Förargelseväckande beteende?

av utvandrare

I lördags var vi hemma hos goda vänner och åt middag. Vilket hus de hade! Helt fantastiskt. Alldeles nybyggt vilket förstås bidrar, och med jättesnygga färg- och materialval. Ett skafferi man kunde gå vilse i och ett enormt kök som var tämligen nära mitt drömkök. Rejäl köksö som man kan sitta vid, en ”breakfast area” där man har matbordet och ett keeping room med öppen spis där man kan sitta och hålla den som lagar mat sällskap. En kul detalj var något jag inte sett förut – vid spisen var en kran som var ledad på mitten så att man kunde fälla ihop den in mot väggen. Det var en s.k pot-filler – en vattenkran så att man kan hälla vatten i kastrullen när den står på spisen så man slipper bära den tunga kastrullen från diskhon. Smart!

Innan vi skulle åka iväg var det lätt kaos. Barnen hade diverse aktiviteter för sig så de skulle vara hemma själva på kvällen. De fick löfte om att beställa hem pizza mot att de själva skulle leta reda på en rabattkupong från Attractions-boken vi köpt (ungefär som Idrottsrabatten i Sverige, massor med rabattkuponger på allt möjligt). De hittade en kupong på halva priset på Domino’s, Björn frågade om den gällde även för hemkörning vilket de sa att den gjorde, och allt var frid och fröjd. Fram till 10 minuter innan vi skulle åka. Då upptäckte Björn att det stod NO DELIVERY (gäller ej för hemkörning) med stora bokstäver på kupongen. Suck! Alltså fick först Björn, och sen jag, sätta sig och leta reda på andra kuponger (nej vi är inte snåla, bara ekonomiska!) på Papa John’s istället och beställa därifrån (40% rabatt på varje pizza, yey!)

Under tiden ryckte Björn åt sig en skjorta och ett par byxor i panik och slängde på sig. Vi hade extra bråttom eftersom vi även var tvungna att hämta Björns skjortor, som varit inlämnade på tvätt, innan de stängde. In i bilen och iväg. Då upptäckte Björn att den skjorta och de byxor han fått tag i var allt annat än rena, stora fläckar här och var (vete tusan vad han haft för sig). Dessutom hade ingen av oss hunnit borsta tänderna innan vi stack, och vi kände oss allmänt ofräscha. När det var en minut kvar innan tvätteriet stängde svängde vi in på parkeringen på två hjul och hoppade in och hämtade skjortorna. Det ligger precis vid Food Lion (mataffär), så då passade vi på att köpa tandborste och tandkräm också eftersom vi ändå var där. Jag vet inte varför, men jag känner alltid att jag måste borsta tänderna innan jag ska iväg nånstans!

Nåväl, vi stod kvar på parkeringen utanför mataffären och under tiden som Björn stod utanför bilen och bytte skjorta (himla käckt att vi hann hämta de rena skjortorna) så satt jag inne i bilen och började borsta tänderna. Råkade titta upp, och såg hur en gammal Chevrolet innehållande ett äldre par krypkörde förbi oss. Tanten tryckte sig bakåt i sätet och stirrade med runda ögon på mig, och på Björn som stod med bar överkropp och krängde på sig den nya skjortan. Farbrorn, som var den som körde, kramade ratten hårt och böjde sig fram och stirrade sådär som folk gör när de kör förbi en bilolycka längs vägen. Det var garanterat första gången de såg någon borsta tänderna samt byta kläder på Food Lion’s parkering, man kanske inte gör sånt offentligt här i amerikat 🙂

Vi såg inte ett enda blåljus bakom oss när vi körde vidare i alla fall, så polis var förmodligen inte tillkallad. Tyvärr hade vi glömt att ta reda på adressen dit vi skulle och Björns vanliga ”äsch vi kör lite på känn, jag hittar nog när vi närmar oss” funkade inte så bra så vi fick ringa ett par gånger på vägen innan vi äntligen kom fram, något *host* försenade.  Resten av kvällen var väldigt trevlig, i alla fall! 🙂

Det värsta är över

av utvandrare

Stormen håller fortfarande på, men nu börjar den avta så sakteliga. Fruktansvärd bilder från New York där Manhattan, Brooklyn, Queens står i brand, och skador för miljarder längs med kusten… 16 döda hittills, mer än 7 miljoner människor är utan ström.

Här har vi dock klarat oss hur bra som helst. Det blåser och är kallt (endast 6 grader *huttrar*), men inte annorlunda än en ”vanlig” höststorm egentligen. Björn var lite osäker på om han skulle kunna åka till jobbet, men efter att vi kollat på vädret på nyheterna så åkte han. Han ringde när han kom fram, det var inga problem på vägarna mer än på ett ställe där ett träd blåst ner. Som tur var precis vid brandstationen så det var redan folk ute och röjde.

Det har kommit några regndroppar och mer är att vänta, men det är inte längre någon risk för snö. Däremot har det kommit en hel del snö uppe i bergen i North Carolina. Boone hade fått 30 cm sa de på nyheterna i morse och mer ska komma under dagen. I en annan stad, kommer inte ihåg vad den hette, har någon driftig resort-ägare kört igång snökanonerna och börjat fixa till skidbackarna och skulle öppna dem rekordtidigt!

Igår kväll fick vi sms från Max busschaufför. Han ingår i en räddningsstyrka som ska åka till Connecticut och hjälpa de drabbade där, och tog sig tid att sms’a alla på hans rutt och tala om att det blir en vikarie som kör bussen idag. Jag har sagt det förut och säger det igen – han är bäst! Och plötsligt kände man allvaret ännu mer när sms’et kom, det blev på något sätt verkligare än att bara höra om det på tv. Frågan är om det går att gå ut i skogen med hundarna idag, eller om jag ska hålla mig till vägarna. Jag tror inte att det är någon fara, men avvaktar lite till.

Hurricane Sandy

av utvandrare

Det var ju inte mer än ett par dar sen jag bloggade om indian summer och hur varmt vi har det här. Det fick jag ju äta upp ganska snabbt. Just nu är det 5 grader och blåser rejält. Självklart till följd av orkanen Sandy, men ändå. Imorgon ska det bli omväxlande regn och snö! 😯 Tess har redan börjat hoppas på en snow day… 🙂

Sandy härjar för fullt längs med östkusten nu. TV rapporterar om stormen oavbrutet och har gjort hela dagen och i New York City, Atlantic City och de andra städerna längs med kusten har man evakuerat för fullt. De som inte gett sig av nu kommer inte att kunna göra det heller. Här i North Carolina är det också ganska illa, dock inte där vi bor som tur är. Den verkar hålla sig längs med kusten, i alla fall än så länge, så i bland annat Outer Banks, som ligger vid kusten i North Carolina, har vägarna spolats bort. Tur att vi bor en bit inåt landet!

Jag är ju lite vädernörd, i den bemärkelsen att jag tycker det är fascinerande och spännande när det brakar loss rejält, men det finns ju gränser. Det här är inte det minsta spännande, bara hemskt för de stackarna som drabbas. Borgmästaren i New York gick till och med ut och sa att ”människor kommer att dö i den här stormen”, det var alltså inte en fråga om att det finns en risk utan de räknar kallt med att så kommer det att bli… Precis när jag skriver detta säger de på tv att det första dödsoffret har skördats, en person i Maryland kraschade med sin bil i stormen. Varför man nu ger sig ut och kör bil i det vädret, men tragiskt är det ju i vilket fall.

Vi hoppas bara på att  vi ska få behålla strömmen, nu när det inte är så varmt längre och med dessa hus som inte är så isolerade så blir det snabbt utkylt. Förut idag var jag ute och tog in allt lösliggande i trädgården och på altanen så att det inte ska flyga omkring grejer åtminstone. Studsmattan står däremot kvar, förhoppningsvis ska det inte vara någon fara med den, tung som den är. Men jag fick lite skrämselhicka när en kompis la ut en bild (från någon på instagram, tagen nu idag om jag förstod det rätt) på facebook där man såg en studsmatta hänga uppe i elledningarna. 😯 Det får vi verkligen hoppas att vi slipper se när vi vaknar imorgon bitti!

Mer rapporter kommer nog imorgon, jag ska ta med mig kameran när jag går ut med hundarna även om jag som sagt inte tror att det blir så farligt här.

Inför skolresa

av utvandrare

Tess ska snart iväg på skolresa med alla åttorna och kom hem med en lapp från skolan med info. De ska bara vara borta över dagen, så de ska ha med egen matsäck och åka med en activity bus som ser ut som de vanliga skolbussarna fast de är vita istället för gula:

Blev lite full i skratt när jag läste igenom lappen. När det varit en sån här kort tripp i Sverige har man fått hem en lapp med vart de ska och ett käckt ”ta med matsäck, kläder efter väder och ett glatt humör!” och så har det varit bra med det. Så icke här. Jag översätter:

Vi har planerat en skolresa som kommer att berika de elever som deltar. Resan ses som en förberedelse/uppföljning för att berika det vanliga skolarbetet. Eleverna kommer inte att få delta om inte föräldern har gett sitt tillstånd. Skolan är ansvarig för eleverna enligt den lag som gäller i North Carolina.

Om en olycka skulle inträffa kommer vi att söka läkarvård omedelbart. Föräldern kontaktas och kostnaden för sjukvård kommer att falla på föräldern eller vårdnadshavaren.

Det är av yttersta vikt att eleverna uppför sig. Vi förväntar oss att de alltid uppför sig så bra de kan. Skulle någon uppföra sig på ett olämpligt sätt kan det bli tal om disciplinära åtgärder, i extrema fall kan det innebära att eleven får transporteras hem separat vilket föräldern i så fall får betala.

De gillar ju att gardera sig, amerikanerna! Nu har man lärt sig att det mest är en massa text som ska stå där om utifall att och att det inte är riktigt så allvarligt som det låter, men man hickar till lite grann 🙂 Lappen som sedan ska fyllas i och skickas med till skolan innehåller, förutom målsmans underskrift och telefonnummer:

  • Läkarens namn och telenummer
  • Namn på försäkringsbolaget + policynummer
  • Namn och telefonnummer till någon närstående ifall det skulle vara så att de inte får tag i föräldern
  • Föräldern ska även fylla i vart det är som skolresan ska gå till, enligt Tess är detta för att försäkra sig om att föräldern verkligen har läst lappen ordentligt och vet vart de ska nånstans…

Förutom att de ska ha med sig egen lunch så kostar resan 18 dollar (knappt 130 kronor). Man kan även säga till om man inte vill skicka med lunch utan istället vill att läraren tar med lunch från skolcafeterian (till extra kostnad då förstås). Det är så självklart här att allting kostar, vi är ju så vana vid att skolresor ska vara kostnadsfria så långt det är möjligt men här kostar det extra för allt som går utanför det ordinarie programmet. Jag kan tänka mig att 18 dollar är mycket för de som har det sämst ställt, och förmodligen kan ju inte de barnen följa med på resan. Jag hoppas att det finns någon fond eller liknande som man kan söka pengar från i de fallen…

 

 

Skolfoto

av utvandrare

För ett tag sen var det dags att ta skolfoto, vi fick hem lappar där man kunde beställa vilken uppsättning foton man ville ha och vilken bakgrund man ville ha på dem. Så långt tämligen likt så som vi har det i Sverige.

En detalj skiljde dock – det brukar ju varje år i Sverige komma minst en artikel i tidningen om att vissa företag retuscherat bilderna innan de skickats hem. I år läste jag att en stackars tjej t.o.m råkat få ett tredje öga i pannan på klassfotot, dock inte med flit förmodar jag… Förut var det väl oftast så att fotoföretaget retuscherat utan att fråga, men i år verkar de gå ut öppet och fråga om man vill fixa till fotona.

Här i USA har man ingen sån debatt alls, vad jag hört. Här i valfrihetens land verkar det vara helt självklart att erbjuda photoshopade bilder, frågan är mest hur mycket man vill retuschera. Räcker det med att ta bort finnar och andra utslag, eller vill man köra på fullt ut och även bleka tänderna, få en jämn och snygg hudfärg och ta bort ärr och annat ”störande”:

 

Man tar sig för pannan, det gör man verkligen. När man sitter och tittar på sina barns skolfoton efter 10-20 år, är inte en stor del av charmen då att se hur barnet vuxit, tappat tänder, fått nya året efter, fått finnar och kanske ett och annat ärr efter nån fotbollsmatch och överhuvudtaget gått igenom alla stadier som en människa gör från 6-årsåldern och upp till de sena tonåren? Vill man verkligen se en plastig Barbie-version av sitt barn? Alldeles oavsett vad det gör för barnens självkänsla att se en ”perfekt” kopia av sig själv och veta att det där tydligen är idealversionen men sådan kommer man aldrig att lyckas se ut på riktigt…

Utvecklingssamtal

av utvandrare

Idag har jag och Max varit på utvecklingssamtal. På det stora hela var det väldigt likt de utvecklingssamtal vi haft i Sverige. Vi pratade om hur det gick i varje ämne, dock hade varken vi eller Max behövt fylla i något formulär i förväg med kommentarer om respektive ämne. Det var inget vi sörjde om jag ska vara ärlig, visserligen är det väldigt bra när det väl är gjort och att man kan titta tillbaka på tidigare år och se hur utvecklingen varit och vad man tagit upp förut. Men, och förlåt alla lärare, det är ju så dödens tråkigt att fylla i dem! Särskilt som förälder tycker jag det är näst intill omöjligt att ha en åsikt om precis varenda ämne de läser. När jag gick i skolan behövde aldrig föräldrarna göra sånt, men nu ska man som förälder ha koll på precis allt känns det som.

Allt var väldigt positivt i alla fall, vilket jag hade förväntat mig men det är ändå skönt att höra att allt funkar så bra. Förutom i ett av ämnena – fysik! Han ligger på A i alla ämnen utom fysik, där ligger han på C just nu. Jag tycker inte att det är så mycket att hetsa upp sig över, vi har inte bott här ens ett år än och om han första året på high school i ett nytt land ligger på A i alla ämnen utom ett så är det väl bara att vara tacksam! Dessutom, när vi var i skolan på föräldramöte i början på terminen så varnade fysikläraren för att hans ämne är väldigt tufft och att de flesta brukar ha problem med just det, så vi var ju beredda på att det skulle bli jobbigt där. Självklart vill vi ju att han ska ha bra betyg i alla ämnen och vi vet ju att han har kapaciteten för det, men vi har väl helt enkelt inte så bråttom och tycker dessutom att hans välbefinnande går främst!

Men hans advisor, som man har utvecklingssamtal med, ägnade hela samtalstiden åt att diskutera hur Max skulle komma upp till ett A även i fysik. Alla lärare på skolan har handledningstid på lunchen, då kan eleverna komma dit och ställa frågor och få en genomgång på sådant som är svårt. Vi diskuterade att eftersom det är så mycket tekniska termer just i fysik och eftersom engelska ju faktiskt är Max andraspråk så kan det kanske vara så att han missuppfattar vissa termer. Ibland kan man ju tro att man vet exakt vad som menas men att det finns en nyansskillnad som man inte uppfattar.  Så handlingsplanen nu är att Max två gånger i veckan ska utnyttja handledningstiden till att få mer koll på sånt som han är osäker på och att han dessutom ska dubbelkolla det han tror att han uppfattat så att det verkligen stämmer.

Hans advisor var först inne på att Max skulle gå dit varje lunch, men jag tyckte inte att det var en särskilt bra idé. Jag kan inte förstå att de tror att lösningen på allt är att klämma in ännu mer information på varje ledig stund av dagen, man måste ju få en möjlighet att koppla av och rensa hjärnan en stund varje dag också! Så vi enades om två dar i veckan och se hur det funkar.

Överhuvudtaget tycker jag att den största skillnaden i synen på skolarbetet här jämfört med hemma att det är ännu mer resultatinriktat här. Och lösningen för att prestera mer verkar i de flesta fall vara att plugga mer och hårdare. Det kanske blir så när de hela tiden räknar resultat i procent; när eleverna haft ett prov eller en hemläxa räknar lärarna på hur många procent rätt de har. Även om det är samma sak att säga att man haft 8 rätt av 10 på ett prov eller att man haft 80% rätt, så känns det så mycket mer allvarligt att säga 80%. Det gäller verkligen att se upp så att inte hetsen och stressen blir för stor.

Indian summer

av utvandrare

27 grader varmt idag. 27! Känns helt overkligt att se alla röda och gula löv på träden och samtidigt gå runt i t-shirt och shorts och svettas. Jag tog en tur på en halvtimme med hundarna på eftermiddagen när det var som allra varmast och när vi kom tillbaka var de helt slut, de tyckte att förmiddagspromenaden med sina 17 grader var betydligt behagligare tror jag! 🙂

I Sverige kallar vi ju såna här varma dagar på hösten för brittsommar, efter Britt som har namnsdag i september. Här kallas de istället för indian summer, indiansommar. Nån som vet varför? Det engelska ordet indian kan ju betyda både indian och indier (eftersom det ju rådde en viss förvirring var Columbus hade hamnat nånstans och han således döpte lokalbefolkningen till indians = indier), även om man brukar kalla indianer för native Americans. Men uttrycket ”indian summer” ska ju i alla fall betyda indiansommar, och inte indisk sommar, men varför det heter just så vet jag inte. Om någon vet får ni gärna kommentera och berätta!

Bäst att passa på och njuta av det fina vädret i alla fall. Just nu härjar orkanen Sandy i Bahamas och håller på att dra sig uppåt Florida. Den ska inte komma hit är det sagt, men tydligen ska det ändå bli ganska så blåsigt även här i helgen. Hittills har vi faktiskt inte varit med om en enda orkan sen vi kom hit, och det är vi ju naturligtvis tacksamma för. Samtidigt hade det varit lite mäktigt att få uppleva en, åtminstone en liten en, om vi är inomhus, och inget allvarligt händer… 🙂 Men det är väl bäst att inte önska för mycket, risken är att man får mer än man bett om!

Pumpasäsong på Starbucks :)

av utvandrare

Mera bakverk, även om det inte är jag själv som står för bakningen. Om ni inte testat det än så kommer ett tips här:

Pumpkin cheesecake, med valnötter på toppen, hur gott som helst! De har även pumpkin bread, som nog till och med är ännu bättre, saftigt och gott även om det mest smakar kanel 🙂 Överhuvudtaget så smakar väl inte pumpa så mycket, jag tycker att det mesta man bakar med pumpa smakar just kanel. Men det blir ju saftigt och gott!

 

Baka

av utvandrare

Det finns ett väldigt enkelt sätt att imponera på amerikaner, har jag märkt. Bjud på hembakat! Alla har blivit otroligt imponerade över att vi inte bara kan baka, utan att vi faktiskt tar oss tiden att göra det istället för att bara köpa en påse kakor i affären. Tess klasskompisar nästan slåss om att få smaka när hon har med sig hembakta chocolate chip cookies till skolan vilket förvånar mig en del faktiskt. Fördomsfull som jag är tänker jag att eftersom de flesta mammorna inte jobbar så borde de väl baka nån gång åtminstone, men tydligen inte.

Nu är jag egentligen inte typen som gillar att baka. Alls. Min syster fick de generna, jag är mer för att laga mat. Men eftersom jag a) har köpt min fina Kitchen Aid mixer och känner att jag måste se till att få valuta för pengarna den kostade och b) det finns smygvägar att ta, så förekommer det hembakt då och då i det Villingska hemmet numera. Här är det väldigt lätt att välja hur jobbigt man vill göra det för sig:

Antingen är man jätteduktig och gör allt från grunden, och ser samtidigt till att mixern får komma till användning:

 

Eller också är man lite halvlat och köper ett paket med kakmix. Just det här, Betty Crocker, finns i de flesta mataffärer här och kan verkligen rekommenderas. Blir jättegott!

 

Det tredje alternativet har jag aldrig sett i affärer hemma i Sverige. Man köper helt enkelt en ”korv” med kaksmet och klickar ut direkt på plåten, kan det bli enklare?! Det är dessa kakor som Tess kompisar tycker är så fantastiska. Vilket är tur, för skulle jag göra egna kakor skulle det inte bli särskilt ofta…

Ko-chock

av utvandrare

Tja, har man inga kittlande nakenchocker att skriva om får man göra sitt bästa att hitta på spännande rubriker…

Idag gick vi ut i skogen här hemma, hundarna och jag. Vi har ju hållit oss borta därifrån sen jaktsäsongen började, men nu ska det nog vara ok att gå där igen. För säkerhets skull tog jag på reflexvästar på både hundarna och mig själv för att minska risken att bli förväxlade med något vilt djur. I lördags var Björn ute med hundarna på den trail som jag brukar gå med dem på, och då mötte han en kvinna som var ute och gick med 5 (!) hundar. Hon såg Java på avstånd och blev helt förskräckt och skrek ”grizzly bear, grizzly bear”! Det har inte riktigt slagit mig tidigare att Java skulle kunna förväxlas med en grizzlybjörn, men likheten är ju faktiskt slående (Java överst i bild):

För att inte riskera att Morris skulle förväxlas med en isbjörn var det alltså reflexväst på som gällde för båda hundarna. Taktiken lyckades, vi kom hem helskinnade (och såg inte röken av någon jägare heller för den delen)!

Däremot fick Java en chock som hon nog svårligen kommer att hämta sig från. När vi kommit halvvägs ungefär kom vi fram till en liten konstgjord sjö där hon alltid brukar hoppa i och ta sig ett dopp. Den ligger i en inhägnad hage, men jag brukar av någon anledning missa att se att hon kryper igenom stängslet… Hon måste ju få svalka sig, och oftast är det inga djur i hagen. Men så var icke fallet denna gång. Hon hann inte mer än en meter innanför stängslet förrän en ko tittar dit och sätter av i full galopp mot henne. Jäklar, vad rädd hon blev, hon vände mer eller mindre i luften och flög tillbaka genom stängslet igen… Jag tror inte att hon går i närheten av en ko igen på länge, så det var ju i och för sig bra!

Morris däremot är av ett annat virke. Han hade inte gått in i hagen när Java gjorde det, men när han såg kon komma springandes så började han skälla allt vad han kan och sprang in i hagen. Knäpphund, man undrar ju vad sjutton han tänker. Självinsikt, någon? Liten terrier vs. mycket stor ko borde inte vara till terrierns fördel, men det är uppenbarligen inget han funderar på… Jag lyckades kalla in honom  i alla fall och fick sen släpa med mig honom en bra bit i koppel, för han skulle minsann tillbaka och göra upp!

Annars var det en fin tur idag, kul att kunna gå omkring i ”vår” skog igen. Nu är hösten igång för fullt, löven riktigt regnar ner och det är en tjock matta med prasslande löv på stigarna.