allmänna funderingar

Triad Stage

av utvandrare

I söndags var vi på teater, jag och Björn. Vi har två jättegoa grannar som har säsongskort på Greensboros egna ”stadsteater”, Triad Stage, och när de inte kunde gå i söndags så frågade de om vi ville ta biljetterna istället. Och det ville vi ju förstås! Det var en jättemysig, ganska liten teater med väldigt intim känsla. Man satt nästan på scenen så man kom verkligen nära:

Pjäsen hette New music och var egentligen en trilogi. Vi hade fattat det som att kvällens föreställning var enbart första delen, men det visade sig att de skulle spela både första och andra delen. Tyvärr hade de blivit väldigt sent att stanna kvar och se del 2 så vi gick efter den första, väldigt synd för det var verkligen en bra pjäs. Vi får väl se om vi möjligtvis kan se del 2 och 3 senare, nu var vi helt enkelt för trötta efter att ha packat upp flyttkartonger hela helgen och dessutom skulle vi upp tidigt dan efter.

En kul grej med själva teatern var att de byggt miniatyrer av teaterscenerna från en del av sina föreställningar och ställt ut en trappa ner vid toaletterna:

Inget särskilt bra kort, jag vet, ljuset var inte det bästa men ni förstår idén i alla fall. Skådespelarna var väldigt bra och det var verkligen mysigt där så vi kommer förmodligen att köpa säsongskort till hösten. 75 dollar per person för 6 föreställningar är klart överkomligt!

Vår!

av utvandrare

Ja, det har i och för sig varit vår sen vi kom hit, och sommar, och höst, gärna under samma vecka dessutom som jag ju skrev om tidigare. Igår var det svensk högsommar, 25 grader i skuggan och strålande solsken. Ljuvligt! Hundarna tyckte det var jättemysigt under morgonpromenaden, men när vi gick långrundan mitt på dagen så tyckte de att det var rätt kämpigt. Det badades friskt i allt som överhuvudtaget gick att badas i, inklusive en inhägnad konstgjord sjö och leriga diken. Jag fasar lite för hur det kommer att bli till sommaren när det är 40 grader varmt, men de har ju åtminstone ett par månader på sig att vänja sig.

Idag är det alltså snarare vår, 11 grader och soligt. Så här fint ser det ut i våra rabatter sen ett par veckor tillbaka:

För övrigt fortsätter vi med uppackningen av alla våra saker. Har fått hyfsad ordning på köket och vardagsrummet nu, nästa steg är kontoret och biblioteket. Jag längtar verkligen efter att biblioteket ska bli klart, ska bli underbart med ett rum med jättesköna fåtöljer och fullt med böcker och ingen tv alls! 🙂

Igår hade vi besök av en jobbarkompis till Björn som bott i USA i 26 år. Vi hade med oss två brudkistor som blivit kvar i Sverige när han flyttade och som han ville ha hit. Jag var imponerad av att han fortfarande pratade perfekt svenska utan tillstymelse till brytning efter så lång tid. Enda gången han blev fundersam var när han skulle säga de svenska rasnamnen på de hundar han hade. Han funderade länge och väl men kom inte på det, det visade sig att raserna var beagle, australian shepherd och chesapeake bay retriever! 🙂 För er som inte är så inne i hundvärlden och inte alls såg det roliga med det kan jag tala om att just de raserna inte har några svenska namn utan heter likadant hos oss!

Överlevnad, utforskande, förfining

av utvandrare

På sistone har jag tänkt mycket på Douglas Adams utvecklingsteori som han skrev om i ”Liftarens guide till galaxen”. Enligt den innehåller varje civilisations historia tre tydliga utvecklingsstadier; Överlevnad, Utforskande och Förfining, också kända som Hur, Varför och Var. Så till exempel karaktäriseras det första stadiet av frågan Hur ska vi få mat? Det andra av frågan Varför äter vi? och det tredje av frågan Var ska vi äta lunch?” Har ni inte läst Liftarens guide till galaxen än måste ni göra det, det är en vansinnigt rolig (tycker alla utom min uppenbarligen totalt humorbefriade make som tyckte att den är ”lite seg” 🙄 ) och helt skruvad science fiction-historia om jordens undergång och den stackars hårt prövade Artur Dent, som är den ende överlevande människan, som tvingas lifta runt i galaxen med sin kompis Ford Prefect.

Nåväl, att flytta till ett helt nytt land är, har jag upptäckt, som att bygga upp sin egen lilla civilisation på nytt. Man vet nästan ingenting om hur vardagslivet fungerar, och regredierar omedelbart till första stadiet: Hur? Hur får man tag i någorlunda nyttig, billig och välsmakande mat? Hur fixar man skola till barnen? Hur får man el, vatten, telefon? Försäkringar? Trimmare till hundarna, veterinärvård? Körkort? Viktigast av allt; bredband!? Miljoner småsaker som innan man flyttade bara funkade och som man byggt upp steg för steg sedan man flyttade hemifrån för över tjugo år sen, nu ska allt ordnas på ett par veckor, helst.

När vi är och handlar och jag ser folk stå och vrida och vända på blomlökar till trädgården eller en ny hållare till hushållspappret känner jag vilken milsvid skillnad det är mellan dem och oss just nu. I min värld finns inte det minsta utrymme för det där lilla extra i tillvaron som nya blommor till rabatten, här gäller överlevnad först och främst! 🙂 Vi är fortfarande helt klart på första stadiet men börjar någorlunda få upp näsan över vattenytan. Vardagen börjar rulla på och i vissa frågor (läs Gräsklippare och Grill) har vi faktiskt glidit över till utforskandestadiet. Förfiningsstadiet ligger däremot rätt långt bort fortfarande! 🙂

Jag tror det är väldigt nyttigt att ha tagit det här steget och få en sådan här utmaning i livet. Naturligtvis går det inte att jämföra med hur det var förr, som i filmen Utvandrarna där de verkligen fick börja om från noll med att hugga ner träden som de skulle bygga huset med… Men trots alla bekvämligheter som finns nu och med internet som gör att man kan få svar på i princip vilken fråga som helst inom ett par minuter så är det ändå en stor apparat att emigrera. Men kul, och förhoppningsvis värt det!

Radio

av utvandrare

De flesta radiokanaler här är ju reklamkanaler, vilket kanske inte är någon större överraskning. Mest är det diverse musikkanaler, värst är den som man kan ringa in till på kvällarna och önska en låt till sin älskade – sliskigare kanal får man leta efter. Radioprataren är så sockersöt så det vänder sig i magen redan efter 5 minuter. ”Oh I hope that the two of you will have a wonderful life together, and you must promise to call me when your first baby arrives”. Stön.

Men vi har hittat en kanal som är riktigt bra. 101.1 Talk – WZTK heter den. Det är en ”pratkanal”, på helgerna spelar de en del musik men på vardagarna är det mest pratprogram. Bl.a ett program som är ungefär som Plånboken i P1 som man kan ringa till och ställa frågor om sin ekonomi. Mycket lärorikt för oss som inte vet alls hur saker och ting funkar här. De har också debattprogram, där de diskuterar något aktuellt ämne. Förra veckan var det mycket prat om pappan som spelade in en youtube-film där han sköt sin dotters laptop i bitar, finns här för den som inte sett den:

Deprimerande nog tyckte de flesta som ringde in att pappan gjorde helt rätt, eftersom dottern varit så respektlös mot sina föräldrar. Även programledaren (heter det så även i radio?) tyckte det till en början, men han ändrade sig faktiskt efter några dar och tyckte att vad ska pappan göra härnäst om inte heller detta funkar? Skjuta dottern? Dessutom sa han att han inte skulle vilja möta honom en kväll på sportbaren efter att hans favoritlag förlorat en match, vilket förhoppningsvis var en tankeställare för många. En del sa faktiskt att de tyckte att pappan skulle föregå med gott exempel och visa dottern hur man gör när man visar respekt mot någon, istället för motsatsen, men de var tyvärr inte så många.

Det som slår en mest som svensk är att programledarna så tydligt tar ställning i frågor. En av dem på denna kanalen pratar t.ex mycket politik, och hatar verkligen Obama. Han spyr galla över honom varenda gång, och det är man ju verkligen inte van vid från Sverige där de brukar försöka hålla sig så neutrala det bara går. Jag sitter och är förbannad varje gång jag hör honom dra igång (nu senast var Obama tydligen marxist eftersom han ville förbättra sjukvården för de som inte har råd med försäkring) och skulle så gärna vilja ringa in och prata med honom men med tanke på att jag inte pratar tillräckligt bra engelska än skulle han antagligen prata omkull mig tämligen omgående. Men även om man inte håller med så är det verkligen underhållande, och dessutom lärorikt. Man lär sig mycket om det amerikanska samhället, hur man uttrycker sig, vad man tänker om olika saker, vilka frågor som engagerar. Kul!

Födelsedagspresent

av utvandrare

Idag fyller jag år, och som ”present” fick jag: snö!

Vädret är minst sagt omväxlande. Igår var det 18 grader varmt på eftermiddagen och det kändes som om våren kommit. På kvällen var vi hemma hos en svensk familj som bor här i Greensboro, och då satt vi ute på altanen hela kvällen och grillade. Visserligen var det lite kyligt men inte värre än att vi kunde sitta ute med hjälp av jacka och filtar. Och idag snöar det… En av Tess kompisar (som dessutom är dotter till den mäklare som hjälpte oss hitta vårt hus!) fyller också år idag, och hon hade önskat sig snö. Tess berättade att alla bara skrattade åt henne i skolan, men hon fick som hon ville! 🙂

Jag fick ett jättegulligt gosedjur av Tess:

Sen fick jag även en grill 🙂 Eftersom vi haft en massa utgifter i och med flytten tyckte jag att det kändes onödigt att lägga massa pengar på presenter så jag önskade mig en grill istället, som vi ändå tänkt köpa. Så idag åkte vi runt och tittade lite, det finns en hel del att välja på i många olika prisklasser, frågan är vad vi behöver egentligen? Vi skrev ner namnet på några i alla fall så ska vi googla lite och se om vi hittar lite reviews innan vi bestämmer oss.

 

 

Brödbak

av utvandrare

Nu har den äntligen kommit, min hett efterlängtade och högt älskade mixer från KitchenAid! 🙂 Jag bara älskar färgen:

Min förra matberedare var en av de första sakerna jag köpte när jag flyttade hemifrån 1989, så jag tyckte att den gjort sitt nu. Visserligen funkar den hur bra som helst fortfarande och kommer att leva ett behagligt pensionärsliv hos ett av Björns syskonbarn, men jag kände att jag behövde gå vidare. Fråga mig inte varför, jag är inte den som bakar särskilt ofta direkt, men just en sån här har jag önskat mig jättelänge. Så nu gäller det ju att visa att den kommer till användning också, så att Björn slipper dra sitt favoritcitat från Emil i Lönnebergas pappa: ”du är minsann inte rädd för utgifter du”…

Så igår bakade jag bröd, enligt recept som följde med från KitchenAid. Det är nog faktiskt något jag kommer att göra väldigt frekvent hädanefter, brödet här är verkligen inte särskilt gott. Oftast är det vanligt vitt som bara innehåller luft och som inte mättar det minsta. Eller också typ bagels, som jag aldrig riktigt förstått mig på. En stenhård betongklump som knappt smakar nånting. 🙄 Jag hittade ett recept som verkade bra, det var visserligen vetemjöl men åtminstone fullkorn. Brown sugar skulle det vara i också, men inte särskilt mycket. Efter en hel del letande hittade jag fullkornsmjölet allra längst ner i hyllan i affären:

Resultatet blev en succé, måste jag säga. Tyvärr glömde jag ta kort på brödet (det är redan slut…) men limporna såg mer eller mindre perfekta ut och smakade hur gott som helst. Nu håller jag på att baka igen, men denna gången på ett lite annat sätt…

När vi var på IKEA hittade jag brödmix där, på riktigt grovt mjöl så det var jag tvungen att köpa. Mjölet ligger i en tetrapack:

Man häller i varmt vatten, skakar nån minut, och sen häller man ner degen i en form och så får den jäsa en stund.

Sedan in i ugnen en timme och så är det klart. Känns det amerikanskt eller känns det amerikanskt? 😀 Jag behövde inte ens tvätta händerna efteråt, absolut minimalt med både kladd och arbetsinsats. Hoppas det blir gott också bara, jag får återkomma med rapport för det står fortfarande i ugnen.