers. Flickorna förväntades ha klänning, med tillägget att även om de flesta valde vita klänningar är det inget krav (”although many choose to wear white, this is not required”), vilket jag, som så smått börjar lära mig kulturen här och hur man uttrycker sig, tolkade som att det mycket starkt rekommenderades att ha vitt 😉 . Detta orsakade smärre panik i det Villingska hemmet. Ljusa byxor? Slips? Kavaj? Inte riktigt Max vardagskläder direkt. För att vara ärlig – inte ens riktigt Max festkläder, faktiskt. En inventering av garderoben gav vid handen att rubbet måste inköpas eftersom den endast innehöll jeans och t-shirts. Efter rundfrågning i bekantskapskretsen angående lämpligt inköpsställe begav vi oss till Kohl’s. Byxor var inga problem, vi hittade ett par jättesnygga ljusa khaki-byxor som han faktiskt kunde tänka sig att ha på sig flera gånger, vit skjorta och ett par snygga seglarskor i mörkbrunt läder. Vi var lite osäkra på om seglarskorna var ok enligt reglementet, men de var verkligen snygga och dessutom även gångbara (ha ha) även senare till skillnad mot blanka finskor som aldrig mer skulle ha kommit till användning. Kavaj däremot var svårare. Ingen satt särskilt bra, hur vi än letade. Jo, en märkeskavaj á 240 dollar var helt ok, men det finns gränser… Till slut bestämde vi oss för att testa om någon av Björns kavajer kanske kunde funka, och när vi kom hem och Max fick provat dem så hittade vi faktiskt en som satt helt ok. Dessutom var den svart! 🙂

Själva avslutningsceremonin var jättefin, och en viss skillnad mot hur det är i Sverige! 🙂 Vi satt i skolans teaterlokal, och det började med att alla 8:orna tågade in och satte sig på scenen. Sen var det de obligatoriska talen av rektorn och en del lärare, bl.a en som gick i pension efter 34 år på skolan. Det som skiljer talen här mot hur det är i Sverige är att det är väldigt mycket fokus på prestation. Både hur fantastiska lärarna är men framförallt att framhäva hur mycket och vad eleverna presterat under året som gått. Riktigt så ogenerat ”skryt” brukar det inte vara hemma i svenska skolor! Efter det var det dags att dela ut utmärkelser till skolans honour students. Det var ”priser” för scholarship (akademiska resultat), leadership (ledarskapsförmåga) och citizenship (lite mer svåröversatt men att vara en god kamrat och medmänniska kan man säga). Detta delades ut till både 6:or, 7:or och 8:or. Jag tror att alla utom en var tjejer! Hon som fick utmärkelsen för leadership i 8:an reagerade vi på lite extra. Jag vet inte om det var imponerande eller bara tragiskt, men bland annat fick hon det för att hon strax efter och strax innan varje termin brukade maila skolan och fråga om hon kunde komma och hjälpa till med att städa och fixa i ordning skolan. Och varje studiedag brukade hon komma till skolan och hjälpa Ms B i expeditionen med diverse arbetsuppgifter. Vi undrade lite hur man blir sån, har man fått hjälpa till hemma från det man lärde sig gå och aldrig fått koppla av och leka och vara barn?

Efter detta uppmärksammades de elever som presterat extra bra på alla de prov och quiz som varit under skolåret. De som aldrig haft sämre än 70% rätt och dessutom hade ett genomsnitt på över 90% fick resa sig upp och ta emot applåder. Jag och Björn hoppade nästan till när Max namn lästes upp! Självklart vet vi att det gått bra för honom, men  bra trodde vi inte att det var! Tyvärr har jag inte en tillräckligt bra blixt på kameran för att kunna ta bra bilder i så mörka rum, men här ser vi dem i alla fall, med Max ståendes längst bak:

Vi har ju bara bott här i knappt 5 månader och det var ju naturligtvis massor med nya saker att sätta sig in i från början men ändå har han från första stund presterat så bra. Han har ibland lätt för att stressa upp sig inför prov eftersom han har höga krav på sig själv, så vi har verkligen fått pränta in i både honom och Tess (som är likadan) att de inte ska bry sig om resultaten alls utan enbart se den här terminen som en ”prova på-termin” för att helt enkelt lära sig hur det går till i skolan här. Uppenbarligen har det varit en bra taktik 🙂

En kul grej var när de skulle gå fram en och en och ta emot sina diplom för att de avslutat middle school. Då visades två power point-bilder som alla fått förbereda innan, med bilder på eleven samt ett valfritt citat. Så här såg det ut när Max gick fram och bilderna visades:

 

Citatet Max valde var från Albert Einstein, ”I never think about the future – it comes soon enough” (jag tänker aldrig på framtiden – den kommer förr eller senare ändå). En kul detalj – en av eleverna hade valt ett citat från Stalin! Här i USA! Men det kändes bra att skolan godkände det och inte hade någon censur…

Sedan var det en mottagning efteråt med tårta och presentutdelning till alla elever. De fick var sin fotoram, en sådan där där man kan sätta in flera olika småfotografier. Ett foto var redan insatt, kul minne! Så här stilig var han, grabben:

Dagen efter, lite mer ”civilklädd”:

Jag måste säga att det är otroligt roligt att få vara med om hur vardagen och det vanliga livet går till i ett annat land, och att våra barn får den här erfarenheten. Både nyttigt och roligt! 🙂