Förra veckan var det graduation här, och våran lilltös gick ur middle school. Känns väldigt konstigt och lite vemodigt att vi kommer att ha båda barnen i high school till hösten, åren går fort!
Avslutningen började med att de hade en award ceremony för varje team, varje årskurs är ju uppdelad i fyra team på Tess skola. Det var bra att de gjorde så eftersom det snabbade på det hela lite, skulle allihop varit tillsammans hade det tagit en evig tid med alla awards som ska delas ut.
Alltihop började med att en flicka, med en helt fantastisk röst, sjöng nationalsången. Då skulle vi ju stå upp allihop förstås, och de mest patriotiska i publiken (det vill säga de flesta utom vi utlänningar…) la även höger hand på hjärtat. Halvvägs igenom sången insåg jag plötsligt att det bara var jag och Björn som stod vända lite till vänster för att titta på flickan som sjöng, alla andra stod givetvis vända lite åt höger mot flaggan som hängde där på väggen! En sån där liten men tydlig detalj som gör att man inser skillnaden i mentalitet mellan amerikaner och svenskar, för oss känns det mer viktigt att titta på den duktiga flickan som sjöng än att känna oss uppfyllda av stolthet över vårt land. Såna där små, nästan omedvetna, skillnader är så kul att upptäcka!
Sedan delades det ut awards. Tess fick ett A/B honor roll, vilket betyder att hon fick A eller B i samtliga ämnen. Kul!
Det delades också ut awards för musikstudenter och för idrottsprestationer, och så ett som jag inte förstår mig på varför de har. Det heter Perfect Attendence (perfekt närvaro), och innebär att man inte varit hemma från skolan någon gång under terminen. Har man alltså varit sjuk och stannat hemma någon dag så har man inte längre perfekt närvaro. Hur bra är det att uppmuntra sånt? Tycker man verkligen att det är så bra att barnen går halvsjuka till skolan och smittar ner sin omgivning att man till och med vill ge dem en utmärkelse för det? Det mest skrämmande är att de även hade en specialutmärkelse för perfect attendence för alla tre åren i middle school. Det var ett 10-tal elever som fick det, alla de eleverna hade alltså inte haft en enda sjukdag på tre år!
Björn och jag pratade med amerikanska vänner som vi träffade igår om detta, och de gav en annan syn på det som vi inte hade tänkt på alls. Vi undrade ju hur föräldrarna kunde gå med på att skicka barnen till skolan även om de inte mådde bra, men de sa att det lika troligt kan vara så att det är fattiga familjer som vet att går barnen till skolan så får de åtminstone ett ordentligt mål mat den dagen (om de alltså är med i programmet för de som får gratis skolmat), så de har inte råd att hålla dem hemma. Skolan måste ju vara medveten om detta, istället för att dela ut awards till dem borde de väl för sjutton tänka ett steg längre och ha ett system där de kör hem mat till de barn som är sjuka istället?!
Nåja, efter award ceremonin var det dags att byta lokal för då skulle hela 8th grade vara samlat för själva skolavslutningen.
Sång av skolkören (bl.a nationalsången en gång till) och musik och tal av rektor, ungefär som en svensk avslutning. Efteråt var det lite mingel och sedan skulle allihop, mycket symboliskt, gå över till high school (som ligger alldeles bredvid middle school) och hälsas välkomna dit av rektorn där. Ganska fint tycker jag! Under tiden som själva avslutningen höll på började det regna, och fullkomligt vräkte ner. Vi pratade med mamman till en av Tess kompisar, de har varit expats i Sverige för ett par år sen och bodde då i Göteborg i tre år. Hon bara skrattade när hon såg regnet och sa att nu kändes det precis som en skolavslutning i Göteborg! 🙂
Både Max och Tess har även fått sina Year Books. Det är en bok med bilder och texter som visar året som gått och vad eleverna haft för sig. Kul att ha, och dessutom brukar man skriva i varandras year books vilket ju är ett jättekul minne sen.
Det var en fin skolavslutning på det stora hela taget, och spännande att ha avslutat middle school och få börja i high school till hösten. De allra flesta ska ju dessutom till samma high school så hon kommer att fortsätta gå med sina vänner ett tag till. Det är verkligen roligt att få uppleva hur det går till i ett annat land och kunna jämföra med hur det är i Sverige!
Hemma i vårt område hade en mamma skickat ut e-mail till hela området och föreslagit att vi skulle köpa in ballonger i skolans färger (lila för Tess, grön för Max) och sätta upp på allas brevlådor för att det skulle se extra festligt ut när barnen kom hem från avslutningen. Jag tyckte det var en jättekul idé, lite som i julas när vi hade ljuslyktor längs med hela tomtgränsen. Men det blev lite av ett fiasko måste jag säga, för det första var det inte speciellt många som nappade på idén så det var bara en och annan sporadisk ballong här och var, och dessutom öste regnet ner så frågan är om barnen ens såg ballongerna. Jag fick ropa ner Max och Tess (som hade slutat tidigare och var hemma när ballongerna kom upp) och visa dem ”deras” ballonger. De uppskattade tanken men tyckte nog i ärlighetens namn att jag var lite barnslig men det bjuder jag på! 🙂
Nu är det äntligen SOMMARLOV för båda barnen, bland annat med varsitt besök av respektive bästa kompis från Sverige! Härligt!
Tess har redan dekorerat den (och jag har börjat klottra lite). Såhär stor och fin är den med en liten röd Morris på:
utvandrarna. 