har

Brödbak

av utvandrare

Nu har den äntligen kommit, min hett efterlängtade och högt älskade mixer från KitchenAid! 🙂 Jag bara älskar färgen:

Min förra matberedare var en av de första sakerna jag köpte när jag flyttade hemifrån 1989, så jag tyckte att den gjort sitt nu. Visserligen funkar den hur bra som helst fortfarande och kommer att leva ett behagligt pensionärsliv hos ett av Björns syskonbarn, men jag kände att jag behövde gå vidare. Fråga mig inte varför, jag är inte den som bakar särskilt ofta direkt, men just en sån här har jag önskat mig jättelänge. Så nu gäller det ju att visa att den kommer till användning också, så att Björn slipper dra sitt favoritcitat från Emil i Lönnebergas pappa: ”du är minsann inte rädd för utgifter du”…

Så igår bakade jag bröd, enligt recept som följde med från KitchenAid. Det är nog faktiskt något jag kommer att göra väldigt frekvent hädanefter, brödet här är verkligen inte särskilt gott. Oftast är det vanligt vitt som bara innehåller luft och som inte mättar det minsta. Eller också typ bagels, som jag aldrig riktigt förstått mig på. En stenhård betongklump som knappt smakar nånting. 🙄 Jag hittade ett recept som verkade bra, det var visserligen vetemjöl men åtminstone fullkorn. Brown sugar skulle det vara i också, men inte särskilt mycket. Efter en hel del letande hittade jag fullkornsmjölet allra längst ner i hyllan i affären:

Resultatet blev en succé, måste jag säga. Tyvärr glömde jag ta kort på brödet (det är redan slut…) men limporna såg mer eller mindre perfekta ut och smakade hur gott som helst. Nu håller jag på att baka igen, men denna gången på ett lite annat sätt…

När vi var på IKEA hittade jag brödmix där, på riktigt grovt mjöl så det var jag tvungen att köpa. Mjölet ligger i en tetrapack:

Man häller i varmt vatten, skakar nån minut, och sen häller man ner degen i en form och så får den jäsa en stund.

Sedan in i ugnen en timme och så är det klart. Känns det amerikanskt eller känns det amerikanskt? 😀 Jag behövde inte ens tvätta händerna efteråt, absolut minimalt med både kladd och arbetsinsats. Hoppas det blir gott också bara, jag får återkomma med rapport för det står fortfarande i ugnen.

IKEA!

av utvandrare

I fredags var jag och Björn på IKEA! Ett måste för varje utlandssvensk, låt vara att vi bara varit här i tre veckor än så länge… :mrgreen:

Det är nästan lite löjligt, vi har ju som sagt inte varit här särskilt länge än men ändå kändes det lite nostalgiskt att se IKEA-skylten och den svenska flaggan! Och lite märkligt att höra hur de ropade ut i högtalarna att nu behöver man minsann inte åka till Sverige längre för att äta svensk mat, det är bara att gå till restaurangen så finns det svenska köttbullar där… 🙂 Det gjorde vi dock inte, eller jo, vi gick till restaurangen men vi nöjde oss med en fika. Tyvärr ligger närmsta IKEA-varuhus i Charlotte vilket är nästan två timmars bilresa från oss så vi kan ju inte åka dit alltför ofta, men det är ju skönt att det finns ett varuhus i alla fall. De hade en hyfsat stor avdelning med svensk mat; sill, knäckebröd, lax, bröd, godis m.m, m.m, jag kan tänka mig att det blir ett och annat besök senare när suget efter svensk mat sätter in! 🙂

Vardag

av utvandrare

För ett par dagar sedan hade vi ett litet bakslag. Väldigt väntat, naturligtvis kan inte allting flyta på i ett rosenrött skimmer hela tiden, men jobbigt ändå. Tess satt och gjorde sina matteläxor och var helt förtvivlad. Här i USA börjar de ju i skolan när de är 6 år, precis som vi, men i Sverige går man ju i förskoleklass första året och tar det rätt lugnt, medan det verkligen är skola från första klass här. Dessutom läser de vissa ämnen i block, däribland matte, och i ett högre tempo så de ligger ganska långt före här. För att Tess skulle få gå med dem som är lika gamla som hon fick hon börja i 7:e klass (hon gick i 6:an i Sverige). Och det är verkligen ett helt annat tempo här…

De har inga raster, förutom lunch i 30 minuter, så på morgonen får de ta med alla böcker från sitt skåp som de kommer att behöva under förmiddagen, och på lunchrasten byter de böcker till dem de behöver på eftermiddagen. Sen är det disciplin och hårt jobb som gäller! Detta gör att bland annat mattekunskaperna är betydligt högre här.

Så när Tess satt och kämpade med sin matteläxa bröt hon ihop. Det är helt enkelt för svårt, de ligger kanske två år före och det tar man inte igen på bara några dar. I Sverige hade de nyss börjat med bråktal och division, här höll de på med räta linjens ekvation…

Jag mailade hennes ”counsellor” (mentor) och förklarade läget. Dagen därpå var Tess på ett betydligt bättre humör, tack och lov, och var glad både när hon gick till skolan och när hon kom hem. Vi har gjort upp en plan att hon och Björn (som är suverän på matte tack och lov, till skillnad mot mig…) sitter en stund varje kväll och går igenom det de har gjort i skolan på dagen. Imorgon ska jag träffa hennes mentor, som pratat med matteläraren, och planera vad skolan kan göra för att hjälpa henne. Bl.a berättade Tess idag att hon ska få göra ett mattetest och ett engelskatest för att se vilken nivå hon ligger på. Hon är ruskigt duktig på att prata engelska (hennes mentor trodde till och med att hon gått i internationell skola i Sverige eftersom både uttalet och ordförståelsen är så bra!), men nu går hon i ”language art” vilket motsvarar svenskalektionerna i Sverige. Alltså är det ganska avancerad läsförståelse och annat som hon inte har gjort något motsvarande hittills på engelska.

Problemet är väl egentligen att hon har så höga krav på sig själv, det är ju ganska självklart att hon inte kan vara på samma nivå som sina klasskamrater men hon tycker det är jättejobbigt när hon inte förstår och halkar efter. Men nu känns det som om vi har en plan, och hon är framförallt mycket gladare igen.

Etapp 1+2 avklarad!

av utvandrare

Lättnad! Nu har de landat i München, Tess ringde precis och allt har gått bra. När de startade första gången kunde de höra Java skälla en gång och Morris två gånger (hundarna var tydligen precis under där de satt så man kunde höra dem) men sedan var det tyst, och vid andra starten hördes inget alls. Nu är de på flygplatsen och har hämtat båda hundarna som naturligtvis är jätteglada, men de verkar inte speciellt stressade tyckte Tess. Underbart! Nu kan de sova gott i natt innan det är dags för den sista flygturen, till Charlotte. Hoppas att resten av resan går lika bra!