Enligt säkra källor: våren är på väg!

Idag är det Groundhog Day och därmed äntligen dags för Phil, känd som Siarnas Siare och Den Klokaste av De Kloka, att göra sitt årliga framträdande! Ni kommer väl ihåg att murmeldjuret (murmeldjur heter groundhog på engelska, därav namnet Groundhog Day) Phil, som bor i staden med det helt omöjliga namnet Punxsutawney, lockas ut ur sin håla den 2:a februari varje år inför en publik av tusentals spänt väntande människor för att förutspå hur länge till vintern kommer att vara. I år var det snudd på publikrekord, runt 20,000 människor, eftersom 2:a februari lämpligt nog inföll på en lördag och folk var lediga. Spänningen är närmast olidlig, kommer han att se sin egen skugga eller ej?

Ceremonin övervakas av en samling herrar, kallade Inner Circle (den Inre Cirkeln) iklädda smoking och hög hatt. Ledaren för Inner Circle, Bill Deeley, är den som tolkar Phil’s reaktion. Ser Phil sin egen skugga kommer vintern att vara i sex veckor till, ser han den inte är våren att vänta inom kort.

I år såg han inte sin skugga, så nu vet vi med säkerhet: snart kommer våren! 😉

Vi kan väl tala tyst om att han förra året förutspådde att vintern skulle fortsätta ett tag till, och det sedan visade sig att perioden januari-juni var den varmaste sen 1895. Inte ens ett litet murmeldjur kan ju ha rätt varenda gång, i år har han säkert bättre koll på läget hoppas jag. Jag vill ha VÅÅÅR! 🙂

Super bow… nej Bunco!

Igår var det äntligen dags för Matchen. Och då snackar vi inte amerikansk fotboll och Super Bowl, naturligtvis menar jag vår Bunco-kväll! Vi var 14 stycken svenskor som träffades hemma hos J och festade på vin (fast jag som körde fick nöja mig med bubbelvatten), kex, ost och annat småplock. Bland annat supergoda skivor av mozzarellaost rullad med parmaskinka, jag skulle lätt ha kunnat äta upp hela fatet med dem men var tyvärr tvungen att lägga band på mig och lämna ett par stycken åt de övriga. 😐 Måste ta reda på var hon köpt dem! 🙂

Vi hade en jättemysig kväll med en massa prat, förstås, och för min del var det även premiär vad gäller att spela Bunco. Det är ett tärningsspel som går ut på att samla så många som möjligt av samma valör. Man spelar minst 6 omgångar, första gången ska man ha så många 1:or som möjligt, andra omgången 2:or osv. Man har tre tärningar och får man rätt valör på alla tre får man Bunco. Man satsar 5 dollar var , den som får flest Bunco vinner 20 dollar, den som har flest förluster får tillbaka sin insats på 5 dollar och den som har flest vinster får resten av potten. Jag var länge aspirant på jumboplatsen men lyckades vinna ett antal gånger och hamnade nånstans i mitten och blev därmed utan vinst. Men kul var det!

IMG_2473

Annars handlar det mesta om Super Bowl här i USA just nu, på söndag är det dags för Baltimore Ravens att drabba samman med San Fransisco 49ers i New Orleans. En lite rolig detalj är att coacherna för respektive lag är bröder, kan inte vara lätt för deras föräldrar att veta vilket lag de ska heja på! 🙂

Jag inser nu på allvar hur otroligt rörigt allt var för oss för precis ett år sen (då hade vi ju bara varit här nån vecka och varken fått möbler, kabel-TV, Internet eller nånting), för jag har inget som helst minne av att det var något Super Bowl då. Jag antar att det var en match, men den har i så fall gått oss spårlöst förbi! 🙂 Nu förstår jag inte hur vi kunde missa det, för det är allt man pratar om just nu. Varje tv- och radioprogram och varje tidning har nånting att säga om saken.

Det varnas för att det kan bli brist på kycklingvingar (när man tittar på Super Bowl måste man äta kycklingvingar, det är bara att acceptera) och man tipsar om hur bästa upplägget är. Sitta hemma hos någon eller gå på pub/restaurang? Om man inte är en av de lyckliga som fått tag i biljetter och kan se det live förstås.

En av de största snackisarna är hur reklamfilmerna kommer att vara. Det kostar astronomiska summor att köpa reklamtid under Super Bowl, vi snackar 8 miljoner dollar för en 60-sekunder reklamfilm 😯 , och de som är villiga att hosta upp den summan spelar alltid in en speciell reklamfilm just för Super Bowl. De brukar vara lite speciella jämfört med ”vanliga” reklamfilmer, antingen att de har någon extra komisk knorr eller är kontroversiella på ena eller andra sättet. Ska bli kul att se!

En tatuerare som hejar på 49ers erbjuder en 49ers-logga för 49 dollar istället för 200 dollar som en liknande tatuering kostar i vanliga fall. Bilar målas i respektive lags färger och busslast efter busslast transporterar speedade fans till New Orleans. Och det slås vad. Om allt. Förutom all vanlig statistik som matchresultat och annat kan man satsa på något lite roligare. Ett litet urval:

  • Vilken av coacherna kommer att synas först i bild?
  • Hur många gånger kommer man att nämna namnet ”Harbaugh” under matchen (Harbaugh är tränarnas, tillika brödernas, efternamn)
  • Hur många gånger kommer man att käcka till sig och kalla matchen för “Harbaugh Bowl,” “Har Bowl” eller “Super Baugh” under matchens gång?
  • Hur länge kommer bröderna att skaka hand efter matchen?
  • Alicia Keys ska sjunga nationalsången, kommer hon att lägga till åtminstone ett ord till texten som egentligen inte ska vara med?

Vi kommer, om Björn orkar (och har lyckats komma hem 🙄 ) efter sin Japanresa, se matchen hemma hos goda vänner. Frågan är vilket lag man ska heja på bara? Det lutar nog åt 49ers för min del. Jag gillar inte korpar, de är lite läskiga…

Santa Claus is coming to Lennox Woods!

I tisdags kom tomten hit till våra kvarter! Här har man en tradition (nåja, i år var andra året men en gång är ingen gång och två gånger är en tradition säger man ju!) att tomten kör ett varv genom hela området och kastar ut godis till alla barn. Dessutom tänder alla grannar ljus längs med tomtgränsen så att det går som en enda lång ljusslinga runt hela Lennox Woods. Helt fantastiskt stämningsfullt och vackert!

Björn passade ju på att åka till Indien såhär innan jul, så jag och barnen fick fixa med ljusen själva. Det låter kanske inte så jobbigt, men tänk er områdets största tomtgräns (kombination av stor tomt + hörntomt = lååång tomtgräns, drygt 80 meter för att vara  (ganska) exakt) och 80 stycken små vita papperspåsar som ska fyllas med en näve sand, sen ska ett värmeljus placeras i varje påse, påsarna placeras ut med en meters mellanrum och sedan ska allihop tändas. Vi hade att göra en stund! Ljusen och påsarna köptes in av Mrs C, som är den som kom på den här idén. Hon kommer från en stad i Ohio, och där gjorde de såhär varje jul så hon har tagit med sig den här traditionen hit. Sanden fick jag däremot köpa själv, 25 kg sandlådesand på Home Depot för det facila priset av 4 dollar.

Vi började placera ut påsarna en dryg halvtimme innan det skulle starta. Anledningen till att ljusen låg i påsar var förstås att de inte skulle blåsas ut så lätt, som tur var blåste det inte så mycket den dan så bara man öste i en rejäl näve sand i varje påse så stod den stadigt utan att blåsa omkull så att ljusen tände eld på hela påsen, det hade ju varit en syn! Egentligen skulle vi haft tomteparaden redan på söndagen (och jag höll på att stressa ihjäl mig för att köpa den förbaskade sanden i tid) men sen började det regna så vi fikc skjuta upp det hela. Nåväl, när det väl var dags att tända fick vi som tur var hjälp av våra närmsta grannar. De hade kanske 15 ljus att tända själva, så de ryckte ut när de såg den långa, långa raden som vi hade framför oss. Tack vare dem tog det bara en kvart att få fyr på allihop.

Till slut hade alla grannar tänt och åh, vad fint det var! Fick en klump i halsen, det är så otroligt stämningsfullt med levande ljus:

IMG_3432

IMG_3435

 

Till slut kom även tomten, i en brandbil med blinkande lyktor dagen till ära! Efter kom en bil med några glada ungdomar som slängde ut godis till alla som stod och tittade. Mysigt!

IMG_3442

Juleljus i trädgården

Direkt efter att Thanksgiving var över gick proppen ur vad gäller julpyntning, över en natt var det plötsligt juleljus i var och varannan trädgård. Jag tycker det är jättemysigt, och trots att det vissa dagar fortfarande är runt 20 grader varmt här och således ingen snö så känner man ändå lite julstämning när man går runt och tittar. Även vi har förstås bidragit, på Black Friday åkte vi till Lowe’s och shoppade lite nya grejer eftersom vi ju har Sverige-elkontakter på våra gamla ljusslingor. Det blev två renar och några ”polkagriskäppar”, och nu ser det så här fint ut i vår trädgård:

IMG_3424

 

Vilket ju förstås är löjligt lite när man jämför med de flesta andra här, men vi kan ju inte köpa hur mycket som helst redan första året vi bor här! Vi får väl bygga på med mer och mer för varje år helt enkelt. Jag skulle till exempel gärna vilja ha ljusslingor längs med taknocken som våra grannar har:

IMG_3408

 

Eller vad sägs om detta huset som ligger lite längre neråt gatan här:

S1760008

 

Det är mycket vanligare här än i Sverige att man har olika slags figurer i trädgården förutom vanliga ljusslingor. Vi köpte ju som sagt renar och ”polkagrisar”, renarna är jättejättevanliga runtikring här upptäckte vi ganska snart (och de var hyfsat billiga också vilket kan ha varit en bidragande orsak 🙂 ). Många har en krubba:

IMG_3414

 

Det finns också gott om enorma uppblåsbara tomtar, snögubbar och annat som kan vara flera meter höga, tyvärr har jag ingen bild på någon än men jag ska försöka ta en bild snart.

Men så finns det ju de som går några steg längre… Blev tipsad om ett hus här i Summerfield som har en julbelysning som är lite utöver det vanliga. Pappan i familjen ägnar runt två veckor till att få upp allting, och har bland annat kranar till hjälp för att kunna få dit de högsta och tyngsta grejerna. Vad sägs om detta, skulle ni vilja bo grannar med denna familj? 🙂

Musiken ni hör kommer från radion. På en skylt i trädgården står det vilken radiokanal man ska ratta in, och de har alltså fixat så att ljusen blinkar i takt med musiken. Only in USA! 🙂

Julgransklipp!

Igår var jag ute och handlade julgran. Vår granne tipsade om att mataffären Food Lion säljer billiga granar nu. Man betalar 29 dollar, får en rabattkupong från Heineken som man fyller i och skickar in, och sen får man tillbaka 24,05 dollar. Alltså betalar man bara 4,95 dollar för granen! Dessutom behöver man inte ens köpa Heineken-öl för att få rabatten, enligt lagarna här i North Carolina får man inte ”tvinga” någon att köpa alkoholhaltiga drycker så därför kan man inte ha det som villkor 🙂

När jag kom dit hade de ganska många granar kvar, men naturligtvis inga rabattkuponger 😦 Jag hade ingen större lust att betala 29 dollar för granen, den såg visserligen fin ut men jag skulle egentligen vilja ha en större (dessa var 2 meter höga ungefär). Men naturligtvis behövde jag inte oroa mig, här i USA är de verkligen suveräna på att fixa till det med kuponger och annat så att kunden får det den vill ha. Alltså fixade killen i kassan rabatten på något annat sätt, så istället för att betala 29 dollar och sedan krångla med att fylla i kupongen, skicka in den och sen vänta på att få tillbaka pengar så kunde jag betala 4,95 direkt! Så det var ju bara bra att de inte hade några kuponger kvar, blev ju betydligt enklare på det här sättet 🙂

När jag sen skulle hämta upp granen och bära den till bilen kom jag på att det ju hade varit smart att ta med ett par handskar så att jag slapp sticka mig på den. Men döm om min förvåning när jag tog ett stadigt tag i den och upptäckte att barren var alldeles mjuka! Det kändes precis som en plastgran, fast den var äkta! Jättemärkligt, har aldrig känt såna barr förut. Men otroligt bekvämt, förstås. Barrade som tusan gjorde den dock, bilen blev alldeles grön inuti men det fick det väl vara värt för knappt 5 dollar… 🙂

Nu står den så grön och grann i garaget och väntar på att tas in och kläs. De flesta här i USA verkar släppa på alla julpyntningshämningar direkt efter Thanksgiving, dan efter var det en fullkomlig explosion av tomtar, glitter och juleljus precis överallt inklusive klädda granar inomhus. Jag har alltid hållit stenhårt på att granen tas in på lilla julafton och kläs på kvällen så att den känns ny och fräsch på julaftons morgon, men inser att jag nog får ge mig i år. Så till helgen blir det förmodligen julgran även i det Villingska hemmet, jag återkommer med bilder då!

Black Friday

Har kämpat med detta inlägg i flera dagar, WordPress vägrade att ladda upp bilder helt plötsligt. Till slut hittade jag en ”smygväg” och lyckades ladda upp bilden. Så, enjoy! 🙂

Dagen efter Thanksgiving är det Black Friday, vilket är den största readagen på hela året. Många affärer öppnar kl 24.01, vissa till och med redan på torsdag kväll, och sedan har de öppet fram till 22.00 på fredag kväll. Jag frågade ganska många innan hur de brukar göra, ska man vara där redan när de öppnar eller är det bättre att ställa klockan och komma tidigt på morgonen? Samtliga svarade att Black Friday är fruktansvärt och att de gör allt de kan för att undvika affärer överhuvudtaget den dan… Hysteriskt mycket folk, hysterisk trängsel, hysteriska köer. Allt för att göra ett riktigt bra klipp!

Tess hade dock längtat efter Black Friday i månader, och jag var också rätt nyfiken om jag ska vara ärlig! Så efter att ha åkt hem efter den goda Thanksgivingmiddagen la vi oss och sov ett par timmar, och strax innan 12 på natten gav vi oss iväg till Four Seasons. På vägen dit var det tämligen öde på gatorna, så vi började så smått undra om vi missat nåt. Vi hade kollat innan och de affärer vi skulle till öppnade 24.01, men de allra flesta skulle inte öppna förrän 06.00. Hade vi kanske sett fel så att alla öppnade kl 6? Men när vi kom fram till köpcentrumet rådde det inget tvivel om att det var readags. Packat med bilar på parkeringen, och packat med folk där inne! Vi har varit på Four Seasons många gånger men det har nog aldrig varit så mycket folk som det var nu 🙂

IMG_2275

Tyvärr var ju köerna därefter också. Vi stod i kö 30-50 minuter/affär, så vid 3-tiden på natten hade vi bara hunnit handla i tre affärer. Då gav vi upp och begav oss hemåt, men vi var väldigt nöjda med våra fynd. Jag misstänker att det blir en repris nästa år, det är något speciellt och ”busigt” med att shoppa mitt i natten! 🙂

Thanksgiving

I torsdag var det äntligen dags för Thanksgiving. Vi hade inte alls förstått vilken stor helg det är här i USA, men som Annika påpekade i en kommentar tidigare så är det ju en icke-religiös helg som därför firas av i princip alla amerikaner. Eller i alla fall nästan icke-religiös? För er som (liksom jag måste jag erkänna) inte har så god koll på varför Thanksgiving firas i USA så kan jag nu berätta att det är en tradition som sträcker sig tillbaka till när de första pilgrimerna kom till Amerika med Mayflower. De slet hårt i början för att odla marken, och fick även hjälp av indianerna. När de äntligen fick en god skörd firades det med en fest till gudarnas ära. Så lite religion verkar det ju finnas med, men framförallt är det en högtid där det går ut på att visa sin tacksamhet.

Vi hade blivit inbjudna av våra närmsta amerikanska vänner till deras firande. Jag såg fram emot det jättemycket, så kul att se hur en ”äkta” Thanskgiving-middag går till! Nu är vi ju, som kanske framgått tidigare 🙄  inte jätteduktiga på att planera innan och se till så att saker som ska inhandlas blir inhandlade i god tid. Således blev det så att ingen av oss hade köpt presenten vi tänkte ha med oss, en flaska god olivolja och dito balsamvinäger, i förväg. Äsch, det fixar vi på vägen dit tänkte vi, det ligger en Harris Teeter (fin mataffär) i närheten av där de bor. Tyvärr kom vi iväg lite sent, men om vi bara rusade in snabbt, ryckte åt oss de två flaskorna och skyndade mot kassorna utan att passera Gå så skulle det gå finfint. Det hade det säkert gjort också, om bara affären hade varit öppen. Thanksgiving är ju, som sagt, en stor högtid och hela stan var igenbommad i princip. In i bilen och i ilfart iväg till Target (stort varuhus) som låg en liten bit därifrån. Efter oss körde en farbror som såg lika desperat ut som vi, förmodligen trodde han att vi visste vad vi gjorde och hakade på. Target har alltid öppet, klart de skulle ha det nu med tänkte vi. Nix. Mörkt och stängt.

Nu började situationen bli lite jobbig, minst sagt. Första Thanksgiving-firandet hos snäll och omtänksam familj som bjudit oss till sin familjefest, inte sjutton kunde vi komma dit tomhänta! Plötsligt fick vi syn på en K-mart-skylt som lyste som en hägring vid en bensinstation. Vid det laget hade vi övergivit tanken på god olivolja och dito balsamvinäger. Vad som helst gick bra; chokladask, karamellpåse, brödlimpa, vad som helst! In på bensinstationen och, herren vare lovad, där stod en välfylld hylla med vinflaskor. Jag älskar detta land som säljer vin till och med på bensinstationer! Det var väl inga årgångsviner direkt, men vi ryckte till oss en vit och en röd i den övre prisklassen och sprang till kassan. Jag hade hoppats på att de åtminstone skulle ha en fin presentpåse att stoppa flaskorna i, men det blev en brun papperspåse… Jaja, vi hade åtminstone med oss nånting!

Förutom oss hade de även bjudit in sina judiska grannar som vi aldrig träffat förut, så det var extra kul. Vi blev varnade innan att inte nämna orden ”Jerusalem”, ”Gaza” eller ”Hamas”, detta var ju när konflikten var i full gång och eftersom de har en dotter som är bosatt i Jerusalem var det ett känsligt ämne. Jag kände mig som Basil i Fawlty Towers, ”don’t mention the war” ni vet, och var övertygad om att jag skulle dra upp ämnet ideligen av misstag. Det roliga var att när vi väl var där så var det den judiska familjen själva som flera gånger berättade om Jerusalem så vi behövde inte oroa oss! 🙂 De var väldigt trevliga och det var jätteintressant att höra dem berätta lite om judendomen och om livet var för deras strängt religiösa dotter i Jerusalem.

Höjdpunkten var ju, förstås, maten. Hjälp, vad mycket mat! Och hjälp, vad gott det var… Kalkon, förstås, en stor bjässe som säkerligen räcker till diverse pajer, stuvningar, pastarätter och annat smått och gott ett bra tag framöver. Stuffing, som faktiskt var riktigt gott. Jag hade oroat mig lite för hur det skulle smaka, men det var helt ok. Ytterligare en stuffing med majs, stuvning med gröna bönor, sötpotatispaj, potatismos, cranberrygelé, sås… Vi åt så vi höll på att spricka, och sen var det pumpapaj, äppelpaj och brownie till efterrätt! Innan vi högg in på maten är det tradition att alla runt bordet talar om vad de är tacksamma för. Våra goa barn överraskade oss med att säga att de var tacksamma för sin syster/bror, och sina fantastiska (jag tror ordet ”awesome” nämndes, just sayin’ 😉 ) föräldrar. Blev riktigt rörd!

Det mysiga med den här helgen är just att det är en helg där släkt och vänner samlas, äter gott och myser tillsammans. Inte någon hets med presenter som ska inhandlas och hus som ska pyntas, utan det viktiga är att bara träffas. Vi borde ha något liknande i Sverige!

Glömde ju…

…tipsa eventuellt nyinflyttade USA-bor om den ”hemliga” koden som kan vara bra att känna till när det är Halloween! För att ungarna ska veta vilka hus det är någon mening att gå till för att få godis så finns en allmän överenskommelse. Om man tänder sin ytterbelysning vid dörren, så betyder det att man a) är hemma, b) har godis och c) tycker att det är ok att få spök-besök. Är det så att man själv är ute och gör trick-or-treat men ändå vill att barnen kommer har man lampan tänd och sätter helt enkelt skålen med godis på trappan så får alla ta själva. Detta sköts exemplariskt, ingen verkar tömma hela skålen utan alla tar artigt högst en handfull var. När godiset är slut släcker man helt enkelt lampan och då vet barnen att det inte är någon idé att knacka på.

När vi var i New York förra året på Halloween såg vi att affärerna hade en liknande överenskommelse. Om man har halloween-pyntat så är det fritt fram för barnen att komma in och tigga godis, har man inget pynt betyder det att man inte vill ha besök.

Enkelt och bra, något som borde införas i Sverige också!

Trick or treat?

Igår var det halloween, vår första amerikanska halloween! Vi visste ju förstås att det skulle vara en större grej här än i Sverige, det kommer ju ändå härifrån och dessutom är ju inte amerikanarna kända för att vara minimalister direkt, men vi blev ändå förvånade. Jösses, vilket hålligång! 🙂

Vi hade förstås dekorerat huset och trädgården, det finns miljoner saker att köpa så man får väl samla på sig och köpa nån ny grej varje år. I år blev det spindelnät i buskarna:

 

 

…dödskalle på trappan…

 

…och, naturligtvis, den obligatoriska pumpan!

 

Tess tyckte att spindelnäten mest såg ut som om någon lindat toapapper runt buskarna, och lite ligger det väl i det… 😳 Å andra sidan kunde ju barnen tro att någon redan gjort ”bus” hos oss så att vi slapp mer av den varan! 🙂 Fast det vete sjutton om någon skulle ha gjort bus även om vi vägrat ge dem godis, vi bor i ett välartat område där man inte sysslar med sånt! 😉

Inomhus hade vi också fixat lite spökstämning, trappan var dekorerad med möss och den söta lilla pumpaljushållaren som Tess och jag hittade på Bath&Body works. Godis i mängder var inhandlat och stod och väntade i skålen:

 

Från början hade vi en liten svart korp också, men den käkade Java tyvärr upp i ett obevakat ögonblick…

 

Däremot låg vi ju i lä när man jämförde sig med grannarna. Det märktes att de hållit på med detta några år och hade en hel arsenal med läskiga grejer att pynta trädgården med. Gravstenar med benknotor kringströdda runt omkring, spöken i träden, diverse monster med lysande ögon, you name it… Här är till exempel vår närmsta grannes hus:

 

I klubbhuset som ligger i vårt område var det halloween-fest. Tess skulle gå trick-or-treat med en kompis så de gick först till festen för att se hur det var. Tyvärr var det bara de minsta barnen där, visade det sig, så de gick aldrig in. Men däremot träffade de på en hel hög med klasskompisar så till slut var de ett gäng på 6-7 stycken som gick runt tillsammans. Klockan 7 var festen över och då hade det blivit mörkt, och ungefär 1 minut över 7 brakade det loss. Dörrklockan ringde oavbrutet och utanför stod diverse fantasifullt utklädda barn. Och vuxna, för den delen! De som hade mindre barn gick ju med, och en del av föräldrarna var också utklädda. När man tittade ut på gatan kunde man tro att det var karneval, massor med folk gick omkring och det stod bilar parkerade överallt (vi bor precis mitt emot klubbhuset dit många kört sina barn till festen). Det var verkligen jättekul, vilken stämning!

Tess och hennes kompis hade klätt ut sig till katter, och var så här söta när de gick iväg:

 

Min favorit var annars en liten tuff prinsesstjej som kan ha varit högst 4 år gammal. Hon kom alldeles ensam, men jag antar att hennes föräldrar stod bakom knuten. Hur som helst, hon pratade oavbrutet och blev stormförtjust när hon såg våra hundar. Själv hade hon en hund hon också, en blandning mellan labrador och schäfer (jag var oerhört imponerad över att hon, liten som hon var, hade sån koll på vilka raser hennes hund hade!). Hon talade också om att hon älskade godis, och att hennes föräldrar också gjorde det. Jag hade satt godisskålen på golvet när jag satte mig ner och höll i Morris så att hon kunde klappa honom, och sa att ”då blir nog dina föräldrar glada när du kommer hem med allt godis idag då”. ”Jaa”, sa hon och tog ett resolut steg in i huset och böjde sig ner och tog en grabbnäve till med godis (hon hade redan fått en rejäl hög av mig), ”jag brukar ge min pappa godis så han blir jätteglad nu!” :mrgreen:

Det plingades väldigt intensivt på dörren första timmen, och efter 1,5 timme var det över och det blev helt tyst. Kanonbra träning för hundarna insåg jag efter ett tag. 🙂 De har lagt sig till med ovanan att skälla när dörrklockan ringer, vilket de aldrig gjorde hemma i Landvetter, och första 5-10 minuterna gjorde de det nu också. Sen orkade de inte riktigt engagera sig, de följde med fram till dörren möjligtvis men gick snällt bort och satte sig när jag sa till. Hoppas att det håller i sig även framöver! 🙂

Framåt 9-tiden kom Tess och hennes kompis hem igen. De hade haft hur kul som helst och gått runt till de flesta husen i området tillsammans med de andra klasskompisarna. Och det gav utdelning också:

 

Vi vägde det, 2 kg godis blev det! Och det här var bara Tess ranson, så de andra hade lika mycket. 😯 Det behövs inte köpas lördagsgodis på ett tag, den saken är säker… 🙂