Del tre i denna reseberättelse blir en rapport från Borås, där Björns föräldrar bor numera och även hans syster och hennes man. Vi sov på hotell i Borås natten mellan lördag och söndag vilket var gudomligt skönt, vi behövde verkligen sova ut allihop! Sedan åkte vi hem till Björns föräldrar och fick se deras lägenhet för första gången. En jättefin lägenhet, ljus och välplanerad, och med väldigt bra läge så bättre kunde de inte ha det. Kul att äntligen få se den annat än på bild!

Sedan åkte vi hem till Björns syster med familj och åt påskbord nummer 2. Otroligt mycket god mat, jag måste säga att vi planerade bra när vi åkte hem just över påsk så att vi fick chansen att äta alla goda klassiska svenska rätter! 🙂

Bäst av allt var att vi även fick träffa både Björns syskon och alla syskonbarn, det var verkligen fullt hus:

Det var ju ett tag sen vi såg allihop nu, så det väldigt roligt för våra barn att få berätta om allt de varit med om under året. Vi trivs verkligen fantastiskt bra här i Summerfield, men den stora nackdelen är att vara så långt ifrån släkten. Det är ändå ett speciellt band man har till sina släktingar som inte går att ersätta med vänner hur nära vännerna än är, och jag önskar verkligen att vi kunde flytta med både föräldrar och syskon hit också!

Framåt eftermiddagen åkte vi vidare, denna veckan gällde det att vara effektiv för att hinna träffa så många som möjligt! Nästa anhalt blev därför Landvetter. Först lämnade vi av Tess hos hennes bästis, hon bodde sedan kvar där resten av veckan så att de skulle hinna umgås så mycket som möjligt. Tack A&P för att ni var så snälla och lät henne bo hos er!

Sedan vidare till våra vänner P & K, vars son är Max bästa kompis. Även här var det riktigt rörande att se killarna när de träffades, de har ju inte setts på över ett år men det var som om de träffats senast dagen innan när vi kom dit. Jag är otroligt tacksam för att vi lever i internets tidevarv där det är så enkelt att hålla kontakten trots stora avstånd! Tack vara facebook, skype och en vanlig hederlig telefon kan man höras av regelbundet utan några större problem. Max och hans kompis har varit väldigt flitiga med att ringa varann på helgerna och prata läääänge, och det märktes nu!

Hemma hos P & K fick vi det kanske godaste grillade köttet jag ätit, nånsin. P är en grillmästare av rang, och tar det här med grillning på stort allvar. Om jag berättar att han har två grillar, en gasolgrill där köttet bryns och får färg, och en kolgrill dit det sedan flyttas över och får ligga länge och långsamt ta smak av hickoryved så får ni en aning om vad jag pratar om… Det ”värsta” är att de ska komma och hälsa på oss i sommar, och jag tänker att vi får välja mellan två alternativ: antingen bommar vi igen grillen helt och kör på grytor och pastarätter, eller också överlämnar jag med varm hand ansvaret för grillningen på P och koncentrerar mig på tillbehören istället! 🙂

Hur som helst var det hur kul som helst att träffa dem igen! Ser verkligen fram emot att få besök i sommar, och vi kommer dessutom att åka med dem till Washington D.C några dagar så det ska bli riktigt spännande!

Efter en väldigt trevlig kväll åkte sedan jag och Björn till hotellet i Göteborg, medan Max bodde kvar hos sin kompis resten av veckan. Tack P & K, det var jättesnällt att låta honom göra det! 🙂

På påskafton gick jag, Björn, Max och Tess en långpromenad ut till Stångehuvud ihop med syrran och hennes man. Stångehuvud måste vara en av Sveriges vackraste platser! Älskar de kala klipporna och havet. Just havet är nog en av de saker jag saknar mest i Greensboro, är man uppvuxen på västkusten vill man gärna ha saltvattenslukten i näsborrarna och en möjlighet att se ut över ett hav som sträcker sig ända mot horisonten, och inte en liten ynka insjö… Här kommer lite bilder från turen:

Vi börjar med lilla Maja, mammas och pappas westie som fick följa med på promenaden och springa av sig ordentligt. Dagen till ära iförd sin stickade tröja, nytrimmad och lite frusen som hon var:

 

I väntan på varmare väder:

 

30 mars och det är fortfarande i allra högsta grad vinter…

 

Här och var finns vackra räcken i svart smidesjärn utplacerade vilket är tur, för det kan vara brant och halt på sina ställen:

 

Sveriges mest fotograferade lilla fyrvaktarstuga? Måste åtminstone vara det vanligaste motivet i Lysekil, möjligtvis i konkurrens med kyrkan. Söt är den i alla fall!

 

Nästan allihop samlade, förutom Tess som vägrade vara med på kort… 🙄

 

Jag riktigt känner den salta tånglukten när jag ser den här bilden! 🙂

 

 

Det finns uppenbarligen friskusar som ger sig ut på segeltur när det endast är ett par plusgrader ute…

 

Som sagt, det är nåt visst med havet som bara fortsätter och fortsätter så långt ögat kan nå…

 

Sjöbodar:

 

Badplatsen Pinnevik, tyst och öde i väntan på värmen och badgästerna…

 

Vikarvet, och den lilla stugan som finns där och som bevarats som den såg ut när den byggdes nån gång på 1800-talet:

 

Istället för kylskåpspoesi? 🙂

 

Kallbadhuset i Havsbadet:

 

Slutligen en vy över Lysekil:

 

Väl tillbaka igen tvingade vi med milt våld med våra föräldrar ut på fika. De tyckte att det hade varit enklare att ta en fika hemma, men gav med sig till slut! 🙂 Vi åkte till en relativt ny restaurang som heter NH5, och som verkar vara innestället i Lysekil för närvarande. De har även fika, och det ingår en underbar utsikt ut mot havet. Har ni vägarna förbi Lysekil nån gång kan jag rekommendera er att gå dit, det var mysigt! 🙂

 

Morfar och Max!

 

Efter detta var det dags att gå tillbaka och fixa med påskbordet. Massor med god mat, bland annat RÄKOR! Mums! Dessutom fick jag en bok i födelsedagspresent, Brinnande Livet av Alice Munro. Det är en samling noveller, har läst några stycken hittills och de är riktigt, riktigt bra. Hon är duktig på att skriva på ett enkelt och vardagligt sätt om händelser som egentligen, när man tänker tillbaka på novellen efteråt, är väldigt stora och omvälvande i karaktärernas liv. Det är skickligt gjort att beskriva det som om det vore vanliga vardagshändelser istället för att ta i med storsläggan, för det är ju precis så det är i livet. Ibland förstår vi inte förrän efteråt vilken betydelse vissa händelser kommer att få på våra liv. Enligt min syster, som är bibliotekarie och borde veta!, spås hon till och med att bli nästa Nobelpristagare. Skulle vara häftigt i så fall att för en gångs skull veta vem det är och till och med ha läst en bok av författaren i fråga! 🙂

Jag fick också en sjal som min snälla syster stickat åt mig. Jättefin mönsterstickad i olika orangea färger, mina favoritfärger! Dessutom hittade jag senare en ny vårjacka och det visade sig att färgerna gick ihop hur snyggt som helst! Tack Nettan! 🙂

 

På kvällen sen var det dags att ta adjö för den här gången. Alltid lika jobbigt, men vi skulle ju vidare mot Borås och hälsa på Björns släkt.

På fredagen var det som sagt dags för färd till Lysekil. Det var första gången barnen träffade morföräldrar, morbror och moster sedan vi flyttade så det var ett kärt återseende! Både jag och Björn har ju varit i Sverige och jobbat sen vi flyttade och då träffat mina föräldrar och jag träffade även brorsan när jag var där innan jul, men syster min och hennes man har vi inte sett på över ett år så det var väldigt, väldigt kul att se dem igen.

Dessutom var min pappa riktigt pigg vilket var underbart att se! Han är svårt sjuk i hjärtsvikt och KOL och mår inte alltid så bra, men nu levde han upp rejält och var riktigt pigg och pratglad. Härligt!

Vi passade på att ta en promenad på eftermiddagen i vårsolen, det var riktigt skönt väder och man kunde ana att det kanske skulle bli vår i alla fall efter denna maratonvinter…

Här kommer lite bilder från promenaden. Vi gick förbi Gamlestan med de typiska bohusländska husen:

Vidare ner till Norra Hamnen. Det är så mycket mer stämningsfullt att gå omkring där nu på vintern/våren innan alla fått i sina båtar i sjön och det vimlar av skränande badgäster överallt…

 

Fast det klart, det fanns väl en och annan bofast som skränade också… 🙂

Fram tills för några år sen var Norra Hamnen ett otroligt fult och tråkigt ställe med bara lite industribyggnader, men nu har man rustat upp och fixat till det rejält. Bland annat har man byggt bostäder som trots att de är väldigt moderna i designen ändå flyter in fint i miljön. Hade jag haft råd med ett sommarboende i mångmiljonklassen hade jag inte haft något emot att bo här med en vidunderlig utsikt ut över havet!

Här kan man ligga och gotta sig i solen om ett par månader!

Gångväg över till Ålevik:

Åter på Kungsgatan såg vi några cykelställ som fått fina stickade vintersockor och till och med skor! 🙂

Slutligen var jag bara tvungen att ta en bild på hur det ser ut hemma i köket hos mamma och pappa. De har en westie som inte är sådär jätteförtjust i mat, i alla fall inte när det gäller hennes eget torrfoder. Då kan man förvara maten såhär, vilket onekligen ser väldigt praktiskt ut!

Alla som har en matglad hund förstår nog varför jag reagerade! 🙂 Hade jag ens kommit på tanken att förvara Javas mat i en hink utan lock bredvid hennes matskål hade hon trott att hon dött och hamnat i himlen, och tömt hela hinken innan jag ens släppt handtaget… Det är onekligen skillnad på olika hundar och raser! 🙂

Dagen efter, på Påskafton, gick vi ut och gick en långpromenad i Stångehuvud och njöt av det soliga vädret och de otroligt vackra klipporna. Bilder i nästa inlägg!

Förra veckan var det dags för vår första gemensamma resa hem till Sverige! Vi valde att åka nu eftersom barnen jättegärna ville hälsa på i sina gamla skolor, så då var det praktiskt att åka på onsdag innan påsk så att de hann med ett skolbesök innan påsklovet startade och de därmed inte behövde ta ledigt så många dagar från skolan. Med tanke på mängden läxor de har i vanliga fall ville de absolut inte vara lediga mer än nödvändigt så att inte hela resan skulle gå åt till att försöka hinna med skolarbetet!

På onsdag morgon åkte vi således iväg för att lämna hundarna på boarding (hundpensionat). Katterna skulle en snäll granne ta hand om men hundarna kräver ju mer och är därmed svårare att leja bort. Tyvärr var det hundpang (Bed&Biscuits i Summerfield, rekommenderas varmt!) vi anlitat i somras fullbokat så vi fick ta ett annat och lite dyrare men det skulle förhoppningsvis bli bra ändå. På väg därifrån och mot flygplatsen stannar vi vid ett rödljus, och jag sitter och pillar på mitt nagellack som börjat flagna och har därför ingen uppsikt bakåt i backspegeln. Rätt vad det är säger det PANG och vi kastas bakåt mot ryggstöden. Det visar sig att en bil kommit körande rakt in i oss bakifrån där vi stod helt stilla! Jag som suttit lite framåtlutad fick en rejäl smäll och ordentligt ont i nacken av smällen.

Det visade sig att den som körde på oss enligt egen utsago ”satt och stirrade ner i knät” och därför inte såg att vi stod stilla. Låter väl inte jättetroligt att man sitter och stirrar ner i knät när man kör bil tycker jag, förmodligen satt hon och sms’ade eller facebookade skulle jag tro… Ännu en påminnelse om hur farligt det är, hade hon haft högre fart kunde det gått riktigt illa!

Vi hade ju bråttom till flyget och hade inte tid för någon större utredning utan vi utbytte kontaktuppgifter så får vi ta tag i det när vi kommit hem. Kofångaren och registreringsskylten blev hoptryckta och fick fula märken så det får väl bytas antar jag. Suck!

Min nacke däremot mådde inte alls bra. Jag fick en blixtrande huvudvärk med en gång och kunde inte röra huvudet utan att nacken gjorde ont. Ett tag var jag osäker på om jag skulle våga åka iväg, men vi enades om att jag skulle åka med den första etappen till New York i alla fall, blev det för illa fick jag väl åka tillbaka därifrån i så fall. Några timmar (vi hade en väntetid på 5,5 timmar i NY) och en överdos painkillers senare kändes det bättre och jag bestämde mig för att åka med, inte sjutton vill man åka hem igen och missa hela resan! (Även om jag, om jag ska vara riktigt ärlig, ett tag drömde om en hel vecka ensam hemma då jag skulle kunna passa på och jobba hur mycket som helst utan en familj som ”störde”… 🙂 ).

Till slut satt vi på planet över Atlanten i alla fall, och kunde se fram mot en intensiv vecka hemma i Svedala. Eftersom vi var där så kort tid var praktiskt taget varenda minut inbokad med besök hos släkt och vänner men det såg vi fram emot väldigt mycket!

 

Vi rivstartade direkt på morgonen. Vi landade 8.30 och efter lite trassel med att få ut hyrbilen (bokningen hade hastigt och lustigt försvunnit) åkte vi iväg och lämnade av Tess vid hennes skola. Bästa kompisen stod och väntade och det värmde verkligen i hjärtat att se hur glada de var att få träffas igen! Hon och hennes familj var och hälsade på oss i Summerfield förra sommaren och denna sommaren kommer hon och hennes mamma till oss en vecka igen, yey!

Därifrån direkt in till Max skola, dit även jag och Björn följde med. Vi känner lärarna där så bra så vi ville gärna passa på och hälsa på dem vi också, och det slutade med att vi blev kvar allihop i drygt tre timmar! De ställde in undervisningen resten av dagen eftersom de tyckte att klassen lärde sig mycket mer av att fråga ut Max och oss om USA och allt som skiljer sig åt mot Sverige så det blev mycket frågor och roliga diskussioner. Jätteroligt!

Sen vidare till hotellet och checka in. Egentligen skulle vi sova den första natten hemma hos vänner till oss (ovannämnda kompis till Tess och hennes familj) men strul med hotellbokningar gjorde att vi fick en gratisnatt på hotell så då bodde vi där istället. Fördelen var att vi kunde ta en power nap på nån timme på eftermiddagen vilket verkligen behövdes. På kvällen åkte vi sedan hem till familjen och åt en jättegod middag och Tess sov sedan över där. Så mysigt det var att träffa våra vänner igen! Man kunde ju tycka att vi skulle vara för trötta för att orka med något umgänge alls, eftersom vi vid det laget varit igång i över 30 timmar förutom den korta vilan på hotellet. Men det var bara så mysigt att träffas igen och äta god mat, dricka vin (nåja, vatten för mig. Björn var smart nog att ta det billigare alternativet när han bokade hyrbilen vilket gjorde att endast en av oss fick köra bilen, gissa vem han valde!) och prata med trevliga människor som man verkligen kopplar av ihop med. Vi kände båda två att det varit som en riktig vitamininjektion när vi slutligen åkte tillbaka till hotellet igen! Mys! 🙂

Dagen efter styrde vi kosan mot min familj i Lysekil, mer om det i nästa inlägg!