Tråkigt. Förbannat tråkigt. Och statistik.

Tja, ungefär så kan jag väl sammanfatta den här jobbveckan. Har suttit hela veckan och a) försökt hitta signifikanssiffrorna på några analyser jag gjorde för ett drygt år sen, gett upp och försökt räkna ut det igen b) gjort lite andra analyser och försökt räkna signifikans på det och c) försökt göra lite nya sökningar i min korpus för att senare räkna på ytterligare signifikans. Resultat: a) fail (hittar inte de data jag behöver), b) fail (lyckas inte hitta någon signifikans på nånting och misstänker faktiskt att jag gör fel när jag räknar men har ingen aning om vad jag gör fel) och c) fail (sökresultaten blir olika varje gång och är helt orimliga). Kul jobbvecka, verkligen! Jag jobbar med ett statistikverktyg som heter SPSS, det är ett jättebra verktyg men inte direkt användarvänligt. Jag gick en kurs i statistik för 1,5 år sen och lärde mig hjälpligt de delar jag behöver för avhandlingen, men nu i och med flytt, tjänstledighet och diverse annat har jag inte använt det på ett år ungefär. Stooort misstag! Känns som att börja om från början igen och jag har varken tid eller ork för det. Gah! Det värsta är att jag egentligen tycker att det är rätt kul med statistik, i alla fall när man får de resultat man vill ha ( 🙄 🙂 ) men nu vill jag bara slänga ut datorn genom fönstret.

Nåja, veckan avslutades väldigt trevligt i alla fall. SWEA-möte på morgonen med god fika, massa prat och dessutom ett par nya ansikten jag inte sett förut. Jag har varit urdålig på att ta mig tid att vara med på aktiviteter denna hösten, men ska försöka vara med lite mer i vår. Även om det är svårt att hitta tiden nu när jag är i sluttampen på avhandlingsskrivandet så känner jag verkligen att jag behöver komma hemifrån lite mer. SWEA är verkligen guld värt när man flyttat utomlands, så kul att träffa och prata med andra som är i samma situation som en själv!

På kvällen stack jag och Björn iväg för att handla men det slutade med att vi käkade på en mexikansk restaurang istället. Max var på sin robotkurs så vi skulle hämta honom vid 20.30 och då var det lika bra att äta ute. Jättemysigt ställe borta i High Point, absolut inget märkvärdigt men väldigt rimliga priser och goood mat! Det bästa var att eftersom priserna var så pass bra så var det smockfullt med folk, majoriteten barnfamiljer, som kom dit och åt istället för att t.ex åka till McDonald’s eller köpa hämtpizza. Det blev så gemytlig stämning när det var så blandat med folk, mysigt! Vi beställde in varsin panna med fajitas, kyckling, biff och räkor:

IMG_2397

Tyvärr gjorde jag även misstaget att beställa en stor öl, Björn försökte varna mig för hur stor den var men var inte snabb nog så servitören hann försvinna med beställningen. Så in kom ett enormt glas som jag, med mitt kassa finger, var tvungen att använda två händer för att kunna lyfta:

IMG_2393

Vi fick göra nåt som svider rejält i själen: lämna alkohol! Varför känns det så mycket värre att lämna en skvätt öl eller vin jämfört med att inte äta upp maten? Det är ju inte direkt så att man vill dricka sig så full det bara går (i alla fall inte nu längre när man passerat 20-årsåldern 😉 ), det är väl nånting med att man bara inte ska vara så slösaktig så att man häller ut dessa dyra droppar… Här är det ju annars så att man alltid blir erbjuden en ”doggy-bag” så att man kan ta med sig resterna hem, och man brukar även få med sig överbliven läsk i ett plastglas om man vill. Jag frågade servitören om jag möjligtvis även kunde få ta med mig min öl ”to go”, men blev utskrattad. Där går uppenbarligen gränsen! Stackarn, han kanske trodde att jag var inspektör för nån myndighet, vilken det nu är som kollar sprittillstånden här, och ville sätta dit honom… :mrgreen:

Färdigbehandlad

Igår var jag hos sjukgymnasten för sista gången med mitt finger, och redan i november blev jag utskriven från ortopeden. Färdigbehandlad, med andra ord. Dock är jag inte direkt återställd, men både ortopeden och sjukgymnasten började väl känna att de inte med gott samvete kunde ta mer betalt av mig nu. Den träning som behöver göras hädanefter kan jag precis lika gärna göra på egen hand, så det ger inte så mycket att gå dit längre.

Såhär ser det ut nu när jag försöker böja fingret:

Bild

 

Bild

Detta efter 10 månaders intensiv träning, först att få fingret rakt så att senan kunde läka ihop ordentligt, och sedan att lyckas böja på fingret igen. Dock är Trudy, sjukgymnasten, nöjd med mig. Med den skadan jag hade så är det inte alla som lyckas få det såhär bra, och hon tror att om jag ligger i ordentligt med träningen så kan jag nog böja det näst intill normalt till sommaren. Jag är lite skeptisk, men jag hoppas hon har rätt! Helt otroligt att det kunde bli en så här långdragen historia av att ett finger hoppar ur led…

Jag kommer att sakna Trudy, dock! Det har varit riktigt roligt att komma dit och sitta och prata om allt mellan himmel och jord. Hon är verkligen intressant att prata med, och dessutom är hon väldigt intresserad och fascinerad av min forskning och brukar tipsa mig om tv-program hon sett och artiklar hon läst om röststyrning i bilar. Jag får väl skicka henne ett exemplar av min avhandling när den väl blir klar, så blir det kanske en till förutom opponent + betygsnämnd som läser den! 😉

 

Nyår utan en enda raket

I år firade vi nyårsafton här hemma hos oss, tillsammans med en svensk och en amerikansk familj. Det var meningen att det skulle vara en nyårsfest, typ drop-in, i klubbhuset här i området så vi hade tänkt att gå dit efter att vi ätit. Men dan innan blev det inställt av någon okänd anledning, vilket var lite synd. Vi har lyckats missa varenda tillställning som varit där hittills, och hade tänkt att äntligen lära känna lite fler av de som bor här men det får bli en annan gång!

Dock hade vi himla trevligt ändå! Detta trots att jag gjorde mitt bästa för att ta livet av gästerna med min kokkonst… Nej, det var ingen som blev matförgiftad eller så, men maten var kanske i aningens starkaste laget 🙄 Vi hade thailändskt tema, och till förrätt hade jag för första gången i mitt liv gjort en Tom Yum-soppa från grunden (istället för att köpa en påse och vispa ut i en kastrull vatten…). I receptet stod det att det skulle vara två stycken piri piri-frukter, och Björn som varit och handlat fick tag i färsk jalapeno och färsk habanero. Jag vet att båda två är starka, särskilt habaneron förstås, så jag smakade på en bit av varje medan jag lagade maten. De smakade nästan ingenting, mest sötaktigt, trots att jag till och med tuggade på fröna. Även Björn fick smaka och kände heller ingenting. Alltså tog jag lite mer än det skulle vara, inklusive fröna, och hoppades på det bästa. Och jäklar vad det tog sig i styrka och smak, kan jag säga! Efter första tuggan satt alla och hostade med tårarna rinnande nerför kinderna 😳 Soppan var för all del väldigt god, men till och med jag som älskar riktigt stark mat tyckte att det var i grövsta laget. Tess däremot som tål hur stark mat som helst tyckte att det var ”helt ok” 🙂

Huvudrätten, chili och ingefära-kryddad kyckling med tabouleh, var som tur var mer lagom kryddad. Den har jag gjort ett antal gånger förut så där kan jag proportionerna lite bättre! 🙂 Till efterrätt hade våra amerikanska vänner med sig en smaskig cheesecake med färska blåbär! Lyx!

Vid tolvslaget gick vi ut i trädgården för att kolla på nyårsfyrverkerierna… eller det trodde vi i alla fall att vi skulle göra. Men där fick vi tji, inte en raket i sikte nånstans! Vi kunde höra lite på avstånd att det kom ett enstaka smällande då och då men det syntes ingenting. Det är olika lagar och regler för fyrverkerier i olika delstater, och här i North Carolina är det stränga regler för vad som är tillåtet. Inga större raketer alls, utan mest lite mindre smällare och ”häxpipor” är vad man kan köpa. Ska man ha lite mer avancerade saker som en raket så får man åka på inköpsräd till South Carolina, där de tillåter betydligt mer. Kanske lite tråkigt att inte se ett fint nyårsfyrverkeri, men som hundägare tyckte jag att det var skönt. Morris är visserligen väldigt skottfast, men Java kan tycka att det blir otrevligt om det är för mycket och för nära. Många hundar är ju skräckslagna, så har man en sådan hund är det rena paradiset att ha det såhär på nyårsafton! För mig räcker det bra med 4th of July-fyrverkerierna, och då är det ju mer organiserat skjutande dessutom istället för en massa fulla nyårsfirare som riktar raketerna lite hur som helst.

Tanken var att jag skulle ha lite bilder här också, men iPhoto kraschade precis när jag laddat över (och raderat) bilderna från kameran och när jag startat upp det igen fanns inte bilderna kvar. 😦 Ni får föreställa er glada människor ätandes och skålandes och tro mig på mitt ord när jag säger att vi var fantastiskt vackra allihop! 😉

Gott Nytt År!

ps. Nån som vet om man i engelskspråkiga länder säger något som motsvarar vårt ”gott slut” som vi säger i Sverige? Björn höll på att säga ”happy ending” till kassörskan i mataffären dan innan nyårsafton men insåg som tur var i sista stund att det kunde uppfattas som aningens dystert, särskilt med tanke på allt prat innan jul om att jorden skulle gå under… 🙂

Julafton i Summerfield

Oj vad det är svårt att få tummen ur och sätta sig ner och blogga när man har folk boende hos sig! Nu har Björns föräldrar åkt hem igen, och jag ska försöka sammanfatta julen lite.

Julafton började med att barnen fick öppna klapparna i julstrumporna:

IMG_3447

I Sverige brukar alltid morgonjulklapparna ligga i öppna spisen (tomten brukade slänga ner dem genom skorstenen eftersom han hade så bråttom på morgonen…), men i år var det strumpor som gällde!

Vid lunch åt vi traditionsenlig risgrynsgröt. I min familj har vi alltid ätit lutfisk, men jag tycker verkligen inte att det är särskilt gott 😳 Så vi brukar köra med risgrynsgröt istället. Björn, farmor och farfar hade ju varit ute på en handlingsturné dan innan och försökt hitta alla saker till julbordet, och även köpt risgryn till gröten. Två olika sorter, för säkerhets skull. Den ena kunde vi utesluta med en gång eftersom det var arborioris som alltså ska användas till risotto (Björns styrka är inte direkt att läsa på paketet för att komma fram till vad det innehåller, han kör lite mer på känsla vilket ger lite, tja… blandade resultat kan vi väl säga 🙄 🙂 ). Det andra såg mer lovande ut, det stod att det används till gröt och man kunde använda vatten eller mjölk att koka med. När vi öppnade det var det dock inte små runda, vita riskorn i utan brunaktiga saker som var mer som kristaller:

IMG_2372

Vi kokade en provomgång direkt, och faktum är att det var helt ok. Smakade nästan som risgrynsgröt, men lite nyttigare! Det fick bli julaftonens lunch, tillsammans med julskinkan:

IMG_3451

 

Efter lunchen åkte alla utom jag och Max iväg en sväng. Under tiden förberedde jag maten till julbordet, och vi fick även besök av vår granne Scott. Han hade med sig cinnamon buns som de hade bakat till oss! Ser ut ungefär som kanelbullar och sitter ihop i en rund form så som vi gör butterkaka, men de är lite annorlunda i konsistensen. Dessutom värmer man upp dem i ugn innan servering, och spritsar på lite frosting. Jättegoda var de, om än lite i sötaste laget för mig!

IMG_3481

 

Sen började det dra ihop sig mot julklappsutdelning. Tyvärr missade Tess alltihop, hon skulle ut en sväng och köpa tidningen och var därför inte hemma när tomtemor kom. Dock var tomtemor misstänkt lik Tess, fast med en enorm julstrumpa på huvudet (jaja, vad sjutton gör man när tomteluvorna verkade ha försvunnit i flytten, ibland får man improvisera…).

IMG_3454

 

Även hundarna fick såklart julklappar, de verkade väldigt belåtna båda två. Java ville omedelbart ut i trädgården och prova sin medan Morris hellre stannade kvar inne och fick igång husse på en dragkamp:

IMG_3462

IMG_3465

 

Sen var det äntligen dags att äta julbord! Jag tycker vi fick ihop det riktigt bra. Hemgravad lax, två olika sorters sill (från Food Lion) som var helt ok faktiskt, Janssons frestelse (Björn lyckades hitta ansjovis på Harris Teeter, dock inlagd i olja så den smakade inte lika mycket som annars men det funkade ändå), omelett, skinka förstås, och de obligatoriska köttbullarna och korvarna. Det tomma fatet står och väntar på att äggen skulle koka klart, så vi fick även ägghalvor med (svindyr) rom på. Mums!

IMG_3470

 

Kvällen avslutades med att vi kollade på Svensson, Svensson på svtplay. Det var inte utan att man kände sig rätt träffad, vi hade verkligen gjort allt vi kunde för att julen skulle bli ”precis som den alltid brukar vara” á la Gustav Svensson 🙂 Dock fick vi klara oss utan Kalle Anka, men att döma av alla skriverier i svenska tidningar och vidhängande kommentarer från folk som ansåg att deras jul var fullkomligt förstörd eftersom Disney klippt bort 15 sekunder från Tomtarnas verkstad så var det nog lika bra! 😉

Hoppas er jul var lika trevlig som vår!

Dan före doppardan…

Idag har det varit en hektisk dag. Farmor och farfar är på besök, de kom i onsdag och har redan varit här i 4 dagar! Hittills har det mest handlat om att få ihop allt inför julen, med julklappsinköp och finkammande av mataffärer för att hitta alla ”måsten” till julbordet.

Idag har vi således ägnat oss åt de sista julklappsinköpen, och att slå in ungefär ett ton julklappar. Max och Tess vill anamma den amerikanska traditionen med Christmas stockings, julstrumpor, som man fyller med diverse småsaker och som man får öppna direkt på morgonen. Vi har köpt massor med smågrejer (kan inte skriva exakt vad här eftersom de kanske läser innan imorgon!), och min tanke var egentligen att slå in varenda sak i eget papper. Dock fick jag ge upp den tanken och rationalisera lite, det blev en hel del ändå!

Vidare har vi förberett julmaten. Björn har gjort ett jättejobb och lyckats hitta både skinka, sill och till och med ansjovis till Janssons frestelse. Farmor har trillat ett helt berg med köttbullar, kokat skinka och förberett Jansson:

IMG_2358

IMG_2357

 

Farfar aktiverades med en iPad istället, så att han höll sig ur vägen! 🙂 GP blev en helt ny upplevelse när man kan läsa den på en ”padda”!

Jag bidrog med knäck och ischoklad och att slå in paket, samt att skjutsa Tess till Target så att hon kunde köpa sina julklappar. På förmiddagen var Björn, farmor och farfar ute och handlade mat. De var bland annat till SwedeBread, ett bageri här i Greensboro som satsar på bland annat svenska bakverk och bakar allting med organiska råvaror. Där hämtade de upp vörtbröd, som jag beställt för ett par dagar sen. Man kan även köpa semlor där, det måste vi absolut göra på Fettisdagen (jag vägrar att äta semlor innan jul…).

Tess dammsög på bottenvåningen, och Max tog övervåningen samt gick en rastningsrunda med hundarna. Det har verkligen varit teamwork idag!

IMG_2360

Sen var det dags att klä granen, äntligen. Den har ju stått ute i garaget ett bra tag nu, men klarat sig riktigt bra. I princip alla barr satt kvar där de skulle och den blev riktigt fin med alla våra julprydnader. Vi har kanske inte direkt en designad gran, men den är åtminstone personlig! 🙂

IMG_3446

På kvällen var vi helt slut allihop, det har varit en lång dag. Nu kan tomten få komma när han vill!

Santa Claus is coming to Lennox Woods!

I tisdags kom tomten hit till våra kvarter! Här har man en tradition (nåja, i år var andra året men en gång är ingen gång och två gånger är en tradition säger man ju!) att tomten kör ett varv genom hela området och kastar ut godis till alla barn. Dessutom tänder alla grannar ljus längs med tomtgränsen så att det går som en enda lång ljusslinga runt hela Lennox Woods. Helt fantastiskt stämningsfullt och vackert!

Björn passade ju på att åka till Indien såhär innan jul, så jag och barnen fick fixa med ljusen själva. Det låter kanske inte så jobbigt, men tänk er områdets största tomtgräns (kombination av stor tomt + hörntomt = lååång tomtgräns, drygt 80 meter för att vara  (ganska) exakt) och 80 stycken små vita papperspåsar som ska fyllas med en näve sand, sen ska ett värmeljus placeras i varje påse, påsarna placeras ut med en meters mellanrum och sedan ska allihop tändas. Vi hade att göra en stund! Ljusen och påsarna köptes in av Mrs C, som är den som kom på den här idén. Hon kommer från en stad i Ohio, och där gjorde de såhär varje jul så hon har tagit med sig den här traditionen hit. Sanden fick jag däremot köpa själv, 25 kg sandlådesand på Home Depot för det facila priset av 4 dollar.

Vi började placera ut påsarna en dryg halvtimme innan det skulle starta. Anledningen till att ljusen låg i påsar var förstås att de inte skulle blåsas ut så lätt, som tur var blåste det inte så mycket den dan så bara man öste i en rejäl näve sand i varje påse så stod den stadigt utan att blåsa omkull så att ljusen tände eld på hela påsen, det hade ju varit en syn! Egentligen skulle vi haft tomteparaden redan på söndagen (och jag höll på att stressa ihjäl mig för att köpa den förbaskade sanden i tid) men sen började det regna så vi fikc skjuta upp det hela. Nåväl, när det väl var dags att tända fick vi som tur var hjälp av våra närmsta grannar. De hade kanske 15 ljus att tända själva, så de ryckte ut när de såg den långa, långa raden som vi hade framför oss. Tack vare dem tog det bara en kvart att få fyr på allihop.

Till slut hade alla grannar tänt och åh, vad fint det var! Fick en klump i halsen, det är så otroligt stämningsfullt med levande ljus:

IMG_3432

IMG_3435

 

Till slut kom även tomten, i en brandbil med blinkande lyktor dagen till ära! Efter kom en bil med några glada ungdomar som slängde ut godis till alla som stod och tittade. Mysigt!

IMG_3442

TV-inspelning!

I lördags var vi på tv-inspelning, jag och Tess! Max var inte så intresserad så han stannade hemma med hundarna istället. Allt är ganska hemligt än så länge, vi fick skriva under ett kontrakt där vi lovade att inte tala om vilka kändisar som var med och vem som vann. Så det får jag väl låta bli att göra då, så jag inte blir stämd! 🙂

Men det var i alla fall ett tävlingsprogram i ungefär samma stil som Let’s Dance. Fast istället för att lära sig dansa tävlingsdans så skulle kändisarna ifråga lära sig att hoppa simhopp! De coachades i flera veckor av olympiska simhoppare, och nu skulle de tävla mot varann.

IMG_2349

Det var inga superkändisar direkt som var med – varken Tom Cruise, Julia Roberts eller Lady Gaga om man säger så – men några av dem kände vi igen i alla fall. Kul att få se hur det går till med tv-inspelningar i USA, jag och Tess är ju gamla rävar vad gäller tv-inspelningar vid det här laget eftersom vi varit med på Idol i Scandinavium i Göteborg i 3 år, så nu skulle vi även få se hur det går till här. 🙂 När vi kom dit, i god tid trodde vi, ringlade en lång, lång kö utanför Greensboro Aquatic Center där inspelningen skulle äga rum. När vi stått i drygt en halvtimma i kö, och kommit lite mer än halvvägs, ropade en kille som också stod i kö till oss och sa att vi inte kunde ta med oss våra mobiltelefoner in. Han hade försökt ta med sig sin men blivit tvingad att gå och lämna den i bilen och sen ställa sig sist i kön igen… Både vi och de som stod runt omkring oss blev ju oroliga förstås eftersom vi allihop hade med oss telefoner, men vi tog upp pappret med förhållningsorder som vi fått mailat till oss i förväg och lusläste det. Där stod det ”we ask you to leave your cell phones at home if possible”, alltså stod det inget om ett absolut förbud utan bara att man helst inte skulle ha med dem. Jag var beredd på att behöva strida en del, men när vi väl kom fram till säkerhetskontrollen tittade de inte ens i min väska så vi kom in med mobiler och allt!

Efter att ha köat i nästan en timme kom vi till slut in. Det var fullsatt med folk (biljetterna var gratis vilket kan ha bidragit 🙂 ), 2500 personer var där enligt programledaren, och vi var väldigt förväntansfulla. I förhållningsreglerna stod det att man helst skulle ha färgglada kläder på sig, inte helsvart eller helvitt, och att det var strängeligen förbjudet med något skrivet budskap på kläderna. Man fick inte heller ha huvtröja på sig av någon anledning, men det var det många som hade ändå. Vi uppmanades dessutom att ha med plakat med namn på den vi hejade på, och det var det många som hade. Alldeles framför oss var det en liten jättesöt flicka som hade ett plakat, så vi tänkte att henne kommer de säkert att zooma in så då kanske vi kommer med på tv också! 😉

Nu väntade vi bara på att det skulle börja. Och väntade, och väntade. Till slut började det äntligen, programledaren pratade, sen paus, sen presenterades deltagarna, paus, ett par simhopp gjordes, lång paus, ett par hopp till, lång paus. Det började kännas som en neverending story, i början sa de att alltihop skulle ta 2,5 timmar ungefär men det stod snart klart att det skulle ta mycket längre tid än så. Till slut började folk gå hem, det blev för tradigt att bara sitta där och vänta på några få minuters action innan nästa långa paus. Efter 3 timmar hade ungefär hälften av publiken gått hem, så vi som var kvar fick flytta oss så att alla satt på samma ställe så de slapp filma alla tomma bänkar… För oss var det bra för vi satt rätt långt ifrån från början men efter att vi flyttat oss satt vi jättenära, men vid det laget var vi så trötta efter all väntan så den rätta entusiasmen hade försvunnit vid det laget.

Vi gick efter 4,5 timme, då var det fortfarande inte slut. Trist att det skulle vara så långdraget, men vi tyckte ändå att det var kul att ha varit där. Kul att se hur det går till, och kul att få se lite kändisar! 🙂 Den 9 januari kommer programmet att sändas på Fox, så då gäller det att komma ihåg att ladda videon! Skulle vara rätt kul om vi kunde se nån liten glimt av oss själva åtminstone 🙂 Dessutom träffade vi på ytterligare en svensk familj som också var där, tyvärr var de långt efter oss i kön så vi satt inte bredvid varann men vi får spana efter dem också på tv! 🙂

Lucia

Här i USA firar man ju inte Lucia, så den 13 december var en helt vanlig dag i skolan för barnen. Men på fredagen, dan efter, hade Volvo sitt traditionsenliga luciafirande för de svenskar (och andra intresserade för den delen!) som bor här.

Jag var osäker på om barnen ville gå dit, de är ju såpass stora nu att de själva inte är intresserade av att gå med i tåget och eftersom Björn ändå var i Sverige kände jag att det inte spelade så stor roll för min del om vi gick eller inte. Men när Tess kom hem från skolan sa hon att hon jättegärna ville gå, en av hennes skolkompisar skulle dit så då blev det ju mer lockande för henne att gå dit också! Kompisen är amerikan, men hennes pappa jobbar på Volvo och de har varit expats i Göteborg för några år sen så de ville återuppliva minnena av svenskt luciafirande.

Jag har tyvärr inga bilder från luciatåget, jag hade bara med mig telefonen att ta kort med och mörkerbilder blir verkligen inte bra… Men det var riktigt mysigt där, barnen sjöng vackert och efteråt var det fika med lussekatter, pepparkakor och glögg. Kändes riktigt nostalgiskt! 🙂 Bäst av allt – de hade lottförsäljning och vi var ju tvungna att prova lyckan förstås. Och se på sjutton, vi vann!

IMG_2346

Ett paket med Ikeas Ballerinakakor, ett annat kakpaket med äpplefyllning samt en ALADDINASK! Mums! Det går faktiskt att köpa Aladdin här, i en affär som heter Jerusalems Market som ligger i High Point. Jag har själv inte varit där ännu, men en av svenskarna här har tipsat om den. Affären startades för att kunna erbjuda Greensboro-borna varor från Mellanöstern, men uppenbarligen har sortimentet utökats med delikatesser även från andra länder! Förutom Marabou-produkter kan man även köpa bland annat Önos saft, glögg och sirap. Den amerikanska motsvarigheten till vår sirap, molasses, har en rätt skum smak och är inte alls lika god som den svenska. Man kan inte använda den som ersättning för vår sirap eftersom det är så olika smak så det är ju kanonbra att det går att köpa ”riktig” sirap även här. Enda smolket i glädjebägaren är priserna – jag vet inte om allt är jättedyrt men åtminstone Aladdinaskarna är hutlöst dyra. 30 dollar för en ask, alltså över 200 kronor! Inte ens en chokladälskare som jag är beredd att betala så mycket, så därför var det extra kul att vinna en ask! 🙂

 

Juleljus i trädgården

Direkt efter att Thanksgiving var över gick proppen ur vad gäller julpyntning, över en natt var det plötsligt juleljus i var och varannan trädgård. Jag tycker det är jättemysigt, och trots att det vissa dagar fortfarande är runt 20 grader varmt här och således ingen snö så känner man ändå lite julstämning när man går runt och tittar. Även vi har förstås bidragit, på Black Friday åkte vi till Lowe’s och shoppade lite nya grejer eftersom vi ju har Sverige-elkontakter på våra gamla ljusslingor. Det blev två renar och några ”polkagriskäppar”, och nu ser det så här fint ut i vår trädgård:

IMG_3424

 

Vilket ju förstås är löjligt lite när man jämför med de flesta andra här, men vi kan ju inte köpa hur mycket som helst redan första året vi bor här! Vi får väl bygga på med mer och mer för varje år helt enkelt. Jag skulle till exempel gärna vilja ha ljusslingor längs med taknocken som våra grannar har:

IMG_3408

 

Eller vad sägs om detta huset som ligger lite längre neråt gatan här:

S1760008

 

Det är mycket vanligare här än i Sverige att man har olika slags figurer i trädgården förutom vanliga ljusslingor. Vi köpte ju som sagt renar och ”polkagrisar”, renarna är jättejättevanliga runtikring här upptäckte vi ganska snart (och de var hyfsat billiga också vilket kan ha varit en bidragande orsak 🙂 ). Många har en krubba:

IMG_3414

 

Det finns också gott om enorma uppblåsbara tomtar, snögubbar och annat som kan vara flera meter höga, tyvärr har jag ingen bild på någon än men jag ska försöka ta en bild snart.

Men så finns det ju de som går några steg längre… Blev tipsad om ett hus här i Summerfield som har en julbelysning som är lite utöver det vanliga. Pappan i familjen ägnar runt två veckor till att få upp allting, och har bland annat kranar till hjälp för att kunna få dit de högsta och tyngsta grejerna. Vad sägs om detta, skulle ni vilja bo grannar med denna familj? 🙂

Musiken ni hör kommer från radion. På en skylt i trädgården står det vilken radiokanal man ska ratta in, och de har alltså fixat så att ljusen blinkar i takt med musiken. Only in USA! 🙂