Inför skolstart

av utvandrare

Imorgon börjar skolan igen för Tess, Max började redan i onsdags och var såhär tjusig första skoldagen 🙂

Även om han började lite tidigare så var det ganska bra, de hade halvdagar både onsdag och torsdag och sen var det ju bara en heldag innan helgen, så det var en mjukstart. Däremot var det ingen mjukstart vad gällde läxor, han har redan haft fyra stycken sedan han började. Lägg sedan till summer reading + sommarläxa i matte och fysik så förstår ni vad han pysslat med den senaste veckan! 🙂

Veckan innan var vi och hälsade på på skolan, han börjar ju på high school nu så det blir spännande att se hur det är. Bland annat träffade vi hans ”academic advisor” (typ mentor, som hjälper till med lite allt möjligt vad gäller skolarbetet) som även är historielärare, och fick se hans klassrum. Oj, vad jag hade velat gå i skola där! Så mysigt klassrum med väggar som var klädda med bokhyllor, vissa av böckerna från 1500-talet och tämligen värdefulla. Han försöker få böcker på alla språk som eleverna talar, så vi ska se om vi kan få tag på någon lämplig historiebok på svenska som kan införlivas i samlingarna. Dessutom älskar han historiska prylar av alla de slag, och visade oss en äkta armbindel med hakkorset på samt två järnkors från andra världskriget. Det kändes väldigt läskigt att hålla i dem, måste jag säga!

I fredags var det öppet hus i Tess skola, så att både elever och föräldrar kunde få träffa alla nya lärare. Här har man inte samma core-lärare hela middle school (encore däremot är samma), utan man byter varje år. Lite skumt system, tycker jag. Det måste vara svårt för lärarna att få nya elever varenda år och aldrig lära känna dem riktigt ordentligt, och för eleverna blir det ju lite rörigt. Tess var dock ganska glad eftersom alla hennes lärare utom en var väldigt stränga i våras så hon hoppas på ”snällare” lärare i år 🙂

Dagen innan ringde telefonen hemma, och jag såg på nummerpresentatören att det var från skolan. När jag svarade hörde jag en röst som bad att få tala med Tess, hon presenterade sig inte eller sa var hon ringde ifrån. Jag langade över telefonen till Tess och det visade sig att det var hennes nya klassföreståndare (homeroom teacher heter det här) som ville berätta att Tess hamnat i hennes klass och önska henne välkommen till öppet hus. Det är onekligen lite skillnad mot Sverige, visserligen är det jättebra att det är tydligt att det är Tess som är huvudpersonen och att det är henne som läraren framför allt behöver prata med, men borde man inte åtminstone presentera sig när man ringer och tala om att man är dotterns nya lärare? Dan efter åkte vi till skolan, och samma sak var det när vi kom dit. Lärarna hälsade på Tess och pratade med henne och tog inget initiativ till att prata med mig om inte jag gjorde det. De var absolut inte otrevliga på något sätt, tvärtom, men lite ställd blir man!

Tess lärare verkade trevlig i alla fall, vi hade googlat dan innan och upptäckt att hon är/har varit body builder! 🙂 Känns betryggande, hon kommer nog att klara av att hålla reda på klassen 😉 Tyvärr fick Tess inte samma homeroom teacher som sin bästa kompis, men å andra sidan hinner de ju inte prata med varann så mycket ändå under lektionstid. Förhoppningsvis har de lunch ihop, och det visade sig att hon hamnat i samma gympa som en av sina andra vänner. Dessutom är det ju aldrig fel att lära känna lite nya kompisar… Det ska bli spännande att se vad hon säger när hon kommer hem imorgon!

Agilityträning i trädgården!

av utvandrare

Nu har den värsta värmen lagt sig här, och det brukar vara runt 25-30 grader på dagarna vilket är väldigt skönt. Jag behöver inte gå upp i ottan längre för att gå ut med hundarna på långpromenad innan det blir för varmt, och vi kan till och med börja träna lite utomhus. Kul för både mig och hundarna! Igår byggde vi ihop en liten agility”bana” med hela fyra hinder, två väldigt hemmagjorda hopphinder, en släptunnel från Rusta och ett slalomhinder. 🙂 Inte särskilt lång bana alltså, men det var vad hundarna orkade med. Jag satt och jobbade fram till 3 ungefär, och här är det som varmast vid 4-5-tiden så naturligtvis var vi ute när det var som värst. 3-4 varv runt banan och sen var de helt slut, men kul hade de!

Tess ställde upp som fotograf, såhär snygga bilder blev det 🙂

Morris älskar verkligen att hoppa:

Jag måste hitta nånting så att jag kan bygga lite högre hinder för Java, hon kan ju i stort sett bara gå över om hon skulle vilja men hon hoppar iofs gärna ändå:

 

Tunneln:

 

 

Morris ser ut som en liten mullvad när han mer eller mindre gräver sig fram genom tunneln 🙂

 

Slalom med Morris, Java väntar otåligt på sin tur:

 

Jag har börjat träna in lite freestyle-övningar också, bara för skojs skull. Slalom mellan mina ben:

 

För ett par dagar sedan trillade poletten ner vad gäller att backa mellan benen, så nu tycker hon att det är jättekul:

 

 

 

Visst har hon fin kontakt, tösen! I alla fall när hon vill, och inte tror att det möjligtvis kan ligga något gottigt i gräsmattan som hon måste nosa upp… 🙄

 

 

Morris kroknade rejält på slutet och föredrog att vara publik… 🙂

 

Sommarläxa

av utvandrare

Jag har ju tidigare berättat om Tess summer reading, dvs. den läxa hon har haft över sommaren. Hon skulle läsa en bok, en dikt och ett berömt tal, och titta på en film. Sedan skulle hon svara på ett antal frågor och skapa en Facebook-sida med svaren.

Nu är hon klar med alltihop, det som skulle läsas har hon klarat av för några veckor sedan och igår satt vi allihop och tittade på filmen, The Truman Show (som för övrigt är en riktigt bra film som kan rekommenderas om ni inte redan sett den). Idag gjorde hon även klart de sista frågorna och skapade Facebook-sidan. För den som är nyfiken på hur läxan är upplagd och vilka frågorna var som hon skulle svara på (vilket inom parentes sagt inte var de enklaste att besvara) så kan ni, om ni har Facebook, kolla på hennes sida här: Tess Summer Reading

Jag tycker det blev riktigt bra! 🙂

Att odla sin trädgård

av utvandrare

Denna sommar har jag tagit Voltaires ord bokstavligt, och börjat odla en köksträdgård. Dock hyr vi ju bara huset här, så jag vågar mig inte på att gräva upp trädgården och ordna ett riktigt grönsaksland, utan det får bli lådor på balkongen istället. Har förresten äntligen uppdaterat mitt inre lexikon nu och slutat kalla trädgården för garden. Här är garden ett trädgårdsland, menar man hela trädgården är det yard som är det korrekta uttrycket! 🙂

Återigen, som när jag stötte på sköldpaddor i skogen och kolibrier flygandes i trädgården för första gången, så blir det som en liten uppenbarelse att vi nu bor på ett betydligt varmare ställe än hemma i Sverige. Nu går det verkligen att välja och vraka bland en massa spännande grönsaker och kryddor att odla, utan att man ens behöver ha ett växthus! Jättekul, och spännande att se om det blir något av det också… 🙂

Föst och främst köpte jag tomater. Inte så vansinnigt exotiskt och spännande kanske, men väldigt gott och väldigt användbart! Det började sådär, dock:

Säga vad man vill om mina fingrar men riktigt gröna har de aldrig varit, även om jag alltid har haft en inre syn av hur jag går runt i trädgården och pysslar om alla fantastiska växter och får dem att blomstra. Deprimerande ofta slutar det som på bilden ovan, men skam den som ger sig. Som tur var köpte jag två olika tomatplantor, den andra ser mer lovande ut:

När jag var liten gjorde jag och pappa ett litet miniväxthus och odlade gurkor, det kändes väldigt speciellt att äta sin första egenodlade gurka! Därför köpte jag även en gurkplanta, som än så länge artar sig fint med mängder av blommor:

Det enda som oroar mig är att stammen spricker upp, som synes på bilden. Eller ska det vara så? Mottager tacksamt tips på vad det kan vara som är fel annars, och hur jag ska rätta till det.

Paprika har vi härnäst, både röda, gula och gröna ska det bli om allt vill sig väl:

Slutligen det jag är mest spänd på, habanero och cantaloupemelon:

Habaneron är färdig att skördas vilken dag som helst, ska bli spännande att se hur stark den är och om det känns någon skillnad mot hur den köpta smakar. Vet inte riktigt vad jag ska laga bara, något wokat kanske? Det måste ju vara något riktigt gott när det är den allra första chilifrukten som ska provätas! 🙂 Cantaloupen är jag nog allra mest förtjust i. Det är för det första den absolut godaste melonsorten, och tänk då hur god den egenodlade kommer att smaka! Vi köper ofta cantaloupe här och äter till lördags- och söndagsfrukosten, fantastiskt gott. Det är mängder med blommor på plantan, men än så länge har jag inte sett antydan till frukter. Bara att hålla tummarna att det ska bli något av det! 🙂

 

 

 

 

Dress code i skolan

av utvandrare

Innan vi flyttade hit hade Tess ett krav på den skola hon skulle gå på – ingen skoluniform! Vi tyckte väl att det var sekundärt faktiskt, det viktigaste var att hitta en bra skola som hon kunde trivas i, men för henne kändes det absolut viktigast att inte behöva tvingas ha vissa kläder på sig. Jag är lite kluven faktiskt. Självklart vill man ju kunna välja själv vad man har för kläder, men samtidigt slipper man ju mycket av märkeshetsen och modetvånget om alla har ungefär samma kläder.

Skoluniform slapp hon, men däremot har de allra flesta skolor en dress code som man måste hålla sig till. Så även denna skolan! Så här ska man vara klädd:

Byxor:

  • Man får inte bära leggings, jeggings eller tights om man inte har en skjorta, kjol eller klänning som går ner till fyra tum ovanför knäna (både fram och bak)
  • inga yogabyxor eller andra byxor i spandexmaterial som sitter åt
  • inga byxor med låg midja som visar huden runt midjan när man står eller sitter
  • inga byxor med häng
  • inget tryck (ord eller bild) tvärsöver rumpan på byxorna
  • inga pyjamas/mysbyxor
  • inga underkläder får synas när man står eller sitter

Shorts, kjolar och klänningar:

  • shorts, kjolar och klänningar får inte vara kortare än fyra tum ovanför knäna (bak och fram)
  • ingen halterneck eller tubtopp, inte ens om man har en jacka eller kofta över

Toppar:

  • axelband måste vara minst 3 tum breda, har man andra axelband under får de inte synas
  • man får inte visa hud på ryggen eller magen, inte heller så djup urringning så att någon klyfta syns
  • har man en blus eller tröja med spets eller genomskinligt tyg måste man ha något under så att inte huden syns

Huvudbonad:

  • inga hattar/kepsar/mössor, bandanas, svettband, kammar (såna där som man har istället för hårspänne) eller tygtrasor runt huvudet

Skor:

  • man måste alltid ha på sig skor
  • inga flip-flops eller badskor
  • inga skor med hjul
  • inga tofflor

Inga olämpliga meddelanden eller bilder som tryck på kläderna. Skulle någon elev ha på sig något som inte är tillåtet måste den eleven ringa hem och be om att någon kommer med andra kläder. Eleven får inte vara i klassrummet så länge den har på sig de otillåtna kläderna. Skulle någon ha på sig otillåtna kläder vid upprepade tillfällen kommer detta att tas upp till diskussion på högre nivå.

Vissa saker känns väl lite konstiga. Varför får man inte ha kammar i håret t.ex? Är man rädd att de ska användas som vapen? Men annars kan jag tycka att det är bra med lite regler runt vad man ska ha på sig. Hur fräscht är det egentligen med byxor som hänger nere vid knäna och visar både kalsonger och håriga skinkor? Och vill man att ens 13-åriga dotter ska ha en kjol som slutar strax under rumpan? Kalla mig gärna tant, men jag skulle inte ha något emot att vi hade liknande regler i Sverige faktiskt!

Inför skolstart

av utvandrare

Om två veckor börjar skolan igen, och det börjar bli dags att införskaffa school supplies. På skolornas hemsida finns en lista över de saker som varje elev ska ha med sig, på Northern Middle är det detta som gäller:

* anteckningspapper (lösa blad som man sen sätter in i pärmen)
* pärm, ska vara tvåtums med tre ringar, en per skolämne
* registerblad till pärmarna, såna där som man använder för att dela in papprena i pärmen i olika kategorier (heter det registerblad? Divider heter det på engelska i alla fall! 🙂 )
* blyertspennor
* bläckpennor, en blå eller svart och en röd
* överstrykningspennor
* färgpennor
* ryggsäck, ska vara en utan hjul på eftersom de inte får plats i skåpet…
* 3 x5 Index Cards, här blir jag också lite ställd, vad heter det på svenska? Indexkort? Såna där små kort är det i alla fall som man kan skriva stödanteckningar på t.ex.
* suddgummi
* USB-sticka
* kalender

En del av det hade barnen kvar sen förra terminen, men en del fick vi komplettera med. Förra helgen var det tax-free weekend här i USA, vilket innebär att man slapp betala moms på det man handlade. Så jag och Tess, och ungefär resten av Greensboros befolkning, passade på att handla skolgrejerna då. Har nog aldrig sett så mycket folk i köpcentrumet förut, de var till och med ute från lokal-TV och gjorde reportage! 🙂 Frågan är om det var värt att få 8 procents rea med tanke på hur mycket vi fick trängas… 🙂

Förutom ovan nämnda saker, som ju varje elev själv behöver för själva skolarbetet, måste även alla elever ha med sig ”team supplies”. Det är saker som alla behöver använda och som man som svensk tar för givet ska finnas på skolan, men här i USA är det inte självklart att man ska få det för sina skattepengar utan här får man handgripligen se till att de införskaffas:

* pappersnäsdukar (vilket det inte står på listan, det står ”Kleenex”… Anses man vara rebellisk om man köper ett annat märke tro?)
* pappershanddukar
* våtservetter (antibakteriella) att torka bänken med (som vi undrar lite grann vad de gör med, enligt Tess såg hon aldrig röken av några under hela förra terminen så det ingick inte i någon rutin att man faktiskt skulle torka bänken)
* handsprit (som däremot används mycket flitigt)

Skönt att ha detta gjort redan i alla fall, så vi slipper stressa med det dan innan skolstart. Dessutom är det öppet hus fredagen innan skolan börjar, då kan man ta med sig sina grejer och lägga in i skåpet så man slipper släpa på allt på bussen första dan. Dessutom, vilket jag verkligen ser fram emot, får både eleverna och föräldrarna en chans att träffa lärarna. Eftersom vi kom hit när vårterminen redan börjat så missade vi det förra terminen. Det kändes väldigt konstigt att aldrig ha fått träffa Tess lärare (Max lärare träffade vi på ett möte när vi var här på pre-visit + att jag ju träffade de flesta av dem när jag var med på skolresan till Washington D.C). Jag borde naturligtvis ha försökt träffa åtminstone hennes huvudlärare men av någon anledning blev det aldrig av och hon föreslog aldrig ett möte heller. Mailat har vi gjort, men aldrig träffats. Men nu ska det bli av i alla fall! Här byter man lärare varje år, så Tess kommer att få nya lärare i samtliga ämnen. Max börjar ju på high school så för honom blir allting nytt! 🙂

Boarding and grooming

av utvandrare

När vi var bortresta lämnade vi in hundarna på hundpensionat, boarding. De få gånger vi varit borta hela dagen har vi anlitat sonen till våra vänner Anne och Scott som bor här i området som hundvakt, men nu när vi skulle vara borta en dryg vecka gick ju inte det. Dessutom har de en egen hund som har diabetes och är nästan helt blind så han hade nog inte uppskattat att ha två hundar inneboende hos sig så länge!

Det var första gången de skulle bo på hundpensionat, och jag var otroligt nojig innan. Mina hundar i en bur en hel vecka med endast ett par rastningar om dagen? Hur skulle de klara det? Vi fick tips om ett pensionat här i Summerfield som heter Bed and Biscuits ( 🙂 ) och som skulle vara bra, och när vi åkte dit jag och Björn för att reka lite blev jag lite lugnare. Både ägaren (en f.d marinsoldat (!) som själv hade en väldigt fin malletik) och personalen verkade verkligen genuint intresserad av hundar och tyckte att det var roligt att jobba med dem. Men det klart, många hundar var det där och ett himla liv blev det på dem när vi gick in i de olika avdelningarna för att titta på dem. Hur skulle Java klara allt skällande, hon som inte alls tycker om hundar som skäller?

De hade tre avdelningar – en för stora hundar, en för mellanstora och en för små. Hundar som känner varann fick vara i samma bur, så det beställde vi för Java och Morris. Vi beställde också extra lektid för dem, Java skulle då få vara ute med de andra hundarna i rastgården och busa runt med dem men tyvärr fick inte Morris vara det utan fick ensamtid med en av skötarna istället. Eftersom han inte är kastrerad ville de inte riskera någon tjuvparning, väldigt synd eftersom han älskar att träffa nya hundar. De väl borde ha koll på och isolera eventuella löptikar kan man tycka, men så var bestämmelserna så det var bara att acceptera.

När vi kom och hämtade dem efter semesterveckan var de naturligtvis hur glada som helst, men annars precis som vanligt. Inte ens jag, hönsmamma som jag är, kunde se att de blivit särskilt traumatiserade av att vara inhysta på pensionat! Väldigt skönt att veta att de trivts och att det funkar om vi skulle behöva lämna bort dem igen. Vi är ju bortskämda hemifrån med synnerligen snälla grannar och vänner som alltid ställt upp som hundvakter, men här har vi än så länge ingen som vi känner att vi kan fråga när det är flera dagar vi ska vara borta.

Java, som ju var den som hade umgåtts med de andra hundarna, fick även ett ”report card” med sig hem. Report cards är det eleverna får i skolan efter varje termin, där det står vilket betyg de fått i varje ämne och lite kommentarer från lärarna. Klart vovvarna skulle få report cards de också! 🙂 De kunde få två olika betyg, A+ (jag har haft jätteroligt) eller B+ (jag har haft roligt men längtat efter matte/husse). Java fick A+ 😉 Fast jag undrar ju om någon får B+, det gäller ju att få kunderna att komma tillbaka… Dessutom hade de skrivit lite om hur hon haft det:

Java är en underbar hund! Han (!) uppförde sig mycket bra och lekte väldigt snällt med de andra hundarna. Han hade jättekul och vi tyckte verkligen om att ha honom här.

Uppenbarligen hade de inte tittat efter så noga eftersom hon helt plötsligt bytt kön… 😆 De har även en facebook-sida där de lägger upp foton på hundarna, så när man har lämnat hunden kan man sedan logga in och kolla på bilderna och (förhoppningsvis) se hur kul de har. När vi kollade bilderna verkade det som om det stämde att hon haft kul i alla fall!

Vi bokade också in att de skulle klippa henne eftersom de även har ett hundtrim. Sen jag skadade mitt finger har det varit lite si och så med skötseln av hennes päls, så hon var lite väl vildvuxen. Dessutom är det ju så varmt så jag kände att det bästa var att klippa ner henne rejält. Vi kom hem en dag tidigare än vad vi hade beräknat så de hade inte hunnit klippa henne innan vi kom, därför åkte jag dit dan efter och lämnade in henne för klippning. Det positiva var att hon var hur glad som helst när hon hoppade ur bilen och följde mer än gärna med in vilket ju verkar visa att hon tyckte det var helt ok att komma tillbaka, men sen tyckte hon inte alls att det var någon bra idé att jag skulle lämna henne igen. Jag kände mig jätteelak, men det var ju bara för ett par timmar den här gången.

När jag senare kom och skulle hämta henne höll jag på att få en chock. Vi är ju i USA nu, vilket ibland märks mer än annars. När Morris blivit trimmad och jag kommer och hämtar honom så har de alltid hängt på honom en snusnäsduk runt halsen:

 

Det ser rätt kul ut ändå, så jag har mest skrattat åt att amerikanarna gärna vill gulla till det lite extra när de kan. När jag nu hämtade Java visade det sig att tikarna inte får en snusnäsduk runt halsen, de får rosetter i öronen istället!

 

Här har de halkat ner en bit, när jag hämtade henne satt de väldigt högt upp på öronen. Det var så totalt olikt Java som för det mesta ser helt sjövild ut med lera och kvistar i pälsen efter att ha rejsat runt i skogen att jag knappt kände igen henne. Som tur var fann jag mig snabbt och sa att hon var jääättesöt med rosetter, men de åkte av rätt snabbt när vi åkte därifrån! 😆

Vi är väldigt nöjda med Bed and Biscuits i alla fall, både med pensionatsdelen och med hundtrimmet. De har även hunddagis, så om jag skulle hinna börja jobba här innan vi åker hem igen så är det absolut ett alternativ att låta dem vara där några timmar per dag.

Fishbones

av utvandrare

Igår firade jag och Björn vår 18-åriga ( 😯 ) bröllopsdag. Ungefär två veckor för sent, men bättre sent än aldrig! 🙂 Vi gick till en restaurang här i Greensboro som heter Fishbones, och som ligger i ett väldigt mysigt kvarter nära universitetsområdet. Som namnet, och skylten på utsidan, antyder är det framförallt en fisk- och skaldjursrestaurang, fast det finns lite kötträtter också.

 

Vi försöker hitta de lokala krogarna här i stan, det är ju tyvärr så här i USA att de flesta matställen tillhör stora kedjor som finns över hela landet och det blir aldrig lika mysigt som de här små lokala ställena. Den här restaurangen var en riktig lyckoträff, visade det sig. Jag beställde en gryta med torsk, räkor, musslor och grillad sparris och den var helt gudomligt god tillsammans med hembakat bröd:

 

Björn var av någon anledning vansinnigt sugen på fish & chips, så han tog det. Inte det mest spännande man kan äta kanske, men det var gott det också! De hade även det lokala Greensboro-ölet, Natty Greene (som i Nathanael Greene, som Greensboro är uppkallad efter), det var första gången som jag smakade på det. Riktigt gott!

Till och med vädret var på vår sida, det var inte så kvalmigt varmt utan behagliga 25 grader vid 8-tiden på kvällen. Hur mysigt som helst att sitta på uteserveringen och äta. Det är fortfarande svårt att fatta att vi faktiskt bor här och inte bara är på semester. Vi bor faktiskt på ett ställe där det är varmt och gott hela kvällen och man kan sitta ute så länge man vill och orkar utan att ens behöva ta på sig en långärmad tröja! Det enda man kan sakna är de ljusa sommarkvällarna, men man kan ju inte få allt. Jag är nöjd! 🙂

Kolibrier i vår trädgård!

av utvandrare

Häromdagen stod jag och diskade, och råkade titta ut genom fönstret och får se – en kolibri! Den stod helt stilla i luften, vingarna gick så snabbt att man inte ens såg dem. Så häftigt! Det är klart att vi är medvetna om att vi har flyttat långt söderut och att både klimat, flora och fauna är annorlunda här, men man blir ändå överraskad när man ser sånt som absolut inte finns hemma i Sverige. Så ynkans liten var den att den såg ut mer som en insekt än en fågel, och jättevacker med grönskimrande rygg.

Jag pratade med Anne som bor här i området och var alldeles till mig: ”I saw a hummingbird outside my kitchen window today!!!” Hon tyckte väl inte att det var riktigt lika fantastiskt som jag tyckte, hon hade ju sett en och annan själv så att säga… 🙂 Men hon trodde att den letade efter mat, de som äger huset brukade tydligen mata kolibrierna när de bodde här och nu undrade den väl vad som hade hänt med käket. Så då fick jag lära mig att kolibrier inte äter vanliga fågelfrön, utan de ska matas med nektar som man har i speciella behållare. Dan efter åkte jag och Max och köpte en:

Vacker är den inte, men det var den minst krimskramsiga vi kunde hitta 🙂 Den röda vätskan är alltså själv nektarn, den som är i nu följde med när jag köpte behållaren men man kan blanda till egen sen av socker och vatten. Sen dricker kolibrierna genom de pyttesmå hålen man ser i det gula på blommorna. Man fattar hur små fåglarna är när man ser de små hålen, helt otroligt att de kan få in näbben där…

Sen var det bara att vänta, med kameran inom räckhåll. Och det dröjde inte länge innan den första ”hyresgästen” kom. Så här ser de ut:

 

Visst är de fina?!

Andra flygfän som bor här är inte lika roliga. Vi var och simmade i poolen på kvällen med Anne och Scott för några veckor sedan när en fågel kom och blixtsnabbt störtdök ner mot vattnet. Åtminstone trodde jag att det var en fågel, men Anne berättade att det var en – fladdermus! Fy tusan, jag är glad att jag aldrig såg den ordentligt… De är inte särskilt stora, men fy så äckliga!