I lördags var vi hemma hos goda vänner och åt middag. Vilket hus de hade! Helt fantastiskt. Alldeles nybyggt vilket förstås bidrar, och med jättesnygga färg- och materialval. Ett skafferi man kunde gå vilse i och ett enormt kök som var tämligen nära mitt drömkök. Rejäl köksö som man kan sitta vid, en ”breakfast area” där man har matbordet och ett keeping room med öppen spis där man kan sitta och hålla den som lagar mat sällskap. En kul detalj var något jag inte sett förut – vid spisen var en kran som var ledad på mitten så att man kunde fälla ihop den in mot väggen. Det var en s.k pot-filler – en vattenkran så att man kan hälla vatten i kastrullen när den står på spisen så man slipper bära den tunga kastrullen från diskhon. Smart!

Innan vi skulle åka iväg var det lätt kaos. Barnen hade diverse aktiviteter för sig så de skulle vara hemma själva på kvällen. De fick löfte om att beställa hem pizza mot att de själva skulle leta reda på en rabattkupong från Attractions-boken vi köpt (ungefär som Idrottsrabatten i Sverige, massor med rabattkuponger på allt möjligt). De hittade en kupong på halva priset på Domino’s, Björn frågade om den gällde även för hemkörning vilket de sa att den gjorde, och allt var frid och fröjd. Fram till 10 minuter innan vi skulle åka. Då upptäckte Björn att det stod NO DELIVERY (gäller ej för hemkörning) med stora bokstäver på kupongen. Suck! Alltså fick först Björn, och sen jag, sätta sig och leta reda på andra kuponger (nej vi är inte snåla, bara ekonomiska!) på Papa John’s istället och beställa därifrån (40% rabatt på varje pizza, yey!)

Under tiden ryckte Björn åt sig en skjorta och ett par byxor i panik och slängde på sig. Vi hade extra bråttom eftersom vi även var tvungna att hämta Björns skjortor, som varit inlämnade på tvätt, innan de stängde. In i bilen och iväg. Då upptäckte Björn att den skjorta och de byxor han fått tag i var allt annat än rena, stora fläckar här och var (vete tusan vad han haft för sig). Dessutom hade ingen av oss hunnit borsta tänderna innan vi stack, och vi kände oss allmänt ofräscha. När det var en minut kvar innan tvätteriet stängde svängde vi in på parkeringen på två hjul och hoppade in och hämtade skjortorna. Det ligger precis vid Food Lion (mataffär), så då passade vi på att köpa tandborste och tandkräm också eftersom vi ändå var där. Jag vet inte varför, men jag känner alltid att jag måste borsta tänderna innan jag ska iväg nånstans!

Nåväl, vi stod kvar på parkeringen utanför mataffären och under tiden som Björn stod utanför bilen och bytte skjorta (himla käckt att vi hann hämta de rena skjortorna) så satt jag inne i bilen och började borsta tänderna. Råkade titta upp, och såg hur en gammal Chevrolet innehållande ett äldre par krypkörde förbi oss. Tanten tryckte sig bakåt i sätet och stirrade med runda ögon på mig, och på Björn som stod med bar överkropp och krängde på sig den nya skjortan. Farbrorn, som var den som körde, kramade ratten hårt och böjde sig fram och stirrade sådär som folk gör när de kör förbi en bilolycka längs vägen. Det var garanterat första gången de såg någon borsta tänderna samt byta kläder på Food Lion’s parkering, man kanske inte gör sånt offentligt här i amerikat 🙂

Vi såg inte ett enda blåljus bakom oss när vi körde vidare i alla fall, så polis var förmodligen inte tillkallad. Tyvärr hade vi glömt att ta reda på adressen dit vi skulle och Björns vanliga ”äsch vi kör lite på känn, jag hittar nog när vi närmar oss” funkade inte så bra så vi fick ringa ett par gånger på vägen innan vi äntligen kom fram, något *host* försenade.  Resten av kvällen var väldigt trevlig, i alla fall! 🙂

Häromdagen damp denna broschyr ned i brevlådan:

En guide till ”voters och would-be voters” (kan vi få rösta då om vi säger att vi skulle vilja det? 🙂 ). Bland annat en förklaring över vilka 6 olika sätt det finns att registrera sig för att få rösta. När ska de inse att det inte är vare sig praktiskt eller ekonomiskt försvarbart att göra det så otroligt krångligt att identifiera sig? Personnummer, någon?

Annars har presidentvalskampanjen hittills varit ganska så underhållande, tycker jag. På grund av en och samme man förstås – Mitt Romney! Hans kampanj har väl hittills inte varit så lyckosam, det verkar som om han jobbar hårt på att göra bort sig och säga fler grodor än till och med George W Bush… Höjdpunkterna har väl varit hans resa till Europa där han skulle bevisa hur statsmannamässig och redo för ansvaret att bli president han var, och i rask takt höll på att skapa allvarliga konflikter med både Storbritannien (som enligt Romney var urusla på att arrangera OS), Palestina (genom att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och att förklara att anledningen till Palestinas ekonomiska problem är att de är lata och inte jobbar så mycket) och Polen (visserligen inte Romney själv, men hans medarbetade gjorde sitt bästa för att förolämpa den samlade journalistkåren) och det smyginspelade band som avslöjade att han inte bryr sig om 47% av befolkningen utan anser dem vara hjälplösa offer för Obamas bidragspolitik. Frågan är väl om han verkligen vill bli president egentligen, jag kan inte låta bli att tro att han enbart gör detta för att hans pappa vill det…

Det som annars slår en är hur mycket fruarna är med i kampanjerna och i debatten. Det är man ju verkligen inte van vid från Sverige att de tar upp så mycket mediautrymme. Deras tal på konventen var ju minst lika uppmärksammade som presidentkandidaternas, och de intervjuas i nästan lika hög grad. Igår läste jag om att Michelle Obamas kakrecept hade vunnit över Ann Romneys i en traditionsenlig tävling, vilket ses som ett tecken på att Obama kommer att vinna eftersom det 4 av 5 gånger varit den man vars fru vunnit recepttävlingen som vunnit valet… 🙄 Annars är den stora frågan vilket som ska premieras mest, att ha vuxit upp fattig och ha fått kämpa för att skaffa sig en utbildning (Michelle), eller att leva med MS och ha överlevt bröstcancer (Ann). Själv skakar man bara på huvudet, det borde väl ändå vara kandidaternas politik som avgör, inte deras fruars kakrecept och livsöden? Hur Hillary Clinton kunde stå ut med detta när Bill kandiderade är för mig en gåta.

Och igår var det äntligen dags för den första debatten mellan Obama och Romney. Vi satt bänkade hela familjen, men eftersom debatten inte började förrän 21.00, för att det skulle bli en vettig tid även för de som bor på västkusten, så kroknade barnen tyvärr efter bara en dryg halvtimme. Max var ändå väldigt laddad, han hade tänkt att se hela debatten och dessutom göra anteckningar för att kunna diskutera den med en kille i skolan dan därpå. Killen ifråga är tydligen väldigt påläst när det gäller politik, debattglad och en hängiven republikan, så han och Max brukar ha en hel del diskussioner! Han fick läsa recensioner lite snabbt i morse istället.

Tyvärr blev det inte en så bra debatt, i alla fall inte om man hejar på Obama (vilket ni kanske redan anat att jag gör 🙂 ). Han var märkligt försiktig, jag hade förväntat mig att han skulle klämma åt Romney rejält och kräva att han skulle redogöra exakt för hur han ska finansiera alla skattesänkningar. Först tänkte jag att det kanske var taktik – eftersom Romney gjort bort sig så frekvent på sista tiden och låg risigt till i opinionsmätningarna kanske Obama inte ville gå för hårt åt honom. Risken är ju att folk till slut tycker synd om honom och röstar på honom bara därför. Men jag vet inte jag… Den första debatten är viktig, och att bara ge bort den sådär var rätt obegripligt. Nu har Romney tydligen slagit rekord i och med att 67% av de som svarat i en Gallup-undersökning tyckte att han vann debatten, en så stor majoritet för en av kandidaterna har det aldrig varit tidigare. Och tydligen brukar den som anses vinna första debatten även vinna valet… Obama ledde i opinionsmätningarna innan, ska bli intressant att se hur det ligger till nu. Det kommer att bli en riktigt spännande valnatt, det är en sak som är säker. Attans att man inte kan rösta!

För ett tag sen kom ett erbjudande på Groupon som jag nappade på. Det var biljetter till något som kallas Maize Adventure, där de har som ett äventyrsland med lite av varje; man kan åka linbana, göra ”utgrävningar” av dinosaurieskelett, vaska fram ädelstenar ur sanden m.m. Dessutom finns det ett stort majsfält där de gjort en labyrint, vilket lät jättekul för oss som har barn som växt ur dinosaurieåldern för ett tag sen. Ingen av oss har gått i nån sån där labyrint gjord av buskar (jag har bara läst om det i Jerome K Jerome’s vansinnigt roliga bok Tre män i en båt) så vi tyckte det lät spännande.

Igår tänkte vi att det äntligen skulle bli av. Det stod på hemsidan att man kunde ha med sig hundar, så det var ju ett jättebra tillfälle att förena nytta med nöje så att de fick lite motion också. Parken ligger i High Point, eller Archdale närmare bestämt, så det var en bit att åka för oss som bor i Summerfield, det tog väl 40-45 minuter nånting. Det hade regnat tidigt på morgonen och var ganska mulet så vi packade med regnkläder och paraply för säkerhets skull. Vi kom fram vid halv tolv, och möttes av en glad kille som berättade att labyrinten inte skulle öppna förrän runt 1 nångång (det verkade vara ganska flytande öppettider…). Stön! Någon 😳 borde väl ha kollat öppettiderna innan vi åkte, men eftersom det var söndag och detta var en typisk familjeaktivitet tog denna någon för givet att det skulle öppna vid 10-11 nånting. Nåväl, vi hade ju GPS’en med oss så vi letade fram första bästa närliggande strövområde och åkte dit och gick en promenad med hundarna.

Trots fina skogar var det dock inte direkt så att man gjort någon jättesatsning på gångstigar. Det var asfalterade vägar och stora fina parkeringsplatser ända framme vid ett antal shelters med bord och bänkar där man kunde sitta och äta medhavd matsäck eller grilla, och sen fanns det båtar att hyra om man vill fiska i sjön. Vi som föredrog att gå med hundarna i skogen istället för på vägen fick jobba en hel del för att ta oss fram, det var lite Indiana Jones-varning på sina ställen. Borde man inte uppmuntra folk att faktiskt gå fram till matplatsen? Det skadar väl inte om man råkar jobba bort ett par kalorier innan man sätter sig till bords 🙄

Vid halv ett var vi tillbaka vid labyrinten igen, och var väldigt förväntansfulla. Inte en regndroppe hade det kommit och det kändes skönt att det var lite mulet så att det inte skulle bli för varmt att gå i labyrinten, vi visste ju inte hur länge vi skulle irra omkring där! 🙂 Fram till luckan och fråga om de hade öppnat än. Nix, det hade de inte, och inte tänkte de göra det heller. Det skulle ju möjligtvis kunna börja regna, och då skulle det kanske möjligtvis bli lerigt i labyrinten så chefen tyckte inte att det var lämpligt att öppna den. Att vi talade om att vi a) hade kört bil i nästan en timme för att komma dit, b) pratat med en i personalen för en timme sen och han då lovat att den skulle öppna vid ett och c) således väntat i ytterligare en timme (förutom bilfärden) på att det skulle öppna, och d) inte BRYDDE OSS DET MINSTA om det skulle bli lite lerigt eftersom vi var klädda för att gå omkring utomhus spelade ingen roll. ”Det är ju faktiskt en säkerhetsrisk också, man kan halka”. 🙄 Dessa amerikaner och deras ”hjälp, vi skulle ju faktiskt kunna bli stämda”-noja går en på nerverna ibland.

Det var bara att packa in familjen i bilen och åka hem igen. Dessutom hade hundarna ju inte fått tillräckligt med motion så stackars Björn åkte på (nåja, han erbjöd sig och jag var just då inte svårövertalad…) att gå hem med dem de sista 2-3 kilometerna så att de skulle bli nöjda. Nästa gång ringer vi innan och kollar, och ber dem faxa en skriftlig garanti på att de verkligen ska ha öppet. Annars stämmer vi dem för kontraktsbrott! 👿

Behöver jag nämna att det inte kom en endaste droppe regn på hela dagen sen?

Vet inte om jag blir så sugen på den här chokladen faktiskt. Är det sulan man ser på bilden tro?