Hemresa bokad!

Nu har jag bokat hemresa till Sverige! Jag åker redan nästa fredag, den 30:e, och stannar en vecka. Det är en jobbresa i första hand, så det blir bara jag som åker. Jag kommer att åka direkt hem till mamma och pappa och stanna där över helgen, och sen blir det Göteborg och jobb resten av veckan.

Det ska bli så kul att träffa familj, vänner och jobbarkompisar igen! Tänk att det nästan är ett år sen jag var i Sverige nu… Känns väldigt märkligt. Undrar hur det kommer att kännas att alla pratar svenska? 🙂 Synd bara att det är november, det kommer nog att kännas kallt och mörkt men å andra sidan är det ju bara en vecka det är fråga om! Jag hade gärna stannat lite längre men det gäller att få ihop det med familjen också. Björn har ju precis varit i Sverige i nästan två veckor, nu åker jag dit, och dan efter att jag kommer hem igen åker han till Indien. Vi hinner inte gå och nöta på varann den här hösten i alla fall… 🙂

Recept till slow cooker, biffgryta

När Björn var hemma i Sverige hade han med sig en crock pot, slow cooker, till sina föräldrar. Så nu har jag lovat min svärmor att jag ska lägga upp lite recept här på bloggen så hon kan få lite tips på vad man kan laga för gott i den! Vi börjar med ett recept på biffgryta:

Biff Chipotle

  • c:a 1,4 kilo grytbitar av nötkött
  • 1,5 tsk salt, plus lite extra för att krydda köttet
  • 0,5 tsk grovmalen svartpeppar, plus lite extra för att krydda köttet
  • 3 msk matolja
  • 1 stor gul lök, skuren i centimeterstora bitar
  • 2 röda paprikor, skurna i centimeterstora bitar
  • 1 msk hackad vitlök
  • 1 msk chipotle-chilipulver, eller annat chilipulver om man inte har chipotle
  • 1 msk paprikapulver
  • 1 tsk oregano
  • 1 msk malen kummin
  • 3 msk tomatpuré
  • knappt 2,5 dl köttbuljong
  • 1 burk krossade tomater

Torka köttet torrt och krydda med salt och peppar. Värm 2 msk olja i en stekpanna och bryn köttet i omgångar. Lägg det i crock pot’en allteftersom det blir färdigt.

Häll i 1 msk olja i stekpannan och bryn löken. Tillsätt paprikan och bryn i 2 minuter. Blanda ner chilipulver, vitlök, paprika, oregano, kummin, tomatpuré, salt och peppar. Stek i 1 minut under omrörning. Lägg över i crock pot’en.

Häll i köttbuljongen i stekpannan, koka upp och rör runt för att få med eventuella rester av kryddorna. Häll över köttet i crock pot’en. Rör ned krossad tomat. Täck med locket och sätt på crock pot’en på LOW (låg) i 7 timmar eller tills köttet är mört. Servera med kokt ris.

Thanksgiving-lunch

Den här helgen har varit en riktig slapparhelg. Björn har varit i Sverige i nästan två veckor och kom hem i fredags, så igår tog vi det jättelugnt. Jag var ute på en ganska rejäl runda med hundarna på förmiddagen och sen slappade vi bara i varsin soffa resten av dan. Ibland är det väldigt skönt med såna dagar! På eftermiddagen ryckte vi upp oss och åkte iväg allihop och åt middag på en grekisk restaurang, Mythos, som vi ätit på förut. Inget märkvärdigt, men gott och med trevlig personal! Vi var hemma tidigt och Björn, Mr ”jag har minsann aldrig jetlag”, gick och la sig 20.30. Själv satt jag uppe ett tag och slötittade en stund på Saturday night fever som gick på tv, och fnissade åt 70-talskläderna… 🙂

Idag var vi hembjudna på Thanksgiving-lunch till en av de svenska familjerna här. Kalkon! Jäklar, vad gott det var! Kommer inte ihåg senaste gången jag åt kalkon, men det var ett tag sen. I min familj har vi ofta haft det på nyår, och det har alltid varit en riktig favoriträtt för mig. Här äter man kalkon med potatismos, och med sweet potato pie (sötpotatispaj) och cranberry-gelé. Det bjöds även på en gratäng med gröna bönor och en med majs. Hur gott som helst, det funkade till och med med mashmallowsen som man strösslar ovanpå sötpotatisen, hur märkligt det än kan låta! Pumpapaj till efterrätt, och sen var man rätt mätt… 🙂 Så mysigt!

Tess och dottern i den andra familjen skulle sedan gå på den senaste Twilight-filmen som hade premiär häromdagen. Det finns en liten biograf i Kernersville, som ligger nära Oak Ridge där den här familjen bor, som de tänkte gå till. Där kostar biobiljetten bara 3 dollar, även om det råkar vara premiär på en storfilm. Helt ok pris! 🙂 Dock var alla biljetter till 4-föreställningen slutsålda när de kom dit, men de lyckades få biljetter till kvart i sju-föreställningen så de fick gå då istället. Tur att det bara är två skoldagar denna veckan eftersom det är Thanksgiving-lov sen, så det gör inte så mycket att det blir lite sent ikväll.

På torsdag, när det är Thanksgiving, är vi hembjudna till en amerikansk familj på Thanksgiving-middag. Ska bli spännande att se hur det går till, jag har nog inte riktigt fattat vilken stor helg det är här i USA. I fredags lyssnade jag på lokalradion, och då var det ett program där de bjudit in en Martha Stewart-liknande kvinna som gav tips och råd inför helgen. Allt om var man köper kalkonen, hur man förbereder den, vad man ska tänka på vad gäller tillbehör, dukning, porslin, hur man ska röja i köket så att man har plats för allting på Den Stora Dagen, m.m, m.m. Hjälp, jag blev alldeles matt bara av att lyssna på det. Tur att man kan utnyttja sin ”jag är ny i landet och fattar ingenting”-status och kan slappna av och bli serverad! 🙂

Löv, löv och mera löv…

Förra helgen var vi riktigt duktiga, jag och barnen. Björn var i Sverige, så vi bestämde oss för (nåja, jag bestämde för oss alla tre om vi ska vara ärliga 🙄 ) att göra lite fint i trädgården. Det är en hel del träd här, och nu låg löven i drivor på marken. Veckan innan Björn åkte hade vi köpt en lövblåsare för att göra det lite lättare att samla ihop alla löv. Nu förstår jag var de fick idén ifrån när de gjorde filmen Ghostbusters…

 

Tror nån att vi lyckades få igång eländet nu när inte Björn var här? I helsike heller. En stor blåsa på fingret och en knäckt rygg blev resultatet, men maskinen gjorde inte ett enda seriöst försök att hosta igång. Den går på bensin och man måste rycka igång den med startsnöre, och vi hade väl inte ”rätta knycken” helt enkelt. För säkerhets skull fyllde jag på med bensin, den var visserligen halvfull men i ren desperation tar man till alla medel. Inte heller det hjälpte, men när Björn senare kom hem insåg jag att det var en himla tur att den inte gick igång efter det. Tydligen var det inte bensinen i dunken som stod 5 cm bredvid lövblåsaren som skulle användas, utan en annan dunk som stod väl dold bakom lite andra grejer i ett annat hörn av garaget… Jamen det var väl jättelogiskt, hur kunde jag inte fatta det?! 🙄 Nåja, det blir till att tömma den på bensin och hälla i av den andra dunken istället om inte hela maskinen ska skära ihop, och sen kan Björn få sköta det där alldeles själv!

Vi gick istället över till en mer gammaldags lösning, som garanterat funkar utan att man ens behöver bekymra sig om vilken bensin man har hemma:

 

Vi krattade, och öste ner i påsar, och krattade, och öste… Det låg ett minst decimetertjockt täcke av löv på tomten:

 

Man samlar allt trädgårdsavfall i speciella påsar, som man sedan sätter ut vid garageuppfarten så kommer det en bil och hämtar upp dem. Jag hoppades på att det skulle vara återvinningsbilen, som tar hand om den vanliga återvinningen, som skulle plocka upp dessa påsarna alldeles av sig själv men det visade sig att så enkelt var det inte. De tog hand om den vanliga återvinningen och lät de andra påsarna stå kvar där de stod. Får kolla upp hur man bär sig åt för att bli av med dem…

Vi var flitiga i alla fall, och fyllde hela 15 påsar:

 

Efteråt såg det riktigt rent och prydligt ut, åtminstone på den lilla plätt som vi röjt:

 

Dock är det en hel del kvar, och tittar man upp i träden inser man att detta bara var början…

 

Men det var en riktigt härlig dag, trots att det är november nu gick temperaturen upp till hela 26 grader och det var en fröjd att vara ute i trädgården. Mer såna dagar, tack!

Bortgjord

Man ska inte vara for snabb nar man skickar ivag mail, det borde jag ha lart mig vid det har laget…

Fick ett mail fran Tess counselor for en stund sen angaende vaccination. Hon har inte hepatit B-sprutan, sa vi uppmanades att vaccinera henne snarast eftersom det ar lag pa det har i North Carolina att alla som gar i public school ska ha den sprutan. Om det inte ar emot ens religion att vaccinera, da slipper man…

Jag mailade Bjorn, som for tillfallet ar i Sverige, och ondgjorde mig lite over detta och fragade om hur det ar med forsakringar for oss expats och sa. Avslutade med ett glatt Puss! och skickade ivag det, och precis nar jag tryckte pa skicka-knappen insag jag att jag inte klickat pa Vidarebefordra och fyllt i Bjorns adress, som jag tankt, utan istallet klickat pa Svara. Alltsa akte mitt lite syrliga svar, dessutom innehallande en puss, tillbaka till Tess counselor… Det var visserligen skrivet pa svenska, men i dessa dagar ar det ju inte sarskilt svart att kopiera texten och klistra in den i Google translate… Helsike!

Jag fick svar ganska omgaende dar hon skrev att ”detta var visst skrivet pa svenska” och en glad smiley… 😳

Election day

Idag ar det antligen dagen E, som i Election day (valdag). Om det blir lika jamnt som undersokningarna visat innan sa blir det ruskigt spannande ikvall. Bara det blir ett resultat, sa vi inte far en repris av det kaos som var 2000 nar George W Bush ”vann” over Al Gore.

I  eftermiddag kommer jag att sitta bankad framfor tv’n fram till sena kvallen, det ar en sak som ar klar. An sa lange ser det forsiktigt positivt ut for Obama, bara att halla tummarna att det haller i sig.

Efter Sandy ar det ju inte sa latt for de invanare som blivit varst drabbade att rosta. Darfor har man gett ok till att de far rosta genom att skicka ett e-mail eller ett fax med sin rost! Undras hur de tankt sig att kolla sa att inte en person sitter och faxar/mailar tusentals roster, men forhoppningsvis har de val nagot system for det… Man har ocksa beslutat att manniskor i bland annat New York inte behover ga till sin egen vallokal utan kan ga till den som ar narmast dar de befinner sig, om de inte kunnat atervanda till sina hem utan bor nagon annanstans

Mera datorkrangel

Nu har det varit lite tyst har igen, och jag som kommit igang sa bra med att blogga varje dag! Orsaken ar, aterigen, datorkrangel.

Min jobbdator, som jag brukar blogga pa, befinner sig just nu i Sverige och ska fa alla program installerade som jag blev av med nar den pajade i somras. Under tiden hade jag tankt mig att anvanda var egen iMac. For ett par veckor sen borjade aven den att krangla, och det visade sig att det var harddisken som pajat dar ocksa. Helt otroligt, jag har aldrig varit med om nagot direkt datorkrangel overhuvudtaget sen jag gick over till Apple for en massa ar sen, men nu har tva harddiskar pajat pa bara ett par manader!

Vi fick tillbaka iMac’en i lordags, och till en borjan fungerade den perfekt. Men efter ett par timmar pajade skarmen (de hade passat pa att byta videokortet samtidigt och det verkar inte ha varit nagon bra idè) sa igar var jag dar och lamnade in den igen. Nu far jag tillbaks den tidigast pa fredag, om jag har tur…

Det blir att forsoka jobba pa iPaden sa lange, vilket inte ar det lattaste. Den ar inte riktigt gjord for att sitta och jobba pa, och skriva stora dokument (typ en avhandling 🙄 ) pa.   Jaag har i alla fall ett tradlost tangentbord som jag kopplat ihop med den, sa att jag slipper det som ar pa skarmen. Dock amerikanskt, sa inga prickor och ringar over a, a och o! 🙂

Glömde ju…

…tipsa eventuellt nyinflyttade USA-bor om den ”hemliga” koden som kan vara bra att känna till när det är Halloween! För att ungarna ska veta vilka hus det är någon mening att gå till för att få godis så finns en allmän överenskommelse. Om man tänder sin ytterbelysning vid dörren, så betyder det att man a) är hemma, b) har godis och c) tycker att det är ok att få spök-besök. Är det så att man själv är ute och gör trick-or-treat men ändå vill att barnen kommer har man lampan tänd och sätter helt enkelt skålen med godis på trappan så får alla ta själva. Detta sköts exemplariskt, ingen verkar tömma hela skålen utan alla tar artigt högst en handfull var. När godiset är slut släcker man helt enkelt lampan och då vet barnen att det inte är någon idé att knacka på.

När vi var i New York förra året på Halloween såg vi att affärerna hade en liknande överenskommelse. Om man har halloween-pyntat så är det fritt fram för barnen att komma in och tigga godis, har man inget pynt betyder det att man inte vill ha besök.

Enkelt och bra, något som borde införas i Sverige också!

Trick or treat?

Igår var det halloween, vår första amerikanska halloween! Vi visste ju förstås att det skulle vara en större grej här än i Sverige, det kommer ju ändå härifrån och dessutom är ju inte amerikanarna kända för att vara minimalister direkt, men vi blev ändå förvånade. Jösses, vilket hålligång! 🙂

Vi hade förstås dekorerat huset och trädgården, det finns miljoner saker att köpa så man får väl samla på sig och köpa nån ny grej varje år. I år blev det spindelnät i buskarna:

 

 

…dödskalle på trappan…

 

…och, naturligtvis, den obligatoriska pumpan!

 

Tess tyckte att spindelnäten mest såg ut som om någon lindat toapapper runt buskarna, och lite ligger det väl i det… 😳 Å andra sidan kunde ju barnen tro att någon redan gjort ”bus” hos oss så att vi slapp mer av den varan! 🙂 Fast det vete sjutton om någon skulle ha gjort bus även om vi vägrat ge dem godis, vi bor i ett välartat område där man inte sysslar med sånt! 😉

Inomhus hade vi också fixat lite spökstämning, trappan var dekorerad med möss och den söta lilla pumpaljushållaren som Tess och jag hittade på Bath&Body works. Godis i mängder var inhandlat och stod och väntade i skålen:

 

Från början hade vi en liten svart korp också, men den käkade Java tyvärr upp i ett obevakat ögonblick…

 

Däremot låg vi ju i lä när man jämförde sig med grannarna. Det märktes att de hållit på med detta några år och hade en hel arsenal med läskiga grejer att pynta trädgården med. Gravstenar med benknotor kringströdda runt omkring, spöken i träden, diverse monster med lysande ögon, you name it… Här är till exempel vår närmsta grannes hus:

 

I klubbhuset som ligger i vårt område var det halloween-fest. Tess skulle gå trick-or-treat med en kompis så de gick först till festen för att se hur det var. Tyvärr var det bara de minsta barnen där, visade det sig, så de gick aldrig in. Men däremot träffade de på en hel hög med klasskompisar så till slut var de ett gäng på 6-7 stycken som gick runt tillsammans. Klockan 7 var festen över och då hade det blivit mörkt, och ungefär 1 minut över 7 brakade det loss. Dörrklockan ringde oavbrutet och utanför stod diverse fantasifullt utklädda barn. Och vuxna, för den delen! De som hade mindre barn gick ju med, och en del av föräldrarna var också utklädda. När man tittade ut på gatan kunde man tro att det var karneval, massor med folk gick omkring och det stod bilar parkerade överallt (vi bor precis mitt emot klubbhuset dit många kört sina barn till festen). Det var verkligen jättekul, vilken stämning!

Tess och hennes kompis hade klätt ut sig till katter, och var så här söta när de gick iväg:

 

Min favorit var annars en liten tuff prinsesstjej som kan ha varit högst 4 år gammal. Hon kom alldeles ensam, men jag antar att hennes föräldrar stod bakom knuten. Hur som helst, hon pratade oavbrutet och blev stormförtjust när hon såg våra hundar. Själv hade hon en hund hon också, en blandning mellan labrador och schäfer (jag var oerhört imponerad över att hon, liten som hon var, hade sån koll på vilka raser hennes hund hade!). Hon talade också om att hon älskade godis, och att hennes föräldrar också gjorde det. Jag hade satt godisskålen på golvet när jag satte mig ner och höll i Morris så att hon kunde klappa honom, och sa att ”då blir nog dina föräldrar glada när du kommer hem med allt godis idag då”. ”Jaa”, sa hon och tog ett resolut steg in i huset och böjde sig ner och tog en grabbnäve till med godis (hon hade redan fått en rejäl hög av mig), ”jag brukar ge min pappa godis så han blir jätteglad nu!” :mrgreen:

Det plingades väldigt intensivt på dörren första timmen, och efter 1,5 timme var det över och det blev helt tyst. Kanonbra träning för hundarna insåg jag efter ett tag. 🙂 De har lagt sig till med ovanan att skälla när dörrklockan ringer, vilket de aldrig gjorde hemma i Landvetter, och första 5-10 minuterna gjorde de det nu också. Sen orkade de inte riktigt engagera sig, de följde med fram till dörren möjligtvis men gick snällt bort och satte sig när jag sa till. Hoppas att det håller i sig även framöver! 🙂

Framåt 9-tiden kom Tess och hennes kompis hem igen. De hade haft hur kul som helst och gått runt till de flesta husen i området tillsammans med de andra klasskompisarna. Och det gav utdelning också:

 

Vi vägde det, 2 kg godis blev det! Och det här var bara Tess ranson, så de andra hade lika mycket. 😯 Det behövs inte köpas lördagsgodis på ett tag, den saken är säker… 🙂